Metoder för att undersöka hjärnans funktioner

Varifrån kommer strömmarna som man mäter med EEG?

EEG mäter elektriska potentialskillnader på skalpen som främst uppstår genom summan av synkroniserade postsynaptiska potentialer i stora grupper av pyramidceller i hjärnbarken. Dessa elektriska strömmar skapar spänningsfält som kan ledas genom hjärnvävnad, cerebrospinalvätska, skallben och hud till elektroderna. EEG mäter alltså inte direkt enskilda aktionspotentialer.

Nämn någon skillnad mellan EEG och MEG?

EEG (elektroencefalografi) mäter elektriska potentialskillnader på skalpen, medan MEG (magnetoencefalografi) mäter de magnetfält som uppstår till följd av elektriska strömmar i hjärnan. EEG påverkas mer av hur signalerna leds genom olika vävnader, medan MEG ofta har bättre förmåga att lokalisera vissa ytligt belägna källor. Båda metoderna har mycket god tidsupplösning, i storleksordningen millisekunder.

Vad menas med alfarytm, när kan vi se detta?

Alfarytm är hjärnaktivitet med en frekvens på ungefär 8–13 Hz som framför allt registreras över hjärnans bakre delar. Den ses tydligast när en person är avslappnad och vaken med slutna ögon. När personen öppnar ögonen eller riktar uppmärksamheten mot en uppgift minskar alfarytmen ofta, vilket kallas alfablockering eller alfadesynkronisering.

Vad menas med svarspotentialer/evoked potentials? När används detta?

Svarspotentialer (evoked potentials) är elektriska svar i nervsystemet som uppstår efter ett specifikt stimulus, exempelvis en ljusblixt, ett ljud eller elektrisk stimulering av en nerv. Svaren registreras med EEG och upprepas ofta många gånger för att kunna medelvärdesbildas och skiljas från bakgrundsaktivitet. De används bland annat för att undersöka synbanor, hörselbanor och somatosensoriska nervbanor samt för att bedöma nervsystemets funktion.

Vilka är skillnaderna mellan EEG/MEG och fMRI vad gäller a) tidsupplösning, b) rumsupplösning?

EEG och MEG har mycket hög tidsupplösning, ofta på millisekundnivå, och kan därför visa när hjärnaktivitet uppstår. Deras rumsupplösning är mer begränsad eftersom det är svårt att bestämma exakt varifrån signalerna kommer, även om MEG och avancerade analysmetoder kan ge relativt god lokalisering. fMRI mäter indirekt hjärnaktivitet genom förändringar i blodets syresättning (BOLD-signalen). Metoden har god rumsupplösning, ofta på millimeternivå, men låg tidsupplösning jämfört med EEG och MEG eftersom den hemodynamiska responsen utvecklas över flera sekunder.