Föreläsare: Micke Svanström
Ämne: Aktiva och inotropa medel inom anestesi och intensivvård.
Tre huvuddelar:
Pump (hjärtat)
Rörsystem (blodkärl)
Vätskan (blodet)
Syftet:
Leverera syre till cellerna för att kroppen ska överleva.
Chock:
Definieras som otillräcklig syreleverans till cellerna.
Kan leda till acidos och anaerob metabolism med laktatstegring.
Sänkt pH påverkar cellernas funktion negativt, vilket kan leda till celldöd.
Formel:
DO2=COxCaO2
Leveransen = pumpflöde x syreinnehåll
Där pumpflöde representerar den volym av vätska som passerar genom pumpen per tidsenhet, och syreinnehåll anger mängden syre per volymenhet av vätskan. För att beräkna mängden syre som levereras till vävnaderna är det viktigt att både pumpflödet och syreinnehållet är korrekt mätta.När dessa två variabler multipliceras ger de den totala mängden syre (DO2) som kan nå cellerna, vilket är avgörande för att upprätthålla vävnadsmetabolism och syresättning.
Krav:
Syreleveransen (DO2) måste vara större än behovet av syre för att undvika negativa effekter.
Användning av kliniska indikatorer:
Puls, blodtryck, blodgaser, hjärteko.
Blodtryck:
Lätt att mäta, men svårt att förstå vad ett "dåligt" blodtryck beror på.
Blodtryck bestäms av:
Hjärtminutvolym (CO): mängden blod pumpat av hjärtat per minut.
Kärlmotstånd: motståndet i blodkärlen.
Bestäms av:
Hjärtfrekvens (HR): antal hjärtslag per minut.
Slagvolym (SV): mängden blod pumpad per hjärtslag.
Tre aspekter:
Fyllnad (preload):
Blodvolymen i hjärtat vid diastole.
Pumpkraft (inotropi):
Styrkan i hjärtats sammandragning under systole.
Motstånd (afterload):
Motståndet blodet möter under systole.
Blodtryck är lätt att mäta, men syreleverans kräver mer komplexa beräkningar.
Användning av olika mätmetoder, såsom artärkateter och lungartärkateter.
Budbärare:
Första budbäraren (hormoner som adrenalin/noradrenalin) påverkar receptorer på cellernas yta.
Andra budbäraren (cyklisk AMP) skapas inuti cellen och påverkar hjärtmuskelns kontraktion.
Exempel på sådana ämnen:
Milrinon: Hämmar nedbrytningen av cykliskt AMP.
Alpha-receptorer:
Stimulering ger vasokonstriktion.
Beta 1-receptorer:
Stimulering leder till ökad hjärtkontraktilitet och frekvens.
Beta 2-receptorer:
Stimulering ger vasodilatation.
Fenylefrin: Ren alpha-agonist, ger vasokonstriktion.
Noradrenalin: Kraftig alpha-effekt och viss beta 1-effekt.
Adrenalin: Balanserad alpha- och beta1-effekt.
Dopamin: Dosberoende effekt; låga doser ger vasodilatation, högre doser ger beta1- och alpha-effekter.
Viktigt att förstå hur dessa medel fungerar vid cirkulatorisk svikt och deras påverkan på olika receptorer och fysiologiska system.
/
/