Biologi 2 - Humanfysiologi

Celler

Allt levandes byggsten

Vävnad

Flera celler tillsammans

Organ

Flera vävnader tillsammans

Nervvävnad

Nervceller och gliaceller

Epitelvävnad

Kroppens ytor, hud och slemhinnor

Stödjevävnad

Ben m.m.

Muskelvävnad

Muskelceller —> muskler

Ägg

Kan befruktas —> embryo

Embryo

Fostret i tidiga stadier

Foster

Senare stadier

Ontogeni

Utveckling från befruktad äggcell till individ

Preembryoperioden

Det befruktade ägget delar sig, rör sig ner i äggledaren, fastnar i livmoderns äggledare, efter celldelningar bildas cellklump morula, utvecklas till ihålig blåsliknande blastocyst (cellerna har specialiserats till vägg och inre celler), i blastocysten finns celler som kommer att bly groddskiva, där embryot växer ifrån, när blastocysten blivt en gastrula, v2 efter befruktning

Embryoperioden

Cellerna i groddskivan förökas och bildar organ, tack vare celldifferentiering, kan först utvecklas till att kroppens celler, totipotent, sedan bara de vuxna kroppens celler, pluripotent, sedan bara spcifik vävnad, multipotent, v2-8

Fosterperioden

V.9 till förlossning

Ektoderm

Utvecklas till epidermis, hud och nerver

Mesoderm

Utvecklas till skelett, muskler, bindväv, m.m.

Endoderm

Utvecklas till mag-tarmkanalen, lungor och lever

Celldifferentiering

Celler omvandlas till specifika celltyper

Totipotent

Äggcellen har förmågan att utvecklas till alla kroppens delar =

Pluripotent

Efter några celldelningar börjar de specialsieras, kan utvecklas till alla delar i den vuxna kroppen =

Multipotent

Ytterligare specialisering, kan utvecklas till spcifik vävnad =

Hox-gener

Sköter regleringen av celldifferentieringen

Transkriptionsfaktorer

Proteiner som påverkar transkriptionen

Matspjälkning

Föda bryts ner för att asborberas

Näringsämnen

Ger kroppen energi och byggmaterial, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler, protein

Matspjälkningsorgan

Munhåla, matstrupe, magsäck, tunntarm, tjocktarm, lever, gallblåsa (+gallgång), bukspottkörtel, ändtarm

Matspjälkningsprocess

Kanal genom kroppen med mekanisk och kemisk nedbrytning

Munhåla och matstrupe

Tänder klipper och maler maten, molarer maler, premolarer sönderdelar, framtänder skär av.

Spottkörtlar utsöndrar saliv med enzymet amylas, bryter ner stärkelse till disackarid

Maten förs bakåt mot svalget, sväljreflex, struplocket stängs —> trycker maten till matstrupen

Peristaltiska rörelser flyttar maten genom matstrupen.

Magsäcken

Tänjbar säck av glatt muskulatur, som kan knåda. Rymmer ca 2 liter och är omgiven av 2 ringmuskler, övre och nedre magmun.

Epitelcellerna utsöndrar magsaft med saltsyra som dödar patogener och aktiverar pepsin, pepsin bryter ner protein —> peptider. Slem skyddar väggarna från den frätande syran.

Gastrin är ett hormon som stimulerar produktionen av magsaft, stimulerar syn-, lukt- och smaksinnena.

Gastrit = magkatarr = inflammation i magslemhinnan

Helicobacter pylori kan attackera epitelceller —> midnre produktion av skyddande magslem —> frätande —> magsår

Maten spenderar ca 4 h i magsäcken och förflyttas vidare genom nedre magmunnen mot tarmarna.

Tunntarmen

Börjar med tolvfingertarmen (duedenum), fortsatt nedbrytning mha levern, gallblåsan och bukspottkörteln.

