Ekologi och miljöeffekter

Population

grupp av individer av samma art inom ett visst område vid en viss tid

N2

Kvävgas

Samhälle

flera populationer inom ett område

Ekosystem

Allt som finns och lever inom ett visst område

Biom

Storregionala ekosystem bestående av relativt enhetlig samling djur och växter.

Svenska landekosystem

Vårt land berörs av två av världens huvudbiom. Landets sydligaste delar tillhör "tempererade lövfällande skogar" och kallas "södra lövsskogsregionen". Norr därom ligger biomet "kalltempererade skogar" som hos oss delas in i "södra och norra barrskogsregionen". Därtill kommer fjällens "subalpina" och "alpina" regioner.

Genotyp

En enskild organisms genuppsättning

Fenotyp

En individs utseende, egenskaper och beteende

Resurser

Något som individen måste konsumera/omsätta, till exempel solljus, mineraler, koldioxid, närsalter, syre, vatten

Betingelse

Abiotiska faktorer som begränsar organismen, till exempel pH, fuktighet, toxiska substanser,

temperatur

Liebigs Lag

Den av samtliga livsnödvändiga faktorer som finns i minst omfattning i förhållande till "individens krav" (tolerensnivå) är den begränsande faktorn för individens tillväxt.

Toleransområde

En miljöfaktor avgränsar toleransområdet mellan minimum och maximum. Mellan dessa ligger optimum.

Generalist

En organism som har bred anpassning till sin omgivning. Det kan avse födoval, biotopval eller val av boplats.

Specialist

Organism som bara kan leva inom snäva livsramar.

Selektionstryck

Naturligt urval i en population, i en viss riktning orsakat av miljöfaktorer

r-strateg

Art som anpassats till varierande miljöfaktorer. (J-tillväxt). Kvantitet.

Kort livslängd, liten storlek, många små avkommor, god spridningsförmåga, snabb populationstillväxt, dålig konkurrent.

Variabelt klimat, täthetsoberoende dödlighet av typ "krasch", varierande populationstäthet ofta under bärförmågan, selektionen gynnar snabb utveckling, hög förökningstakt, tidig könsmognad.

artexempel lämmel och maskros.

K-strateg

Art som anpassats till stabila miljöförhållanden. (S-tillväxt) Kvalitet.

Lång livslängd, stor storlek, få stora avkommor, (dålig) spridningsförmåga, långsam populationstillväxt, bra konkurrent.

Relativt konstant klimat, täthetsberoende dödlighet (riktad - dvs "bättre" individer överlever), relativt konstant populationstäthet nära bärförmågan, selektionen gynnar långsam utveckling, låg förökningstakt, sen könsmognad.

artexempel björn och gran.

Populationsdynamik

Populationsdynamik är en biologisk vetenskap där man studerar hur storleken på populationer av olika djur- eller växtarter varierar i förhållande till varandra samt hur de påverkas av yttre faktorer.

Populationstätheten bestäms av fyra fundamentala parametrar: immigration, reproduktion, mortalitet och emigration.

J-formad tillväxtkurva

Exponentiell tillväxt kraftigt över områdets bärkraft och kraschar, om och om igen

S-formad tillväxtkurva

Potentiell tillväxt minus miljöns motstånd: stabiliseras kring områdets bärkraft

Bärförmåga

Ett ekosystems förmåga att försörja ett visst antal djur. I grund och botten är den alltid beroende av de gröna växternas produktionsförmåga.

Mutualism

Mutualism är inom biologi en form av symbios som innebär att två olika arter gynnar varandra. Ett exempel på mutualism i naturen är förhållandet mellan pollinatör och blomväxter.

Konkurrens

Arter kan konkurrera med varandra om ändliga resurser. Detta anses vara en viktig begränsande faktor för populationernas storlek, biomassa och organismsamhällets artrikedom. Direkt konkurrens kan observeras mellan individer, populationer och arter.

Störningskonkurrens

Uppstår när en population attackerar, eller förbrukar resurser för, en annan.

Exempel: ett lejon som jagar bort en hyena från bytet, eller en växt som utsöndrar allelopatiska kemikalier för att hindra tillväxten av konkurrerande arter.

