Rörelseapparatens principer - Målbeskrivning

Olika ledtyper, dess funktioner, rörelseaxlar och rörelser

Gångjärnsled:
- Frontal rörelseaxel
- Exempelvis armbågsleden eller femur
- Flexion och extension

Vridled:
- Vertikal rörelseaxel
- Ex. atlantoaxialleden som tillåter kraniet att röra sig i horisontalplanet
- Vrida på huvudet?

Kulled:
- Rör sig i samtliga axlar — dvs. frontal, sagittal och vertikal
- Ex. axelleden

Koncentrisk, excentrisk och isometrisk kontraktion

Koncentrisk = muskelns kraft är riktad mot muskelns centrum och driver rörelsen i leden. Betyder även att muskeln drar ihop sig och blir kortare.
Excentrisk = muskelns kraft är riktad mot muskelns centrum men andra krafter är starkare, och därmed går rörelsen åt motsatt håll. Betyder även att muskeln förlängs samtidigt som den kontraheras.
Isometrisk = Muskelns kraft är riktad mot muskelns centrum men andra krafter är lika starka så det blir ingen rörelse. Sådant som sker vid statiskt arbete.

Agonist, synergist, antagonist

Agonist = den muskel som driver en rörelse. Utnyttjar koncentrisk kontraktion.
Synergist = den muskel som underlättar en rörelse utan att utföra den. Utnyttjar isometrisk kontraktion.
Antagonist = den muskel som bromsar en rörelse. Utnyttjar excentrisk kontraktion.

Skelettet: livshistoria och effekter av belastning

Benbildning sker vanligen ur brosk och startar i benbildningscentra. Benmassan förändras under livet, och man når så kallad “peak bone mass” vid ca 25-års ålder, därefter minskar den. Skelettet blir starkare vid belastning då det anpassar sig till att klara av de ökade påfrestningarna. Mer specifikt är det osteocyterna som känner av belastningen och signalerar till skelettets osteoblaster att öka produktionen av benmassan för att bibehålla och förstärka hållfastheten.

Relationen mellan muskelns läge i förhållande till ledens rörelseaxlar och överföring av kraft och rörelse till skelettet: förklara mekanismer

Muskelkraften överförs till benen genom de senor som löper från muskeln och fäster till skelettet. Skelettet fungerar som hävstänger som vrids kring lederna. När en muskel drar ihop sig närmar sig de två senfästena så att bendelarna rör sig. Ofta är det muskelns ursprung som rör sig minst, muskelfästet rör sig således oftast mest.

Fysiologiskt tvärsnitt: betydelse för maximal kontraktionskraft

Kraften är proportionell mot tvärsnittet.

Muskelns fiberarkitektur: betydelse för muskelfunktionen

Parallelfibriga/fusiform: Relativt liten kraftutvecklingspotential men hög rörlighet. Något smalare eller fusiforma i sin struktur.
- Mer rörelse, mindre kraft
Pennata; Unipennata; Bipennata; Multipennata: Kortare, makroskopiskt snett arrangerade och har snedgående fibrer. Väldigt kraftfulla men orörliga. Muskeln är oftast lika lång som senan och ser således ut som en fjäder.
- Mindre rörelse, mer kraft

Tvärstrimmig muskel, hjärtmuskel, glatt muskel: egenskaper, förekomst i kroppen

Tvärstrimmig = Långa, cylindriska celler med tydlig stratifiering samt flera kärnor. Viljestyrd. Sitter på ben och hud.
Hjärtmuskel = På cellnivå förgrenade kedjor med stratifiering och antingen en eller två kärnor. Finns i hjärtat, förankrad i bindväv. Inte viljestyrd.
Glatt muskel = Fusiforma och enkärniga celler, inte stratifierade. Beklär större delen av de ihåliga organen. Icke viljestyrd.

Ben, brosk och bindväv: förekomst i rörelseapparaten

Ben: skelettdelar.
Brosk:
- Hyalint i ledbrosk
- Trådbrosk i broskfogar
Bindväv:
- Stram i senor, muskler, ligament och ledkapslar
- Lucker på ledkapslarnas insidor

Skelettdelar: uppbyggnad och arkitektur (spongiöst och kompakt ben)

Spongiöst utgör ofta distala delen av benet.
Kortikalt ben är det hårda och kompakta höljet som innesluter benens innanmäte. Spongiöst ben är mer poröst i sin uppbyggnad och finns i riklig mängd i ändarna på rörben, i höftben och i ryggkotor.

Synovialleden: uppbyggnad (viktigaste komponenter och deras grundfunktioner)

Så kallade “äkta leder.” Ledytorna åtskiljs av en ledhåla som omges av ett synovialmembran lateralt (vars funktion är allt upprätthålla mängden synovialvätska) och ledbrosk medialt, på toppen av själva benet.
Tillåter stor rörelse mellan ben.

Uppbyggd av:
- Ledkapsel som har till uppgift dels att stabilisera leden och begränsa dess rörelser i vissa riktningar, dels att förse leden med ledvätska som smörjer den och tillför näring.
- Ledbrosk, glidytan mot ledhuvud och ledpanna, ser till att ben inte går sönder.
- Ledhåla, fylld med ledvätska från ledkapseln
- Ledhuvud, konvexa ytan som fäster i ledpannan
- Ledpanna, konkava ytan som fäster i ledhuvudet

Synovialleden: funktion (hur skelett, bindväv och muskler påverkar rörlighet och stabilisering)

Ledvätskan agerar som en hal viktbärande kudde som minskar friktionen mellan brosket. Utan vätskan hade ledytorna glidit mot varandra och förstörts.
Ledytans form är sedan det som bestämmer vilka rörelse som är möjliga i en led, men är relativt obetydlig vad det gäller stabiliseringen av leden.
Vad det gäller bindväv så är det bindvävsstrukturerna kallade ledkapsel och ligament som förenar de två benen genom leden och förhindrar för stor eller oönskad rörelse. Generellt sett gäller det att ju fler ligament en led har, desto starkare är den. Dock krävs även andra stabiliserande faktorer, annars skulle ligamenten sträckas ut likt kola, vilket skulle resultera i att leden snabbt blir mycket svag.
Den allra viktigaste faktorn för stabiliseringen av en led är muskler som sträcker sig över den. Musklerna håller leden på rätt plats och ser till att stödja den när det behövs.

Bursor och senskidor: form och funktion

Bursa = slemsäck som skyddar vävnader vid utsatta ställen. De är placerade utanpå bindvävskapseln men innanför ligamenten. Dessa sitter ej direkt fast i något, utan är istället en produkt av — och således även begränsade av — sin omgivning. Bursan glider längs leden i samband med rörelse.
Senskida = rörformade kanaler gjorda av synovialmembran runt en eller flera senor. Dessa skyddar senorna genom att dess glidyta minskar friktionen mellan senor och muskler mot benvävnad. Senskidorna är uppbyggda av två lager: det första är synovialmembran och det andra fibröst bindväv.