Biologi 1: Ekologi

biosfären

delar av atmosfären, hydrosfären (jordens vatten) och litosfären (berggrunden och jordarterna) som innehåller liv bildar biosfären

Ekologi

samspelet mellan de levande organismerna och den miljön de lever i

Abiotiska miljöfaktorer

faktorer som påverkar liv som inte själva är levande; ljus, temperatur, vattentillgång, salthalt, pH-värde, markpartiklarnas storlek osv.

Biotiska miljöfaktorer

faktorer som påverkar livet som är levande, dvs organismer i samspel med varandra, ex: konkurrens om resurser, organismer som äter andra org, parasitism, kommensalism, mutualism.

Toleransintervall

olika toleransintervall för olika abiotiska faktorer, högsta och lägsta värde = toleransområde, mellan värdena är den optimala miljön där organismen trivs bäst

Predation

Individtätheten i en population påverkas av predationstryck. En art utan naturlig fiende blir lätt stor.

Parasitism

Parasiter är en organism som utnyttjar en värdorganism och där värdorganismen blir sjuk och svag. Håller individantalet på en jämn nivå. ex fästingar, rävskabb och almsjukan

Kommensalism

en art drar nytta av en annan utan påverkan, ex en fågel i ett träd.

Mutualism

ett samarbete mellan två arter där båda gynnas

Ekosystem

alla levande organismer i ett område tillsammans med de abiotiska miljöfaktorerna ett ekosystem.

Population

de individer som tillhör samma art inom ett ekosystem

Organismsamhälle

populationerna tillsammans. där förknippas vissa arter andra

Nyckelarter

en art i ett ekosystem som har stor betydelse. Om denna arten skulle försvinna skulle hela ekosystemet förändras.

Biom

vegetationsområde, temperatur, vegetationsperiodens längd och tillgången till vatten gör varje biom unikt. Varje biom har också sitt specifika djurliv.

Savann

i tropisk zon, få regnperioder, gräsmark med enstaka träd, rikt på gräsätare (ex antiloper, zebror)

Stäpp

utanför tropisk zon, torrare än savann, trädlösa gräsmarker, stora gräsätare. Stäpper med vatten → idag odlingsmark eller betesmark.

Öken

torraste områdena, stora temperaturskillnader mellan natt och dag pga avsaknaden av moln. Växter och djur anpassade till torr miljö. Ökenspridning.

Varmtempererad lövskog

tempererad zon, träden fäller löv på vintern, har i stor utsträckning

Kalltempererad barrskog

tempererad zon, kalla längre vintrar med en kort sommar, när vattnet fryser skyddas träden av barrens vaxskikt som  skyddar mot avdunstning

Tundra

polarzonen, nederbördsfattigt och snö stor del av året → tjäle i marken (växer dåligt/ liten biologisk mångfald). Permafrosten gör att träd inte kan växa där.

Permafrost

temperaturen i marken går inte upp över noll grader, marken är alltså fryst.

Polarzon

under varmaste månaden är medeltemp. under +10C.

Tempererade zonen

under varmaste månaden är medeltemp. minst +10C.

Subtropiska zonen

under varmaste månaden överstiger medeltemp. +20C och kallaste månaden har en medeltemp. högre än +5C. Har fortfarande tydlig sommar och vinter.

Tropiska zonen

medeltemp. för hela året överstiger +20C. 

bergart

sammanfogade mineralkorn. storleken på mineralkornen påverkar hur bördig marken blir och vilka växter som kan växa där

Magmatiska bergarter

magma svalnar och kristalliseras; ex granit, basalt, pimpsten

Sedimentära bergarter

djupt liggande partiklar sammanpressas med tiden; ex sandsten, kalksten

Metamorfa bergarter

bergarter som hamnar långt nere i jordskorpan och utsätts för högt tryck och temperatur omvandlas; ex marmor, gnejs

Vittring

fast berg angrips av temperaturväxlingar (sol/frost) eller kemiska reaktioner (surt vatten) leder till att berget bryts ned till mindre partiklar.

Erosion

inlandsisar, vindar, vågor, rinnande vatten kan sönderdela berg och föra bort lösa partiklar.

Landhöjning

inlandsisen pressade ner jordskorpan → stora delar av skandinavien var under vatten efter istiden. När trycket lättade började jordskorpan återgå. Det är ex näringsrik jord där det varit havsbotten.

Morän

jordart bildad av glaciär/inlandsis, genom osorterad  avlagring av bergmaterial från glaciäris.

