GKLH

Grundregler vid läkemedelshantering för djur

• Ge enbart sparsamt vid behov

• Enbart veterinär får ordinera läkemedel

• Ordination ska föregås av klinisk undersökning eller liknande bedömning

Vid delegering av läkemedel till djurvårdare ska det finnas skriftlig information angående

• vilka läkemedel som ges

• vilken utbildning djurvårdaren har

• nogranna instruktioner för läkemedelsanvändning

• lokal bedövning, avlivningsvätska, cytostatika eller vaccin får aldrig delegeras till djurvårdare

• allmän bedövning och narkotikaklassade läkemedel får enbart delegeras till nivå 3

Delegering till djurägare

Får enbart göras i form av jourdos, dvs dos som räcker fram. Vid utlämning ska djurets namn finnas på

Villkorad läkemedelsanvändning

ViLA, lantbrukare kan under vissa förutsättningar ha medicin hemma för bruk om bestämda symptom uppstår. Kräver att lantbrukaren är utbildad inom ViLA

Kan utföras på

gris, kött- och mjölkproducerande nötkreatur, får, get, fjäderfä, odlad fisk, pälsdjur, ren

Typer av läkemedel

Perorala läkemedel

• Tabletter / Kapslar

• Oral lösning / Suspension

Injektionsformer

• via spruta

• Infusion, ex via kanyl kopplad till infusionspåse (dropp)

Inhalationspreparat

• Inhalationsspray / Inhalationspulver

Dermala läkemedel

• Medicinska salvor / krämer

• Ögonsalvor / Ögondroppar

• Stolpiller (upp i anus)

• Vagitorier (upp i vaginan)

• Medicinskt plåster (på hud, smärtlindring)

• Depotplåster (sätts på hud och utsöndrar kontrollerad mängd läkemedel genom hud i några dagar)

• Implantat (förs in i kropp, ex under hud och utsöndrar. Ex preventivmedel)

Risker med utdaterat läkemedel

• Sämre effekt

• Skadliga ämnen kan bildas

• Bakterietillväxt (ffa flytande läkemedel / krämer)

Smittspridningsvägar

• Direktkontakt

• Indirekt kontakt

• Luftburen smitta — Aerosoler

• Vektorburen smitta

• Undvik smitta via barriär mellan smittad och frisk

Smittspridning via läkemedel

• Kontaminerade sprutor / kanyler

  • undantag immobiliseringpilar som desinfekteras mellan användning

• Dra ej upp läkemedel med samma spruta / nål som du sticker djur med

• Infusions-set är till en och samma patient

• Beakta smittorisk vid genomspolning av intravenös infart med natriumklorid. Inom humant bruk ska enbart endos plastampull alternativt från tillverkare färdigställd endosspruta användas

• Desinfektera membranet till läkemedelsbehållaren ofta vid flerdosförpackningar

• Vid topical applikation av ex örondroppar, droppa friska ögat först, spruta av pipetten efter

• Förvara läkemedel korrekt för att undvika bakterietillväxt

Förvaring av läkemedel

• Förvaras i rumstemperatur om inget annat anges. Vissa måste stå i kylskåp, förvara ej nära kylelementet pga frysrisk. Vissa läkemedel förstörs i kyla

• Vissa läkemedel är känsliga för fukt eller ljus och bör förvaras i originalförpackning / i relevant miljö

• Alla läkemedel oåtkomligt för barn

• Narkotikapreparat förvaras inlåsta

Undvika förväxling av läkemedel

• Förvara i originalförpackning alt. märkt påse för lösa tabletter

• Ta ej bort etikett

• Förvara ej kemikalier tillsammans med läkemedel

• Ska ej stå så de förväxlas med livsmedel

Kassering av läkemedel

Ska förbrännas i anläggningar avsedda för detta.

