1/127
Looks like no tags are added yet.
Kolhydrater
Molekyler av C, H och O, formel (CH2O)n. Ger energi (glukos), lagrar energi (glykogen) och sitter i membranet som glykoproteiner för igenkänning.
Monosackarid
Enkelt socker, en sockerenhet. Ex: glukos, fruktos, galaktos.
Disackarid
Två sockerenheter ihopkopplade. Ex: sackaros (vanligt socker), laktos, maltos.
Polysackarid
Många sockerenheter i en lång kedja. Ex: glykogen, stärkelse, cellulosa.
Glukos
Monosackarid som är cellernas viktigaste bränsle. Bryts ned i mitokondrierna vid cellandningen så att ATP bildas.
Glykogen
Polysackarid av många glukos. Djurens och människans energilager, finns i lever och muskler.
Lipider
Opolära (hydrofoba) molekyler som inte löser sig i vatten. Fetter, fosfolipider och steroider. Bygger membran, lagrar energi, isolerar och skickar signaler.
Fett (triglycerid)
Lipid av en glycerol + 3 fettsyror. Lagrar energi, isolerar mot kyla och skyddar organ.
Fosfolipider
Lipid av glycerol + fosfatgrupp (hydrofilt huvud) + 2 fettsyror (hydrofoba svansar). Bildar ett dubbelskikt i vatten och bygger alla cellmembran.
Steroider
Lipider uppbyggda av kolringar. Ex: kolesterol, testosteron, östrogen. Fettlösliga så de går rakt genom cellmembranet. Används bl.a. som hormoner (signaler).
Proteiner
Långa kedjor av aminosyror som veckar sig till en bestämd form. Formen ger funktionen. Gör det mesta arbetet i cellen: enzymer, receptorer, transport, struktur, försvar och reglering.
Aminosyror
Proteinernas byggstenar, 20 olika. Har en aminogrupp, en karboxylgrupp och en R-grupp som varierar och ger olika egenskaper. DNA bestämmer ordningen.
Enzymer
Proteiner som katalyserar (snabbar på) kemiska reaktioner utan att förbrukas. Substratet binder till enzymets aktiva yta. Specifika och påverkas av pH och temperatur.
Receptorer
Proteiner som binder en specifik signalmolekyl (ligand) som en nyckel i ett lås. Det leder till en förändring i cellen. Sitter i membranet eller inne i cellen.
Nukleinsyror
DNA och RNA. Polymerer av nukleotider som lagrar och för vidare information om hur proteiner ska byggas.
Nukleotid
Byggsten i DNA och RNA. Består av en kvävebas, ett socker och en eller flera fosfatgrupper. ATP är också en nukleotid.
ATP
Adenosintrifosfat. Cellens energivaluta. När ATP spjälkas till ADP + fosfat frigörs energi som driver cellens arbete. Återbildas i mitokondrierna.
Cellmembran
Dubbelskikt av fosfolipider med proteiner. Avgränsar cellen, styr vad som går in och ut, sköter kommunikation och binder till grannceller.
Cytoplasma
Allt innanför cellmembranet utom kärnan: cellvätska + organeller. Här sker många av cellens kemiska reaktioner.
Cellkärna
Cellens kontrollcenter. Har dubbelt kärnmembran med porer och innehåller DNA.
DNA
Dubbelsträngad nukleinsyra som är cellens arvsmassa. Generna är instruktioner för hur proteiner ska byggas.
Gen
Avsnitt av DNA som innehåller instruktionen för ett protein.
RNA
Enkelsträngad nukleinsyra som hjälper till att göra protein utifrån DNA. Tre huvudtyper: mRNA, tRNA och rRNA.
mRNA (budbärar-RNA)
Kopia av en gen. Bär instruktionen från DNA i kärnan ut till ribosomen.
tRNA (transport-RNA)
Hämtar rätt aminosyra till ribosomen. Dess antikodon passar mot mRNA:ts kodon.
rRNA (ribosomalt RNA)
RNA som tillsammans med proteiner bygger upp ribosomen.