Exploaterande konkurrens

Sker via förbrukningen av resurser. När en individ av en art förbrukar en resurs (till exempel mat, skydd, solljus, etc.), så att resursen är inte längre är tillgänglig att konsumeras av en medlem av en annan art.

Skenbar konkurrens

Inträffar när två arter delar ett rovdjur.

Populationerna av båda arterna kan vara nedtryckt genom predation utan direkt exploaterande konkurrens.

Kommensialism

Mellanartsrelation där ena parten har nytta av förbindelsen, den andra parten varken drar nytta eller skadas.

Parasitism

En organism tar sin näring från en annan levande organism.

Herbivori

Predation på växter.

Amensalism

Samma sak som antibios. En organism hämmar en annan.

Predation

Ett djur livnär sig genom att döda och äta andra djur.

Allelopati

Växt som genom kemisk utsöndring hämmar en annan växt.

Ekologisk nisch

Det levnadsområde där en enskild art kan överleva och reproducera sig. Detta avser egenskaper som temperatur, vegetation och mattillgång. För varje egenskap finns ett visst intervall där arten kan leva.

Abiotiska faktorer

Icke levande faktorer. Till exempel solenergi, berggrund, jordmån, vatten, vind, syre, gifter, pH, närsalter, temperatur, organiskt dött material.

Biotiska faktorer

Levande faktorer. Till exempel konkurrens, tillgång till föda, mutualism mm.

Intraspecifik konkurrens

Konkurrens inom arten (föda, boplats, parters mm).

Interspecifik konkurrens

Konkurrens mellan arter.

Fundamental nisch

Nisch bara begränsad av abiotiska faktorer.

Realiserad nisch

Det faktiska utrymme och resurser en art har, biotiska faktorer inräknat.

Energipyramid

Illustrerar hur biomassan fördelas på olika trofiska nivåer.

Trofinivå

Varje länk i en näringskedja. "Energinivåer", ca 90% försvinner i varje steg.

Producenter

Gröna växter och blågröna bakterier som tillverkar energirik näring med hjälp av solenergi i fotosyntesen.

Konsumenter

De som förbrukar det som tillverkats, exempelvis de betande djuren och rovdjuren.

Fotosyntes

De gröna växternas förmåga att bygga sockermolekyler (glukos) av koldioxid och vatten och på så vis lagra solenergi som kemisk energi.

6CO2 + 6H20 + energi --> C6H12O6 + 6O2

Cellandning

När syre och druvsocker omvandlas till energi, koldioxid och vatten i cellens mitokondrier.

C6H12O6 + 6O2 --> 6CO2 + 6H2O + energi

Ekosystemtjänster

Alla de olika funktioner som naturen ger människan & samhället. Finns fem huvudtyper:

försörjande (t.ex mat- och vattenproduktion)

reglerande (t.ex klimat- och sjukdomskontroll)

stödjande (t.ex kretslopp och pollinering)

kulturella (t.ex rekreation)

bevarande (t.ex upprätthållande av biologisk mångfald)

Stödjande ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster som är nödvändiga för produktionen av alla andra ekosystemtjänster. Bland dessa inkluderas näringscykler, vattencykler, fotosyntes och jordmånsbildning.

Dessa ger förutsättningar för ekosystemet att förse oss med tjänster så som proviant och vattenrening.

Försörjande ekosystemtjänster

Produkter eller funktioner direkt erhållna från ekosystemet. Dessa är bland annat organiskt material så som ved och virke, foder, gödsel, vatten, mineraler och energi från exempelvis vattenkraft och biobränslen.

Reglerande ekosystemtjänster

Förmåner som erhållits från regleringen av ekosystemtjänster. Bland annat kolupptagning, klimatreglering, nedbrytning av avfall, rening av vatten och luft samt sjukdomshantering.

Kulturella ekosystemtjänster

Innehåller de delar av ekosystemet som används för andlig anrikning, kognitiv utveckling, reflektion, rekreation och estetiska upplevelser.

Resiliens

Ett mått på ett ekosystems förmåga att återhämta sig efter en störning. Ett resilient ekosystem kan också beskrivas som "robust" eller "slitstarkt".

