Biologi - fallbeskrivningar begrepp

Jalla

Mun

Den första delen av matspjälkningssystem där mekanisk nedbrytning av föda sker genom tuggning och blandning med saliv, som innehåller amylas (kolhydrater) och lipas (fetter)

Svalg

Ett fibromuskulärt rörformigt organ som förbinder den övre delen av matspjälkningssystemet med den nedre. Den spelar en viktig roll i både matsmältning och andning, och stänger av luftvägarna under sväljning för att förhindra att föda går ner i luftstrupen.

Matstrupe

Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken. Den använder peristaltiska rörelser för att föra födan nedåt.

Magsäck

En muskulös påse som lagrar och bearbetar föda. Här blandas maten med magsyra (bakterier & nedbrytning av större molekyler) och pepsin (proteiner). Dessutom pågår mekaniskt sönderdelande med magsäckens rörelse. 

Tolvfingertarmen (Duodenum)

Den första delen av tunntarmen. Den blandar maten med galla (finfördelar fett och gör de lösliga i vatten) och bukspott (gör magsyran basisk).

Tunntarm

Ett långt och smalt organ, där den största delen av näringsupptaget sker. Den är uppdelad i tre sektioner (tolvfingertarmen, jejunum, ileum) och sträcker sig över flera meter.

Tjocktarm

Den ansvarar för att absorbera vatten och salter från osmältbar föda och formar avföring.

Ändtarm

Den sista delen av tjocktarmen som fungerar som en lagringsplats för avföring innan den utsöndras från kroppen. Den är involverad i kontrollen av avföringens utsöndring genom analöppningen.

Mekaniskt sönderdelande

Processen där föda bryts ner genom fysisk kraft, såsom tuggning och blandning. Detta sker i munnen och magsäcken, där maten krossas och blandas med vätskor.

Kemiskt sönderdelande

Processen där enzymer och syror bryter ner föda på molekylär nivå. Detta sker i hela matspjälkningssystemet, särskilt i magsäcken och tunntarmen.

Saliv

En vätska som produceras av spottkörtlarna. Har amylas (kolhydrater) och lipas (fetter).

Amylas

Ett enzym som finns i saliv och bukspott, ansvarar för nedbrytning av stärkelse till sockerarter.

Lipas

Ett enzym som bryter ner fetter till glycerol och fettsyror. Det finns i bukspott och saliv och bidrar till nedbrytningen av lipider i tunntarmen.

Peristaltiska rörelser

Muskelsammandragningar som rör sig längs matsmältningskanalen, vilket hjälper till att transportera föda genom systemet.

Magsaft

Magsaften innehåller saltsyra och är därför mycket sur (pH 2). Syran bryter ner större partiklar men spjälkar inte födans molekyler. Syran dödar också de flesta bakterier som vi råkar svälja ner med maten.

Saltsyra (HCl)

En stark syra som sänker pH-värdet i magsäcken, vilket skapar en sur miljö som är nödvändig för aktivering av enzymer och nedbrytning av föda.

Pepsinogen

Ett protein som omvandlas till pepsin i den sura miljön i magsäcken. Pepsin bryter ner proteiner till mindre peptider.

Pepsin

Ett enzym som bryter ner proteiner i magsäcken till mindre peptider.

Gastrin

Ett hormon som stimulerar produktionen av magsaft och ökar rörligheten i magsäcken.

Bukspott

En vätska som produceras av bukspottkörteln, innehåller enzymerna lipas (fetter), amylas (kolhydrater) och trypsin (proteiner). Den är även basisk och neutraliserar saltsyran från magsäcken.

Galla

Produceras i levern och lagras i gallblåsan. Den finfördelar fetter och gör dem lösliga i vatten. Innehåller även bilirubin som ger avföringen dess bruna färg.

Lever

Ett organ som producerar galla, lagrar näringsämnen och avgiftar blodet. Den spelar en central roll i metabolismen.

Gallblåsa

En liten påse som lagrar galla tills den behövs för matspjälkning i tunntarmen.

Villi (Tarmludd)

Små fingerliknande utskott på insidan av tunntarmen som ökar ytan för absorption av näringsämnen.

GERD (Gastroesofageal refluxsjukdom)

Kronisk sjukdom där magsyra läcker tillbaka upp i matstrupen. Detta kan skada slemhinnan och ge symtom som halsbränna och sura uppstötningar.

Funktionell dyspepsi

Kronisk sjukdom som innebär att man har återkommande besvär som smärta eller obehag i övre delen av magen, trots att man inte hittar någon synlig orsak till besvären vid en undersökning. Symptomen kan variera och inkludera en känsla av att vara mätt snabbt, uppblåsthet och illamående efter måltider.