Gäller

• i originalförpackning

• lösa tabletter

• kapslar

• ampuller

• färdigberedda lösningar

• flytande läkemedelsester

• antibiotika

• narkoriska läkemedel (ska avidentifieras och blandas med övrigt)

Gäller EJ

• farligt avfall

  • cytostatika och cytotoxiska läkemedel

• infusionslösningar, näringslösningar, fysiologiska saltlösningar utan tillsatser kan spolas ned i avlopp

• kasserade läkemedel innehållande bly, antimon, arsenik, krom, koppar, kvicksilver, tenn ska hanteras enligt lokala anvisningar för farligt avfall

Arbetsmiljörisker med läkemedel

• Skadligt vid felhantering

• läkemedelssubstanser ingår i en beredning — ex bindesmedel till tabletter

• beredningsformen minskar risk för exponering

• Oavsiktlig kontakt med läkemedel innebär oftast en lägre exponering till personalen än för patienten

Exponering kan ske via

• Inandning

  • ex cytostatika, narkosgas

• Hudkontakt

  • ex om tablett delas, flytande läkemedel

• Ögonkontakt

  • flytande, fast eller gasform — använd skyddsglasögon

• Förtäring

  • Tvätta alltid händerna efter läkemedelshantering

Läkemedel att vara försiktig med vid graviditet

• Prostaglandiner

  • hormon som absorberas via huden

• Radioaktiva ämnen

• Steroider

  • ex östrogener, glukokortikioder — absorberas över huden

• Nebulisatorer

  • dosering på väl ventilerad plats

Antibiotikapolicy

Antibiotika ska användas på ett sätt som är effektivt och minimerar

• resistensutveckling

• ekotoxikologiska effekter

• restsubstanser i livsmedel

• biverkningar

Antibiotika får aldrig kompensera för en dålig miljö

Regler för antibiotika

Sedan 28 januari 2022

är antibiotikarecept till djur giltiga i 5 dagar from dagen receptet skrivs ut

Sedan 9 februari 2023

får vissa antimikrobiella substanser/grupper ej användas till djur

Viktiga faktorer vid val av antibiotika

• Egenskaper hos det / de aktuella djuret / djuren

• Diagnos och den aktuella bakteriens känslighet

• Farmakokinetik inklusive infektionsplats

• Kända biverkningar

• Aktuella resistensförhållanden

• Medlets benägenhet att förorsaka resistensutveckling

• Ekotoxikologiska effekter

• Djurskyddsaspekter

• Livsmedelshygienska aspekter

  • ex djur som livsmedel

• Ekonomi

• Djurets kön, ålder, ras, klinisk status samt annan medicinering bör övervägas innan antibiotika används. Vid behandling av djur med nedsatt immunförsvar och vid allvarliga infektioner bör i första hand baktericida substanser användas.

Hygien vid injektion

• Rena händer

• Använd handskar

• Injektionsvätskan ska vara väl blandad, utan fällning och ej utgånget datum

• Rent membran på flaskan (innan man sticker in kanylen)

• Nya, rena kanyler vid uppdragning/uppdragningskanyl (för att inte infektera flaskan)

• Byt kanyl innan injicering i djuret

• Sprita av injektions områden (främst i.v. injektioner)

• Byt kanyl mellan olika individer/patienter (helst handskar också)

• Stick ej dig själv!!

Subkutan injektion

Lämplig plats

• Hals

• Nacke

• Övrig plats med mycket hud

Utförande

• Dra upp hud med vänsterhands fingrar och bilda ett “tält”

• Stick in nålen i huden som nu lyfts upp från kroppen

• Se till att nålen inte åker ut i andra änden av huden

• När du är säker på att nålen är inne i huden, injicera

Inframuskulär injektion

Lämplig plats

• Små djur: baksida framben eller baksida bakben

• Stora djur: (ex häst) i halsen

Utförande

• Palpitera fram muskeln med vänster hand så du vet var du har muskeln

• Stick in kanylen i muskeln

• Aspirera för att säkerställa att du inte träffat ett blodkärl

• Kommer inget blod är du redo att injicera

Intrakutan injektion

i huden, används för bla pricktest vid allergi

Man använder en insulinspruta som har en tunn nål som därför gör det möjligt att injicera i huden. Eftersom substansen injicerats i huden kan man därför läsa av om det uppstått en reaktion i huden.

