Lag och rätt 2024

Allmänna domstolar

Domstolar som avgör civilrättsliga mål, inklusive brottmål och tvistemål.

Brottmål

Brott som begåtts, ex. inbrott eller misshandel

Tvistemål

Tvister mellan privatpersoner, ex. skilsmässor

Förvaltningsdomstolar

Domstolar som avgör tvister mellan privatpersoner och myndigheter.

Högsta domstolen (HD)

Sveriges högsta instans för prejudicerande fall.

Tingsrätt

Första instans i brottmål och tvistemål.

Hovrätt

Andra instans för överklagande av domar från tingsrätten.

Kammarrätt

Mellaninstans för förvaltningsmål.

Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta instans för förvaltningsmål.

Straffteori

Läran om straffens syften och verkan inom juridiken.

Absoluta straffteorier

Teorier där straffet ses som ett uttryck för rättvisa utan sekundära syften.

Relativa straffteorier

Teorier där straffet syftar till att förebygga brott och minska brottsligheten.

Vedergällningsteorin

Teori som menar att straffet ska tillfoga brottslingen lidande för den begångna gärningen.

Talionprincipen

Princip som innebär att en rättskränkning ska mötas med ett liknande ont.

Cesare Beccaria

Kritiker av talionprincipen som betonade proportionalitet mellan brott och straff. Menade att proportionaliteten var centralt för förebyggandet av brott eftersom brottslingen är rationell och väljer gärning med konsekvensen i åtanke..

Allmänprevention

Teori om hur allmänheten ska avskräckas från att begå brott.

Direk allmänprevention

Använder hot om straff mot hela befolkningen för att förebygga att kriminaliserade handlingar begås.

Indirekt allmänprevention

Består av de norm och moralbildande effekterna som kommer ur strafflagstiftningen. Det ska medföra att attityderna mot det kriminaliserande beteendet blir mer negativt och beteendet därav mindre vanligt.

Individualprevention

Teori om hur straff påverkar den enskilda brottslingens beteende. Finns tre sätt: Individuell avskräckning, inkapacitering och vård/behandling

Individuell avskräckning

Syftar till att lära den straffade brottslingen att skilja på rätt och orätt, för att de i framtiden inte ska återfalla i kriminalitet. Den kriminella får erfara vad bestraffning för brott innebär och till följd förväntas avhålla sig från kriminalitet.

Inkapacitering

Är en form av frihetsberövande åtgärd för att oskadliggöra den kriminella individen genom att frånta denne möjligheten att begå fortsatt brottsliga handlingar. En inkapacitering leder till minskad brotts möjlighet men en placering på en totalinstitution som fängelse innebär ingen garanti för att all brottslighet blir omöjlig. Det är graden av inkapacitering som avgör dess effekt, där exempelvis permission och kontakt med den yttre världen är åtgärder som minskar graden av inkapacitering

Vård och behandling

Rehabilitering används när individens förmåga att agera rationellt begränsas av personliga eller samhälleliga faktorer. Syftet är att förändra individens situation så att orsakerna till brottslighet undanröjs.

Omhändertagande

Innebär att en individ, ofta en utsatt person som ett barn eller en vuxen med allvarliga problem, tas om hand av myndigheter eller sociala instanser. Detta sker när samhället bedömer att individen inte kan skydda sig själv eller när deras välfärd är i fara. Omhändertagandet kan syfta till att erbjuda skydd, vård eller rehabilitering för att förbättra personens livssituation, och används ofta inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, eller rättsväsendet.

LOB

Lagen om omhändertagande av berusade personer

Gripande

Åtgärd som innebär att polisen eller annan behörig myndighet tillfälligt frihetsberövar en person som misstänks för att ha begått ett brott. Gripandet sker för att säkerställa att den misstänkte kan förhöras och eventuellt ställas inför rätta. Polisen kan gripa en person om det finns skäl att misstänka att hen har begått ett brott, och om det anses nödvändigt för att förhindra att personen undkommer rättslig prövning eller fortsätter begå brott.

Anhållande

Åtgärd där en person som gripits av polisen hålls frihetsberövad under en kortare tid på beslut av en åklagare. Detta sker vanligtvis efter att polisen har gripit en person och åklagaren bedömer att det finns tillräckliga skäl för fortsatt frihetsberövande, men innan en domstol hunnit besluta om häktning.

Anhållandet kan vara i upp till 72 timmar och används för att ge tid för ytterligare utredning, förhör och för att förbereda en eventuell häktningsförhandling. Om åklagaren bedömer att personen fortfarande ska hållas frihetsberövad efter dessa 72 timmar, måste hen begära personen häktad hos en domstol.

Häktning

Form av frihetsberövande som beslutas av en domstol på begäran av en åklagare, när en person är misstänkt för ett brott och det finns skäl att tro att personen kan undkomma rättslig prövning, fortsätta begå brott eller försvåra utredningen genom att exempelvis påverka vittnen eller förstöra bevis. Häktning sker normalt efter att en person har gripits och anhållits.

Ett häktningsbeslut kan förlängas och gäller tills rättegången hålls eller tills det inte längre finns skäl för frihetsberövande. För att någon ska kunna häktas krävs det oftast att personen är misstänkt för ett brott som kan leda till fängelse i minst ett år.

Fängelse

Straffrättslig påföljd som innebär att en person frihetsberövas under en bestämd eller obestämd tid som straff för att ha begått ett brott. Den dömda personen placeras i en fängelseanstalt, där hen är under statlig övervakning och inte har rätt att röra sig fritt. Fängelsestraff används som ett sätt att straffa, avskräcka och rehabilitera brottslingar samt skydda samhället från fortsatt kriminalitet.

