1/26
Looks like no tags are added yet.
Osmoregulation
- Regulerar ett löst ämnes koncentration och balanserar förlust/vinning av vatten
- Komplext system hos vissa organismer
Finns 3 homeostatiska processer:
- Osmotisk reglation (osmotiskt tryck hos vätskor, ex. vatten)
- Jonisk regulation (koncentrationen av specifika joner, ex. salt)
- Utsöndring av kväve (en toxisk biprodukt av protein metabolismen -> måste ut)
Diffusion vs. osmos
- Diffusion => bara det lösta ämnet rör sig (hög -> låg koncentration)
- Osmos => rörelse av lösningsmedlet (hög -> låg koncentration av det lösta ämnet)
Osmolaritet
- Koncentrationen av det lösta ämnet bestämmer åt vilket håll lösningsmedlet (vatten) rör sig
- Om rörelsen av vattnet hos 2 lösningar är lika åt båda hållen => *isoosmotisk* (koncentrationen i jämnvikt)
- Om skillnad i osmolaritet =>*hypoosmotisk* (låg koncentration av det lösta ämnet) eller *hyperosmotisk* (hög koncentration av det lösta ämnet)

Joniska/osmotiska svårigheter
- Marina miljöer => får salt, förlorar vatten
- Färskvatten miljöer => förlorar salt, får vatten
- Landlevaned miljöer => förlorar vatten
- Föränderlig miljö (både land och vatten) => behöver kunna ändra sina homeostatiska mekanismer (blandning mellan osmokonformer/osmoregulator)
Osmokonformer
- Kan inte styra över jonkoncentrationen oavsett omgivningen -> "go with the flow"
- Bara marina djur, ex. många invertibarter
- Intern och extern osmolaritet lika

Osmoregulator
- Kan kontrollera sin jonkoncentration beroende på sin omgivning -> osmolariteten konstant
- Många marina vertebrater
- Behöver energi för att kunna behålla sin osmotiska gardient -> olika mycket energi behövs beroend på olika faktorer
¤ Skillnaden av osmolaritet i djuret jämfört med omgivningen
¤ Hur enkelt vatten och lösta ämnen kan färdas längs djurets yta
¤ Arbetet att pumpa lösta ämnen över membranet.

Olika sätt att transportera lösta ämnen
Epitelceller använder 2 olika typer av transport:
*Transcellulär*
- Åker genom cellen via membran
- Jonkanaler => transportera joner med sin garadient (ingen ATP används)
- Aquaporiner
- Na+/K+ATPas pump => transport mot gardient (behöver ATP)
- Elektroneutrala kotransportörer => molekyler med samma energinivå gör ett tybyte -> nettoladdning = 0
¤ Både Cl- och Na+ kan gå in i cellen samtidigt
*Paracellulär*
- Åker mellan celler
- Finns "leaky" och "tajt" epitel -> åker mer eller mindre igenom beroende på hur mycket mellanrum det finns mellan
Hur marina benfiskar reglerar vatten/salt
- Är hypoosmotiska i jämförelse med havsvattnet -> förlorar lätt vatten genom osmos och får lätt i sig salt genom diffusion/mat
- Får i sig vatten igen genom drickande av det salta vattnet => förhöjt saltintag -> mekanismer för att utsöndra salt
¤ Deras gälar pumpar ut salt
¤ Deras urin är väldigt koncentrerat av salt -> kan behålla så mycket vatten som möjligt
Hur hajar reglerar vatten/salt
- Är hyperosmotiska generellt => för in vatten i kroppen konstant -> måste få in salt också
¤ Får i sig lite salt genom diffusion -> behåller urea som främsta intag av salt
- Är hypoionisk => tar in specifikt NaCl konstant -> måste bli av med det
¤ Utsöndras genom rektalkörteln och urinet
Hur färskvattenbenfiskar reglerar vatten/salt
- Är hyperosmotiska => tar in konstant vatten och förlorar salt lätt
- Förlorar salt genom diffusion -> återintas genom mat och gälarna
- Bibehåller vattenbalansen genom att utsöndra stora mängder utspätt urin
- Får in vatten genom gälarna också
Hur landlevande djur reglerar vatten/salt
- Förlorar vatten konstant genom avdunstning, men kroppen bra på att behålla (ex. fjädrar, fjäll, päls och vaxartad kutikula)
- Många ökendjur spar vatten genom att vara aktiva på nätterna => slipper värme och att behöva reglera kroppstemperaturen -> förlora vatten
- Bibehåller vattenbalansen genom föda, dricka vatten och producera H2O metaboliskt
Saltkörtlar
- Finns hos reptiler och fåglar
- Körtlarna nära ögat -> kanalerna slutar nära näsborren
- Utsöndrar hyperosmotiska lösningar av Na+ och Cl-
- Kan utsöndra så mycket salt som möjligt utan att behöva göra sig av med vatten (denna process kräver ej vatten)
- Tar bort salt direkt från blodet -> lumen av körteln -> ansamlas innan det utsöndras

