Hjärnan (R)

Förlängda märgen

(medulla oblongata). En del av hjärnstammen.

Ansluter till ryggmärgen

Andningscentrum: Reglerar den automatiska andningen och andningsfrekvensen.

Cirkulationscentrum: Kontrollerar hjärtfrekvens och blodtryck.

Reflexcentrum: Sköter reflexer som kräkning, nysning, hostning och sväljning.

Nervbanor: Fungerar som en genomgångsstation för uppåt- och nedåtgående nervbanor mellan storhjärnan och ryggmärgen. Det är här de flesta motoriska och sensoriska nervbanor korsas, vilket gör att hjärnans högra sida styr kroppens vänstra sida, och vice versa.

Tillstånd:

• Överdosering av t.ex. opioider hämmar andningscentrum som känner av pH/koldioxidnivåer i blodet direkt, vilket leder till att patienten slutar andas.

• Förlängda märgen reglerar hjärtfrekvens och blodtryck (via det autonoma nervsystemet). Blödning eller tumör kan leda till livshotande tillstånd där trycket klämmer förlängda märgen och förändrar hjärtfrekvens/blodtryck (Cushing-reflexen)

• Kranialnerver som styr tal och sväljning finns i förlängda märgen, skador kan leda till dysfagi (sväljsvårigheter) och aspiration (risk för att få mat i lungorna om sväljreflexen försvinner.)

Pons (bryggan)

En del av hjärnstammen.

Respiratoriska centra (Andningscentrum): I pons finns centra som samarbetar med den förlängda märgen för att kontrollera andningen. Ett centra som begränsar inandningen och reglerar andningsfrekvensen. Och ett annat som förlänger inandningen vid behov.

Kopplingsstation för rörelse och balans: Pons förmedlar information mellan storhjärnsbarken och lillhjärnan, vilket är avgörande för koordination av viljestyrda rörelser och balans.

Sömncykelreglering: Innehåller ansamling av noradrenalinproducerande neuroner som är inblandad i vakenhet, uppmärksamhet och sömnreglering (särskilt REM-sömn).

Ansikte och ögon: Pons innehåller kärnor för kranialnerver som styr ansiktsmuskler (ansiktsuttryck), tuggmuskler och ögonrörelser.

Sinnesinformation: Den förmedlar information om känsel, smärta och temperatur från ansiktet och kroppen.

Tillstånd:

• Pons finjusterar andningen, den ser till att övergången mellan inandning och utandning sker smidigt. Om pons skadas kan andningen bli ryckig eller oregelbunden (apneutisk andning), eftersom "bromsen" för inandningen försvinner.

• Vid en stor skada i Pons bryts alla motoriska banor från hjärnan till kroppen. Patienten är helt vaken och medveten men totalförlamad (locked-in syndrome).

Mitthjärnan

En del av förlängda märgen.

Syn och hörsel: Den fungerar som en omkopplingsstation för visuella och auditiva impulser, vilket gör att vi kan reagera snabbt på ljud och rörelser. Motorisk kontroll: Mitthjärnan hjälper till att reglera och samordna kroppens rörelser. Vakenhet och sömn: Genom bansystem som det retikuloaktiverande systemet (RAS) bidrar den till att reglera vår vakenhetsgrad

Tillstånd:

• Dopamin för rörelse bildas i nervceller i mitthjärnan. Vid Parkinsons bryts dessa nervceller ner, vilket ger skakningar (tremor) och stelhet.

Lillhjärnan

(cerebellum). En del av hjärnstammen

Motorkoordination: Ser till att dina rörelser blir smidiga och exakta istället för ryckiga. Balans: Hjälper dig att hålla balansen genom att bearbeta signaler från balansorganen i öronen. Muskelminne: Spelar en roll vid inlärning av motoriska färdigheter, som att cykla eller skriva.

Tillstånd:

• En tumör eller skada på lillhjärnan kan leda till problem med koordination och balans, då lillhjärnan kan inte längre samordna musklerna i benen och bålen för att hålla balansen. Ataxi karaktäriseras av stadig gång (bredspårig), skakiga händer, svårighet med finmotorik.

(storhjärnans indelning) Uppe, vänster?

Pannloben (frontalloben)

Prefrontala Cortex: Högre kognitiva funktioner, personlighet, omdöme, problemlösning, känsloreglering, kreativitet och planering.

Motorcortex: kontrollerar kroppens viljestyrda muskelrörelser. Motsatta delar av hjärnan styr motsatta delar av kroppen.

Premotorarea och supplementära motorarean: Planering och samordning av komplexa rörelser.

Brocas area: Centralt för språkproduktion och talförmåga (på vänster hemisfär).

(storhjärnans indelning) Uppe, höger?

Hjässloben Känsel och smak: Tar emot impulser om beröring, smärta, temperatur och smak (i primära känselbarken).

Rumsuppfattning: Hjälper oss att förstå var vår egen kropp befinner sig i förhållande till omgivningen hjälper att navigera i rummet och förstå avstånd.

Objektigenkänning: Gör det möjligt att känna igen föremåls form och struktur genom att bara röra vid dem. Samordning: Kombinerar intryck från syn, hörsel och känsel för att skapa en helhetsbild av vår miljö.

(Storhjärnans indelning) Nere, vänster?

Tinningloben

Primära och sekundära hörselbarken

Tar emot och tolkar ljudinformation och musik.

Wernickes område (finns i dominanta hemisfären, ofta vänster)

Förståelse av tal: Avgörande för tolkning och förståelse av talat språk.

Förståelse av text: Det gör det möjligt för oss att tolka innebörden skrivna texter.

