Sammanfattning ÅK9

Orsaker till första världskriget

Kolonialismen var en viktig orsak till att första världskriget bröt ut. Länder började ta över andra delar av världen för att ta deras resurser och kontrollera områden. Detta skapade tävling och konflikt mellan de europeiska länderna. Imperialismen växte, där länder ville bygga stora riken och styra över andra folk. Frankrike och Storbritannien hade redan många kolonier, men Tyskland, som blivit ett enat land först 1871, ville också ha kolonier. Det skapade ännu mer rivalitet.

Nationalismen, en idé om att folk med samma språk och historia skulle vara ett enat folk, växte sig stark. Det gjorde att folk ville ha egna självständiga länder, vilket skapade konflikter, särskilt i Österrike-Ungern där många olika folkgrupper levde. Därför ville till exempel bosnierna frigöra sig från Österrike-Ungern.

Den industriella revolutionen gjorde att vapen och ammunition kunde produceras i stora mängder. Länderna rustade upp sina arméer och ville testa sin styrka i krig. Nya vapen som kulsprutor, artilleri och gas gjorde kriget mycket dödligare.

Allianser var också en orsak. Stormakterna delade upp sig i två läger: Centralmakterna (Tyskland, Österrike-Ungern och Italien) och Ententen (Frankrike, Storbritannien och Ryssland). De lovade att hjälpa varandra om krig bröt ut, vilket gjorde att en lokal konflikt kunde utvecklas till ett stort världskrig.

Första världskriget

Första världskriget började efter att den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinand och hans fru blev mördade i Sarajevo 1914. Mördaren, Gavrilo Princip, var en bosnisk nationalist som ville att Bosnien skulle bli fritt från Österrike-Ungern. Han fick hjälp från en serbisk grupp som hette Svarta handen. Österrike-Ungern skyllde på Serbien och förklarade krig. På grund av allianserna drogs många länder in.

Kriget utkämpades på två fronter:

• Västfronten: Här slogs Tyskland mot Frankrike och Storbritannien i skyttegravskrig. Det var ett stillastående krig med mycket dödande men lite framsteg. De största slagen var vid Verdun och Somme.

• Östfronten: Här slogs Tyskland och Österrike-Ungern mot Ryssland. Ryssland var stort men fattigt, och soldaterna hade dålig utrustning. År 1917 gjorde folket uppror – den ryska revolutionen – och Ryssland gav upp.

USA gick med i kriget 1917 efter att Tyskland sänkt amerikanska skepp med ubåtar och försökt få Mexiko att anfalla USA. Med amerikansk hjälp blev Ententen för starka och Tyskland gav upp i november 1918.

Konsekvenser av första världskriget

Versaillesfreden 1919 straffade Tyskland hårt. De förlorade landområden och kolonier, fick inte ha mer än 100 000 soldater och tvingades betala stora skadestånd. Det skapade ilska och revanschlust i Tyskland.

Europa ritades om. Nya länder som Polen, Finland, Tjeckoslovakien och Jugoslavien bildades. Österrike-Ungern och det Osmanska riket försvann.

Nationernas Förbund bildades för att förhindra nya krig, men var för svagt. Ekonomin blev dålig, särskilt i Tyskland, där det blev hyperinflation. Efter börskraschen 1929 blev det ännu värre – det var då som nazisterna började få mer stöd.

Kriget ledde också till att fler länder blev demokratier. Kvinnor och fattiga män fick rösträtt i flera länder. Samtidigt växte hotet från diktaturer, särskilt i Sovjetunionen och Italien.

Orsaker till andra världskriget

Efter första världskriget straffades Tyskland hårt i Versaillesfördraget. De förlorade mark, alla sina kolonier, tvingades betala stora skadestånd och fick bara ha en liten armé. Många tyskar kände sig förnedrade och orättvist behandlade. Ekonomin blev sämre, och det blev hyperinflation – pengarna blev värdelösa.

När börskraschen kom 1929 blev det ännu värre. Arbetslösheten ökade och folk förlorade hoppet om demokratin. Det var i denna kris som Adolf Hitler och nazistpartiet fick stöd. Hitler lovade att fixa ekonomin, ge jobb, och göra Tyskland mäktigt igen.

Nazisterna skyllde problemen på judarna, kommunisterna och Versaillesfördraget. När Hitler kom till makten 1933 började han bryta mot fredsavtalet. Han rustade upp militären och började ta tillbaka områden som Tyskland förlorat.

1938 tog Tyskland över Österrike och sedan Sudetlandet i Tjeckoslovakien. Storbritannien och Frankrike lät honom göra det, i hopp om att undvika krig (detta kallas appeasement). Men Hitler ville ha mer.

När han 1939 invaderade Polen, fick de allierade nog. Då började andra världskriget.

Andra världskrigets förlopp

Kriget började 1939 när Tyskland invaderade Polen. Storbritannien och Frankrike förklarade krig. Tyskland använde en ny taktik som kallades blixtkrig – snabba attacker med flygplan, pansarvagnar och soldater.