Kodon
Tre nukleotider i rad i mRNA som kodar för en aminosyra.
Transkription
Första steget i proteinsyntesen. En gen i DNA kopieras till mRNA. Sker i cellkärnan.
Translation
Andra steget i proteinsyntesen. Ribosomen läser mRNA och tRNA bygger ihop aminosyrorna till ett protein. Sker i cytoplasman.
Proteinsyntes
Hur cellen tillverkar protein: DNA → (transkription i kärnan) → mRNA → (translation vid ribosomen) → protein.
Ribosom
Byggd av rRNA och proteiner. Läser mRNA och bygger protein. Fria ribosomer gör protein för cytoplasman. Ribosomer på kornigt ER gör protein för export, membran och lysosomer.
Kornigt ER (RER)
Endoplasmatiskt nätverk med ribosomer. Tillverkar och veckar proteiner som ska ut ur cellen, till membranet eller till lysosomer.
Slätt ER (SER)
Endoplasmatiskt nätverk utan ribosomer. Tillverkar lipider (fosfolipider, steroidhormoner) och avgiftar ämnen i levern.
Golgiapparaten
Staplade membranblåsor. Tar emot proteiner från ER, förändrar dem, sorterar och packar dem i vesiklar som skickas till rätt plats.
Vesikel
Liten membranblåsa som transporterar eller lagrar ämnen.
Lysosom
Vesikel med nedbrytande enzymer som bara fungerar vid lågt pH. Bryter ned bakterier och gamla organeller. Användbara delar återvinns.
Peroxisom
Vesikel med enzymer som bryter ned fettsyror och gifter. Det bildas giftig väteperoxid som enzymet katalas gör om till vatten och syre.
Mitokondrie
Cellens kraftverk. Bryter ned glukos med syre (cellandning) och bildar ATP. Har veckat inre membran som ger stor yta.
Cytoskelett (cellskelett)
Nätverk av proteintrådar som ger cellen stöd och form, håller organeller på plats och står för rörelse, transport och celldelning. Tre typer: mikrotubuli, intermediära filament, mikrofilament.
Mikrotubuli
Rörformade trådar av proteinet tubulin. Fungerar som vägar för transport i cellen, drar isär kromosomerna vid celldelning och bygger cilier och flageller.
Intermediära filament
Sega fiberproteiner lindade runt varandra. Ger hållfasthet och fäster celler till varandra. Ex: keratin i hud, hår och naglar.
Mikrofilament
Tunnaste trådarna, oftast av proteinet aktin. Behövs för muskelkontraktion (med myosin), för att cellen ska kunna förflytta sig och ger stadga åt mikrovilli.
Fosfolipiddubbelskikt
Cellmembranets grund. Hydrofila huvuden pekar ut mot vattnet på båda sidor och hydrofoba svansar pekar in mot varandra.
Hydrofil
Vattenälskande. Polära eller laddade ämnen som löser sig i vatten. Tar sig INTE själva genom membranets fettiga mitt.
Hydrofob
Vattenskyende = fettlöslig. Opolära ämnen som inte löser sig i vatten. Kan gå rakt genom membranets fettiga mitt.
Membranproteiner
Proteiner i cellmembranet: transportproteiner, receptorer, enzymer och proteiner som binder ihop celler.
Glykokalyx
Lager av kolhydrater (glykoproteiner och glykolipider) på cellens utsida. Skyddar cellen och gör att celler känner igen varandra. Ex: blodgrupperna ABO.
Selektiv genomsläpplighet
Membranet släpper igenom vissa ämnen men inte andra. Beror på storlek, laddning och fettlöslighet.
Semipermeabelt membran
Halvgenomsläppligt membran som släpper igenom vatten men inte alla lösta ämnen. Krävs för osmos.
Koncentrationsgradient
Skillnad i koncentration mellan två områden. Ämnen rör sig av sig själva från hög till låg koncentration.