Utsöndring av kväve
- När aminosyrorna bryts ned produceras ammoniak -> giftigt => måste utsöndras
- Kan utsöndras i 3 olika former: ammonium, urinsyra och urea
- Ju mer giftigt, ju mer lösligt i vatten
¤ Ammonium giftigast, urea i mitten och urinsyra minst giftig
- Majoriteten av vattendjur => ammonium
¤ Omringad av vatten -> inga problem med utsöndring
- Däggdjur, amfibier, hajar och några benfiskar => urea
- Reptiler, insekter, sniglar och fåglar => urinsyra
¤ Urea väldigt litet -> mindre giftig att vara i under längre tid (ex. i ett ägg)
Planarias utsöndringssystem
- Har protonefridier -> ett nätverk av slutna kanaler (tubuli) kopplade till externa öppningar
- De minsta grenarna av nätverket har en avslutande cellulär ehet kallad flamlök (flame bulb)
- Tubulin utsöndrar en utspädd vätska och har en funktion i osmoregulationen

Daggmaskars utsöndringssystem
- Varje segment har ett par metanefridier
¤ Består utav tubuls (samlar celomvätska), intern öppning mellan segmenten, blåsa och en extern öppning
- Kapillärerna omkring reabsorberar näring

Artropoders utsöndringssystem
- Har malpighiska kärl -> tar bort kväverester från deras hemolymf => har en funktion i osmoregulationen
- Insekter producerar en ganska torr rest, för det mesta urinsyra
- Vissa insekter kan ta upp vatten från luften

Njurens olika delar
- Renal medulla (njurmärgen)
- Renal cortex (njurbarken)
- Renal pelvis (njurbäcken)
- Ureter (urinledaren)

Nefroner
- Rensar kroppen på metaboliska rester, ex. ammoniak, urea, urinsyra, kreatin, vattenlösliga toxiner och tungmetaller
- Filtrerar blodet 60 ggr/dag
- Regulerar blodtrycket genom att pumpa ut överfödig vätska och salter
- Små molekyler filtreras lätt genom glomerulus till proximala tubulus
- Finns 2 typer: juxtamedullär nefron och kortikalt nefron
¤ Juxtamedullär är bara i njurbarken och kortikal är både i njurbarken och njurmärgen

Steg i urinproduktionen
1. Filtrering (i glomerulus) -> flitrerar kroppsvätskor
2. Reabsoption (genom proximal tubulus) -> återtar de bra lösta ämnena till blodet
3. Utsöndring -> adderar icke-essentiella lösta ämnen och rester från kroppsvästkorna till primärurinet
4. Exkretion -> primärurinet (som innehåller kväverester) åker ut från kroppen
Filtrering av urin
- Sker i Bowmans kapsel
- Blod kommer in i njuren i ett högt tryck (från Renal artär) -> kommer dirket in i mindre kapillärer => alla stora molekyler är kvar medan de små (ex. urea, aminosyror, glukos och vatten) åker ut pga. det höga trycket -> åker ut i nefron tubulus
- För att hindra plasma proteiner från att åker ut -> podocyter runt kapillärerna

