1/53
Looks like no tags are added yet.
Name | Mastery | Learn | Test | Matching | Spaced | Call with Kai | Chat |
|---|
No analytics yet
Send a link to your students to track their progress
Vad är KOL?
KOL (Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom) är en progressiv och irreversibel lungsjukdom som kännetecknas av långvarig luftvägsobstruktion och nedsatt lungfunktion.
Den orsakas ofta av långvarig exponering för skadliga partiklar eller gaser, framför allt tobaksrök.
Vilka patologiska tillstånd ingår vanligtvis i KOL?
KOL inkluderar ofta en kombination av två patologiska tillstånd: kronisk bronkit (inflammation i bronkerna som leder till slembildning och hosta) och emfysem (destruktion av alveolernas väggar, vilket minskar den funktionella gasutbytesytan).
Vad är patogenesen bakom KOL?
Patogenesen för KOL involverar exponering för irritanter som tobaksrök, luftföroreningar och yrkesmässiga damm/kemikalier.
Detta leder till en kronisk inflammation i luftvägarna, där celler som makrofager, neutrofiler och CD8+ T-celler frisätter proteolytiska enzymer och cytokiner, vilket orsakar vävnadsskador och obstruktion av luftflödet.
Vilka celler är involverade i den inflammatoriska processen vid KOL?
De huvudsakliga cellerna involverade i inflammationen vid KOL är makrofager, neutrofiler och CD8+ T-celler. Dessa celler frisätter proteolytiska enzymer.
Vad leder frisättningen av proteolytiska enzymer vid KOL till?
Frisättningen av proteolytiska enzymer som elastas och metalloproteinaser leder:
Förstörd vävnad (emfysem)
Hypersekretion av slem (kronisk bronkit)
Hypertrofi av glatta muskelceller och körtlar
Ökad mukusproduktion
Hur påverkar tobaksrök och inflammation vid KOL?
Tobaksrök och inflammation ökar produktionen av fria syreradikaler, vilket leder till ytterligare vävnadsskada och minskar kroppens antioxidantförsvar.
Vad är effekten av elastas på lungvävnaden vid KOL?
Elastas bryter ner elastin i alveolväggarna, vilket leder till emfysem.
Normalt skyddas lungvävnaden av antiproteaser som α1-antitrypsin, men rökning och genetiska faktorer (som α1-antitrypsinbrist) stör denna balans.
Vad leder den kroniska inflammation och destruktion i KOL till?
Den kroniska inflammationen leder till förtjockning av bronkväggarna, ökad mukusproduktion och förträngning av bronkioler, vilket orsakar luftvägsobstruktion, särskilt vid utandning.
Destruktion av alveolernas väggar leder till emfysem och minskad gasutbytesyta.
Hur påverkar emfysem lungorna vid KOL?
Emfysem leder till förstörelse av alveolväggarna, vilket resulterar i färre och större alveoler, vilket minskar ytan för gasutbyte och förlorar elastisk återfjädring, vilket gör att luft stannar kvar i lungorna och orsakar hyperinflation.
Vad händer med andningsmekaniken vid KOL?
På grund av försvagade alveoler och trånga luftvägar kan luften inte effektivt lämna lungorna, vilket leder till att varje andetag lämnar kvar luft.
Detta leder till att diafragman pressas ned, vilket försämrar andningsmekaniken, och andningsarbetet ökar, vilket orsakar trötthet.
Vad är effekten av förlorad elastisk återfjädring vid KOL?
Förlorad elastisk återfjädring gör att lungorna lätt kollapsar vid utandning, vilket leder till att luft stannar kvar i lungorna och orsakar hyperinflation, vilket försämrar gasutbytet och gör utandningen svårare.
Vilka olika typer av emfysem finns det?

Centrilobulärt emfysem – Vanligast vid rökning, påverkar de centrala luftvägarna och ses ofta i de övre delarna av lungorna.
Panlobulärt emfysem – Förknippas ofta med α1-antitrypsinbrist, påverkar hela lobuli och finns ofta i de nedre delarna av lungorna.
Distalt emfysem – Påverkar de perifera delar av lungorna och kan orsaka bullae (luftfyllda cystor) nära pleuran.
Irregulärt emfysem – Oregelbundet fördelade skador över hela lungan, ofta efter tidigare infektioner eller inflammation.
Pulmonell vaskokonstriktion leder till pulmonell hypertension, eftersom kroppen försöker omfördela blod till bättre ventilerade delar av lungan.