Enzymer verkar också: maltas, sukras och laktas: disackarider —> monosackarider. dipeptidas: dipeptider —> aminosyror

Absorption av näring och vätska: socker och protein —> blodkärl som sammanstrålar med portvenen. fett —> lymfkärl —> blodkärl

Ökad yta med villi och mikrovilli

Efter tolvfingertarmen åker det genom jejnum och ileum btw genom peristaltiska rörelse, fortsatt absorption

Levern

Producerar galla med gallsalter som emulgerar fett. Mycket fet mat → mer galla → ökad risk för gallsten

Lagrar socker

Vid fasta: fettsyror —> ketosyror (luktar illa)

Avgiftar ex. alkohol

Kopplad till leverartären, från levern till aortan, för syrerikt blod, och portvenen från tunntarmen till levern, näringsrikt blod

Gallblåsan

Lagrar och koncentrerar galla. Transport av galla via gallgången till tolvfingertarmen vid behov.

Bukspottskörteln

Produktion av bukspott: mer amylas, lipas: fetter → glycerol + fettsyror, trypsin: peptider → polypeptider

B-celler gör insulin, A-celler gör glukagon (LANGERHANS ÖAR)

Tjocktarmen

Börjar med blindtarmen (okänd funktion) och appendix (lager för bakterier).

Sista upptaget av vatten och salter

Produktion vitamin B och K

Gas bildas av kolhydrater som ej kan brytas ner

Ändtarmen

Lagring av avföring och gaser, restprodukter och osmältbara ämnen.

När den fylls sträcks den och då skickas nervsignal om tömning till hjärnan.

Diafragma

En muskel som vid kontraktion skapar undertryck och suger in luft = inandning

Yttre intercostalis

Hjälper diafragman

Näsan, näshålan (munhålan), bihålor

Näshår i näshålan filtrerar luften. Varje näshåla (två stycken) har tre st näsmusslor som ökar ytan för fuktning och värmning. Munhålan används för inandning då mer luft behövs då den kan inta större volym.

Svalg och struplock

Luften åker genom svalg + struplock, om det är öppet, alltså om man inte sväljer.

Struphuvud

Öppningen till luftstrupen, har brosksamling och stämband.

Luftstrupen

Strupen är uppspänd av brosk och muskler. Beklädd med slemhinna med flimmerhår som för slemmet uppåt för att sedan svälja det.

Luftrör/bronker, bronkioler

Luftstrupen delas upp i två större luftrör, bronker, och dessa delas också upp i två bronkioler, mindre luftrör utan brosk.

Lungor

Bronkiolerna delas upp mängder med alveoler, lungblåsor. Dessa har kapillärnät där gasutbytet sker. Om koldioxidhalten i blodet är högt diffunderar detta från lungartär till alveolerna där syret är högt. Syret diffunderar till blodet genom lungvener —> cirkulationssystemet

Hjärtat

Består av hjärtmuskulatur och syresätts av ranskärl. Har två st förmak och två st kammare, de till höger är lilla kretsloppet och de till vänster är stora kretsloppet. Mellan förmak och kammare finns det segelklaffar och efter kammare finns det fickklaffar. Du-dunk är klaffarna som stängs.

Systole

Kammare kontraherar → blod passerar fickklaffarna → lungor + kropp

Diastole

Förmak kontraherar → blod passerar segelklaffarna → kammare

Blodtryck

Det som driver blodet framåt: hjärtats slagkraft, blodvolymen och motståndet i blodkärlen

Hålven

Syrefattigt blod från kroppen → höger förmak

Lungartär

Höger kammare → lungor

Lungven

Lungor → vänster förmak (syresatt blod)

Aorta

Vänster kammare → kroppen (syresatt blod)

Artärer

Blod från hjärtat till kroppen. Högt → lågt tryck. Tjocka + elastiska väggar.

Vener

Från kroppen till hjärtat. Lågt tryck. Venklaffar + skelettmuskulatur.