Näringskedja

visar vem som äter vem i ett ekosystem

Producent

växter som tillverkar energi kallas producenter

Förstahandskonsumenter

växtätare

Toppkonsumenter

större rovdjur

Näringsväv

många näringskedjor som är sammanvävda med varandra, där kan man se hur flera olika arter påverkar varandra

Konsumenter

djur är beroende av energirik näring → konsumenter

Saprofyter

nedbrytare, organismer som lever på nedbrytning av material

Energipyramid

trofinivåerna i en energipyramid visar hur energi överförs från producenter till konsumenter uppåt i näringskedjan, samtidigt som energin går förlorad i varje steg. Det är därför fördelaktigt att äta längre ned i näringskedjan.

saltvatten

vatten med en salthalt mellan 3-5%, i hav

Sötvatten

vatten som har tillräckligt låg salthalt för att vara drickbart,

Bräckt vatten

vatten som är en blandning mellan sött och salt. salthalt mellan 0.05-3%, ex Östersjön

cellandning

cellens sätt att få energi. energirika ämnen som kolhydrater, proteiner och fetter förbränns med syre för att få ut energin som krävs för att växa, hålla värmen och röra på sig. \n C6H12O6 + 6O2 → energi + 6CO2 + 6H2O

fossila bränslen

organiska rester täckta av sedimentlager tillsammans med ökande tryck och temp. omvandlas till kol, olja och gas: fossila bränslen.

Vätekarbonat

kolets kretslopp i vatten: CO2 + vattnet → kolsyra. Kolsyran blir sedan till vätekarbonatjoner

Karbonatjon

vätekarbonatjonerna i vattnet blir till karbonatjoner → försurar haven (surt pH i hav = miljöproblem)

Kvävefixerande bakterier

kvävets kretslopp: kvävefixerade bakterier mha enzym omvandlar kväve i luften till ammoniak → NH3+ vatten → växter kan ta upp → djur äter växter

Nitrifikationsbakterier

kvävets kretslopp: när döda organismer sönderdelas av bla bakterier bildas ammoniak. Nitrifikationsbakterier oxiderar ammoniaken för att få energi → nitratjoner bildas som i sin tur kan denitrifieras

denitrifikation

vissa bakterier återbildar nitratjoner till kvävgas

Handelsgödsel

kvävets kretslopp: människan tillför kväve till marken genom förbränningsmotorer och handelsgödsel. N + O → kväveoxider och salpetersyra → försurar miljön

Fosfatjoner

\-

Ekologisk bärförmåga

det maximala antal individer av en viss art som varaktigt kan livnära sig av resurserna inom en vissa miljö, dess habitat

Habitat

miljö i vilken en viss art lever

Ekologisk nisch

det område där en växtart eller djurart lever, men också allt som händer med arten i detta område.

Trofinnivå

näringsnivå, visar hur energi överförs från producenter till konsumenter uppåt i näringskedjan samtidigt som energin går förlorad i varje steg

Kalfjället

längst upp i nordvästra Sverige (fjällen), där är det kallt även på sommaren. Tunt jordskikt och permafrost → inga träd. lågt växande vegetation pga kylan och vintern

Fjällbjörkskogen

närmast (under) kalfjällen. Där finns fjällbjörkar, de är krokiga och har tjocka blad för att spara vatten. 

Norra barrskogsregionen

nedanför fjällbjörkskogen. Här är det vanligast med tall och gran. vidsträckta områden

Södra barrskogsregionen

i gränsen mellan norra och södra barrskogsregionen finns ekar (naturliga norrlandsgränsen). Mest gran och tall, men lövträd förekommer

Södra lövskogsregionen

söder om granens naturliga utbredningsområden. De granar som finns här är planterade. Regionen präglas av bokskogar och ädellövskogar (alm, ask, bok, ek osv)

Åker

\-

Äng

\-

Hage

\-

Dränering

\-

Täckdikning

\-

Urskog

en skog som inte påverkats av skogsbruk och som föryngrat sig själv (genom ex skogsbrand, stormfällning, insektsangrepp), dvs ej sådd/planterad. De döda träden ligger kvar tills de förmultnar → näring tbx t jorden. Hem åt många arter då den innehåller många olika nischer

Naturskog

skogar som inte har påverkats av skogsbruk de senaste 100 åren

Kulturskog

skog som är präglad av jordbruk. stora ytor skog avverkas (hyggen) → ny skog planteras → endast ett träslag dominerar → mindre artrikedom. Där skog har avverkats sugs inte vatten upp av rötterna → urlakning av näringsämnen till sjöar och hav → övergödning

Urlakning

när näringsämnen från jorden löses ut och forslas bort av surt regn. speciellt i buffertfattiga (kalkfattiga) jordar som podsol, som har svårt att hålla kvar näringsämnen vid sur nederbörd. Urlakning kan också ske om man odlar för mycket.

Ekologisk succession

när artsammansättningen inom ett område förändras gradvis som följd av klimatförändringar och andra organismer. Arter flyttar in → samhälle → arter dör/flyttar ut. Störningar (skogsbrand) i måttlig utsträckning → biologisk mångfald.

