moralfilosofins historia

etik

 Filosofisk undersökning av vad som är rätt och fel, gott och ont, samt hur vi bör handla.

moral

De normer, värderingar och uppfattningar om rätt och fel som människor faktiskt har och lever efter. Moral är det som etikens filosofiska undersökning handlar om.

moralfilosofi

Den filosofiska undersökningen av moraliska frågor. Begreppet används ofta som synonym till etik.

Deskriptiv

Beskrivande. Redogör för hur något faktiskt är, utan att säga hur det bör vara. Deskriptiv etik undersöker exempelvis människors faktiska moraliska uppfattningar.

normativ

Föreskrivande eller värderande. Handlar om hur något bör vara eller hur man bör handla.

Deontisk

Något som rör plikter, förbud och tillåtelser – alltså vad som är obligatoriskt, förbjudet eller tillåtet.

empirisk

Kunskap eller undersökning som grundar sig på erfarenhet, observation eller experiment.

a priori

Kunskap eller rättfärdigande som är oberoende av erfarenheten och kan grundas i förnuftet. Motsatsen är a posteriori.

rationalistisk

En position som betonar förnuftet som en central källa till kunskap eller rättfärdigande, snarare än enbart erfarenhet.

Ad hominem

Ett argumentationsfel där man angriper personen som framför ett argument i stället för att bemöta argumentet i sak.

Genealogi

En metod för att undersöka hur begrepp, värden och normer har uppstått och utvecklats historiskt och socialt. Hos Nietzsche används genealogin bland annat för att undersöka moralens ursprung.

Dikaiosynē

Rättvisa eller rättfärdighet. Hos Platon handlar det bland annat om att själen och staten är ordnade på rätt sätt, där varje del fyller sin funktion.

nomos

Lag, sed eller konvention: sådant som formas av människor och samhällen. Exempel är lagar, språkregler och sociala normer.

physis

Natur eller det som hör till naturen. I diskussionen mellan nomos och physis ställs mänskliga konventioner mot det som anses naturligt. Det betyder inte nödvändigtvis att allt som är naturligt är moraliskt rätt.

ergon

Funktion, uppgift eller karakteristisk verksamhet. I Aristoteles etik används begreppet för att fråga vad som är människans särskilda funktion.

telos

Ändamål, mål eller slutpunkt. Hos Aristoteles förstås något ofta utifrån det mål eller den funktion det strävar mot. Ergon och telos hänger ihop, men betyder inte samma sak: funktion respektive ändamål.

dygd

En god egenskap eller förträfflighet som gör att någon eller något fungerar väl. En moralisk dygd är exempelvis mod eller rättvisa. Hos Aristoteles utvecklas dygder genom vana och praktiskt handlande.

phronesis

Praktisk klokhet. Förmågan att bedöma vad som är lämpligt och gott att göra i konkreta situationer. Det handlar inte bara om teoretisk kunskap, utan om att kunna handla väl.

theoria

Teoretisk betraktelse eller kontemplation. Hos Aristoteles är det verksamhet där förnuftet söker kunskap och betraktar sanningar. Han ger det teoretiska livet en särskilt hög plats.

praxis

Handlande eller praktisk verksamhet, särskilt handlingar som har sitt mål i själva det goda handlandet. I filosofiska sammanhang skiljer man ofta praxis från enbart produktion av en yttre produkt.

normativ etik

 Den del av etiken som undersöker vilka handlingar som är rätt eller fel och vilka principer vi bör leva efter.

substantiv etik

Etiska teorier som ger ett konkret innehåll åt vad som är rätt, fel, gott eller ont. Exempelvis utilitarism och Kants pliktetik. Begreppet används för att skilja sådana teorier från undersökningar av vad moraliska påståenden betyder eller hur de kan vara sanna.

värdeteori

Undersöker vad som är värdefullt eller gott, och varför. Kan handla om exempelvis lycka, njutning, kunskap eller vänskap och om dessa värden är värdefulla i sig eller som medel till något annat.

teleologi

Ett synsätt där mål, ändamål eller konsekvenser har en grundläggande roll. Inom teleologisk etik bedöms handlingar utifrån hur de förhåller sig till ett gott mål eller goda konsekvenser.

