sv gramatik och syntax

Huvudsats

En självständig sats som kan stå ensam och bilda en fullständig mening. Den innehåller minst ett subjekt och ett predikat och lämnar inget nödvändigt obesvarat.

Bisats

En underordnad sats som inte kan stå ensam som en fullständig mening. Den är beroende av en huvudsats och inleds ofta av en bisatsinledare (subjunktion).

BIFF-regeln

Regel för att identifiera bisatser: I en Bisats kommer Inte Före det Finita verbet. Om "inte" (eller ett annat satsadverbial) står FÖRE det finita verbet är satsen en bisats.

Finit verb

Ett verb som är böjt i person och tid (presens eller preteritum). Exempel: springer, sprang, är, var.

Infinit verb

Ett verb som inte är böjt i tid eller person. Inkluderar infinitiv (springa), particip (springande, sprungit) och supinum (sprungit).

Bisatsinledare (Subjunktion)

Ett ord som inleder en bisats och underordnar den till en huvudsats. Exempel: att, när, om, eftersom, medan, för att.

Fras

En grupp ord som bildar en grammatisk enhet men saknar subjekt–predikat-kombination. Kallas efter sitt huvudord, t.ex. nominalfras, verbalfras, adjektivfras.

Nominalfras (NF)

En fras med ett substantiv eller pronomen som huvudord. Exempel: den röda bilen, han, ett stort hus.

Verbalfras (VF)

En fras med ett verb som huvudord, ibland med hjälpverb. Exempel: har sprungit, ska kunna göra.

Adjektivfras (AdjF)

En fras med ett adjektiv som huvudord, ofta med ett adverb som bestämning. Exempel: mycket trött, ganska snabb.

Adverbialfras (AdvF)

En fras med ett adverb som huvudord. Anger tid, plats, sätt eller grad. Exempel: ganska fort, precis där.

Prepositonsfras (PP)

En fras som börjar med en preposition följd av ett nominalt led. Exempel: på bordet, i skolan, med sina vänner.

Subjekt (S)

Satsens "ämne" – det som predikatet säger något om. Svarar på frågan "Vem/Vad + verb?". Exempel: Hunden springer. → Hunden = subjekt.

Predikat (P)

Det finita verbet i satsen – satsens kärna. Anger vad subjektet gör eller är. Exempel: Hunden springer. → springer = predikat.

Objekt (O)

Led som anger vem/vad handlingen riktas mot. Direkt objekt svarar på "Vad?" och indirekt objekt på "Åt vem?". Exempel: Han läser en bok. → en bok = direkt objekt.

Adverbial (A)

Satsled som anger omständigheter kring handlingen: tid, plats, sätt, orsak. Svarar på frågor som "Var?", "När?", "Hur?", "Varför?". Exempel: Hon sjunger vackert hemma.

Predikativ

Ett led som beskriver subjektet eller objektet via ett kopulaverb. Exempel: Han är trött. → trött = predikativ.

Satsschema (huvudsats)

Schema för att analysera en huvudsats med kolumnerna: Fundament | Finit verb | Subjekt | Satsadverbial | Infinit verb | Objekt/Predikativ | Adverbial.

Satsschema (bisats)

Schema för att analysera en bisats med kolumnerna: Bisatsinledare | Subjekt | Satsadverbial | Finit verb | Infinit verb | Objekt/Predikativ | Adverbial.

Fundament

Den position i huvudsatsen som kommer FÖRE det finita verbet. Normalt står subjektet där, men vilket led som helst kan topikaliseras till fundamentet (invertering krävs då).

Topikalisering

När ett annat led än subjektet placeras i fundamentet (första position) i en huvudsats, vilket orsakar invertering (subjektet byter plats med det finita verbet). Exempel: Igår åt jag pizza.

Invertering

Det finita verbets och subjektets platser byter om när ett annat led än subjektet står i fundamentet. Exempel: Igår (F) åt (P) jag (S) pizza.

Satsadverbial

Adverbial som modifierar hela satsen, inte bara verbet. Vanliga: inte, aldrig, alltid, ofta, kanske, nog, ju. I bisatser placeras det FÖRE det finita verbet (BIFF).