Samarbete: Området är sammankopplat med Brocas område (som styr talproduktion). Tillsammans gör de att vi kan både förstå (Wernicks) och själva producera (Brocas) begripligt tal.

Hippocampus

En del av det limbiska systemet.

Bildande av nya minnen: Hippocampus ansvarar för att omvandla korttidsminnen till långtidsminnen, särskilt så kallade episodiska minnen (händelser vi varit med om) och fakta. Inlärning: Området är centralt när vi lär oss nya kunskaper.

Kognitiva kartor: Den hjälper oss att navigera och förstå var vi befinner oss i ett rum eller en miljö.

Amygdala

Två mandelformade strukturer djupt inne i hjärnans tinninglober som fungerar som hjärnans alarmcentral och känslocentrum. En del av det limbiska systemet.

Rädslocenter: Känner av hot och utlöser stressreaktioner som "fight or flight".

Emotionell bearbetning: Spelar en central roll i att bearbeta känslor, motivation och sociala signaler.

Minnesinlagring: Kopplar starka känslor till minnen, vilket gör att minnesvärda händelser (ofta traumatiska eller mycket glada) lagras effektivare.

(storhjärnans indelning) Nere, höger?

Nackloben

Primära synbarken: Detta område tar emot rådata från ögats näthinna via synnerven och börjar tolka grundläggande visuella egenskaper som orientering, avstånd och färg.

Visuella associationsbarken: Dessa områden omger den primära synbarken och bearbetar informationen mer komplext. De hjälper till att tolka synintryck, känna igen former och tolka färger.

Bearbetar minnen: Nackloben kopplar de visuella intrycken till lagrade minnen för att vi ska kunna förstå vad det är vi faktiskt ser (t.ex. att känna igen ett ansikte eller ett föremål).

Vilken del är storhjärnans yttre lager?

Hjärnbarken (cerebral cortex)

Storhjärnans yttersta, 2–4 mm tjocka lager av grå hjärnsubstans

Består av cellkroppar som bearbetar information och samordnar kroppens funktioner.

Ansvarar för medveten bearbetning av sensorisk information, viljestyrd motorik och högre kognitiva funktioner.

Vilka tillstånd kan drabba storhjärnan?

Tillstånd (storhjärnan):

Skador i storhjärnan handlar alltid om att barkyta (grå substans) har förlorat sin förmåga att antingen skicka en order (motorik) eller tolka ett inkommande tecken (sensorik).

• Stroke(Hjärninfarkt/Blödning): Blodpropp eller en blödning i hjärnan kan orsaka förlamning (pares) eller känselbortfall. En skada i höger hemisfär ger symtom i vänster kroppshalva, då de motoriska nervbanorna (pyramidbanorna) som startar i pannloben löper ner genom hjärnstammen och korsar varandra i den förlängda märgen. Eftersom banorna korsas kommer en skada innan korsningen ge symtom på motsatt sida av kroppen.

• Afasi (Talstörningar):

Brocas afasi (Pannloben)- Patienten förstår allt men kan inte producera ord. "Motorn" för talet är trasig.

Wernickes afasi (Tinningloben)- Patienten pratar flytande men det som sägs är "ordsallad" (obegripligt), eftersom hen inte förstår språket eller vad hen själv säger.

• Synfältsskada: En skada i nackloben kan leda till blindhet eller synfältsbortfall, trots att ögonen är helt friska. Ögat är bara en kamera; det är nackloben (occipitalloben) som framkallar bilden. Här finns nervceller som är specialiserade på att tolka linjer, färger och rörelser. Utan den bakre hjärnbarken kan inte de elektriska signalerna från synnerven tolkas, vilket resulterar i "hjärnblindhet".

Vad är vit substans?

Myeliniserade axoner som finns under hjärnbarken.

Fungerar som hjärnans kommunikationsnätverk, likt kablar som binder samman olika delar av hjärnbarken.

Färgen kommer från det fettrika myelinhöljet som ökar signalhastigheten.

Skador på denna vävnad kan kopplas till åldrande, demens och vaskulära sjukdomar.

Hjärnbalken?

En bunt myeliniserade axoner som ligger i botten av den djupa springan mellan hjärnhalvorna.

Hjärnbalken är avgörande för interhemisfäriskt samarbete, alltså mellan hemisfärer.

Basala ganglier:

Ansamlingar av grå substans som ligger djupt i hjärnan, kärnor. De är centrala för att planera och kontrollera jämna, viljestyrda rörelser.

Mellanhjärnan

(Diencephalon)

Talamus

Omkopplingsstation: Alla sinnesintryck (förutom lukt) passerar genom talamus innan den når storhjärnsbarken.

Sömnreglering: Under sömn filtrerar talamus bort intryck, men är aktiv under REM-sömn och drömmar.

Hypotalamus:

Ingår i det limbiska systemet. Spelar en stor roll i homeostas, stabilitet och balans av kroppens inre miljö.

Hormonell kontroll: Hypotalamus producerar hormoner som stimulerar eller hämmar hypofysens hormonutsöndring (t.ex. Gonadotropinfrisättande hormon). Den tillverkar även oxytocin och ADH (vasopressin). Kroppstermostat: Reglerar kroppstemperaturen genom att initiera svettning (nedkylning) eller huttring (värmeökning).

Aptit och vätskebalans: Kontrollerar hunger, mättnadskänsla och törst. Autonoma nervsystemet: Påverkar hjärtfrekvens, blodtryck och tarmaktivitet. Dygnsrytm: Fungerar som kroppens inre klocka och styr sömn-vakenhetscykeln.