Nervsystemet - Människans fysiologi och anatomi

Övningskort i form av anatomiska och fysiologiska begrepp rörande nervsystemets struktur, funktion, bansystem, membranpotential och aktionspotential.

Centrala nervsystemet (CNS)

Den del av nervsystemet som omfattar hjärnan (encephalon) och ryggmärgen (medulla spinalis), med uppgift att registrera, bearbeta information och fatta beslut om kroppens åtgärder.

Perifera nervsystemet (PNS)

Den del av nervsystemet som består av 12 par hjärnnerver (kranialnerver) och 31 par ryggmärgsnerver (spinalnerver), vilka transporterar information till och från CNS.

Somatiska nervsystemet

Den viljestyrda delen av nervsystemet som reglerar skelettmuskulaturen via motoriska (efferenta) nerver.

Autonoma nervsystemet (ANS)

Den icke-viljestyrda delen av nervsystemet som kontrollerar glatt muskulatur, hjärtmuskulatur och olika endokrina körtlar.

Afferenta nerver

Sensoriska nervbanor som samlar in och leder information från kroppens sinnesreceptorer in mot centrala nervsystemet.

Efferenta nerver

Motoriska nervbanor som transporterar styrsignaler och aktionspotentialer ut från CNS till kroppens effektorer (muskler och körtlar).

Sympatiska nervsystemet

En division av autonoma nervsystemet som utgår från ryggmärgsnivåerna $T_1-L_2$ och aktiveras vid stress- och krissituationer ("fright, fight and flight").

Parasympatiska nervsystemet

En division av autonoma nervsystemet med ursprung i hjärnstammen och sakralsegmenten $S_2-S_4$ som dominerar vid vila och återhämtning ("rest and digest").

Medulla spinalis (ryggmärgen)

Den del av CNS som ligger skyddad i ryggradens spinalkanal ned till nivån mellan $L_1$ och $L_2$ och fungerar som mellanled mellan hjärnan och perifera nerver.

Cauda equina

Nervknippe i spinalkanalen som sträcker sig nedanför $L_2$-kotan och bildas av de nedre länd- och korsryggsnerverna.

Corpus callosum (hjärnbalken)

Bred nervbana bestående av vit substans som förbinder storhjärnans två hemisfärer så att de kan kommunicera med varandra.

Sulcus centralis (centralfåran)

Fåran på hjärnans yta som skiljer pannloben (lobus frontalis) från hjässloben (lobus parietalis).

Sulcus lateralis (sidofåran)

Djup fåra i cerebrum som bildar gränsen mellan pannloben och tinningloben (lobus temporalis).

Cortex cerebri

Storhjärnans bark, bestående av ett $2-4\,\text{mm}$ tjockt yttre lager av grå substans med cirka $20$ miljarder nervcellskroppar.

Brocas område

Hjärnans motoriska talcentrum som styr muskulaturen i ansiktet, tungan och andningen vid talproduktion.

Wernickes område

Centrum för språkförståelse beläget i vänster tinninglob som bearbetar information från hörsel- och synbarken.

Diencephalon (mellanhjärnan)

Hjärnområde beläget ovanför hjärnstammen som omsluter tredje ventrikeln och rymmer thalamus, hypothalamus och hypofysen.

Thalamus

Kärnkomplex i diencephalon som fungerar som omkopplings- och sorteringsstation för inkommande sensoriska signaler till storhjärnans bark.

Hypothalamus

Område under talamus som styr kroppstemperatur, hunger, törst, sexualdrift samt utövar överordnad kontroll över hypofysen och ANS.

Corpus pineale (tallkottkörteln)

Endokrin struktur i mellanhjärnan som reglerar dygnsrytmen genom insöndring av hormonet melatonin.

Basala ganglierna

Subkortikala kärnor av grå substans nödvändiga för koordinering och utformning av rörelser; drabbas av dopaminbrist vid Parkinsons sjukdom.

Limbiska systemet

Ett nätverk av hjärnstrukturer ("känslohjärnan") som är centralt för emotioner, sinnesstämning, korttidsminne och instinktiva beteenden.

Mesencephalon (mitthjärnan)

Översta delen av hjärnstammen som förmedlar motoriska impulser via pyramidbanorna och härbärgerar reflexcentra för syn och hörsel.

Pons (bryggan)

Den mellersta hjärnstamsdelen som förbinder hjärnstammen med lilla hjärnan och deltar i kontroll av balans och reflextonus i muskulaturen.

Medulla oblongata (förlängda märgen)

Hjärnstammens nedersta del som innehåller livsviktiga kontrollcentra för andning, blodcirkulation, sväljning och kräkning.

Formatio reticularis

Ett diffust neuronalt nätverk genom hela hjärnstammen som reglerar vakenhetsgrad och filtrerar bort irrelevanta bakgrundsstimuli.

Cerebellum (lillhjärnan)

Hjärnstruktur belägen baktill under storhjärnan som samordnar muskelrörelser, reglerar kroppshållning och upprätthåller balans.

Hjärnhinnor (meninger)

Tre bindvävshinnor (dura mater, arachnoidea och pia mater) som kapslar in och skyddar hjärnan och ryggmärgen.

Dura mater

Den yttersta och tjockaste meningen ("hårda hjärnhinnan"), bildad av två blad som ligger an mot benets insida.

