Biologi 2: Svampar och växter

Beskriv svamparnas uppbyggnad.

I de flesta fall består svamporganismer främst av en samling trådar av celler i långa rader. Trådarna kallas för hyfer, och hela nätverket av hyfer kallas för mycel.

Svamparnas celler omges av en cellvägg som kallas för kitin, snarlikt samma material som utgör leddjurens exoskelett. Det finns oftast även cellväggar mellan varje cell i en enskild hyf.

För att cellerna ska kunna kommunicera och svampens mycel ska kunna fungera som en helhet, finns det förbindelser mellan cytoplasman i de närliggande cellerna. Förbindelsen sker genom porer i cellväggen. Porernas uppbyggnad skiljer sig mellan olika grupper av svampar. Ibland fungerar inte svampen som en mycel med hyfer, men istället som ensamma celler (exempelvis jästsvampar.)

I många fall sluter sig hyfer till större strukturer under en längre tid (exempel på detta är de svampar som ingår i lavar), eller så bildas mer komplicerade organ i första hand när det är dags för svamparna att föröka sig könligt. Det bildas då fruktkroppar.

Beskriv svamprikets huvudgrupper

Svamparna utgör ett eget rike av eukaryota organismer. Inom riket finns en del enklare former, så kallade “algsvampar”, samt de två huvudgrupperna sporsäcksvampar och basidiesvampar. Gemensamt för de två senare är att de växer som hyfer, och inför den könliga fortplantningen så förenas två hyfer av olika typ, “kön”. Sporerna från den könliga fortplantningen utvecklas sedan antingen i sporsäckar ( små “påsar” med sporer) eller på basidier (“tappar”). Till sporsäckssvamparna tillhör bl.a murklor och flertalet av de svampar som ingår i lavar. Basidiesvampar omfattar bl.a hattsvampar.

Vad är mykorrhiza?

Mykorrhiza är ett mutualistiskt förhållande mellan en högre växt, ofta ett träd, och en svamp. Växten ger svampen kolhydrater, och svampen förser växten med vatten och mineralnäringsämnen på ett smidigare sätt än annars. Svampens hyfer växer kring växtens rötter och ger större yta för upptag av vatten och mineralnäringsämnen än vad växtens rötter klarar av på egen hand. Därför anses mykorrhiza i många fall vara en förutsättning för att växter ska klara försörjningen av vatten och mineralnäringsämnen på magra marker.

En del fossilfynd från devontiden, pekar på att de allra första landsväxterna hade mykorrhiza. Det är fortfarande oklart hur mykorrhizan samarbetet reagerar på olika typer av störningar i skogsmiljön

Vad är svamparnas förökningssätt?

Generellt bildar svampar små, lättspridda förökningskroppar, så kallade sporer. En spor består av en enda cell. Svampars förökning kan ske både könlöst och könligt. Många viktiga mögelsvampar, som Penicillium, som både ger oss ostar, penicillin och mögel är mest kända i det könlösa stadet.

Beskriv hur könlös förökning går till hos svampar.

Sporer, som bildas på könlöst sätt (asexuella sporer), bildas oftast i specialiserade delar av mycelet. Det är inte alltid som könlös fortplantning sker med hjälp av små lättspridda sporer. Bland annat hos mykorrhizasvampar och nedbrytare i skogsmark så sker den könlösa förökningen så kan mycel växa och förgrena sig över stora områden. Ibland slits de sönder i olika delar, som förgrenar sig till ny svamp.

Beskriv hur könlös förökning går till hos svampar.

Svampar kan ha mer än två kön. Huvudsakligen för svamparnas fortplantning är att de två mycel som möts är olika i kön. Den könliga förökningen bygger sedan på att en könligt bildad spor först gror till ett mycel med celler av haploida kromosomuppsättningar. Hos sporsäckssvampar möts två typer av haploida mycel först när det är dags för förökning, medan mycel hos basidiesvampar länge kan förekomma med två olika haploida kärnor i varje cell. När det är dags att bilda sporer sker först sammansmältningen av de två haploida cellkärnorna. Därefter sker omedelbart meios och sporbildning.

Beskriv växternas uppbyggnad.

Växtceller sitter ihop i olika vävnader. Flera olika vävnader bildar organ. Växterna har i huvudsak tre typer av organ: rot, stam och blad.

