1/26
Ordförråds- och begreppsflashcards för repetition inför tentamen i Kemi 1, baserade på föreläsningsanteckningarna.
Nukleon
Gemensam benämning för protoner (p+) och neutroner (n) som bygger upp atomkärnan.
Isotoper
Atomer av samma grundämne (samma antal p+) men med olika antal neutroner (n).
Atomnummer
Antalet protoner (p+) i kärnan, vilket anger atomens kärnladdning och bestämmer vilket grundämne det är.
Masstal
Summan av antalet protoner (p+) och neutroner (n) i atomkärnan.
Valenselektroner
Elektronerna i atomens yttersta elektronskal, maximalt 8 stycken enligt oktettregeln (dock högst 2 i det innersta K-skalet).
Exciterad elektron
En elektron som har tagit upp energi och befinner sig i en högre energinivå eller ett högre elektronskal än normalt.
Grupp (i periodiska systemet)
Vertikal kolumn i periodiska systemet där grundämnena har samma antal valenselektroner och liknande kemiska egenskaper.
Period (i periodiska systemet)
Horisontell rad i periodiska systemet där grundämnena har samma antal elektronskal.
Jonförening (salt)
En neutralt laddad förening mellan en metall och en icke-metall, där skillnaden i elektronegativitet är större än 1,8.
Sammansatta joner (SO42−, CO32−, NO3−)
Joner bestående av flera kovalent bundna atomer: sulfatjon (SO42−), karbonatjon (CO32−) och nitratjon (NO3−).
Metallbindning
Bindning mellan metallatomer där ett gemensamt elektronmoln av rörliga valenselektroner håller ihop atomkärnorna, vilket ger elektrisk ledningsförmåga och smidbarhet.
Legering
Blandning av olika metaller som försämrar metallens smidbarhet.
Kovalent bindning
Bindning mellan icke-metaller där atomerna delar elektronpar för att uppnå ädelgasstruktur, med en skillnad i elektronegativitet under 1,8.
Elektronegativitet
Ett mått på hur starkt en atom drar till sig elektroner i en kemisk bindning.
Substansmängd (n)
Storhet som anger antal mol av ett ämne med enheten mol, och beräknas som n=Mm eller n=C×V.
Molmassa (M)
Massan av en mol av ett ämne med enheten g/mol, och beräknas genom formeln M=nm.
Stökiometri
Läran om mängdförhållanden och proportioner mellan reaktanter och produkter vid kemiska reaktioner.
Empirisk formel
En formel som anger det minsta heltalsförhållandet mellan antalet atomer av de ingående grundämnena i en kemisk förening.
Allmänna gaslagen
Sambandet pV=nRT, där p är tryck i Pa, V är volym i m3, n är substansmängd i mol, R=8,31J/(mol⋅K) och T är temperatur i K.
Syra
Ett ämne som fungerar som protongivare genom att avge en vätejon (H+).
Bas
Ett ämne som fungerar som protontagare genom att ta upp en vätejon (H+).
Vattnets autoprotolys
Den reversibla reaktion där två vattenmolekyler reagerar med varandra och bildar en oxoniumjon och en hydroxidjon: H2O+H2O⇌H3O++OH−.
Titrering
En kvantitativ kemisk analysmetod som används för att bestämma koncentrationen hos en okänd lösning.
Isomerer
Föreningar som har samma molekylformel men olika kemiska strukturer och egenskaper.
Arener
Kolföreningar med ringstruktur av 6 kolatomer där varannan bindning är en dubbelbindning (innehåller bensenring), med ändelsen -bensen.

Karboxylsyra
Organisk ämnesklass som innehåller en karboxylgrupp (−COOH), har ändelsen -syra och bildar vätebindningar mellan molekylerna.
Aminer
Organiska föreningar som innehåller den funktionella aminogruppen −NH2.