Kapillärer

Tunna blodkärl för gasutbyte. Kan ändra flöde genom stängda vs öppna sfinktrar

Blod

55% blodplasma: 90% blod, transport- och skyddsproteiner, vitaminer + hormoner

45% blodkroppar: röda blodkroppar, erytrocyter, vita blodkroppar, leuykocyter (mindre än en procent), blodplättar, trombocyter (mindre än en promille)

Blodplättar, trombocyter

Livstid: 1-2 veckor

Viktig roll för hemostas: lagandet av skadade blodkärl. Det koagulerar: Blodplättarna binder till flera lager på blodkärlet, binds samman av fibrin

Hemofili = brist eller saknad av någon koagulationsfaktor.

Röda blodkroppar, erytrocyter

Livstid: ca 120 dagar, bryts ner i levern: bilirubin ger avföringen sin färg

Innehåller varken cellkärna eller mitokondrier, men massa med hemoglobin. Hemoglobin består av fyra st polypeptidkedjor där alla har varsin hem-grupper, grupp med järn som kan binda till syre, ger blodet sin färg

Blodgrupper

Det finns två st system:

AB0-systemet: De röda blodkropparna har visst antigen, eller inget allas. I plasman finns det antikroppar mot det den inte har. Om man får i sig blod man har antikroppar mot → agglutination (blodet klumpar sig = inte bra)

Rh-systemet: Ett protein, antingen har man det eller inte. Har inte antikroppar vid födsel, men kan få vid blodtransfusion. Om en mamma har Rh- och får ett barn med Rh+, kan hon få antikroppar mot barnets blod → blodbrist hos barnet.

Neuroner

Nervceller som delvis bygger upp nervsystemet, har cellkropp (soma), cellkärna, axon, dendrit, myelinskida, schwannceller, synpas (axonände)

Gliaceller

Stödjande celler

CNS

Centrala nervsystemet, hjärna + ryggmärg, kontrollcenter, samordning + tolkning

PNS

Perifera nervsystemet, resten av kroppens NS, buntar av nervceller som kommunicerar intryck + styr kroppen

Sensoriska nerver

För impulser från kroppen till CNS

Motoriska nerver

För impulser från CNS → muskler till exempel, delas in i somatiska och autonoma nervsystemen

Somatiska nervsystemet

Det vi kan styra.

Autonoma nervsystemet

Det vi inte kan styra, delas in i parasympatiska och sympatiska nervsystemen

Parasympatiska nervsystemet

Långt ord = långsam → rest and digest

Sympatiska nervsystemet

Fight or flight

Nervimpuls

Hur skickas en nervimpuls? I vanliga fall finns det ett vilopotential, -70 mV, mellan in- och utsidan cellmembranet. Denna bibehålls av Na+/K+-kanaler, som pumpar ut tre st Na och in två st K aktivt. Vid retning öppnas några Na pumpar och dessa kan strömma in, om tillräckligt många kommer in (-55mV) = aktionspotential. Aktionspotential har två delar: den första är depolarisering: massor av natriumkanaler öppnas → positivt på insidan (40mV). Sedan repolarisering då öppnas K-pumparna och dessa strömmar ut, men är långsam på att stängas → blir mer negativt än en innan (-80mV) → refraktärperiod, måste återställas till -70mV genom kanalerna (fortsätter såhär genom hela axonet). Avsändarcellen, den presynaptiska cellen, har vesiklar med neurotransmittorer, dessa puttas av Ca2+ mot membranet och frigörs i synapsgapet och påverkar hur lätt det blir att få aktionspotential i nästa cell, frigörs genom exocytos. Beroende på om retningen är tillräckligt stor kommer nervimpilsen fortsätta i mottagarcellen, den postsynaptiska cellen.

Neurotransmittorer

Påverkar hur lätt det är att få aktionspotential i nästa cell. Acetylkolin finns ofta i synapsgapet mellan motoriska nervceller och muskelceller, får muskler att kontrahera. GABA gör insidan av nervcellen mer negativ → mindre möjlighet för aktionspotential. Dopamin → främst belöningssystemet i CNS.