Arachnoidea

Den mellersta, spindelvävsliknande hinnan belägen mellan dura mater och pia mater.

Pia mater

Den innersta, tunna och kärlrika bindvävshinnan ("mjuka hinnan") som fäster tätt mot hjärnans och ryggmärgens yta.

Subarachnoidalrummet

Utrymmet mellan arachnoidea och pia mater som rymmer omkring $150\,\text{mL}$ cerebrospinalvätska (likvor).

Plexus choroideus

Specialiserade kapillärnätverk i hjärnans ventriklar som genom blodfiltrering producerar cirka $500-600\,\text{mL}$ cerebrospinalvätska per dygn.

Araknoidalvilli

Utskott från spindelvävshinnan som dränerar likvor till durans venösa blodledare (vensinus).

Epiduralrummet (spatium epidurale)

Utrymme i ryggradskanalen beläget utanför dura mater spinalis, fyllt med fettrik bindväv, vener och lymfkärl.

Willis cirkel

En ringformig artäranastomos på hjärnans undersida som sammanbinder a. carotis interna och a. vertebralis och distribuerar cerebrala kärlgrenar.

Foramina intervertebrale

Mellankotshålen mellan ryggradens kotor genom vilka spinalnerverna träder ut ur kotkanalen.

Framhornet (ventralhornet)

Den främre pelaren av ryggmärgens grå substans som hyser de somatiska motorneuronens cellkroppar.

Bakhornet (dorsalhornet)

Den bakre delen av ryggmärgens grå substans dit sensoriska afferenta nervfibrer anländer från bakroten.

Spinalganglion

En ansvällning på spinalnervens bakrot strax utanför ryggmärgen innehållande de primära sensoriska neuronens cellkroppar.

Pyramidbanorna (tractus corticospinalis)

Direkta motoriska ledningsbanor som löper från motorcortex till ryggmärgen och förmedlar detaljerad viljemässig finmotorik till fingrar och tår.

Extrapyramidala banor

Indirekta, multisynaptiska motoriska nervbanor från hjärnstammen som styr större muskelgrupper, jämvikt och muskelkoordination.

A-alfamotorneuron

Grova myeliniserade motorneuron i ryggmärgens framhorn vars axoner leder impulser direkt ut till perifera skelettmuskelfibrer.

Truncus sympaticus (sympatiska gränssträngen)

Två pärlbandsliknande rader av sammankopplade sympatiska ganglier som löper på ömse sidor längs hela kotpelaren.

Nervus vagus

Kranialnerv X, den viktigaste parasympatiska nerven som innerverar inre organ i bröst- och bukhålan.

Astrocyter

Stjärnformade gliaceller i CNS som reglerar neuronernas kemiska mikromiljö och tillsammans med pericyter bygger upp blod-hjärnbarriären.

Blod-hjärnbarriären

En selektiv barriär mellan blodbana och hjärnvävnad skapad av kapillärendotel och astrocytutskott som utestänger skadliga ämnen men släpper igenom lipofila molekyler.

Oligodendrocyter

Gliaceller i det centrala nervsystemet som producerar de lipidinnehållande myelinskidorna runt axoner.

Schwannceller

Gliaceller i perifera nervsystemet som omger och myeliniserar perifera nervtrådar.

Mikroglia

Små fagocyterande celler som utgör det centrala nervsystemets lokala immunförsvar mot infektioner och cellskräp.

Ependymceller

Epiteliala gliaceller som täcker hålrummens insida i hjärnans ventriklar och ryggmärgens centralkanal.

Satellitceller

Gliaceller i det perifera nervsystemet som omsluter och stödjer nervcellskroppar i spinala ganglier.

Neuron (nervcell)

Elektriskt retbar cell i nervvävnaden uppbyggd av soma, mottagande dendriter och ett impulsledande axon.

Ranviers noder

Regelbundna omyeliniserade insnörningar längs axonet mellan intilliggande myelinskidor där saltatorisk impulsfortledning sker.

Synaps

Kontaktstället mellan en nervändterminal och en mottagarcell över vilket signaler förmedlas via kemiska signalsubstanser.

$\text{Na}^+/\text{K}^+$-pump

Ett energikrävande transportprotein i cellmembranet som via primär aktiv transport pumpar ut $3\,\text{Na}^+$ och in $2\,\text{K}^+$ mot deras koncentrationsgradienter.

Vilomembranpotential

Den stabila elektriska spänningsskillnaden (cirka $-70\,\text{mV}$ till $-100\,\text{mV}$) över en vilande nerv- eller muskelcells membran där insidan är negativ relativt utsidan.

Depolarisering

En förändring av membranpotentialen mot ett mer positivt värde till följd av inströmning av natriumjoner ($\text{Na}^+$).

Hyperpolarisering

En förändring som gör membranpotentialen mer negativ än vilopotentialen, exempelvis genom inflöde av $\text{Cl}^-$ eller ytterligare utflöde av $\text{K}^+$.

Tröskelvärde

Den specifika spänningsnivå (cirka $-60\,\text{mV}$) som membranet måste depolariseras till för att spänningskänsliga $\text{Na}^+$-kanaler ska öppnas och utlösa en aktionspotential.

Repolarisering

Återgången till negativ membranpotential under en aktionspotential orsakad av inaktivering av $\text{Na}^+$-kanaler och öppning av spänningsstyrda $\text{K}^+$-kanaler.