Begreppslista Biologi 2 delprov 1

Cellers byggnad s. 7-31

Cellteorin

Den beskriver cellen som livets grundläggande enhet som alla är uppbyggda av (singular eller plural) som uppkommit genom celldelning. Gemensamt ursprung hos celler leder till att celler fortfarande delar många egenskaper på molekylär nivå, trots stora skillnader i utseende.

Cellmembran

Består av fosfolipider i ett dubbellager. Omger cellen (och organellerna) och är selektivt permeabelt. Tack vare cellmembranet kan cellen ha en inre miljö som skiljer sig från den yttre.

Transportproteiner

Flyttar joner eller stora molekyler genom membranet. Specialiserade på en viss molekyl eller jon som de låter passera → cellen kan då styra mängden av ett ämne som kommer in i cellen.

Membranpotential

Tack vare transportproteiner och skillnader i genomsläpplighet för olika joner finns det en koncentrationsskillnad av negativt laddade partiklar. Det finns en högre koncentration på membranets insida än utsidan. Negativa laddningar attraherar positiva vilket leder till en spänningsskillnad mellan in- och utsidan av cellmembranet som just heter membranpotential.

Passiv och aktiv transport

Aktiv transport är transport av ämnen över ett membran som kräver energi medan passiv inte kräver någon energi.

Koncentrationsgradient

Skillnaden i ett ämnes koncentration mellan ett membrans olika sidor.

Semipermeabel

En del ämnen kan diffundera genom ett membran, medan andra inte kan det.

Osmos

Är beteckningen på vattnets diffusion genom ett selektivt permeabelt membran. Kan både ta upp och avge vatten med hjälp av osmos.

Akvaporiner

Kanalproteiner där den huvudsakliga delen av vattnets osmos sker, detta eftersom vattnets polaritet gör att diffusion genom cellmembranet tar lång tid.

Turgor

Turgortryck eller tryckpotential är det tryck som finns i en växtcell, beror på mängden vatten som finns i växtcellen.

Hypoton, hyperton och isoton

Hypoton lösning - har en lägre koncentration lösta ämnen än cellen.

Hyperton lösning - har en högre koncentration lösta ämnen än cellen.

Isoton lösning - samma koncentration lösta ämnen som cellen.

Osmotisk potential

Det är ett ryck som bildas av att vatten diffunderar från ett område med lägre koncentration av lösta ämnen till ett område med högre koncentration av lösta ämnen.

Tryckpotential

Det tryck som cellinnehållet utövar mot cellväggen för att förhindra osmos.

Vattenpotential

Visar osmosens riktning. Tryckpotential + osmotisk potential = vattenpotential. Vatten rör sig från höga värden på vattenpotential till låga. 0 i avjonat vatten och minskar vid befintligheten av lösta ämnen. Är noll eller negativ.

Jonkanaler och transportproteiner

Eftersom stora och polära molekyler har svårt att diffundera genom det selektivt permeabla membranet, har cellen behövt utveckla nya sätt för dessa att diffundera. Passiva transporter. Jonkanaler öppnas eller stängs så att joner kan passera. Transportproteiner slussar partiklarna genom biologiska membran.

Endo-och exocytos

Proteiner, kolhydrater och nukleinsyror är så pass stora och polära att de inte kan diffundera genom biologiska membran, trots hjälp från transportproteiner. Men de är fortfarande livsviktiga ämnen för cellen att ta upp och avge. Då har eukaryota celler utvecklat denna energikrävande membrantransport där dessa partiklar transporteras som små bakterier genom membranet i membranblåsor. Sker detta in i cellen heter det endocytos, exocytos är då ut ur cellen.

Ribosom

Här sker proteinsyntesen enligt kod från DNA via RNA. Aminosyror kopplas ihop till proteiner.

Nukleinsyra, protein, kolhydrat och lipid

Organiska makromolekyler som kännetecknar levande organismer. Finns i ca samma proportioner i alla levande celler, bygger upp cellens strukturer, bevarar cellens genetiska information, katalyserar cellens kemiska reaktioner eller fungerar som energireserver.

Aminosyra

Binds ihop för att bilda proteiner. Den består av en central kolatom, karboxylgrupp (COOH) och en aminogrupp (NH₂).

Peptidbindning

Den bindning som finns mellan två aminosyror i ett protein.

Polypeptid

En lång kedja aminosyror.

Protein

Gör det mesta av cellens uppgifter och ger därför cellen dess unika egenskaper. Tillverkas i ribosomerna.

Kolhydrat

Största delen av allt organiskt material på jorden. Den bildas av vatten och koldioxid vid fotosyntesen och har många viktiga funktioner i cellerna.

Monosackarid

Enkla sockerarter. Har formeln (CH₂O)n där n är antalet kolatomer.

Glukos

Används av celler vid omedelbara energibehov.

Fruktos

Fruktsocker, energirik enkel sockerart.

