Språksociologi och språktypologi

Andraspråk (L2) - Ett språk som lärs in efter modersmålet (L1). Det kan vara ett tredje eller fjärde språk som en person lär sig.

Simultan tvåspråkighet - När en person lär sig två språk samtidigt, ofta från tidig barndom, vilket gör att båda språken lärs in parallellt.

Successiv tvåspråkighet - När en person lär sig ett språk efter att ha lärt sig ett annat, ofta i barndomen eller senare i livet.

Främmande språk - Ett språk som inte talas i ens hemland och som lärs i en miljö utanför dess ursprungliga talområde.

Inlärning - Den process där en individ lär sig ett nytt språk, ofta genom formell undervisning eller annan strukturerad aktivitet.

Tillägnande - En mer naturlig och implicit form av språkinlärning som sker genom användning av språket i vardagliga situationer.

Formell inlärning - Den mer strukturerade och medvetna processen av att lära sig ett språk, ofta genom undervisning eller kurser.

Informell inlärning - Inlärning som sker utan formell undervisning, genom exempelvis vardagskonversationer och exponering för språket i naturliga sammanhang.

Språklig kompetens - Den implicita kunskap en person har om ett språk, som inkluderar grammatik, syntax och semantik, utan att medvetet kunna formulera reglerna.

Språklig performans - Den faktiska användningen av språket, dvs. vad som kommer ut i tal eller skrift, som kan påverkas av kontext och den kommunikativa situationen.

Kommunikativ kompetens - Den förmåga en person har att använda sitt språkliga kunnande (kompetens) för att effektivt kommunicera i olika sociala och kontextuella sammanhang.

Transfer - Överföring av grammatiska regler och språkliga vanor från modersmålet (L1) till andraspråket (L2), vilket ibland kan vara till hjälp men ibland skapa felaktigheter.

Behaviorism - En inlärningsteori som fokuserar på yttre stimuli och respons, där språkinlärning sker genom imitation, övning, belöning och bestraffning.

Imitation - Att härma eller efterlikna språkliga mönster och strukturer, vilket ansågs vara en central del i inlärning enligt behaviorismen.

Noam Chomsky - En språkforskare som motsatte sig behaviorismens syn på språkinlärning och föreslog att människor är födda med en medfödd förmåga att förstå språk, kallad universal grammar.

Universal grammar - Chomskys teori om en medfödd, universell grammatikstruktur som alla människor är utrustade med och som gör att vi kan lära oss språk snabbt och effektivt.

Interimspråk - Ett mellanliggande stadie i andraspråksinlärning där inläraren blandar element från sitt modersmål (L1) och sitt andraspråk (L2) och skapar egna regler.

Manfred Pienemanns processbarhetsteori - En teori om andraspråksinlärning som föreslår att grammatiska strukturer lärs i en specifik ordning genom olika faser.

Processbarhet - En teori om hur språk lärs baserat på de kognitiva processerna som styr språkinlärning.

Nivå 1–5 i Pienemanns teori - Olika stadier i språkinlärningen där:

  • Nivå 1: Enkla ord och fraser.

  • Nivå 2: Böjningar av verb och substantiv.

  • Nivå 3: Korrekt ordföljd och frasstruktur.

  • Nivå 4: Hantering av inversion i frågor och ordföljder.

  • Nivå 5: Användning av komplex grammatik.

Stephen Krashens inflödeshypotes - En teori om att effektiv språkinlärning sker när materialet man lär sig ligger precis över den nivå man behärskar, dvs på nivå [det du kan] + 1.

Lev Vygotskij - En psykolog som utvecklade teorin om den närmaste utvecklingszonen, som beskriver de olika nivåer av kunskap en person har och hur lärande kan stödjas genom vägledning.

Den närmaste utvecklingszonen (ZPD) - De tre zonerna i Vygotskijs teori:

  • Den aktuella utvecklingszonen: det en person redan behärskar.

  • Den potentiella utvecklingszonen: det en person kan behärska med hjälp och vägledning.

  • Den överutvecklade zonen: det en person inte kan behärska, även med hjälp.

Scaffolding - Stöd och hjälp som ges till en inlärande för att hjälpa dem att nå en högre nivå inom sin utvecklingszon, vilket gradvis minskas när den inlärande får mer självständighet.


Fonem: Minsta betydelseskiljande del i ett ord

  • Jämför: bok - lok - lök - lön 

  • Ett fonem behöver inte vara en bokstav

  • Varje bokstav representerar minst ett fonem

  • Jämför: katt - köra

Samma fonem på olika sätt:

  • Sjunga, choklad, station, kanske, duscha.

Vokalfonem:

  • Svenskan har 17 vokalfonem, tex mat - matt

  • Fonem markeras genom att ändra grafem: mat - matt


Grafem: skriftens byggstenar

  • Bokstäver som representerar fonem. 

  • Exempel: Bokstäverna i alfabetet är grafem, men samma fonem kan ha olika grafem beroende på ord tex sj och skj


Fonotaktiska regler: hur konsonanter och vokaler får kombineras.

  • Max tre konsonanter i början (strand)

  • Max fem konsonanter i slutet (svanskt)


Morfem: Minsta betydelsebärande delarna i ett språk.

  • Elev-er-na-s (s=genitiv, slutet av ord som markerar ägande eller tillhörighet)  detta ord har 4 morfem

  • Cykla-de detta ord har 2 morfem.

  • Vad indikerar de olika morfemen?


Prefix och suffix:

  • Prefix: morfem som står före roten i ett ord

  • Suffix: morfem som står efter roten i ett ord, gör oftast ord till substantiv.

o-tack-sam-het-en

O=prefix med negation

Tack= rotmorfem

Sam= suffix som gör ordet till ett adjektiv

Het= suffix som gör adjektivet till ett substantiv

En= bestämd artikel

robot