Syntax

Läran om hur ord kombineras till fraser, satser och meningar. Studerar ordföljd och grammatiska strukturer.

Koordination

Två eller flera satser/fraser av samma typ fogas samman med samordnande konjunktion (och, men, eller, för, så). Skapar en sammansatt mening av huvudsatser.

Subordination

En bisats underordnas en huvudsats med hjälp av en subjunktion (bisatsinledare). Bisatsen kan fungera som objekt, adverbial eller subjekt i huvudsatsen.

Relativ bisats

En bisats som fungerar som attribut och inleds av "som" eller "vilket". Den beskriver ett substantiv. Exempel: Boken som jag läste var spännande.

Att-sats

En bisats inledd av "att" som fungerar som objekt eller subjekt. Exempel: Jag tror att det regnar. → att det regnar = objektsats.

Adverbialbisats

En bisats som fungerar som adverbial i en huvudsats. Anger tid (när), orsak (eftersom), villkor (om), följd (så att) m.m.

Konditional bisats

En adverbialbisats som anger ett villkor och inleds av "om" eller "ifall". Exempel: Om det regnar, stannar vi inne.

Kausal bisats

En adverbialbisats som anger orsak och inleds av "eftersom", "därför att" eller "för att". Exempel: Han stannade hemma eftersom han var sjuk.

Temporal bisats

En adverbialbisats som anger tid och kan inledas av "när", "medan", "innan", "efter att", "sedan", "tills", "så fort", "samtidigt som". Exempel: När klockan ringer, vaknar jag.

Koncessiv bisats

En adverbialbisats som anger en medgivande omständighet och inleds av "fastän", "trots att", "även om", "än". Exempel: Fastän hon tränade, vann hon inte.

när

Bisatsinledare – temporal. Inleder en bisats som anger tidpunkt. Exempel: Jag ringer när jag är framme.

medan

Bisatsinledare – temporal/adversativ. Anger samtidighet eller kontrast. Exempel: Hon läser medan han lagar mat.

innan

Bisatsinledare – temporal. Anger att något sker före något annat. Exempel: Borsta tänderna innan du sover.

efter att

Bisatsinledare – temporal. Anger att något sker efter något annat. Exempel: Vi åt efter att filmen slutat.

sedan

Bisatsinledare – temporal. Anger att något sker efter en tidpunkt. Exempel: Mycket har hänt sedan vi sågs sist.

tills

Bisatsinledare – temporal. Anger ett tidsgräns. Exempel: Vänta tills jag kommer.

så fort

Bisatsinledare – temporal. Anger omedelbar följd. Exempel: Ring mig så fort du vet.

eftersom

Bisatsinledare – kausal. Anger orsak. Exempel: Vi stannar inne eftersom det regnar.

därför att

Bisatsinledare – kausal. Anger orsak (mer talspråklig variant). Exempel: Jag är trött därför att jag inte sov.

då

Bisatsinledare – temporal eller kausal. Anger tidpunkt eller orsak beroende på kontext.

om

Bisatsinledare – konditional. Anger villkor. Exempel: Om du hjälper mig, hjälper jag dig.

ifall

Bisatsinledare – konditional. Synonym till "om". Exempel: Ifall det regnar, ta med ett paraply.

såvida

Bisatsinledare – konditional (ofta negativt: "såvida inte"). Exempel: Vi går ut, såvida det inte regnar.

för att

Bisatsinledare – final (anger syfte). Exempel: Hon tränar för att bli starkare.

så att

Bisatsinledare – konsekutiv (anger följd/resultat). Exempel: Tala högt så att alla hör.

fastän

Bisatsinledare – koncessiv. Anger medgivande. Exempel: Han klarade provet fastän han inte studerade.

trots att

Bisatsinledare – koncessiv. Synonym till "fastän". Exempel: Trots att det var kallt gick vi ut.

