Perception, kognition och minne

Flashcards som definierar centrala begrepp inom perception, kognition, minnestolkning och hjärnområden utifrån lektionsunderlaget.

Kognition

Ett samlingsnamn för de mentala processer som hjälper oss att ta emot, bearbeta, lagra och använda information (exempelvis perception, uppmärksamhet, minne och tänkande).

Kognitionspsykologi

Område inom psykologin utvecklat från 1960-talet som studerar människans intellektuella processer (hur information tas emot, bearbetas, lagras och används) och som tidigt drog paralleller mellan hjärnan och datorns informationsbearbetning.

Kognitiv omstrukturering

Terapiform (inom KBT) som syftar till att identifiera, ifrågasätta och förändra dysfunktionella tankemönster eftersom förändrade tankar leder till förändrade känslor och beteenden.

Perception (varseblivning)

Den aktiva process där hjärnan tar emot, tolkar och organiserar sinnesintryck så att vi upplever och förstår vår omvärld.

Selektiv varseblivning

Principen att vi är selektiva och subjektiva i vår uppfattning av omvärlden och endast uppmärksammar en bråkdel av alla inkommande stimuli.

Yttre urvalsfaktorer (stimulusegenskaper)

Egenskaper hos ett stimulus som automatiskt fångar vår uppmärksamhet: intensitet, storlek, rörelse, förändring, avvikelser och upprepning.

Inre urvalsfaktorer

Individuella förutsättningar som styr vad vi lägger märke till: personliga intressen, tidigare erfarenheter och förväntningar samt stundens behov och känslotillstånd.

Känselsinnena

Sinneskategori bestående av beröringssinne, temperatursinne och smärtsinne.

Jämviktssinnen

Sinneskategori bestående av kinetiskt sinne (muskel- och ledsinne) samt balanssinne.

Kemiska sinnen

Sinneskategori bestående av luktsinne och smaksinne.

Synsinnets perceptuella begränsning

Människans öga kan endast uppfatta elektromagnetisk strålning inom det synliga spektrumet (mellan ultraviolett och infrarött) och skilja mellan cirka 200 färgnyanser.

Gestaltpsykologi

Teoretisk inriktning grundad av Max Wertheimer som hävdar att psyket strävar efter meningsfulla helheter och att 'helheten är mer än summan av dess delar'.

Figur och bakgrund

Gestaltprincip som innebär att synfältet automatiskt struktureras så att ett avgränsat objekt träder fram som en tydlig form (figur) medan resten uppfattas som omgivande grund (bakgrund).

Närhetslagen

Gestaltprincip som innebär att element som är placerade nära varandra i rum eller tid tenderar att uppfattas som en sammanhängande grupp eller enhet.

Likhetslagen

Gestaltprincip som innebär att stimuli som liknar varandra i exempelvis form, färg eller storlek grupperas ihop perceptuellt.

Slutenhetslagen

Gestaltprincip som innebär att inramade, sammanhållna eller slutna ytor upplevs som starkare enheter än öppna former (starkare än närhetslagen).

Komplettering (inom perception)

Hjärnans automatiska tendens att fylla i luckor och skapa en helhet när inkommande information eller sinnesintryck är ofullständiga.

Sensoriskt filter och kognitivt filter

Nivåer av informationsurval där ett tidigt sensoriskt filter sållar bort oviktiga rådata och ett högre kognitivt filter väljer vad som ska nå arbetsminnet och medvetandet.

Optiska illusioner och dubbeltydiga bilder

Perceptuella fenomen (t.ex. Müller-Lyer-illusionen) som visar att perception är en aktiv, tolkande konstruktion snarare än en passiv avspegling av verkligheten.

Kontrollerad uppmärksamhet

Viljestyrd, aktiv uppmärksamhet där en person medvetet fokuserar på en specifik uppgift eller informationskälla (t.ex. lyssnar aktivt på en föreläsning).

Stimulusdriven uppmärksamhet

Automatisk och oavsiktlig förflyttning av uppmärksamheten som utlöses av plötsliga yttre händelser (t.ex. ett mobilpling eller viskningar i klassrummet).

Koncentration

Förmågan att upprätthålla medvetet fokus på en specifik aktivitet under en längre tid och aktivt motstå distraherande stimuli.

Multitasking (delad uppmärksamhet)

Att fördela sin uppmärksamhet mellan flera aktiviteter samtidigt; fungerar väl vid automatiserade rutiner men leder till sämre prestation vid krävande kognitiva uppgifter.

Cocktailpartyeffekten

Förmågan att selektivt lyssna på ett samtal i en bullrig miljö men ändå omedvetet registrera och reagera på personligt relevant information (t.ex. sitt eget namn) från bakgrunden.

Centrala nervsystemet (CNS)

Den del av nervsystemet som omfattar hjärnan och ryggmärgen och som samordnar, bearbetar och styr kroppens funktioner och signaler.

Perifera nervsystemet (PNS)

Den del av nervsystemet som består av alla nerver utanför hjärnan och ryggmärgen och som förmedlar signaler mellan kroppen och CNS.