Trädskikt

träd (vedartad stam)

Buskskikt

buskar (vedartad stam)

Fältskikt

gräs, ormbunkar, örter, ris

Bottenskikt

mossor, lavar, svampar

Jordmån

ovanpå jordart. Består av både mineralkorn från jordarten och organiskt material från döda organismer. I Sverige: podsol och brunjord de vanligaste.

Jordarter

består av “söndersmulat” berg

Podsol

barrskog. lågt pH pga barr bildar syror när de bryts ned. jorden innehåller **lite** kalk→ syror neutraliseras ej

Förna

längst upp, består av döda rester av växter och djur. Har inte hunnit påverkas av saprofyter (mest svampar)

humus/råhumus

mörkt jordskikt under förnan som består av nedbrutna växter och djur. Kan bildas humussyror → lågt pH

Blekjord

när surt vatten tränger ner från humusen tvättar “metalljoner” bort → ger ett blekt skikt av jord

Rostjord

lite längre ner finns metalljoner kvar som salter och ger upphov till rostfärgad jord (järnoxer). (inte riktigt lika surt här

Mineraljord

mer eller mindre opåverkad jord med mineral, närmast berget

Brunjord

lövskog. Innehåller gott om daggmask och bakterier → kompletterar varann som nedbrytare (först maskar, sen bakterier) → effektiv nedbrytning → närsalter kan snabbt utnyttjas av växter. mer bördig än podsol pga omblandad.

Mull

när maskar gräver i jorden blandas humusämnena med mineraljorden längre ned → bildar mull (blandning av mineraljord och humus). Färre skikt pga inga sura barr som påverkar jordens pH i de olika skikten (men även främst pga maskomblandning).

Försurning

naturlig försurning sen istiden: CO2 i luften + vatten + humussyror. Förbränning av fossila bränslen bildar svaveloxid SO2 → vid reaktion m H2O och luft →H2SO4 (svavelsyra) → regnar ner och försurar landskap. Förbränningsmotorer: kväve + syre → bildar kväveoxider → reagerar med vatten i atmosfären → bildar HNO3 salpetersyra → försurning och övergödning. Surt regn kan ge direkt skador på barr och löv, ex tidig lövfällning. Försvagade och stressade träd= svårt att skydda sig kot svamp-och parasitangrepp → artsammansättning i skogen förändras

Kompensationsnivå

viktig skiljelinje i sjön. Under detta djup är det för mörkt för att organismernas fotosyntes ska kompensera för deras cellandning -→ inga fotoautotrofer, Bakterier livnär sig på döda organismer.

Strandzonen

närmast strandkanten. Har det rikaste växtlivet. Bottenfasta växter når upp över kompensationsnivå. 3 typer av växter: övervattensväxter m. blad över ytan (starr), flytbladsväxter m. blad som flyter på ytan (näckrosor) och undervattensväxter m. blad under ytan (ålnate).

Djupbottenzonen

finns under kompensationsnivån och saknar växter och alger. Djuren här klarar syrefattig miljö.

Det fria vattnet

främst djurplankton, alger och diskar. Här finns det mest djurliv.

Vår- och höstcirkulation

vattenrörelse är viktig för att näringsämnen och syre kommer ner.

__**Vår**__: sol → samma temp i hela sjön → vattnet blandas med vindens hjälp → närsalter kommer upp till planktonalger som “blommar” → alger försämrar siktdjup.  Algers fotosyntes och vattnets cirkulation ökar syretillgången under komp.nivån.

__**Höst**__: När vattnets kyls ned upprepas vårens temperaturförhållanden → algblomning kan förekomma → siktdjup minskar.

Näringsfattig sjö (oligotrof)

ofta i anknytning t barrskog m. podsol. Gles växtlighet vid strandzon. Planktonfattigt → stort siktdjup → komp.nivå långt ner. Humusämnen från podsol → brunt vatten. Humus lagrat på botten = dy (ej gyttja!)

Brunvattensjö

Sjöar med mycket humusämnen: humusämnena från jordmånen podsol kan färga vattnet brunt

Näringsrik sjö (eutrof)

Ofta i anknytning till betesmark pga urlakning. Högt pH, rika halter närsalter → gynnar växtlighet → tät strandzon, mycket plankton → mindre siktdjup. Mycket fåglar. Mycket döda djur och växter på botten → föda åt bakterier → syrefattiga bottnar → fiskdöd och syrebrist (fiskägg dör) → mindre fisk i näringsrika sjöar. Arter som lägger ägg högre upp dominerar.

Torv

speciell jordmån i myrar. Produktionen av organiskt material ökar i myren, nedbrytningen minskar (pga syrefattigt). Innehåller nästan bara ofullständigt nedbrutna växtdelar.

Kärr

myrmark vars vegetation nås av vatten från omgivande marker via grundvatten och vattendrag

Mosse

en myr vars yta bara får vatten från nederbörd