Passiv transport
Transport som följer koncentrationsgradienten (hög → låg) och inte kräver energi. Diffusion, underlättad diffusion och osmos.
Diffusion / enkel diffusion
Ämnen rör sig från hög till låg koncentration rakt genom fosfolipiderna. Gäller små oladdade och fettlösliga ämnen, t.ex. syre och koldioxid.
Underlättad diffusion
Passiv transport med hjälp av kanal- eller bärarprotein för ämnen som inte tar sig genom fosfolipiderna själva, t.ex. joner och glukos. Följer gradienten och kräver ingen energi.
Kanalprotein
Protein som bildar en tunnel genom membranet för vatten eller specifika joner. Kan öppnas och stängas. Ex: jonkanaler för Na+ och K+.
Bärarprotein
Protein som binder ett specifikt ämne och ändrar form så att ämnet släpps ut på andra sidan. Ex: glukos.
Osmos
Vattnets diffusion genom ett semipermeabelt membran. Vatten går mot den sida där det finns mest lösta ämnen.
Vattenkanaler (akvaporiner)
Kanalproteiner som bara släpper igenom vatten. Finns i stort antal och kan stängas vid behov.
Hypoton lösning
Lösning med LÄGRE halt lösta ämnen än inne i cellen. Vatten går in i cellen så att den sväller. Röda blodkroppar kan spricka. Ex: destillerat vatten.
Isoton lösning
Lösning med SAMMA halt lösta ämnen som inne i cellen. Lika mycket vatten in som ut så att cellen är oförändrad.
Hyperton lösning
Lösning med HÖGRE halt lösta ämnen än inne i cellen. Vatten går ut ur cellen så att den krymper. Ex: saltvatten.
Aktiv transport
Transport MOT koncentrationsgradienten (låg → hög). Kräver energi, oftast ATP. Sker med proteinpumpar eller kopplad transport.
Proteinpump (membrantransportprotein)
Transportprotein som använder energi från ATP för att pumpa ett ämne mot dess gradient.
Natrium-kaliumpumpen
Pump som för varje ATP pumpar ut 3 Na+ och in 2 K+. Håller jon- och vätskebalansen och skapar membranpotentialen. Använder ungefär 40 % av cellens ATP.
Kopplad transport (kotransport)
Ett ämne (t.ex. Na+) som flödar MED sin gradient drar med sig ett annat ämne (t.ex. glukos) MOT dess gradient. Gradienten har byggts upp med ATP i förväg.
Endocytos
Cellmembranet buktar in och sluter in ett ämne i en vesikel som förs in i cellen. Vesikeln smälter sedan ofta ihop med en lysosom.
Exocytos
En vesikel smälter ihop med cellmembranet och tömmer sitt innehåll utanför cellen. Ex: insulin, neurotransmittorer.
Befruktning
Spermiens kärna (23 kromosomer) smälter ihop med äggets kärna (23 kromosomer) så att en zygot med full uppsättning (46) bildas.
Zygot
Befruktat ägg. Den första cellen i en ny individ. Generna är lättåtkomliga och kan läsas av. Totipotent.
Stamcell
Odifferentierad cell som kan dela sig och ge upphov till specialiserade celler.
Totipotent stamcell
Kan ge upphov till en hel individ, även moderkaka och fosterhinnor. Alla celler fram till ungefär 8-cellstadiet.
Pluripotent stamcell
Kan ge upphov till alla celltyper i kroppen men inte en hel individ.
Multipotent stamcell
Kan ge upphov till flera olika celltyper inom en grupp. Ex: blodstamceller i benmärgen som kan bli olika blodceller.
Vuxna stamceller
Halvt specialiserade stamceller som finns runt om i kroppen. Delar sig och ersätter celler som dör. Ex: i huden, benmärgen och hjärnan.
Morula
Tidigt embryo med ungefär 16 celler. Har yttre och inre celler.
Blastula (blastocyst)
Ihålig blåsa av ungefär 100 celler. Väggen blir fosterhinna och moderkaka. De inre cellerna blir själva embryot.
