Miljö, systematik och beteenden

Biologisk systematik

Vetenskaplig klassificering och sortering av organismer utifrån deras egenskaper och evolutionära släktskap.

Taxonomiska huvudnivåer

Domän → Rike → Stam (fylum) → Klass → Ordning → Familj → Släkte → Art.

Biologiska artbegreppet

Organismer som under naturliga förhållanden kan föröka sig med varandra och få fertil (fortplantningsduglig) avkomma tillhör samma art.

Binomial nomenklatur

System för vetenskapliga artnamn som består av två latiniserade ord: släktnamn med stor begynnelsebokstav och artepitet med liten bokstav, exempelvis Homo sapiens.

Släktnamn och artepitet

I ett vetenskapligt artnamn är det första ordet släktnamnet och det andra artepitetet.

Livets tre domäner

Bakterier, arkéer och eukaryoter.

Prokaryoter

Organismer vars celler saknar avgränsad cellkärna och membranomslutna organeller, exempelvis bakterier och arkéer.

Bakteriers cellvägg

Består av peptidoglykan.

Pili

Små utskott hos bakterier som hjälper dem att fästa vid underlag eller andra bakterier.

Flagell

Rörligt, ofta roterande utskott som driver vissa bakterier framåt.

Endosporer

Vilande och tåliga överlevnadsstrukturer som vissa bakterier bildar under ogynnsamma förhållanden.

Arkéer

Prokaryota organismer som evolutionärt är närmare besläktade med eukaryoter än bakterier och som har särskilda biokemiska egenskaper.

Extremofiler

Organismer som trivs i extrema miljöer, exempelvis mycket varma, salta eller sura miljöer. Många arkéer är extremofiler.

Eukaryota celler

Celler som har en membranomsluten cellkärna och membranomslutna organeller.

Protozoer

Encelliga eukaryota organismer som ofta lever i vatten eller fuktiga miljöer.

Diatomer (kiselalger)

Encelliga alger med skal av kiseldioxid som bidrar betydligt till fotosyntesen i haven.

Alger

Fotosyntetiserande organismer som saknar de differentierade vävnader och organ, exempelvis rötter och ledningsvävnad, som kännetecknar egentliga landväxter.

Växters cellvägg

Består huvudsakligen av cellulosa.

Totipotens

En cells förmåga att under lämpliga förhållanden utvecklas till alla celltyper och ge upphov till en hel individ.

Mossor

Växter som saknar egentliga rötter och utvecklad ledningsvävnad.

Ledningsvävnad

Vävnad hos kärlväxter som transporterar ämnen genom växten.

Xylem

Ledningsvävnad som främst transporterar vatten och mineralnäringsämnen från rötterna uppåt i växten.

Floem

Ledningsvävnad som transporterar socker och andra organiska ämnen från fotosyntetiserande delar till andra delar av växten.

Sporväxter

Växter som förökar sig med sporer i stället för frön.

Fröväxter

Växter som förökar sig med frön.

Nakenfröiga växter

Fröväxter vars frön inte är inneslutna i ett fruktämne, exempelvis barrträd.

Gömfröiga växter

Fröväxter vars frön utvecklas inneslutna i ett fruktämne.

Enhjärtbladiga växter

Gömfröiga växter som har ett hjärtblad i fröet och ofta parallella bladnerver samt blommor med tretalsmönster.

Tvåhjärtbladiga växter

Traditionell grupp av gömfröiga växter vars frön har två hjärtblad och som ofta har nätformiga bladnerver.

Kutikula

Skyddande vaxlager på växters yttre ytor som minskar vattenförlust.

Klyvöppningar (stomata)

Små öppningar i bladens epidermis som reglerar gasutbyte och vattenångans avgivning.

Svampars cellvägg

Består huvudsakligen av kitin.

Svampars evolutionära släktskap

Svampar är evolutionärt närmare besläktade med djur än med växter.

Hyfer

Tun­na, förgrenade trådar som bygger upp många svampar.

Mycel

Nätverk av sammanväxta hyfer som utgör svampens växande kropp.

Mykorrhiza

Symbios mellan en svamp och en växts rötter där svampen ofta förbättrar växtens upptag av vatten och mineralnäring och får organiska ämnen från växten.

Gisselsvampar

Svampgrupp som kännetecknas av rörliga sporer med gissel.

Kopplingssvampar

Svampgrupp som bland annat bildar sexuella sporer i strukturer som kallas zygosporer.

Sporsäcksvampar

Svampar som bildar sexuella sporer i sporsäckar, så kallade asci.

Basidiesvampar

Svampar som bildar sexuella sporer på basidier.

Djurceller

Eukaryota celler som saknar cellvägg och kloroplaster.

Symmetri hos djur

Djur kan vara asymmetriska, radiärsymmetriska eller bilateralsymmetriska.

Diploblastiska djur

Djur som utvecklar två groddblad under fosterutvecklingen.

Triploblastiska djur

Djur som utvecklar tre groddblad: ektoderm, mesoderm och endoderm.

Svampdjur

Djur som saknar egentliga vävnader och ofta har en asymmetrisk kroppsbyggnad.

Nässeldjur

Radiärsymmetriska, diploblastiska djur med nässelceller, exempelvis maneter och koraller.

Plattmaskar

Bilateralsymmetriska och triploblastiska djur som saknar kroppshåla.

Leddjur

Djur med ledade ben och yttre skelett. Gruppen omfattar bland annat insekter, spindeldjur och kräftdjur.

Öppet blodomlopp

Cirkulationssystem där kroppsvätskan inte hela tiden transporteras i slutna blodkärl utan strömmar ut i kroppshålan.