När det kommer till vävnader så finns det tre huvudtyper: hud, grundvävnad och ledningsvävnad. Grundvävnaden kan antingen vara mjuk, med tunna cellväggar, eller hårdare och fungera som stödjevävnad (bidrar till stadga). Ledningsvävnaden utgörs dels av en veddel: xylem (för transport av vatten och oorganiska ämnen). En sildel: floem (för socker och andra organiska ämnen)

Växtens celler är tortipotenta, en enda cell kan alltså bilda en ny organism. Detta är möjligt eftersom växtceller, till skillnad från de flesta djurceller, behåller all genetisk information som krävs för att bilda en hel organism, även efter att de har specialiserat sig.

Hur ser det ut när en växt växer?

Växter kan växa både i längd och i tjockled. När detta sker, bildas ny vävnad i speciella delningsvävnader, d.v.s meristem. Sådana finns i skottspetsen och i kanten av stammen. Speciellt viktigt är zonen mellan bark och ved i träd, kambiet (bidrar till att växternas tjocklek ökar med åren. Detta kallas sekundärtillväxt- alltså tjocklekstillväxten i mångåriga, vedartade växter.)

Förklara växternas cellvägg

Gemensamt för växtcellerna är cellväggen, som består av cellulosa och andra kolhydratmolekyler (t.e.x hemicellulosa). I cellväggar i stödjevävnad finns även vedämne, lignin, med en komplicerad sammansättning. Cellväggens delar tillverkas i det endoplasmatiska nätverket och skickas ut ur cellen med hjälp av exocytos. Cellväggen ligger ju utanför cellmembranet och hör alltså inte till cellens slutna rum med dess egna kemiska miljö. För att det ska kunna ske förbindelser mellan cellerna i en växt så finns det små porer i cellväggen (plasmodesmer). På så vis kan man säga att alla celler i en växt hänger ihop. Det är bland annat viktigt för samordningen av information i en växt, genom transport av olika hormoner.

Hur ser livscykeln hos mossor ut?

Mossor är haploida. Han- och honorgan utvecklas utan någon föregående reduktionsdelning (meios). På flera olika sätt kan spermier föras över från han-till honorganen i syfte av att befrukta äggcellen. Ur den befruktade äggcellen, alltså den diploida zygoten, växer det upp en sporkapsel. I sporkapseln sker sedan meiosen, och ut kommer sporer med haploida kromosomuppsättningar. Dessa kan gro på bland annat fuktig jord. Först ser den nya mossindividen bara ut som en grön tråd. Ur denna växer sedan den vanliga mossplantan fram.

Hur ser livscykeln hos ombunkar ut?

Hos ormbunkar, de viktigaste av sporkärlväxterna, är den stora gröna plantan diploid. Ofta bildas sporerna i särskilda sporgömmen i olika typer av samlingar på bladens undersida. Sporerna bildas genom meios och är därför haploida. De gror först till en förgrodd, ett protallium. Detta är i princip en liten grön skive med han- och honorgan. Ur den befruktade äggcellen växer det sedan upp en ny, stor ormbunksplanta.

De gömfröiga växterna kännetecknas av att fröna alltid bildas inom någon typ av frukt. Exempelvis en kapsel som släpper föna fria när de är mogna. För växtens fortplantning är det viktigt att utvecklingen först sker inuti pistillens fruktämne.

Hur ser livscykeln hos gömfröiga växter ut?

Fröväxter har en diploid kromosomuppsättning. I blommans ståndare sker det meios, så att det bildas pollenkorn. Pollenkorn är inte spermier utan istället sporer till förkrympta hanplantor (en väldigt liten, enkel version av en hanlig växt som finns i pollenkorn. Har i roll att producera spermier och leverera dem till äggcellen.) Likeså sker det meios i fruktämnets inre, i pistillen, så att det bildas förstadier till en äggcell. Vid pollineringen förs pollenkornen, oftast med djur eller med vinden, över till pistillens märke. Här gror pollenkornen till en pollenslang, som tar sig ner genom pistillens stift till fruktämnets äggcell med omgivande celler. Genom pollenslangen passerar sedan två cellkärnor (bildade genom att pollenkornets cellkärna har delat sig) som kallas “spermier”.

Det märkliga är att det sker en “dubbel befruktning”. En spermie befrukt på vanligt sätt, medan en annan spermie befruktar en diploid cell intill, så att det bildas en cell med tre exemplar av samma kromosomuppsättning. Den befruktade äggcellen utvecklas till ett embryo, som kan sägas vara en ny planta i miniatyr (“grodden”).