Subkutan infusion

= dropp under huden

Utförande

• Sätt in nålen (som är kopplad till droppåse med aggregat) precis som för subkutan injektion

• när du är säker på att nålen är under huden kan du släppa ner huden och låta nålen sitta kvar

• Starta droppet och se till att

  • droppet löper

  • nålen inte sticker ut

  • vätskan inte rinner någonstans utan att den hamnar i huden

Efter en stund kommer vätskan att samla sig under huden och det kan bildas en ”bulle” under huden, det är helt normalt och försvinner sen när vätskan absorberas av kroppen. Om ”bullen” blir stor och spänner i huden, stäng av droppet och hitta en ny plats för nålen.

Intravenös injektion

behöver hitta en ven, är de syrefattiga blodkärlen som är tillbaka på väg mot hjärtat och lungorna för att syresätta sig

I en artär rör sig blodet snabbt och kan både spruta ut och pulsera ut snabbt genom kanylen vid träff, i venerna rör sig blodet långsammare och utan att pulsera. Venerna ligger dessutom ytligare än artärerna och vi hittar lämpliga vener för injektion i benen eller halsen (större djurslag) på många djurslag.

Lämpligaste sättet för iv är via permanentkanyl (PVK, permanent venkateter)

Lägga PVK

Behöver

• Rakapparat

• Tuss med klorhexidinsprit

• Stas

• PVK

• Tejp

• Spruta med NaCl

Utförande

• Raka området över venen

• Känn med fingret vart venen går

• Tvätta området med en bomullstuss eller en kompress med klorhexidinsprit. Detta gör man framför allt för att inte dra in bakterier eller smuts med kanylen in i blodet men också för att det blir lättare att se venen när huden blir fuktig

• Stassa området med stasen, lägger du kanylen i ett framben ska stasen sitta över armbågen. Nu bör du se eller känna venen tydligare. Tar du på området igen efter tvätt, kom ihåg att tvätta av det ytligare en gång precis innan du sticker in kanylen.

• Stick in spetsen av kanylen med ca 45 graders vinkel mot blodkärlet, i samma riktning som kärlet har. Börja sticka så långt ner på venen som möjligt, detta för att om man inte lyckas har man flera chanser på sig då man kan sticka över det ställe där man redan punkterat kärlet men man kan inte göra ett nytt försök under ett redan punkterat kärl.

• När spetsen av kanylen är inne i kärlet får man blodsvar i kanylens yttre del. För då försiktigt in delen av plast (den del vi vill ska sitta kvar) vidare in i kärlet samtidigt som du drar ut kanylen bakåt. Ligger kanylen nu rätt är chansen stor att det börjar rinna en del blod ur kanylen. Nu finns möjligheten att passa på att ta ett blodprov. Vill man inte göra det släpper man på stasen och sedan sätter på den vita korken på kanylen. Vi behöver nu sätta fast PVKn och det gör vi lättast med tejp. Linda tejpen över ”vingarna” på PVKn och runt benet på djuret, linda även tejpen ovanpå öppningen och under men så att korken är fri och går att öppna.

• Det sista vi ska göra nu är att spola igenom PVKn. Den gör vi med en spruta med NaCl där vi är noga med att det inte finns några luftbubblor. Man kan använda vilken som av kanylens två öppningar för att spola igenom. Fäst sprutan till någon av öppningarna och lägg sedan ett finger eller tummen över kärlet ovanför där kanylen sitter och spola, du ska då kunna känna ett ”swirl” i kärlet under din tumme. Gör du det ligger kanylen rätt i kärlet. Kolla också så att det inte är något område runt kärlet/kanylen som börjar växa, alltså att vätskan tar vägen någon annan stans än in i kärlet. Gör den det eller om det går trögt och utan swirl att spola kanylen så ligger kanylen inte rätt.

Intravenös infusion

förutsätter att det redan är PVK i djuret

Utförande:

• koppla aggregat till infusionspåsen. Var noga med att spola igenom aggregatet så inga luftbubblor finns kvar.

• spola igenom PVKn med liten spruta NaCl

• Ligger kanylen rätt kan du nu koppla till droppet i den nedre infarten på permanentkanylen. Höj upp infusionspåsen tex med hjälp av en droppställning och starta droppet med hjälp av regulatorn på aggregatet. Där kan man reglera hur snabbt man vill att droppet ska ges. För att veta hur snabbt droppet går in i kärlet räknar man på antal droppar per minut. Dropparna ser man i aggregatets droppkammare som sitter innan regulatorn.