Ringmaskar

Segmenterade djur med bland annat ett nervsystem längs buksidan och ett slutet blodomlopp.

Blötdjur (mollusker)

Djurgrupp som omfattar snäckor, musslor och bläckfiskar.

Tagghudingar

Djur som har bilateral symmetri som larver och vanligen radiärsymmetri som vuxna, exempelvis sjöstjärnor.

Ryggsträngsdjur (Chordata)

Djur som under någon del av utvecklingen har en ryggsträng, en böjlig stödstruktur längs ryggsidan.

Etologi

Studiet av djurs beteenden och deras bakomliggande mekanismer.

Beteendeekologi

Studiet av hur djurs beteenden har utvecklats genom evolutionen och påverkar deras överlevnad och fortplantningsframgång.

Instinkthandling

Medfött beteende som kan utföras utan tidigare erfarenhet eller inlärning.

Stimulus

Förändring i den yttre eller inre miljön som kan utlösa en reaktion eller ett beteende.

Nyckelretning

Specifik signal som utlöser ett visst medfött beteende.

Fixerat rörelsemönster

Medfödd sekvens av rörelser som utlöses av en viss retning och sedan vanligtvis fullföljs.

Supernormal retning

Överdriven version av en naturlig nyckelretning som kan utlösa en starkare reaktion än den naturliga signalen.

Retningssummation

Process där flera svaga stimuli tillsammans når tröskeln för att utlösa ett beteende.

Tomgångshandling

Beteende som utförs utan den vanliga utlösande nyckelretningen, ofta vid hög motivation.

Överslagshandling

Beteende som uppstår när en individ samtidigt är motiverad till två motstridiga handlingar.

Taxis

Riktad rörelse mot eller bort från ett stimulus, exempelvis rörelse mot ljus.

Prägling

Snabb inlärning under en känslig period tidigt i livet som ofta får långvariga konsekvenser, exempelvis när ungar följer ett föräldraliknande föremål.

Klassisk betingning

Inlärning där ett tidigare neutralt stimulus kopplas till ett stimulus som redan utlöser en reaktion, så att det neutrala stimuluset senare kan utlösa reaktionen.

Revir

Område som ett djur försvarar mot andra individer, ofta för att skydda resurser som föda, boplatser eller partners.

Biotiska faktorer

Levande organismer i ett ekosystem och deras samspel, exempelvis producenter, konsumenter och nedbrytare.

Abiotiska faktorer

Icke-levande miljöfaktorer i ett ekosystem, exempelvis temperatur, pH, ljus, fuktighet och näringstillgång.

Energiflöde

Energi förs genom ekosystemet från exempelvis solljus till producenter och konsumenter, och en del förloras som värme vid varje trofinivå.

Materians kretslopp

Ämnen cirkulerar mellan organismer och miljön genom biologiska, kemiska och geologiska processer.

Resiliens

Ett ekosystems förmåga att motstå störningar, återhämta sig och behålla eller återfå sina funktioner.

Tipping point (tröskelpunkt)

Kritisk gräns där en liten ytterligare förändring kan utlösa en snabb och omfattande förändring i ett system.

Nyckelart

Art som har oproportionerligt stor betydelse för ett ekosystems struktur och funktion i förhållande till sin förekomst.

Förstärkt växthuseffekt

Ökning av växthuseffekten främst till följd av mänskliga utsläpp av växthusgaser, exempelvis koldioxid från fossila bränslen och förändrad markanvändning.

Försurning

Sänkning av pH i mark och vatten, bland annat genom utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider som kan bilda svavel- och salpetersyra i atmosfären.

Övergödning

Överskott av näringsämnen, främst kväve och fosfor, som kan orsaka algblomning, ökad nedbrytning och syrebrist i vattenmiljöer.

Ozon

Molekyl som består av tre syreatomer och har den kemiska beteckningen O₃.

Ozonlagret

Lager av ozon i stratosfären som absorberar en stor del av solens skadliga ultravioletta strålning.

Marknära ozon

Ozon i troposfären som kan irritera luftvägarna och skada växters celler och fotosyntes.

Miljögifter

Ämnen som kan vara giftiga, svårnedbrytbara och ansamlas i organismer samt orsaka skador på miljö och hälsa.

Bioackumulering

Ansamling av ett ämne i en enskild organism när upptaget överstiger nedbrytningen och utsöndringen.

Biomagnifikation

Ökning av koncentrationen av ett ämne uppåt i en näringskedja, så att organismer på högre trofinivåer kan få högre halter.

Miljögifters spridningsvägar

Miljögifter kan spridas via luft, vatten och organismer som förflyttar sig mellan områden.

Global destillation

Process där flyktiga ämnen avdunstar i varmare områden, transporteras i atmosfären och avsätts i kallare regioner.

Juridiska styrmedel

Lagar, regler och förbud som används för att styra samhället mot exempelvis hållbar utveckling.

Ekonomiska styrmedel

Skatter, avgifter och subventioner som påverkar människors och företags ekonomiska incitament.

Kommunikativa styrmedel

Information, utbildning och kampanjer som syftar till att påverka kunskap, attityder och beteenden.

Linnés klassificeringssystem

Historiskt system för att klassificera naturen, där levande organismer traditionellt delades in i djur och växter. Modern systematik använder bland annat domänerna bakterier, arkéer och eukaryoter.

Fylogenetiskt träd

Diagram som visar evolutionära släktskapsförhållanden mellan organismer och deras gemensamma förfäder.

Korsningsbarriärer

Geografiska, beteendemässiga, anatomiska eller genetiska hinder som minskar eller förhindrar genflöde mellan populationer och kan bidra till artbildning.