Disackarid

Kolhydrat som innehåller två enkla sockerarter.

Sackaros

Energireserv hos växter. Rörsocker.

Laktos

Mjölksocker som finns i mjölk.

Polysackarid

Kolhydrat som innehåller 3 eller fler sockerarter. Det kan vara väldigt långa kedjor.

Stärkelse

Den vanligaste kolhydraten i födan.

Cellulosa

Polysackarid som utgör huvuddelen av växternas cellväggar.

Lipid

Bygger upp cellmembranen och andra membraner, förmedlar signaler och används som energireserver. Svårlösliga i vatten.

Fosfolipid

Den består av en glycerolmolekyl, två fettsyror och en fosfatgrupp. Utgör stora delar av cellernas membraner. Hydrofil fosfatgrupp och hydrofoba fettsyror.

Steroid

Stort antal är hormoner och fungerar då som signalmolekyler. De har också stabiliserande funktion i membran och nedbrytare av fetter.

Kolesterol

Exempel på steroid.

Fett

Triglycerider som innehåller mycket kemiskt bunden energi och används då av många organismer som långtidsförvaring av energi.

Glycerol

Enklaste trevärda alkoholen.

Fettsyra

Består av en karboxylsyra och karboxylgrupp och en kolkedja med ca 4-20 kolatomer.

Mättad

En mättad fettsyra är en fettsyra som bara har enkelbindningar mellan kolatomerna i kolkedjan.

Omättad

En omättad fettsyra är en fettsyra som har en eller flera dubbelbindningar mellan kolatomerna i kolkedjan.

Klorofyll

Ger växterna dess gröna färg och är viktig vid fotosyntesen.

Karotenoider

Ljusabsorberande pigment hos växter och djur.

Nukleinsyra

Långa kedjor av nukleotider.

DNA

Dubbelsträngad nukleinsyra som lagrar den genetiska informationen.

RNA

Enkelsträngad nukleinsyra som ska omvandla DNA:s information till cellens olika egenskaper.

Nukleotid

Består av en sockermolekyl, en fosfatgrupp och en kvävebas.

Diffusion

Innebär att partiklar i gas eller flytande form rör sig från områden med högre koncentration till lägre som ett resultat av dess spontana rörelser. Energin för denna reaktion kommer från värmerörelserna hos enskilda partiklar.

Selektivt permeabelt

Cellmembranet kan välja vilka ämnen som kan passera, grundar sig i t.ex storlek eller polaritet.

Lipofil

Ett lipofilt ämne = ett ämne som gärna löser sig i fett.

Hydrofil

Vattenlösligt.

Dipol

En polär partikel.

Prokaryota och eukaryota celler s. 32-59

Prokaryot och eukaryot

Prokaryot är ett samlingsnamn för bakterier och arkeer (encelliga utan cellkärna). Eukaryot är flercelliga och encelliga med cellkärna, generellt sett större än prokaryoter. Prokaryoter saknar membranomslutna organeller medan eukaryoter har sådana.

Diploid och haploid

Diploid innebär dubbel kromosomuppsättning medan haploid innebär enkel.

Protist

Det tredje rike som Ernst Haeckel ansåg att man skulle dela in organismer i, protister skulle då vara de encelliga organismerna.

Endomembransystem

Cellens inre membransystem. Omfattar de organeller som är inblandade i cellernas upptag, transport och utsöndring av ämnen. Endomembransystemets delar är sammankopplade med små membranblåsor som transporterar ämnen mellan dem.

Mitokondrie

Organell som styr de viktigaste processerna i cellens energiomsättning. Cellens kraftverk. Här sker citronsyracykeln och andningskedjan som är delar av cellandningen → ATP-produktion. Pyruvat spjälkas påväg in i mitokondrien till acetyl-CoA.

Plastid

De mest typiska organellerna i växtceller som sköter flera olika uppgifter genom sina olika sorter. T.ex kromoplaster som ger färg åt frukter, leucoplaster som lagrar näringsämnen. Kloroplaster är de mest välkända plastiderna.

Extracellulära strukturer

De yttre strukturer runt alla celler som skyddar, stödjer eller binder celler till varandra.

Cellvägg

Ger växtceller en fast form, sitter ihopklistrade med varandra och skyddar mot infektion. Av peptidglukan (N-haltig polysackarid) hos bakterier. Cellulosa hos växter, cellulosa/kitin hos svampar och hos alger diverse olika t.ex kisel. Extracellulär struktur. Cellväggen hos växtcellen skyddar också växtcellen mot infektioner av svampar, virus och bakterier.

Cellmembran

Består av fosfolipider i ett dubbellager. Omer cellen (och organellerna) och är selektivt permeabelt.

Ribosom

Här sker proteinsyntesen enligt kod från DNA via RNA. Aminosyror kopplas ihop →proteiner. Består av två subenheter, som i sin tur består av rRNA och proteiner.

