1/25
Övningskort med centrala begrepp, definitioner och anatomiska strukturer inom anatomi, rörelseapparat, uppvärmning och styrketräning från Idrott och hälsa 1.
Uppvärmning
Lugn och avspänd förberedande aktivitet på 5–10 minuter som aktiverar stora muskelgrupper i syfte att förebygga skador och höja prestationen.
Fysiologiska effekter av uppvärmning
Blodgenomströmningen ökar, kapillärerna öppnas så att syretillförseln underlättas, kroppstemperaturen stiger till ca 38 grader och vävnaderna blir mer elastiska och tåliga.
Skelettets benantal
Kroppen har cirka 200–300 ben under uppväxten, vilka hos en vuxen människa växer ihop till totalt 206 ben.
Skelettets funktioner
Ger stöd och stadga, skyddar inre organ, fungerar som hävstänger för musklerna, fungerar som mineraldepå för kalcium och fosfor, möjliggör rörelse samt producerar blodkroppar i benmärgen.
Benhinna
Den yttersta hinnan på ett skelettben som innehåller blodkärl och smärtkänsliga nerver.
Kompakt benvävnad
Hård och tät benvävnad som ligger direkt innanför benhinnan och består av tätt packade benceller.
Spongiöst ben
Inre porös benvävnad bestående av ett balksystem anpassat efter belastning som innehåller röd benmärg där blodkroppar bildas.
Benskörhet
Ett tillstånd där skelettet urkalkas och försvagas till följd av åldrande eller långvarig inaktivitet såsom sängläge eller gipsning.

Ledens anatomi
Består av ledhuvud och ledpanna klädda med glatt ledbrosk, åtskilda av en ledspalt med ledvätska samt omslutna av en ledkapsel och stabiliserande ledband (ligament).
Ledvätska
Vätska som produceras i ledkapseln och har till uppgift att smörja ledytorna samt förse ledbrosket med näring.

Kotpelarens kotor
Ryggraden består av 7 halskotor, 12 bröstkotor och 5 ländkotor.
Diskbråck
En skada som uppstår när en mellankotskiva utsätts för våld så att den inre geléartade kärnan pressas ut genom de omgivande broskringarna.
Menisk
Halvmånformade broskskivor i knäleden som fungerar som stötdämpare och ledstabiliserare.

Meniskskador
Skador på knäets broskskivor orsakade av vridvåld i böjt läge eller översträckning, kategoriserade som perifer ruptur, horisontell ruptur, inslagen ruptur eller klaffruptur.

Tre muskeltyper
Kroppens muskulatur delas in i icke-viljestyrd hjärtmuskulatur, viljestyrd tvärstrimmig skelettmuskulatur samt icke-viljestyrd glatt muskulatur.

Skelettmuskelns struktur
Muskelceller (muskelfibrer) organiserade i muskeltbuntar omgivna av bindväv och bindvävshinnor, vilka i ändarna övergår i senor som fäster i skelettet.
Långsamma muskelfibrer (Typ 1)
Mörka, kapillärrika muskelfibrer med hög uthållighet som aktiveras först vid lättare aerobt arbete.
Snabba muskelfibrer (Typ 2)
Muskelfibrer med hög kontraktionshastighet och kraftutveckling som kopplas in när belastningen ökar.
Stora sätesmuskeln (Gluteus maximus)
Kroppens starkaste enskilda muskel; sträcker i höftleden samt medverkar vid inåt- och utåtföring av benet.

Kontraktionsformer
Isometrisk kontraktion sker utan längdförändring, koncentrisk kontraktion sker under förkortning, och excentrisk kontraktion sker under förlängning vid yttre motstånd.
Statiskt muskelarbete
Muskelarbete där muskeln behåller sin spänning utan rörelse i leden, vilket stryper blodflödet och leder till snabb ansamling av mjölksyra.
Uthållig styrka
Förmågan att upprätthålla en statisk position i minst 20 sekunder eller upprepa en dynamisk rörelse ett stort antal gånger.
Maximal styrka
Den högsta kraft en muskel eller muskelgrupp kan producera, vilket kan hållas endast under några sekunder eller genomföras i ett fåtal repetitioner.
Motorisk enhet
En enskild motorisk nervcell tillsammans med alla de muskelfibrer som den innerverar och styr.
Muskelminne
Neuromuskulärt inprogrammerade rörelsemönster som underlättar teknisk precision och framtida inlärning av motoriska färdigheter.
Repetitioner och serier
Repetitioner (reps) anger hur många gånger en övning utförs i följd, medan serier (sets) avser omgångar av repetitioner åtskilda av vila.