IBS (Irritable Bowel Syndrome)

Funktionell tarmstörning som kännetecknas av magsmärta, uppblåsthet och förändrade avföringsvanor, som diarré eller förstoppning. Precis som med dyspepsi finns det ingen synlig skada på tarmen.

Förstoppning

Innebär att man har svårt att tömma tarmen, med sällan och/eller hård avföring som följd. Det är ett mycket vanligt problem.

Bristol-skalan

Ett verktyg som klassificerar avföring i olika typer för att hjälpa till att bedöma tarmhälsa och identifiera problem.

Hemorrojder

Utvidgade blodkärl i eller runt ändtarmen som kan ge besvär som klåda, smärta och blödning.

Exkretionsorgan

Organ som ansvarar för att avlägsna avfallsprodukter och överflödiga ämnen från kroppen. Njurar är de primära exkretionsorganen.

Njurens reglering

Reglerar kroppens vätske- och elektrolytbalans, samt blodtryck.

Njurens rensning

Filtrerar blodet för att avlägsna avfallsprodukter, urea

Ammoniak (NH3)

En giftig avfallsprodukt som bildas vid nedbrytning av proteiner. Njurar omvandlar ammoniak till mindre giftiga ämnen, som urea, för att underlätta utsöndring.

Urea/urinämne/karbamid

En mindre giftig avfallsprodukt som bildas i levern genom nedbrytning av proteiner. Urea utsöndras via njurarna och är den huvudsakliga komponenten i urin

Urinsyra

Fåglar, reptiler, insekter och en del sniglar omvandlar istället ammoniak till urinsyra, som inte är giftigt alls och dessutom olösligt i vatten. Detta sparar ännu mer vattnet för organismen.

Nefron

Den funktionella enheten i njuren, ansvarig för filtrering av blod och produktion av urin.

Njurbäcken

En struktur i njuren som samlar urin från njurkanalerna innan den transporteras till urinledaren.

Urinledare

Rör som transporterar urin från njurbäckenet till urinblåsan.

Urinblåsa

En muskulös påse som lagrar urin tills den utsöndras från kroppen.

Urinrör

Röret genom vilket urin lämnar kroppen från urinblåsan.

Primärurin

Den första vätskan som bildas i nefronets glomerulus, innehåller vatten, elektrolyter, och små molekyler. 180 liter/dygn.

Sekundärurin

Den slutliga urinen som bildas efter att primärurinen har genomgått reabsorption och sekretion i nefronen.

Dialys

En medicinsk behandling som används för att rena blodet hos personer med njurproblem, där maskinen tar bort avfallsprodukter och överflödig vätska.

Homeostas (lagom i kroppen)

Ett tillstånd av balans och stabilitet i en organisms inre miljö.

Normalvärde

Det intervall av värden inom vilket t.ex temperatur och pH bör ligga för att kroppen ska fungera optimalt.

Proteinernas funktion (varför homeostas är livsviktigt)

Om kroppen inte är i homeostas, så slutar cellens proteiner att fungera som i sin tur leder till att cellen dör och då dör organismen.

Kroppstemperatur (t.ex. huttra, svettas)

Kroppen upprätthåller en stabil temperatur genom mekanismer som huttring (för att öka värmeproduktionen) och svettning (för att öka värmeförlusten).

pH (Syra-bas-balans)

Vätskan i och kring cellen måste ha runt 7.4 pH. Om den blir för mycket eller för lite kan cellerna sluta fungera.

Buffrande system

System som hjälper till att stabilisera pH-nivåer i kroppen genom att neutralisera syra eller bas. Exempel inkluderar bikarbonat systemet.

Salthalt

För att cellens enzymer ska fungera måste salthalten i kroppen vara på en lagom nivå. Annars slutar enzymerna fungera och då kan cellen dö.

Diffusion

Processen där molekyler rör sig från ett område med hög koncentration till ett med låg koncentration.

Osmos

Transport av vätskor (t ex vatten) som beror på skillnaden i koncentration mellan molekyler: från sidan med mindre koncentration till sidan med högre koncentration genom ett semipermeabelt membran.

Isoton lösning

För att cellen ska må så bra som möjligt måste den omges av en isoton lösning, det vill säga en lösning där salthalten är lika hög som i cellen. Runt 0.9% saltlösning räknas som en isoton lösning för cellen.

Hypoton lösning

En lösning med mycket lägre salthalt än cellen själv.

Hyperton lösning

En lösning med mycket högre salthalt än cellen själv.

Blodsockerreglering

Processen genom vilken kroppen upprätthåller en stabil nivå av glukos i blodet, vanligtvis genom hormonell reglering (insulin och glukagon).