Respirationssystemets fysiologi och anatomi

Övningskort i vokabulärstil baserade på föreläsningsanteckningarna om respirationssystemets anatomi, mekanik och reglering.

Pharynx

Svalget; en luftvägsstruktur som leder luften från näshålan vidare ner mot larynx.

Larynx

Struphuvudet; leder luften vidare till luftstrupen (trachea) och innehåller stämbanden.

Trachea

Luftstrupen; den enskilda stora luftväg som transporterar luft från larynx ner mot bronkerna.

Konduktiv zon

Den del av luftvägarna (från trachea ner till terminala bronchioler) som transporterar, fuktar, värmer och renar luften utan att utföra gasutbyte.

Respiratorisk zon

Den nedre delen av luftvägarna (respiratoriska bronchioler, alveolgångar och alveolsäckar) där det faktiska gasutbytet sker.

Alveolärcell typ 1

En mycket tunn celltyp som bildar alveolväggen och möjliggör lätt diffusion av syre och koldioxid mellan alveoler och kapillärer.

Alveolärcell typ 2

Specialiserade alveolceller som bildar surfactant för att minska ytspänningen i alveolerna.

Surfactant

Ett ytaktivt ämne skapat av typ 2-alveolärceller som minskar ytspänningen i alveolerna, ökar compliance och förhindrar att små alveoler kollapsar.

Boyles lag

Fysikalisk princip som anger att gastrycket är omvänt proportionellt mot volymen; en volymökning sänker trycket och en volymminskning höjer trycket.

Transpulmonellt tryck ($P_{tp}$)

Skillnaden mellan alveoltrycket ($P_{alv}$) och det intrapleurala trycket ($P_{ip}$) som håller lungorna utspända ($P_{tp} = P_{alv} - P_{ip}$).

Compliance

Lungornas eftergivlighet och förmåga att expandera vid tryckförändringar.

Tidalvolym ($TV$)

Den volym luft som andas in eller ut vid ett vanligt, normalt andetag i vila (ca $500\,m L$).

Inspiratorisk reservvolym ($IRV$)

Den extra volym luft som maximalt kan andas in efter en vanlig inandning (ca $3000\,m L$).

Expiratorisk reservvolym ($ERV$)

Den extra volym luft som maximalt kan andas ut efter en vanlig utandning (ca $1200\,m L$).

Residualvolym ($RV$)

Den luftvolym som finns kvar i lungorna efter en maximal utandning och som inte kan mätas med vanlig spirometri (ca $1200\,m L$).

Vitalkapacitet ($VC$)

Den maximala mängd luft som kan blåsas ut efter en maximal inandning ($VC = IRV + TV + ERV$, ca $4700\,m L$).

Funktionell residualkapacitet ($FRC$)

Den volym luft som är kvar i lungorna efter en vanlig utandning ($FRC = ERV + RV$, ca $2400\,m L$).

Total lungkapacitet ($TLC$)

Den totala volymen luft som ryms i lungorna efter en maximal inandning ($TLC = IRV + TV + ERV + RV$, ca $5900\,m L$).

Dead space

Anatomiskt dödt utrymme; de delar av luftvägarna (ca $150\,m L$) där inget gasutbyte med blodet sker.

Ventilation-perfusionsmatchning

Mekanism där kroppen matchar blodflödet (perfusion) och luftflödet (ventilation) i alveolerna för att optimera gasutbytet.

Hemoglobinets dissociationskurva

En S-formad kurva som visar förhållandet mellan syrets partialtryck ($PO_2$) och hemoglobinets mättnadsgrad (saturation).

Högerförskjutning av Hb-kurvan

Minskad affinitet hos hemoglobin för syre (orsakad av ökat $PCO_2$, ökat $[H^+]$ eller ökad temperatur) vilket gör att syre avges lättare till arbetande vävnad.

Vänsterförskjutning av Hb-kurvan

Ökad affinitet hos hemoglobin för syre (orsakad av minskat $PCO_2$, minskat $[H^+]$ eller sänkt temperatur) vilket gör att hemoglobinet håller hårdare i syret.

Ficks princip

Princip för beräkning av kroppens syreupptag: $VO_2 = CO \times (CaO_2 - CvO_2)$.

Perifera kemoreceptorer

Receptorer i aortabågen och carotiskropparna som reagerar på förändringar i blodets $PCO_2$, $[H^+]$ samt kraftiga fall i $PO_2$.

Centrala kemoreceptorer

Receptorer i hjärnstammen som reagerar på ökad $PCO_2$ och sänkt pH för att styra andningscentrum.