Ryggmärgen (och reflexer)

Nervbana som styr snabba, omedvetna skyddsreaktioner (reflexer) direkt utan att signalerna först behöver nå hjärnan för analys.

Hjärnans plasticitet

Nervsystemets och hjärnans biologiska förmåga att förändra sin struktur och sina kopplingar till följd av erfarenhet, träning och inlärning.

Transmittorsubstanser (signalsubstanser)

Kemiska budbärare som överför nervimpulser mellan nervceller (neuroner) i synapserna och därmed påverkar tankar, känslor och vakenhet.

Noradrenalin

Signalsubstans som reglerar vakenhet, höjer uppmärksamheten och gör hjärnan mer alert och beredd att fokusera och agera vid stress.

Dopamin

Signalsubstans som ingår i hjärnans belöningssystem och som styr lust, motivation, drivkraft och förstärkning av inlärda beteenden.

Dopaminkick (och digitala medier)

Mekanism där oförutsägbara belöningar (nyheter, likes och notiser) skapar dopaminpåslag och förväntan, vilket leder till ett sug efter att fortsätta skrolla.

ADHD (AD och HD)

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning uppdelad i svårigheter att mobilisera och styra uppmärksamhet (AD) samt överaktivitet och impulsivitet (HD).

Inkodning

Den inledande minnesprocessen där sinnesintryck bearbetas och omvandlas till en neural form som hjärnan kan spara.

Lagring

Den process där inkodad information och kunskap bevaras över tid i hjärnans neurala nätverk.

Framplockning

Minnesprocessen där tidigare lagrad information i långtidsminnet återaktiveras och tas fram till medvetandet.

Minneskonsolidering

Den biologiska process genom vilken nya, instabila minnesspår förstärks och successivt omvandlas till stabila långtidsminnen (främst under sömn).

Rik inkodning

Inlärningsstrategi där ny information kopplas till flera sinnen, djupa associationer och personliga erfarenheter för att underlätta lagring och framtagning.

Kontextberoende framplockning

Principen att minnesåterkallande underlättas om den fysiska, mentala eller sensoriska miljön vid framplockningen liknar den som rådde vid inkodningstillfället.

Korttidsminne

Minnessystem som håller en begränsad mängd information aktiv under ett kort tidsintervall (några sekunder till någon minut) innan den försvinner eller bearbetas vidare.

Arbetsminne

Det aktiva minnessystem som både temporärt bevarar och samtidigt bearbetar information under pågående problemlösning och tänkande.

Arbetsminnets kapacitet och chunking

Kapaciteten är begränsad till ungefär $7 \pm 2$ enheter men kan effektiviseras genom chunking (gruppering av enskilda bitar information till större meningsfulla enheter).

Långtidsminne

Hjärnans permanenta informationslager med i praktiken obegränsad kapacitet och långvarig varaktighet.

Episodiskt minne

Typ av långtidsminne som innehåller självupplevda händelser och personliga minnen kopplade till en specifik tid och plats.

Semantiskt minne

Typ av långtidsminne för faktakunskaper, språk, begrepp och allmän information om omvärlden.

Procedurminne (handlingsminne)

Typ av långtidsminne för motoriska färdigheter och automatiserade kroppsrörelser (t.ex. cykla, simma eller spela ett instrument).

Perceptuellt minne

Typ av långtidsminne där tidigare sinneserfarenheter gör att vi automatiskt känner igen bekanta former, föremål, röster och melodier.

Rekonstruktion av minnen

Principen att minnen inte spelas upp som oföränderliga videoinspelningar utan aktivt återskapas vid varje framkallning och därför kan förändras och förvanskas över tid.

Glömska

Oförmåga att återkalla information från minnet, orsakad av svag inkodning, brist på repetition, interferens eller att kopplingarna inte längre är tillgängliga.

Limbiska systemet

Strukturer djupt i storhjärnan som spelar en central roll för bearbetning av känslor samt för överföring av information från korttids- till långtidsminne.

Hippocampus

Område i hjärnan som är avgörande för konsolidering och bildande av nya deklarativa minnen (fakta och händelser) samt känsligt för långvarig stress.

Amygdala

Hjärnans emotionella larmcentral som reagerar på fara och hot samt sätter känslomässig färg på minnen och upplevelser.

Hjärnbarken (cortex)

Hjärnans yttersta lager som hanterar högre kognitiva funktioner, tolkning av sinnesintryck, abstrakt tänkande och lagring av långsiktig kunskap.

Alzheimers sjukdom

Neurodegenerativ sjukdom som tidigt skadar hippocampus och det episodiska minnet, medan procedurminnet (t.ex. spela piano) ofta förblir intakt betydligt längre.

Optimering av minnet

Metoder och livsstilsfaktorer som stärker minnesfunktionen: god sömn, regelbunden motion, aktiv repetition (spaced repetition), pauser och personligt engagemang.

Biologisk psykologi

Område inom psykologin som undersöker hur fysiologiska processer, hjärnans strukturer, hormoner och nervsystemet samspelar med våra tankar, känslor och handlingar.