Ju fler generalister i förhållande till specialister desto högre resiliens.

Exempel: I svensk barrskog måste arterna vara anpassade för stor variation mellan årstiderna, det är alltså många generalister. I regnskogen är klimatet i stort sett konstant, vilket gör att arterna inte måste anpassa sig efter variationer. Vid en störning har därför den svenska barrskogen större resiliens än den tropiska regnskogen. (dessutom finns mer näring bunden i marken i våra barrskogar än i den tropiska regnskogen, som på grund av sin ålder är mycket urlakad och näringsfattig i jorden)

Bioackumulation

Ett miljögift koncentreras med stigande ålder hos den organism som utsätts för giftet. Ju äldre vi blir, desto större mängd miljögift har vi i oss. Symptom av miljögiftet ser vi i detta fall först när organismen blivit äldre och fått i sig skadliga koncentrationer.

Biomagnifikation

Ett miljögift koncentreras genom att anrikas i en näringskedja. När organismer konsumerar varandra på olika nivåer i näringskedjan blir halterna högre för varje nivå och som högst i de rovdjur som återfinns allra högst i näringskedjan.

Stabiliserande urval

om miljön förblir relativt oförändrad så får individerna i en population "medelegenskaper" som är mest gynnsamma för överlevnad

Exempel: människans födelsevikt

Riktat urval

miljön förändras, populationens "medelegenskaper" är inte bäst för överlevnaden, egenskap som tidigare var ovanlig visar sig gynnsam. En extrem gynnas, en annan extrem missgynnas.

Exempel: längd på giraffens hals

Disruptivt urval

extremerna gynnas samtidigt som "medelegenskaper" missgynnas.

Exempel: darwins finkar

Darwins finkar

Exempel på evolutionär anpassning och artbildning. Fåglarnas fitness var olika på olika öar, selektionstrycket gjorde att den som hade bäst näbb för födan på den ön överlevde. Utvecklade olika näbbar, för knoppar/frukt, larver, redskap, insekter, blad eller frön.

Öbiogeografi

Storlek:

Immigrationen av individer/arter är större till en stor ö

Utdöenderisken är större på en mindre ö (mindre resurser (buffert))

Avstånd:

Immigrationen av individer/arter är större till en närliggande ö.

Utdöenderisken skiljer inte pga samma storlek.

Analoga egenskaper

Två delar kan se likartade ut och ha samma funktion, men de har inte samma evolutionära ursprung, till exempel vingarna hos fåglar och fjärilar.

Homologa egenskaper

Morfologiska eller genetiska egenskaper hos olika organismer som liknar varandra och har samma evolutionära ursprung. Till exempel människans armar och fåglars vingar.

Alfadiversitet

medeldiversitet på lokal nivå, t.ex en hektar

Gammadiversitet

hela diversiteten i en hel region

Betadiversitet

Skillnad i diversitet mellan olika lokala områden

Gamma/Alfa

Tröskelvärde

En övre eller undre nivå där ett ekosystem eller en population förändras snabbt. Individerna av en sällsynt art kan ha gott om mat, men kan ha svårt att hitta en partner. Trots gott om föda riskerar arten att dö ut.

Funktionella grupper

De organismer som har samma funktion i ett ekosystem. Exempel på funktionella grupper är nedbrytare, pollinatörer, fotosyntetiserande växter och topp-predatorer.

Primärsuccession

Succession på nybildad mark, t.ex vulkanöar, nybildade öar, nya landområden efter landisavsmältning.

Pionjärerna utgörs av tåliga organismer med ringa behov av näring, t.ex lavar och mossor. Genom att kemiskt påverka underlaget och genom att producera humus bildar pionjärerna en jordmån som gör det möjligt för gräs och örter att vandra in. Tidigare konsumenter är ofta kvalster och hoppstjärtar. Slutstadiet bestäms av klimat, underlagets beskaffenhet, invandringsmöjligheter mm.