även om

Bisatsinledare – koncessiv. Anger hypotetiskt medgivande. Exempel: Jag hjälper dig även om det tar tid.

som

Bisatsinledare – relativ. Inleder relativ bisats och beskriver ett substantiv. Exempel: Mannen som ringer är min bror.

att

Bisatsinledare – kompletiv. Inleder att-satser som fungerar som subjekt eller objekt. Exempel: Jag hoppas att du mår bra.

bara

Bisatsinledare – konditional/restriktiv. Anger begränsande villkor. Exempel: Du får gå bara du lovar att komma tillbaka.

såsom

Bisatsinledare – komparativ/modal. Anger jämförelse eller sätt. Exempel: Gör såsom jag säger.

än

Bisatsinledare – komparativ. Används i jämförelsesatser. Exempel: Hon springer fortare än jag gör.

Konjunktion

Ordklass som binder samman ord, fraser eller satser av samma grammatiska typ (samordnar). Kallas även samordnande konjunktion. Exempel: och, men, eller, för, så, utan, utan att.

Subjunktion (bisatsinledare)

Ordklass som inleder en bisats och underordnar den till en huvudsats. Skapar ett beroende förhållande. Exempel: att, om, när, eftersom, fastän, medan.

Samordnande konjunktion

Binder samman två grammatiskt likvärdiga enheter (ord+ord, fras+fras, sats+sats) utan att underordna någon av dem. Exempel: och, men, eller, för, så, utan.

Underordnande konjunktion

Äldre term för subjunktion – ett ord som inleder en bisats och underordnar den till en huvudsats. Modern term: subjunktion.

"och"

Samordnande konjunktion – additiv (lägger till). Binder samman likvärdiga led. Exempel: Han sjunger och dansar. Katt och hund.

"men"

Samordnande konjunktion – adversativ (anger kontrast eller mottsättning). Exempel: Jag ville åka men orkade inte.

"eller"

Samordnande konjunktion – disjunktiv (anger alternativ). Exempel: Vill du ha te eller kaffe?

"för"

Samordnande konjunktion – kausal (anger orsak, mer skriftspråklig). Skilj från prepositionen "för". Exempel: Hon stannade hemma, för hon var sjuk.

"så"

Samordnande konjunktion – konsekutiv (anger följd). Exempel: Det regnade, så vi stannade inne.

"utan"

Samordnande konjunktion – adversativ-substitutiv efter negation. Anger att något ersätter det negerade. Exempel: Han åt inte soppa utan sallad.

"varken…eller"

Samordnande parkonjunktion – negativ disjunktion. Anger att inget av alternativen gäller. Exempel: Han vill varken äta eller sova.

"både…och"

Samordnande parkonjunktion – additiv inklusion. Anger att båda gäller. Exempel: Hon är både smart och rolig.

"antingen…eller"

Samordnande parkonjunktion – exklusiv disjunktion. Anger ett av två alternativ. Exempel: Antingen åker vi nu eller stannar vi hemma.

"att" (subjunktion)

Subjunktion som inleder nominala bisatser (att-satser) som fungerar som subjekt eller objekt. Exempel: Jag hoppas att du kommer. Det är bra att du frågade.

"om" (subjunktion)

Subjunktion med två funktioner: (1) konditional – anger villkor (Om du hjälper mig...); (2) indirekt frågebisats (Jag undrar om han kommer).

"när" (subjunktion)

Temporal subjunktion – anger tidpunkt för en handling. Exempel: Ring mig när du är framme. Skilj från frågeordet "när?" i direkta frågor.

"medan"

Temporal/adversativ subjunktion – anger (1) samtidighet: Hon läser medan han lagar mat, eller (2) kontrast: Han är tyst medan hon pratar mycket.

"innan"

Temporal subjunktion – anger att huvudsatsens handling sker FÖRE bisatsens. Exempel: Borsta tänderna innan du sover.

"efter att"

Temporal subjunktion – anger att huvudsatsens handling sker EFTER bisatsens. Exempel: Vi åt middag efter att filmen hade slutat.

"sedan"

Temporal subjunktion – anger att något sker efter en tidpunkt/händelse. Kan också vara adverb. Exempel: Mycket har hänt sedan vi sågs sist.

"tills"

Temporal subjunktion – anger tidsgräns, handlingen pågår upp till den punkt bisatsen anger. Exempel: Vänta här tills jag kommer tillbaka.