Toxiner

Påverkar produktion, frisättning eller återupptag av en neurotransmittor. Botulinumtoxin görs av en bakterie används som botos, bara 4 kg skulle döda hela beflkningen. Den blocekrar acetylkolin → muskler kan inte kontrahera. Kokain + Heroin: förhindrar nedbrytandet av dopamin → fördröjd effekt av belöningen. Alkohol + bensodiazepiner: förstärker GABA → långsammare nervimpulser.

Primära nervceller

En typ av sensorisk nervcell

Sekundära nervceller

En typ av sensorisk nervcell

Hjärnan

Skallben + tre hjärnhinnor + hjärn- ryggmärgsvätska för syreupptag, näring + skydd. Hjärnstam: förlängda märgen, andas + sova. Benmärgen. Storhjärnan, 90 % av hjärnans storlek, minne m.m.. Lillhjärnan, problemlösning + balans + språk. Hypofysen + hypotalamus, mellanhjärnan, hormonreglering, minne + lukt. Ventriklar + hjärnbark (storhjärnan.

Storhjärnan

Fyra delar: pannlob (frontallob) struktur och organisation + alla viljestryrda rörelser, nacklob (occipitallob) synintryck + kopplar info till minnen, hjässlob (parietallob), smak + känsel, tinninglob (temorallob), lagrar minnen, tolkar doft + ljud. Centralfåran går mellan pannloben och hjässloben, delar upp de sensoriska och de motoriska centrumen.

Homeostas

Kroppens förmåga att behålla stabilitet, trots yttre faktorer

Peptidhormoner

Hormoner som är vattenlöslifga, kan inte ta sig igenom membran, måste därför binda till receptor på membranet som skickar budbärare, Är snabb, men verkar inte länge, exempel LH + FSH + insulin + glukagon.

Steroidhormoner

Hormoner som inte är vattenlösliga, kan ta sig igenom membran. Är lpngsamm, men verkar länge. Exempel: östrogen, kortisol, progesteron + testosteron.

Endokrina körtlar

Körtlar som producerar hormoner, ex tallkottkörteln, sköldkörteln, bukspottskörteln och HYPOFYSEN.

Hypofysen

Hypofysen skickar hormoner till andra endokrina körtalr s att de skickar hormoner, styrs av hypotalamus. Den har en framlob och baklob, framloben är den faktiska endokrina körteln, bakloben är en förlängning av hypotalamus.

Framlob tillverkar hormoner, 6 st olika, då neurohormon från hypotalamus säger åt den att göra det. LH + FSH, TSH, ACTH, prolaktin, GH. LH + FSH → könsorgan → produktion av spermier + ägg. TSH → tyroidea → ökar metabolismen. Prolaktin → mjölkörtlar → mjölkproduktion. GH→ vävnad → längdtillväxt. ACTH → binjurebarken → frisättning av stresshormon

Bakloben lagrar två olika neurohormoner från hypotalamus, ADH + oxytocin. ADH → rör i njurarna → återupptag av vatten från urin till blodet. Oxytocin → livmoderns muskler + mjölkörtlar → mjölkproduktion + sammandargningar i livmodern.

Manlig fortplantning

Utlösning: 2-6 ml sperma, sperma är = spermier + sädesvätska. Spermier lever utanför kroppen i en timme eller i äggledaren i 5 dygn. Det finns 20-150 miljoner spermier per ml sperma. Spermatogenes är då manliga könsceller omvandlas från stamceller till spermier, tar ca 3 månader och sker i testiklarna.

Kvinnlig fortplantning

hypotalamus insöndrar GnRH → säger åt hypfysen att insöndra LH + FSH → stimulerar mognad av follikel i äggstock → äggfollikeln börjar insöndra östrogen, lite → minskad insöndring av FSH + LH → mycket östrogen → ökad insöndring av LH + FSH → ägglossning → follikeln → gulkropp → insödnrar östrogen + progesteron → negativ feedback på LH + FSH - om ägget inte befruktats inom ca 14 dagar → gulkropp skrumpnar + slutar insöndra progesteron → cykeln börjar om + livmodern “ömsar” slemhinnan → mens