Podocyter
- Specialiserade epitelceller
- Finns omkring kapillärerna i glomerulus
- Hindrar plasma proteiner att åka till urinet
- (A på bilden)

Tryckets påverkan på urinproduktionen
- Efter filtreringen åker primärurinet in Henles slynga (loop of Henle)
- Blodtrycket ökar då det smalnas av från proximala tubulus i njurbarken till inre njurmärgen (Henles slynga) -> vatten pressas ut
- Påväg upp igen till den distala tubulus i njurbarken minskar trycket då den blir tjockare igen -> måste pumpa ut NaCl aktivt (passivt när den fortfarande är smal)
- Påväg ner igen till inre njurmärgen och samlingsröret ökar trycket igen -> vatten och urea pressas ut (passivt), NaCl behöver pumpas ut (aktivt)
- Hög koncentration av urea i njurmärgen => förbättrar reabsorptionen av vatten från samlingsröret
Skillnader i njurens utformning i olika typer av djur
*Däggdjur*
- Torra miljöer -> lång Henles slynga
- Blöta miljöer -> kort Henles slynga
- Juxtamedullära nefroner viktiga i vattenkonservationen
*Fåglar*
- Kort Henles slynga
- Konserverar vatten genom urinsyra istället för urea
*Reptiler*
- Har bara kortikala nefroner
- Utsöndrar kväverester som urinsyra
*Färskvattenfiskar*
- Konserverar salt i deras distala tubuls
- Utsöndrar stora volymer av utspätt urin
*Amfibier*
- Konserverar vatten genom reabsoption av vatten från urinblåsan
*Marina benfiskar*
- Hypoosmotisk jämfört med deras miljö -> filtrerar väldigt lite och utsöndrar väldigt lite urin
- Har en liten glomerulus eller saknar den helt
Hormoner kopplat till njurens funktion, balans av vatten och blodtryck
- Antidiuretiskt hormon (ADH)
- Renin-Angiotensin-Aldesterone (RAA)
- Atrial natriuretic peptide (ANP)/natriuretisk förmaksfaktor (ANF)
Antidiuretiskt hormon (ADH)
- Osmolariten i urinet styrs av nervsystemet och hormoner
¤ Ökning av osmolaritete (som detekteras av hypotalamus) => utsöndring av ADH (även kallat Arginin-Vasopressin)
- Gör samlingsröret mer permeabelt för vatten => ökning av reabsoption i samlingsröret genom temporär ökning av aquaporiner
- I samlingsrörscellerna finns det en massa vesiklar med aquaporiner i förvaring redo att åka till membranet
¤ Aquaporinerna i vesiklarna transporteras till membranet via exocytos

Renin-Angiotenis-Aldosteron Systemet (RAAS)
- En del av ett komplext feedback loop
- Viktig del -> juxtaglomerulära apparaten (JGA)
¤ Epitelceller i glomerulus som nuddar den distala tubulus
¤ Hjälper till att bibehålla blodtrycket => effektiv reabsoption av Na+ och rätt födeshastighet genom glomerulus
- RAAS korrigerar låg volym av extracellulär vätska och lågt blodtryck
1. JGA känner av en ändring i blodtryck/blodvolym (det har sjunkit) -> utsöndrar renin
2. Renin triggar igång formationen av angiotensin I (från angiotenisinogen som produecras av levern) -> omvandlas till angiotensin II
3.1 Angiotensin II ökar blodtrycket genom vasokonstriktion (blodkärlen dras ihop)
3.2 Angiotensin II ökar blodtrycket genom att stimulera aldosteron (från binjuren) => reabsoption av Na+ och vatten

Atrial natriuretic peptide (ANP)/natriuretisk förmaksfaktor (ANF)
- Motsätter RAAS => inhiberar renin
- ANP utsöndras av atriella kardomyocter i respons till ökning av blodvolym/blodtryck