Sekundärsuccession

Succession efter störning i befintliga ekosystem, t.ex kalhygge, brandfält, stormhärjat område

Intermediära störningshypotesen

"Lagom" störning leder till högre artdiversitet än höga eller låga nivåer av störning gör. Exempel: slåtter, bete håller gräset nere så att andra örtarter inte blir utkonkurrerare av gräset.

Gauses princip

Arter med identiska ekologiska nischer kan inte samexistera i en stabil miljö. Om två djurarter har väldigt likartade levnadssätt blir konkurrensen om resurser mycket intensiv. Detta leder oftast till att den ena arten helt trängs undan.

Ekosystem är multidimensionella och därför är Gauses princip mycket svår att testa i naturen. Skillnad mellan arter i behovet av olika resurser gör samexistens möjlig.

Varför minskar mångfalden?

Habitatförändringar: fragmentering av landskap isolerar populationer, ekotoner är känsliga för störningar.

Invasiva arter.

Giftiga ämnen.

Utarmning av populationer genom jakt och fiske: 80% av alla fiskebestånd påväg att kollapsa.

Klimatförändringar (svårt att veta exakt hur det påverkar biologisk mångfald, olika för olika biom/ekosystem)

Ekotoner

Gränsen mellan två ekosystem (t.ex ett skogsbryn, en strand)

Miljöfarlighetsfaktorer

Om en kemikalie uppfyller följande villkor, kan man misstänka att den kan orsaka långsiktiga skadeeffekter för individ och för ekosystem.

Ämnet:

- är främmande för ekosystemet (xenobiotiskt)

- är kemiskt stabilt (svårnedbrytbart; persistent)

- tas lätt upp av växter och djur

- har en vidsträckt geografisk spridning

Naturliga konta naturfrämmande ämnen

De flesta kemiska ämnen som förekommer naturligt i en organisms omgivning har ett optimum. För halter som är högre än optimumnivån finns risk för förgiftning, och för låga halter kan ge upphov till bristsjukdomar.

För naturfrämmande ämnen som normalt inte finns i omgivningen är det generellt så att den nollhalt är att föredra och att allt över noll kan leda till problem.

Kolsänka

De huvudsakliga kolsänkorna är världshaven och växande vegetation. Båda urlakar kol från atmosfären genom att biomassan använder kol vid sin uppbyggnad så som plankton och träd.

Olika sätt att öka upptagningen av kol från atmosfären diskuteras i dag på grund av växthuseffekten som förstärks av ökande halt av CO2. Det finns både idéer om att artificiellt lagra koldioxiden och att öka skogarnas och världshavens upptagning av koldioxid.

Kolkälla

Ett system som producerar mer kol än vad det lagrar. Kolkällor gör att mängden koldioxid i atmosfären ökar. Motsatsen till kolkälla är kolsänka, något som i stället binder kol från atmosfären för att skapa biomassa.

Exempel torvmark, åkermark

Främst förbränning av fossila bränslen som kol, naturgas och olja och till viss del även torv. Även skogsavverkning har bidragit till ökningen av koldioxidutsläppen genom att kol som har varit bunden i stammar och rötter frigjorts och att mindre mängd skog binder koldioxid.

Samevolution

När två arter anpassas till varandra genom evolution. (Samevolutionära interaktioner är till exempel mutualism, konkurrens, parasitism mm)

För att interaktionerna ska leda till samevolution krävs att båda parter påverkas, antingen positivt eller negativt. Interaktioner där den ena parten är opåverkad, till exempel kommensalism, leder inte till strikt samevolution. Sådana interaktioner kan dock leda till samevolution i bred mening. Samevolutionära interaktioner kan vara specialiserade eller generella vilket bestäms av interaktionens intensitet och frekvens. Intensiteten avgörs av hur mycket parternas reproduktionsframgång påverkas. Frekvensen avgörs av hur ofta parterna träffar på varandra i rum och tid.

Invasiva arter

En art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, som sprider sig av egen kraft, som skadar ekosystemet som de introducerats till, har negativa effekter på jordbruk och dylikt, åstadkommer ekonomisk skada, eller påverkar hälsan negativt hos djur och människor.

Kan bidra med ökad predation, konkurrens om plats och föda, samt sprida sjukdomar och parasiter.