Deontologi / pliktetik

Etisk teori där plikter och principer har en självständig betydelse för vad som är rätt och fel. En handling kan exempelvis vara fel även om den skulle leda till bättre konsekvenser.

hedonism

Uppfattningen att njutning är det enda intrinsikalt goda, eller att njutning och frånvaro av lidande ytterst bestämmer vad som är gott. Mill är en central hedonistisk utilitarist.

utilitarism

 En konsekvensetisk teori enligt vilken man bör handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt, vanligen förstått som att maximera den sammanlagda lyckan eller välfärden.

alturism

Att ta hänsyn till andras välbefinnande för deras egen skull, även när det kan stå i konflikt med ens egna intressen. I moralfilosofi kan altruism handla om att andras lycka och lidande också ska räknas moraliskt.

egoism

Uppfattningen att det egna intresset har en central eller avgörande roll.

• Psykologisk egoism: tesen att människor i grunden alltid handlar utifrån egenintresse.

• Etisk egoism: tesen att man moraliskt bör prioritera sitt eget intresse.

universalisering

Kravet att en moralisk princip eller maxim ska kunna tillämpas konsekvent på alla relevanta likartade fall. Hos Kant prövas om man kan vilja att ens handlingsmaxim blir en allmän lag.

metaetik

Undersöker moralens grund och natur. Frågor kan vara: Vad betyder ”rätt” och ”fel”? Finns det objektiva moraliska sanningar? Hur kan vi veta något moraliskt?

subjektivism

 Metaetisk position enligt vilken moraliska omdömen ytterst beror på individers attityder, känslor eller preferenser, snarare än på oberoende moraliska fakta.

objektivism

Uppfattningen att det finns moraliska sanningar eller normer som inte enbart beror på individers eller samhällens uppfattningar.

relativism

Uppfattningen att moraliska omdömens giltighet eller sanningsvärde är relativt till exempelvis en kultur eller ett normsystem, snarare än universellt giltigt oberoende av sådana sammanhang.

moralisk skepticism

Tveksamhet eller tvivel kring om vi kan ha moralisk kunskap, eller om våra moraliska uppfattningar kan rättfärdigas.

etsk skepticism

Ett närliggande begrepp till moralisk skepticism. Innebär tvivel på om vi kan veta vad som är moraliskt rätt eller fel, eller om moraliska påståenden kan få tillräckligt stöd.

nihilism

I moralfilosofi: uppfattningen att det inte finns objektiva moraliska fakta eller sanningar. Mer allmänt kan nihilism innebära förnekande av vissa slags sanningar, värden eller meningsfullhet. Det är därför viktigt att ange vilken typ av nihilism som avses.

konventionell moral

De moraliska normer och värderingar som är etablerade och accepterade i ett visst samhälle eller en viss grupp. De kan variera mellan kulturer och över tid.

filosofiska system

Sammanhängande uppsättningar av filosofiska idéer, begrepp och principer. Ett etiskt system försöker ofta förklara vad som är gott och hur vi bör handla utifrån övergripande principer.

ideolgikritik

Analys och kritik av idéer och värderingar som formar hur människor förstår samhället. Kan undersöka hur normer och föreställningar hänger samman med makt, intressen och sociala förhållanden.

selektiv tradition

Ett urval ur det förflutna som lyfts fram och förs vidare som tradition, medan andra delar glöms bort eller får mindre betydelse. Begreppet kan användas för att visa att traditioner inte bara är neutrala återgivningar av historien.

elitism

En uppfattning eller samhällssyn där en begränsad grupp anses ha särskild auktoritet, status eller rätt att fatta beslut. I etik kan begreppet också användas kritiskt om teorier som ger vissa personer eller grupper en privilegierad moralisk ställning.

paternalism

Att begränsa en persons frihet eller val med motiveringen att det sker för personens eget bästa. Det väcker frågor om autonomi, samtycke och när ett ingripande kan vara berättigat.

autonomi

Självbestämmande och förmågan att styra sitt handlande genom egna skäl och beslut. Hos Kant är autonomi särskilt kopplad till att förnuftet ger sig självt den moraliska lagen.

empati

Förmågan att förstå eller leva sig in i en annan persons känslor och perspektiv. Empati kan innebära att man uppfattar eller delar någon annans glädje eller lidande.

sympati

Hos Hume: förmågan att påverkas av andras känslor och välbefinnande – att exempelvis glädjas åt andras lycka eller känna sorg inför deras lidande. Sympati bidrar till att våra moraliska känslor sträcker sig bortom vårt eget intresse.

ressentiment

Hos Nietzsche: en varaktig bitterhet och fientlighet som kan uppstå när människor upplever sig maktlösa. Denna känsla kan omvandlas till moraliska värderingar som nedvärderar det man själv inte kan uppnå. Nietzsche använder begreppet i sin analys av slavmoralens framväxt.