Strafftiden kan variera beroende på brottets allvar, från kortare fängelsestraff på några månader till livstids fängelse. Under fängelsetiden kan den intagna delta i rehabiliteringsprogram, arbete eller utbildning för att underlätta återanpassning till samhället efter avtjänat straff.

Ungdomshem

Institution där unga personer som begått brott eller har allvarliga sociala problem placeras för vård och behandling. Ungdomshem drivs oftast av Statens institutionsstyrelse (SiS) i Sverige och tar emot ungdomar mellan 12 och 21 år som behöver tvångsvård enligt lagen om vård av unga (LVU) eller som har dömts till sluten ungdomsvård för brott.

Särskilda ungdomshem

Särskilda ungdomshem, drivna av Statens institutionsstyrelse (SiS), tar emot ungdomar mellan 12 och 21 år med allvarliga sociala problem eller som begått brott. De placeras där för vård och behandling under tvång, antingen enligt LVU eller som del av sluten ungdomsvård. Ungdomshemmen har en strikt, övervakad miljö och erbjuder behandlingar som utbildning, terapi och sociala insatser för att hjälpa ungdomarna att förändra sitt beteende och återgå till ett fungerande liv i samhället.

SiS

SiS (Statens institutionsstyrelse) är en svensk statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård av ungdomar och vuxna. SiS driver särskilda ungdomshem för ungdomar med allvarliga sociala problem och/eller som har begått brott, samt LVM-hem (Lagen om vård av missbrukare) för vuxna med svåra missbruksproblem.

Syftet med SiS är att erbjuda vård, behandling och rehabilitering för att hjälpa individer att förändra destruktiva beteenden och få stöd för att återintegreras i samhället. Vården sker ofta under tvång enligt lagar som LVU (Lagen om vård av unga) och LVM.

Sluten ungdomsvård

Straffrättslig påföljd för ungdomar mellan 15 och 21 år som begått allvarliga brott. Istället för fängelse placeras ungdomarna på särskilda ungdomshem under en bestämd tid. Denna vård ges under mycket strikta och kontrollerade former, ofta med låsta avdelningar och dygnet runt-övervakning.

Sluten ungdomsvård används som alternativ till fängelse för att erbjuda rehabilitering och anpassad vård, med målet att hjälpa ungdomarna att bryta med kriminalitet och destruktivt beteende. Under vårdtiden deltar de i utbildning, terapi och behandlingsprogram för att förbereda dem för ett laglydigt liv efter avtjänat straff.

Rättspsykiatrisk vård

Rättspsykiatrisk vård är en form av vård som riktar sig till personer med psykisk ohälsa som har begått brott. Denna typ av vård erbjuds i stället för fängelsestraff när en individ bedöms som psykiskt sjuk och inte kan hållas ansvarig för sina handlingar på grund av sin sjukdom.

LVU

Lagen om vård av unga

LVM

Lagen om vård av missbrukare

LPT

Lagen om psykiatrisk tvångsvård

Vårdtanken

Domstolen kan döma till rättpsykiatrisk vård om den misstänkte lider av allvarlig psykisk störning (juridiskt begrepp ex. vanföreställningar eller hallucinationer)

Kriminogena faktorer

Förhållanden som ökar risken för brott och kriminella karriärer.

Ex.

• Ålder

• Kön

• Utbildningnivå

• Psykisk ohälsa

• Missbruk

• Social miljö

• Arbetslöshet

Orsaker till brott

Främst sociala, ekonomiska och psykologiska.

• ålder, kön

• drogmissbruk

• arbetslöshet

• psykisk sjukdom

• uppförandestörningar; fattigdom, vandalisering

• låg intelligens, svag känslomässig anknytning bristande impulskontroll

  • kön och ålder har mycket starka samband med kriminalitet. Faktorernas tyngdvikt kan variera mellan länder beroende på sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden.

Överrisker (bra)

Analys av hur mycket vanligare en faktor är jämfört med en annan vid misstanke om brott.

Vilka överrisker finns?

• Familjer som har haft socialbidrag

• Lågutbildade

• Låginkomsttagare

• Män

• Utrikesfödda

• Personer i 15-17 års ålder

Brottsframkallande faktorer

De mellan 15-20 år var 2011 överrepresenterade bland brottsmisstänkta. Pojkar begår oftare grövre brott som våld, medan flickor och pojkar är jämnt fördelade i snatteri och alkohol- eller narkotikaanvändning. Flickor skolkar och dricker sig berusade något oftare än pojkar. Män står för ca 80% av brott som begås.

Rättspsykiatrisk vård

Vård för individer med allvarlig psykisk störning som döms för brott.

Ekonomiska faktorer

• Inkomstojämlikhet är en stark kriminogen faktor, särskilt för våldsbrott, enligt många studier.

• Arbetslöshet är en kriminogen faktor, men sambandet är osäkert.

• Fattigdom kan leda till brott, som stöld.

• Rikedom kan minska avskräckningseffekten för brott, särskilt för företag.

• Högre välstånd, som högre BNP per capita, kan öka brottslighet genom fler stöldbara objekt.

• Låg utbildningsnivå kan bidra till brottslighet.

Sociala fakotrer

• Drogmissbruk, som alkohol och heroin, är en stark kriminogen faktor för brott.

• Socialt sammanhang och umgängeskrets påverkar risken att begå brott och leva ett kriminellt liv.

• Svag social kontroll ökar risken för brott och antisocialt beteende.

• Lågt socialt kapital och tillit bidrar till kortsiktigt tänkande och ökad brottslighet.

• Ingrupp- och utgruppsprocesser kan leda till brottslighet mellan olika grupper.

• Etnisk heterogenitet i samhällen med sociala spänningar och ekonomiska klyftor är en kriminogen faktor.