Sur nederbörd

Vid all form av förbränning där luftens syre och kväve är inblandade bildas försurande kväveoxider: kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2). Gemensamt namn NOx.

Vid förbränning av svavelinnehållande bränslen, såsom olja och kol, omvandlas svavlet i bränslet till svaveldioxid.

I atmosfärens vattendroppar bildar svaveldioxid och kväveoxider svavelsyra respektive salpetersyra, och vi får sur nederbörd.

Densitetsberoende faktorer

När ett förhållande påverkas av storleken på en population. ex. sjukdom, resurser. (ofta biotiska)

Densitetsoberoende faktorer

När ett förhållande inte påverkas av storleken på en population. ex. väder/årstider

Övergödning

Uppkommer framförallt när man tillför marken eller vattnet för mycket kväve och fosfor.

En hel del kväve regnar ner som kväveoxider från t.ex trafiken. Kväve och fosfor tillförs marker i stora mängder vid gödning inom jordbruket. Näringsämnena kan då läcka ut från markerna till omgivande vattendrag.

Övergödningen leder till en mycket stor produktion av växtplankton, s.k algblomning. När dessa alger dör och faller ned mot botten åtgår stora mängder syre, vilket leder till bl.a syrebrist med påföljd att fisken försvinner och bottnarna dör.

Syrefri nedbrytning på botten gör att svavelväte bildas, vilket i sin tur leder till att mer ammonium och fosfor frigörs från botten. Detta gör att det bildas som ett "kretslopp" av näringsämnen i en övergödd sjö/hav som Östersjön, vilket gör problemet ännu svårare att åtgärda.

En orsak till att det är svårt se resultat av åtgärder är att vattnet i Egentliga Östersjön har mycket lång omsättningstid, mer än 30 år. Sedimenten och bottenvattnet har också genom långvarig övergödning blivit rika på organiskt material som förbrukar stora mängder syre när det bryts ned av bakterier. Syrebrist ökar dramatiskt frisättningen av fosfor från sedimenten men påverkar också andra bakteriella processer som avlägsnar växttillgängligt kväve från vattnet (denitrifikation).

Vattnets kretslopp

1. Avdunstning från hav, mark, växter och djur (evapotranspiration - cellandning och avdunstning)

2. Kondensering i moln

3. Nederbörd över land

4. Ytvatten rinner ner i havet

5. Nederbörden rinner ner till grundvatten, ut i havet.

Människans påverkan på vattnets kretslopp

Genom skogsavverkning påskyndas ytavrinningen, vilket kan medföra erosion och minskad påfyllning av grundvattenförrådet.

Dikning av skogs- och jordbruksmark ökar ytavrinningen.

Dammbyggande för vattenkraftändamål och bevattning ger en fördröjning i kretsloppet, ofta med negativa följder.

Genom för stora uttag från grundvattentillgångarna kan grundvattenytan påverkas.

Stadsbebyggelse "tätgör" stora ytor genom asfalt och dylikt. Avrinningen sker genom avloppsnätet istället för att skapa grundvatten.

I dammar eller naturliga regleringsmagasin (sjöar) för vattenkraftproduktion varieras avrinningen jämfört med det normala mönstret så att stora skador uppstår på strändernas geologi och biologi.

Kolets kretslopp

1. Koldioxid i luften binds i växter via deras fotosyntes.

2. En del av koldioxiden återvänder till luften via växternas cellandning, en del överförs till djur som äter växterna

3. Djuren cellandas (co2 tillbaka till luften)

4. Både djur och växter dör, destruenter (nedbrytare) bryter ner det organiska döda materialet, kolet binds i marken och destruenter cellandas

5. Blir till olja, kol, naturgas

6. Utvinns för bränsle, förbränns, hamnar i atmosfären

7. Avverkning av skog och jordbruk släpper också ut bundet koldioxid i luften

HAVET:

1. Co2 löser sig i vatten, bildas vätekarbonatjoner (HCO3) och karbonatjoner (CO3) dvs kolsyra.

2. Karbonater kan användas till att bygga upp kalkskal/kalkskelett

3. Organismerna dör och blir kalksten

4. Kalksten vittras, återgår till vätekarbonat och karbonatjoner.

(5. kalksten även viktig för växt- och djurliv som berggrund betraktad)