Tyskland tog snabbt över stora delar av Europa, bland annat Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Italien gick med på Tysklands sida. Tillsammans kallades de Axelmakterna.

Samtidigt gjorde Tyskland en pakt med Sovjetunionen. Men 1941 bröt Hitler pakten och anföll Sovjet. Samma år attackerade Japan Pearl Harbor, vilket fick USA att gå med i kriget på de allierades sida.

Kriget utkämpades på flera platser:

• I Europa mot Tyskland och Italien.

• I Afrika om kontroll över områden som Egypten.

• I Asien och Stilla havet mellan USA och Japan.

Vändpunkterna kom 1943–1944. Sovjet började vinna slag i öst, och de allierade landsteg i Normandie 1944 (D-dagen). 1945 gick de in i Tyskland från två håll.

I april 1945 tog Hitler sitt liv. I maj gav Tyskland upp – kriget i Europa var över. I augusti släppte USA två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Då gav även Japan upp.

Konsekvenser av andra världskriget

• 60 miljoner människor dog. Många civila drabbades.

• Förintelsen hade dödat sex miljoner judar. Nazisternas brott avslöjades.

• Tyskland delades i fyra zoner (USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjet) och senare i två länder: Västtyskland (kapitalistiskt) och Östtyskland (kommunistiskt).

• Förenta Nationerna (FN) bildades 1945 för att bevara freden.

• Kalla kriget började – en konflikt mellan USA och Sovjetunionen om vilken ideologi (kapitalism eller kommunism) som skulle styra världen.

• Israel bildades 1948 som en judisk stat. Det ledde till konflikter i Mellanöstern.

• Korea och Vietnam delades i två delar – och det blev krig även där.

• Berlinmuren byggdes 1961 för att dela öst och väst.

Mellankrigstiden (1918–1939)

Efter första världskriget blev det oroligt i Europa. Många länder hade stora ekonomiska problem, särskilt Tyskland. Versaillesfreden hade gett Tyskland skulden för kriget och tvingat dem att betala skadestånd. För att betala tryckte regeringen mer pengar, vilket ledde till hyperinflation – pengar blev nästan värdelösa. En limpa bröd kunde till slut kosta miljarder mark.

Samtidigt var det politiskt kaos. Många var arga på regeringen och ville ha förändring. Flera grupper kämpade om makten: kommunister, socialister och högerextrema. I denna oro växte nya ideologier fram, som fascism och nazism.

I Italien tog fascisterna makten med Benito Mussolini som ledare 1922. Han kallades "Il Duce" och ville göra Italien starkt som det gamla romarriket. Han använde våld, censur och propaganda för att styra landet.

I Sovjetunionen hade kommunisterna under Lenin tagit makten efter ryska revolutionen 1917. Efter hans död tog Josef Stalin över. Han styrde med järnhand och lät avrätta och fängsla miljoner människor.

I Tyskland startade Adolf Hitler nazistpartiet (NSDAP). Efter börskraschen 1929 blev arbetslösheten enorm. Fler började lyssna på Hitler som lovade jobb, ordning och att återbygga Tysklands stolthet. Nazisterna växte snabbt.

1933 blev Hitler rikskansler. Han förbjöd alla andra partier och blev diktator – "der Führer". Han skyllde Tysklands problem på judarna och kommunisterna. Nazistpartiet använde propaganda, våld och hot för att kontrollera samhället.

Imperialismen och kolonialismen

Under början av 1800-talet hände det mycket politiskt och ekonomiskt. Industrialiseringen var i full gång. Många fabriker byggdes och järnvägar drogs, vilket ledde till att städer växte snabbt, en process som kallas urbanisering. Samtidigt pågick politiska revolutioner, som den amerikanska och den franska revolutionen, som förändrade många länders styre och samhällssystem.

Det växte också fram nya politiska ideologier. Liberalismen, som handlar om frihet och rättigheter för individen, konservatismen, som vill bevara traditionella värderingar och strukturer, och socialismen, som handlar om att skapa ett rättvisare samhälle med mer jämlikhet mellan människor.

Många människor emigrerade, det vill säga de flyttade till andra länder. Ungefär 40 miljoner människor flyttade till USA under denna period. Samtidigt hade Sverige en svår period med svält på 1800-talet, vilket också ledde till att många människor sökte sig bortom Sveriges gränser.

Under denna tid var kolonialism, imperialism och nationalism väldigt viktiga. Kolonialism betyder att ett land tar över och erövrar ett annat land för att ta deras resurser. Imperialism handlar om att bygga ett stort rike med många kolonier, medan nationalism är känslan av stolthet och kärlek för sitt land, dess kultur, språk och historia. Det handlar om att vilja bevara och stärka sin nationella gemenskap.

Arbetarklassen växte sig starkare under den här perioden. Eftersom många i arbetarklassen hade dåliga levnadsförhållanden började socialismen få mer stöd. Socialismen ville skapa ett rättvisare samhälle med bättre villkor för arbetarna. Detta ledde till att fackföreningar bildades, som kämpade för arbetarnas rättigheter, och även socialdemokratiska partier växte fram för att förespråka dessa idéer.