• Mängden vätska man kan ge till ett djur intravenöst bestäms av djurets vikt och under hur lång tid infusionen ges. Detta ges som ordination från veterinären. Ett djur kan normalt få 4% av sin kroppsvikt i vätska per dygn.

• När infusionen är slutförd kopplar man bort aggregatet från PVKn. Om man vill att PVKn ska sitta kvar på djuret spolar igenom den med NaCl precis som innan droppet och sätter tillbaka korken.

Beräkning av dropptakt

Vi säger att vi ska ge ett djur 500ml under 2timmar. För att beräkna dropptakten utgår vi från att 1ml ger 20 droppar, samt att vi behöver ändra timmar till minuter. 500ml 20 = 10 000 droppar (Antal droppar som djuret ska få iv) 2h 60 = 120 minuter (Antal minuter som droppet ska ges) Hur många droppar per minut ska då ges? 10 000/120 = 83 droppar per minut ska ges.

Volym/(Tid*3) = Antal droppar per minut.

Metoder att medicinera fisk

I vatten

• behandling av exoparasit, svamp

• kan förstöra bakteriefilter (ABs)

• ozon och UV-system ska stängas av

• aktivt kol tas bort före administrering

• i utomhusbassänger ska chloramin_T undvikas pga snabb nedbrytning

I fodret

• om det smakar äckligt, låt fisk fasta innan utfodring

• orala läkemedel ges i 10-14 dagar, upp till 21

Tvångsmatning

• Magsond / Spruta / Metallsond

• Stressig metod

• Risk för perforering av esofagus

Injektion

• IM: i flanken ovanför laterallinjen och lateralt om dorsalfenan eller i mittlinjen mellan muskelfileerna precis framför eller bakom dorsalfenan

• IP: ges i ventrala mittlinjen mellan fenorna med en kort nål eller butterfly. Svält fisken 24 timmar innan för att minska risken för att punktera organ. Undvik hos karpar som har omfattande peritoneala sammansvetsningar vilket gör det är lätt att läkemedel injiceras i organ istället för i bukhålan

Topikal

• till fiskar i anestesi

• sår

• hud desinfektanter och lokala antibakteriella läkemedel

Andning, reptiler

Trefas andningscykel – utandning, inandning och avslappning – konstant fluktuerande syrgaskoncentration i lungorna. Akvatiska arter kan ha en väldigt lång avslappningsfas på upp till 33 timmar.

Kan överleva långa perioder med låga syrgasnivåer tack vare konvertering till anaerob metabolism.

% blod du får ta från reptiler

10%

Reptiler — Ordningar

Chelonia

Sköldpaddor

Squamata

Ormar, ödlor

Crocodylia

Krokodildjur

Rhynchocephalia

Bryggödlor / Tuataria

Anpassningar hos amfibier för att hålla POTZ

• Perifer vasokonstriktion / vasodilation — reglerar central kroppstemperatur

• Färgförändring i huden för att anpassa solstrålars absorption

Symptom på amfibier under sin POTZ

Inappetent

Slöa

Bukbloat (pga bakterietillväxt)

Symptom på amfibier över sin POTZ

Inappetens

Viktförlust

Färgförändringar

Sänkt immunförsvar

Taxonomi, amfibier

Anura

Grodor, paddor

Caudata

Salamandrar, sirener, vattensalamandrar

Gymnophiona

Maskgroddjur

Injektion, fisk

Värt att påpeka om reptilers anatomi / fysiologi

Ingen diafragma

• celom = kroppshålan

Kärtelsystem i munnen mjukar upp mat

• giftkörtlar hos ormar

Liten mage, stor lever

Herbivorer = förstorad grovtarm med mikroorganismer (för fibrer) ger långsam foderkonvertering

Enbart sköldpaddor och vissa ödlor har urinblåsa

• landlevande sköldpaddor = vätskereserv under torka

Bevarar vätska genom urinsyreproduktion, resorption i kloaken, minskad glomerulefiltration, saltkörtlar och njurportal system