"så fort"

Temporal subjunktion – anger omedelbar följd ("genast när"). Exempel: Ring mig så fort du vet svaret.

"eftersom"

Kausal subjunktion – anger orsak som är känd för båda parter. Kan stå i satsens början eller mitt. Exempel: Vi stannade inne eftersom det regnade.

"därför att"

Kausal subjunktion – anger orsak (mer talspråklig variant av "eftersom"). Exempel: Jag är trött därför att jag inte sov i natt.

"för att" (subjunktion)

Final subjunktion – anger syfte eller avsikt. Svarar på frågan "Varför?" / "I vilket syfte?". Exempel: Hon tränar för att bli starkare.

"så att"

Konsekutiv subjunktion – anger följd eller resultat. Svarar på "Med vilket resultat?". Exempel: Tala högt så att alla kan höra dig.

"fastän"

Koncessiv subjunktion – anger ett medgivande (trots att omständigheten föreligger gäller ändå huvudsatsen). Exempel: Han klarade provet fastän han inte hade studerat.

"trots att"

Koncessiv subjunktion – synonymt med "fastän", något mer formellt. Exempel: Trots att det var kallt valde de att gå ut.

"även om"

Koncessiv subjunktion – anger hypotetiskt medgivande (det spelar ingen roll om...). Exempel: Jag hjälper dig även om det tar hela dagen.

"ifall"

Konditional subjunktion – synonym till "om", något mer emfatisk. Exempel: Tag med paraply ifall det regnar.

"såvida (inte)"

Konditional subjunktion – anger nödvändigt villkor, ofta i negerad form. Exempel: Vi går ut, såvida det inte börjar regna.

"bara" (subjunktion)

Konditional/restriktiv subjunktion – anger begränsande villkor ("på villkor att"). Exempel: Du får gå, bara du lovar att komma hem i tid.

"som" (relativ subjunktion)

Relativ subjunktion som inleder en relativ bisats och relaterar den till ett substantiv i överordnad sats (korrelat). Exempel: Mannen som ringer är min far.

"vilket"

Relativ subjunktion som syftar på hela den föregående satsen eller ett neutrumssubstantiv. Används i icke-restriktiva relativsatser. Exempel: Hon kom i tid, vilket förvånade oss.

"vars"

Relativ subjunktion med genitivfunktion – "som tillhör vem/vilket". Exempel: Kvinnan vars väska jag hittade var tacksam.

"då" (subjunktion)

Temporal eller kausal subjunktion. Temporal: Då han kom in tystnade alla (= när). Kausal: Då du ändå är här, kan du hjälpa mig (= eftersom).

"ju…desto"

Korrelativ konjunktion som anger proportionalitet. Exempel: Ju mer du tränar, desto bättre blir du.

"om…så"

Korrelativ konjunktionskonstruktion för konditionala samband. Exempel: Om det regnar, så stannar vi inne.

Preposition

Ordklass som anger rumsliga, tidsmässiga eller abstrakta relationer mellan ord. Styr ett nominalt led (prepositonsobjekt). Exempel: i, på, med, av, till, från, för, om, under, över.

Rumslig preposition

Preposition som anger plats eller riktning. Exempel: i (befintlighet), till (riktning mot), från (ursprung), på, under, över, bakom, framför, bredvid.

Temporal preposition

Preposition som anger tid. Exempel: i (i morse, i januari), på (på måndag), om (om en timme), under (under sommaren), efter, innan, vid (vid midnatt).

"i" vs "på" (preposition)

"I" anger befintlighet inuti något slutet eller en längre tidsperiod (i skolan, i januari). "På" anger yta eller specifik dag/kortare tid (på bordet, på måndag, på bio).

Adverb

Ordklass som modifierar verb, adjektiv, andra adverb eller hela satser. Anger sätt, grad, tid, plats m.m. Böjs inte (undantag: komparation). Exempel: snabbt, ofta, aldrig, ganska, där, nu.

Satsadverb

Adverb som modifierar hela satsen snarare än bara verbet. Anger talarens attityd eller grad av säkerhet. Exempel: inte, aldrig, kanske, nog, ju, väl, visst, faktiskt, tyvärr.