Detta kan i sin tur leda till cor pulmonale (högersidig hjärtsvikt).
Vid astma reagerar immunsystemet överdrivet på triggers som allergener, luftföroreningar eller infektioner.
Detta leder till inflammation i luftvägarna där immunceller som eosinofiler, mastceller och T-celler aktiveras.
De frisätter ämnen som histamin, leukotriener och prostaglandiner, vilket orsakar svullnad av slemhinnorna, ökad permeabilitet i blodkärlen och ökad slemproduktion.
Bronkospasm orsakas av en snabb och kraftig kontraktion av de glatta musklerna i bronkerna.
Detta leder till att luftvägarna blir trängre och luftflödet minskar, vilket gör det svårt att andas, särskilt vid utandning.
Bronkospasm är en av de huvudsakliga orsakerna till det pipande ljudet vid astma.
Ökad slemproduktion vid astma gör luftvägarna ännu mer blockerade och gör det svårare att andas. Slemmet blir ofta visköst och tjockt, vilket leder till hosta, pipande andning (wheezing) och andnöd.
Dysfunktionella cilier gör att slemmet inte effektivt transporteras bort från luftvägarna.
Allergisk astma uppstår när immunsystemet överreagerar på allergener som pollen, djurhår eller damm. Vid första kontakten med ett allergen aktiveras antigenpresenterande celler som presenterar allergenet för T-celler.
Dessa omvandlas till Th2-celler, som frisätter:
IL-4 → stimulerar B-celler att producera IgE
IL-5 → aktiverar och rekryterar eosinofiler
IL-13 → ökar mucusproduktion och bidrar till hyperreaktivitet.
Detta leder till produktion av IgE-antikroppar, som binder till mastceller. När allergenet binder till IgE på mastceller, frigörs histamin och andra inflammatoriska ämnen.
Vid degranulering av mastceller frisätts histamin, leukotriener och prostaglandiner:
Histamin → vasodilatation, ödem, bronkokonstriktion
Leukotriener och prostaglandiner → långvarig inflammation
Typ I hypersensitivitet innebär en överreaktion från immunsystemet mot ämnen som normalt inte är skadliga.
I allergisk astma innebär det att IgE-antikroppar produceras mot allergener, vilket leder till att mastceller degranulerar och frisätter inflammatoriska ämnen som histamin, leukotriener och prostaglandiner.
Detta orsakar inflammation, bronkospasm och ökad slemprodukti
Icke-allergisk astma saknar en allergisk komponent och innebär att Th1- och Th17-celler istället för Th2 aktiveras.
Detta leder till frisättning av cytokiner som IFN-γ och IL-17, som stimulerar neutrofilrekrytering.
Neutrofiler frisätter proteaser och ROS, vilket orsakar vävnadsskada och ökad slemproduktion, vilket gör luftvägarna trängre och mer reaktiva.
Inflammationen vid icke-allergisk astma kan utlösas av rökning, luftföroreningar, yrkesexponering, fetma och virusinfektioner, exempelvis virusinducerad astma.
Dessa faktorer orsakar en mer komplex immunologisk reaktion som inte är relaterad till IgE eller specifika allergener.
Icke-allergisk astma är ofta resistent mot kortikosteroider eftersom inflammationen inte följer den klassiska allergiska mekanismen och inte involverar IgE eller mastceller.
Inflammationen är istället medierad av Th1- och Th17-celler och neutrofiler, vilket gör att kortikosteroider, som är effektiva mot eosinofil medierad inflammation, inte har samma effekt.
Kronisk astma är en form av astma där inflammationen är långvarig och kan variera i intensitet. Den orsakas av både allergiska och icke-allergiska mekanismer.
Inflammationen är ofta mer långvarig och allvarlig än vid andra typer av astma, och kan leda till fibros och permanent förträngning av luftvägarna.
Ett FEV1/FVC < 0,70 vid spirometri tyder på obstruktiv lungsjukdom, vilket kan vara astma eller KOL.
Det innebär att luftflödet är nedsatt, vilket är ett tecken på luftvägsobstruktion.
Positiv reversibilitet vid spirometri innebär att FEV1 ökar med ≥12 % och ≥200 ml efter inhalation av en bronkdilaterare (t.ex. salbutamol).
Detta tyder på astma, där luftvägarna reagerar på bronkdilatatorer och öppnas upp.