Venöst blod från bakdelen av kroppen går direkt till njurarna via renal portal system kan leda till underdosering eller njurtoxicitet vid injektion i bakre delen av kroppen. Injicera främst i framdelen

Dermis består av

Bindväv

Blodkärl

Nerver

Förklara hur ömsning går till

Sköldkörteln sköter ömsning

Under ömsningen repliceras cellerna i epidermis mellanlager och skapar ett nytt epidermis i tre lager. När detta är kart diffunderar lymfa ut i området mellan de två epidermis-lagren och delar dem i ny och gammal hud i en klyvnings-zon. Den gamla huden ramlar av och den nya blir hårdare och mindre genomtränglig

Undernärda reptiler har proteinbrist och kan därmed inte producera tillräckligt med proteiner för att skapa klyvnings-zonen

Säkerhetsåtgärder vid hantering av ödlor

Använd handskar pga smittspridning

• Större ödlor hålls över nacke och stjärt

• Gröna leguaner kraftigt bett – skydda fingrarna från bett genom att hålla på sidan av munnen

• Var försiktig vid hantering av ödlor med potentiell MBD då dessa kan vara mycket sköra och lätt få frakturer

• Var försiktigt med svansen på geckos och iguanor -autotomy. En del geckos svansar växer tillbaka men inte iguanors

• Vagus respons – håll ett lätt tryck över båda ögonen och pulsen går ned och ödlan är stilla

Säkerhetsåtgärder vid hantering av ormar

Använd handskar pga smittspridning

• Huvudet generellt det farligaste stället – håll detta stadigt

• Större ormar kräver fler än två personer för hantering

• Det går att använda genomskinliga plaströr för att fixera ormen, t ex inför röntgen eller blodprovstagning

• Viktigt att röret inte är för stort - då kan ormen sno runt i röret och kila fast

Säkerhetsåtgärder vid hantering av sköldpaddor

Använd handskar pga smittspridning

• Håll dem från sidorna

• De mer aggressiva raserna hålls längre bak.

• Nyp inte fingrarna mellan carapace och mjukdelar

Allmänt om blodprov för reptiler

• Reptilernas blodkärl syns inte

• 25G eller 27G nålar är bäst samt små sprutor för att undvika kollaps av blodkärlen, lätt negativt tryck för att inte kollapsa kärlen

• Bildar lätt hematom - lägg tryck efter

• Huden inte elastisk som hos däggdjur varför nålsticket inte försluts – noggrann desinfektion innan stick

• Vissa blodkärlen ligger väldigt ytligt – tex jugularen – om du går för djupt kan hematom skada andra organ som tex esofagus

Blodkärl, sköldpadda

• Subcarapacial sinus är andrahandsalternativet om man inte får ut huvudet på sköldpaddan

• Mycket lymfkärl i regionen så troligt att få lymf-spädning i provet – gäller även den dorsala svansvenen

• Stick försiktigt då det finns rapporter på skador på ryggmärgen

• Huvudet kan tryckas in med tex en bomullstuss.

Blodkärl hos ödlor

• Svansvenen mest användbart

• Gå in i ca 30 graders vinkel mellan musklerna, negativt tryck, blod före du når skelettet

• Se till att vara så långt caudalt att du undviker eventuella hemipenisar

• OBS! Geckos autotomy (tappar svansen vid stress) – blod tas enbart under sedering

• Jugularen också användbar – ligger ytligt

• Sned vinkel från skuldran till käkvinkeln

• Vaken eller sederad

Blodkärl hos ormar

• Ventrala svansvenen – kan vara svår att hitta

• Ormar har också olika lång svans

• Intracardiac är standard

• Hjärtat ligger mellan 22-33% av kroppslängden framifrån

• Hjärtats apex kan vara synligt – sätt ett finger precis kranialt och kaudalt om hjärtat för att immobilisera det

• Gå in med nålen bakom hjärtat- ca 1-2 sköldar kaudalt om hjärtat centralt i mittlinjen ventralt i 30-45graders vinkel

• Viktigt att gå in ventralt för att undvika de större kärlen som ligger dorsalt.