Kvävets kretslopp

1. Kvävgas (N2) i atmosfären utgör ca 80% av luftens volym. Kvävgas är inert, svårt att reagera.

2. Kvävefixerande bakterier (Rhizobium) fixerar kvävgas direkt ur luften, bildar först ammoniak (NH3) som sedan blir ammonium (NH4)

3. En typ av nitrifikationsbakterier utvinner energi genom att oxidera ammonium till nitrit (NH4 --> NO2). En annan utvinner energi genom att oxidera nitrit till nitrat (NO2 --> NO3)

Även konstgödsel skapas från ammonium till nitrat genom att man förenar kvävgas och vätgas från atmosfären genom Haber-Bosch-processen. Bildas först ammonium, kan sedan oxideras till nitrat.

4. Nitratjoner och ammoniumjoner tas upp och blir till organiskt kväve i växter, som sedan äts av djur.

5. Djur utsöndrar kväve genom "urea" (urin), urea omvandlas till ammoniak med "ammonifikationsbakterier".

6. Djur och växter dör, ammonifikationsbakterier omvandlar det döda organiska materialet till ammoniak (som sedan blir till ammonium).

Förbränning:

1. Från tex motorer, eldar ved/skogsbränder, blixtar. Temperaturen blir hög nog för att syre och kväve ska kunna reagera och bilda kväveoxider (NOx)

2. Reagerar med vatten, bildar salpetersyra (HNO3)

3. Salpetersyra bidrar till försurning och även övergödning då den bildar nitrater

7/4: Denitrifikationsbakterier tar nitrat (NO3) och omvandlar till kvävgas (N2) som återförs till atmosfären. Finns mycket i våtmarker så dessa är rika på nitrater, därför anläggs våtmarker vid åkrar så att denitrifikationsbakterier kan återföra nitrat från avrinningsvattnet till atmosfären.

Organiskt kväve

Proteiner (aminosyror), nukleinsyror (DNA och RNA)

Rhizobium

Kvävefixerande bakterier som lever i symbios med ärtväxters rötter

Nitrifikation

2NH4 + 3O2 --> 2NO2 + 2H2O + 4H + energi

ammoniumjoner + syrgas --> nitritjoner + vatten + energi

2NO2 + O2 --> 2NO3 + energi

nitritjoner + syrgas --> nitratjoner + energi

Svavlets kretslopp

1. Svavel förekommer som sulfider i ett flertal berggrundsmaterial (tex svavelkis)

2. Vid kemisk vittring på fastmark oxideras sulfidjonerna (S2) i olika etapper till sulfatjoner (SO4) som kan tas upp av de gröna växterna.

3. Det upptagna svavlet införlivas i vissa aminosyror.

4. Vid nedbrytning av förnans organiska svavelföreningar bildas svavelväte (H2S), som vid aeroba förhållanden snabbt oxideras till sulfat under inverkan av svavelbakterier, vilka utnyttjar den frigjorda energin för sina egna livsprocesser.

5. I försumpade marker och syrefattiga sjösediment anhopas svavel i form av svavelväte och svårlösliga metallsulfider. Om sumpmarken dräneras eller då svavelvätet genom diffusion når upp till syrehaltigare skikt, sker åter en biologisk oxidation till sulfat.

6. Vid riklig svavelvätebildning stiger en del av den giftiga gasen till atmosfären, där den i fuktig luft oxideras till svavelsyra.

7. Atmosfären tillförs också stora mängder svavel i form av svaveldioxid, från vulkaners rökgaser, industrier och förbränning av svavelhaltiga oljor.

Fosforns kretslopp

1. Fosfater i mark och vatten (fosfatjon PO4, Vätefosfatjon HPO4, Divätefosfatjon H2PO4)

2. Organiskt fosfor i växter och alger (fosfolipider = cellmembran, nukleotider och nukleinsyror = DNA och RNA)

3. Organiskt fosfor i djur

4. Organiskt fosfor i döda växter och djur

5. bryts ner, tillbaka till fosfater i mark och vatten

6. Urlakning: fosfaterna "sköljs" ut med rinnande vatten, bildas fosfater i sediment som bildar nya fosfatrika bergarter.