En sänkt FVC och en normal FEV1/FVC-ratio kan tyda på en restriktiv lungfunktion, som vid exempelvis lungfibros.
Detta innebär att volymen av luft som kan utandas är begränsad, men luftflödet är inte lika kraftigt påverkat som vid obstruktiv sjukdom.
De tre huvudtyperna av sömnapné är
obstruktiv sömnapné (OSA)
central sömnapné (CSA)
komplicerad eller blandad sömnapné, som är en kombination av OSA och CSA.
Obstruktiv sömnapné orsakas av en blockering i de övre luftvägarna under sömnen.
Detta händer när musklerna i halsen slappnar av så mycket att luftflödet hindras, vilket gör det svårt att andas.
De vanligaste orsakerna till obstruktiv sömnapné inkluderar
övervikt
stor tunga
låg sittande mjuk gom
förstorade tonsiller
avvikande käkstruktur
nedsatt muskeltonus under sömn.
Central sömnapné (CSA) är en sällsynt form av sömnapné där hjärnan inte skickar rätt signaler till andningsmusklerna, vilket orsakar andningsuppehåll trots att luftvägarna inte är blockerade.
Symtom inkluderar andningsuppehåll utan snarkning och trötthet på dagen.
Blandad eller komplicerad sömnapné är en kombination av obstruktiv och central sömnapné, där både fysiska blockeringar och problem med hjärnans andningsreglering orsakar andningsuppehåll.
Symtom inkluderar både snarkningar och tysta andningsstopp samt extrem trötthet.
Vid varje apné sjunker syremättnaden i blodet (SpO₂). Efterföljande mikro-uppvaknande leder till snabb andning och återhämtning.
Denna cykel upprepas många gånger per natt och orsakar intermittent hypoxi. Detta leder till fragmenterad sömn, dagsömnighet, trötthet och nedsatt kognitiv funktion.
Intermittent hypoxi och sömnstress leder till ökad sympaticusaktivering, vilket innebär ökad "fight or flight"-respons.
Detta ökar kardiovaskulär stress och ökar risken för hypertoni, stroke och hjärtinfarkt. Det kan också orsaka ökad insulinresistens, vilket ökar risken för typ 2-diabetes och metabola syndromet.
AI (Apnéindex) är antalet apnéer (andningsuppehåll ≥10 sekunder) per timme sömn.
HI (Hypopnéindex) är antalet hypopnéer (≥50% minskning av luftflöde i minst 10 sekunder) per timme.
AHI (Apné-Hypopné Index) är det sammanlagda antalet andningshändelser (apnéer + hypopnéer) per timme, och används för att bedöma svårighetsgrad.
ODI (Oxygen Desaturation Index) mäter antalet tillfällen per timme där syremättnaden i blodet sjunker med minst 4% under minst 10 sekunder.
ESS (Epworth Sleepiness Scale) är ett självskattningsformulär där patienten skattar sannolikheten att somna i åtta olika vardagliga situationer, med poäng från 0 (aldrig) till 3 (hög sannolikhet att somna). Maxpoäng är 24.
Orolig sömn, mardrömmar
Nattliga svettningar
Nocturi
Huvudvärk/halsont vid uppvaknandet
Impotens/nedsatt libido
Nedsatt kognitiv förmåga
Depression
Anamnes: Snarkning, dagtrötthet, riskfaktore
Status: BMI, anatomi i svalg, BT
ESS: Bedömning av subjektiv sömnighet
Sömnapnéregistrering: Polygrafi i hemmet
Ev. vidare utredning: Polysomnografi vid behov
Diagnos av OSA ställs om
AI > 5 (mer än 5 apnéer per timme),
ODI > 5 (mer än 5 syredesaturationer ≥4% per timme),
AHI > 10 (mer än 10 andningshändelser, apné + hypopné, per timme).
Behandling av sömnapné kan inkludera apnéskena (mandibular advancement device – MAD), som försiktigt förskjuter underkäken framåt för att förhindra kollaps av luftvägarna
CPAP (Continuous Positive Airway Pressure), som blåser in luft genom en mask för att hålla luftvägarna öppna under sömnen.
Vilka är riskfaktorerna för sömnapné?
Övervikt (särskilt fett runt halsen)
Manligt kön
Ålder (vanligare efter 40)
Trångt svalg eller stora halsmandlar
Alkohol/sömnmedel (slappnar av musklerna)
Rökning
Genetiska faktorer