Gastrulation
Ungefär vecka 3. Embryot delas upp i tre groddblad: ektoderm, mesoderm och endoderm.
Groddblad
De tre cellagren som bildas vid gastrulationen. Varje lager blir olika delar av kroppen.
Embryo
Tidigt stadium där organen bildas.
Foster
Senare stadium där organen växer och mognar.
Celldifferentiering
Processen där en cell blir specialiserad. Alla celler har samma DNA men olika gener slås på och av, så de tillverkar olika proteiner.
Differentierad cell
Specialiserad cell med en bestämd uppgift, t.ex. muskelcell eller nervcell. Har begränsad livslängd.
Transkriptionsfaktor (reglerande protein)
Protein som binder till DNA och slår på eller stänger av gener. Styr vilka proteiner cellen tillverkar.
DNA-metylering
Metylgrupper fästs på DNA. De sitter i vägen för transkriptionsfaktorer så att generna stängs av.
Apoptos
Programmerad, kontrollerad celldöd. Kaspaser klipper sönder cellen inifrån, cellen krymper till små restbubblor som äts upp av fagocyter. Ingen inflammation. Ex: gamla celler, virusinfekterade celler, hud mellan fingrar hos foster.
Kaspaser
Enzymer som klipper sönder proteiner i kärnan, cytoskelettet och DNA vid apoptos.
Fagocyter
Vita blodkroppar som äter upp (fagocyterar) bakterier och rester av döda celler. Kroppens städpatrull.
Nekros
Okontrollerad celldöd efter yttre skada, t.ex. syrebrist, gift eller bakterier. Cellen sväller och spricker, lysosomernas enzymer läcker ut så att det blir inflammation.
Obalans i celldöd
För lite apoptos kan ge cancer (celler som borde dö fortsätter dela sig). För mycket kan bidra till t.ex. Alzheimers sjukdom.
Vävnad
Grupp av likadana celler som tillsammans utför en uppgift. Fyra grundtyper: epitel-, stödje-, muskel- och nervvävnad.
Organ
Flera olika vävnader som samarbetar. Ex: blodkärl = endotel + glatt muskulatur + bindväv.
Täta kopplingar (täta fogar)
Proteiner klistrar ihop cellerna så tätt att inget kan läcka mellan dem. Ämnen måste gå genom cellerna. Ex: tunntarmen, blod-hjärnbarriären.
Desmosomer (fästpunkter)
Kopplingar som binder ihop grannceller via deras cytoskelett. Ger mekanisk styrka och tål tänjning. Ex: hud och muskler.
Öppna kopplingar (kanalförbindelser, gap junctions)
Kanaler mellan grannceller så att joner och små molekyler går direkt från cytoplasma till cytoplasma. Ex: hjärtmuskeln där impulsen sprids så att hjärtat drar ihop sig samtidigt.
Epitelvävnad
Täckvävnad som bildar ett sammanhängande skikt på kroppens ytor. Skyddar och är en barriär. Allt som tas upp eller lämnar kroppen passerar epitel. Ex: hud, slemhinnor, luftvägar, tarm.
Muskelvävnad
Celler som kan dra ihop sig (kontrahera) och skapa rörelse. Innehåller aktin och myosin.
Aktin och myosin
Proteintrådar i muskelceller. Myosinhuvudena drar i aktinet så att muskeln drar ihop sig.
Tvärstrimmig muskulatur (skelettmuskulatur)
Skelettets muskler. Styrs med viljan. Långa celler som slagits ihop och har många kärnor.
Glatt muskulatur
Styrs omedvetet. Arbetar långsamt och uthålligt. Finns runt tarmar, blodkärl och luftvägar.
Hjärtmuskulatur
Hjärtats muskler. Styrs omedvetet. Grenade celler kopplade med öppna kopplingar så att impulsen sprids. Mellanting mellan tvärstrimmig och glatt.
Nervvävnad
Nervceller och gliaceller. Skickar elektriska och kemiska signaler som styr kroppen.