7. Kemisk vittning, fosfater återförs till mark och vatten.

8. Människor bryter fosfater ur bergarter för att använda till konstgödsling.

Peak fosfor

Fosfor räknas som en ändlig resurs, kan eventuellt nå sin peak 2030. Då måste alla bönder gå tillbaka till naturgödsling!

Åtgärder för att undvika detta:

håll kvar fosforn i det lilla kretsloppet

förbättra användningen av naturgödsel

öka kompostering

öka användningen av fosforslam från reningsverk

inte slänga så mkt mat

Tropisk regnskog

-ekvatoriella områden

-riklig nederbörd (minst 2000 mm/år)

-obetydlig temperaturskillnad - jämnt klimat

-Mycket gamla ekosystem, marken är djupt vittrad, urlakad, näringsfattig

- Näringsämnena nästan helt uppbundna i levande organismer, lågt läckage ur systemet

Central- och Sydamerika, Afrika, Sydostasien

-Stor artrikedom (2/3 av alla jordens arter!)

- Mycket låg individtäthet per art (abundans)

- Stor konkurrens om ljus, många växter växer helt och hållet på trädkronorna (epifyter), måste därför ha anpassningar för att få vatten

MÄNNISKANS PÅVERKAN:

- Minskat kraftigt på senare år till följd av avverkning. Ca 110 000 km2 avverkas varje år. Skogarna används i ökande omfattning till svedjebruk (fäller träden, eldas, kan sedan odla 2-3 år innan näringen är uttömd)

- gör också om till plantager av tex kakao, kokos, te, eucalyptus

- stor kolkälla när man eldar/avverkar

- reflektionen av solstrålning i området kommer öka

- Vattnets kretslopp påverkas då 50% av regnet i amazonas kommer från skogen

Tropiska lövfällande skogar och savanner

- Från den ekvatoriella zonen och utåt mot vändkretsarna

- med minskande nederbörd övergår vegetationen från fuktiga savannskogar till torra savannskogar, busksavanner och grässavanner

-årstider med sommarregn och vintertorka

Central- och sydamerika, Afrika, Indien och Australien

Vegetationen domineras av gräs som har ytliga kompakta rotsystem

Djurlivet domineras av stora gräsätare, antiloparter, giraff, elefant, zebra mm samt rovdjur som lejon, gepard och asätare som hyenor, schakaler och gamar.

Jordens vegetationszoner

1. tropiska regnskogar

2. tropiska lövfällande skogar

3. savanner

4. subtropiska öknar och halvöknar

5. hårdbladsvegetation

6. varmtempererade ständigt gröna skogar

7. tempererade skogar

8. stäpper

9. tempererade öknar

10. kalltempererade barrskogar

11. tundravegetation

12. alpin vegetation

Trädskiktet

omfattar trädkronornas utbredning i vertikalled. Står vanligen för den största delen av skogens primärproduktion. Avgörande för den övriga artsamansättningen.

Buskskiktet

Omfattar buskar och unga träd.

Fältskiktet

Består av gräs, örter, ris och ormbunkar samt småplantor av buskar och träd. Utgör viktig föda för skogens större konsumenter som älgar, rådjur, harar och skogshöns.

Bottenskiktet

Utgörs av mossor, lavar och svampar och har stor betydelse genom att det bevarar markens funktighet och minskar risken för erosion.

Subtropiska öknar

Som två bälten kring jorden vid de båda vändkretsarna.

Nederbörd < 200 mm/år

Torr, varm luft

Svårt att göra generaliseringar pga många skilda områden.

Brist på vatten problem för organismer

Hårdbladsvegetation

Vinterregn och sommartorka.

strax utanför de subtropiska högtrycksbältena.

Frostkänsliga, hårdbladiga träd, buskar och ris.

Medelhavet, kalifornien, chile, kaplandet i Sydafrika och södra/sydvästra Australien.

Elden är en viktig faktor, det finns hundratals arter av lökväxter som vanligtvis blommar året efter en brand, gödda av askan.