Bakteriekromosom

Ringsluten DNA-molekyl som tillsammans med plasmider innehåller bakteriens genom.

Plasmider

Små extra tillskott av bakteriens genom som kan utbytas mellan bakterier →ökad genpol.

Cytoplasma

En trögflytande vätska som innehåller högre halter av olika joner och molekyler än vad som finns utanför cellen.

Bakterieflagell

Proteintrådar som tränger igenom cellvägg och cellmembran och ger bakterien rörelseförmåga.

Vakuol

Vätskefylld blåsa hos växtceller som fyller ut cellen och ger den spänst.

Kärna

Här finns DNA:t hos eukaryoter.

Kloroplast

De organeller där fotosyntesen äger rum i.

ER (Endoplasmatiskt Retikulum)

Nätverk av membran som producerar nya membran (membranfabrik), boplats hos många ribosomer hos eukaryoter, knoppar av membranblåsor med olika innehåll för vidare transport till golgiapparaten och viktig funktion för avgiftning där enzymer gör att fettlösliga ämnen omvandlas till vattenlösliga.

Slätt (utan ribosomer) (SER)

Saknar ribosomer på ytan. Vissa av proteiner som bildas i RER modifieras i SER, samt syntetiserar lipider och lagar kalciumjoner ( = viktiga för proteinaktivering) →kaliumjonskoncentrationen regleras av SER. Oskadliggör giftiga fettlösliga ämnen genom att göra dem vattenlösliga (levern har många SER).

Strävt (med ribosomer) (RER)

Har ribosomer på ytan. I RER sker en kemisk modifiering av proteiner som sedan packas i en membranblåsa och “får en adress”.

Golgiapparat

Membranblåsor som sköter om exocytos som produceras i cellen ex hormoner och bildar lysosomer. Tillförs konstant nytt material från ER, där proteiner modifieras ytterligare. Längst bort i golgiapparaten paketeras de färdiga proteinerna i membranblåsor och transporteras till andra delar av cellen. Membranblåsorna kan tömma sitt innehåll genom exocytos.

Lysosom

Finns enbart i djurceller (djurcellernas “sopstationer”). Bryter ned partiklar som cellen tagit upp genom endocytos och cellens utslitna organeller. Innehåller enzymer som kan bryta ner de flesta makromolekyler. Särskilt aktiva i immunförsvaret.

Cellskelett

Ger cellen dess form och gör att de kan röra på sig, transporterar ämnen, membranblåsor och organeller i cellen. Särskilt utvecklat i eukaryoter men finns hos prokaryoter också.

Mikrotubuli

Ger stöd åt cellen och utgör en transportväg som kan utnyttjas av motorproteiner när de transporterar olika strukturer i cellen. Bygger även upp cilier och flageller samt styr fördelningen av kromosomer vid celldelning. Kan ändra form och “riktning” genom att tubuli läggs till/tas bort.

Mikrofilament

Kan snabbt förlängas eller förkortas (som mikrotubuli) när aktin läggs till eller tas bort. Ger på det sättet en viss form åt cellen eller gör så att cellen kan skicka ut utskott och krypa fram längs ett underlag. Snör av en cell i två vid celldelning.

Aktin

Ett protein som med myosin ansvarar för muskelkontraktionen.

Intermediära filament

Stabilare än mikrotubuli och mikrofilament och klarar av större påfrestningar. De påverkar cellens struktur, håller organeller på plats och gör cellen mer hållfast.

Keratin

Bygger upp våra naglar och hår samt delvis intermediärfilament.

Flagell

Rörelseorganeller hos spermier och flagaletter.

Cilie

Hårliknande utskott från eukaryota epitelceller vars uppgift är att transportera partiklar och slem åt ett visst håll längs med ytepitel.

Extremofiler

Organismer som växer optimalt under extrema miljöförhållanden som skulle döda de flesta andra organismer. Delas in efter de extrema miljöförhållandena, termofiler (temperatur, acido- och alkalofiler (pH), halofiler (salthalt) eller barofiler (tryck).

Biofilm

Ett skikt mikroorganismer på en yta som är nedsänkt i vatten eller som finns i fuktig miljö. Kan vara flera lager eller ett. Vid flera lager bildas olika miljöer i biofilmer som är optimala för olika typer av mikroorganismer. Mikroorganismerna blir mer motståndskraftiga i en biofilm och kan samarbeta.

Patogener

Bakterier som är parasiter och orsakar sjukdomar. Endast en liten andel av bakterierna. Kan dela sig fort i gynnsamma miljöer.

Motorproteiner

Molekyler som kan ändra form med hjälp av energi (ATP) som finns i cellen.

Cellers energi-omsättning och kommunikation s. 60-70

ATP

ATP står för adenosintrifosfat och spelar en central roll i cellernas energiomsättning. Driver de flesta energikrävande processerna i cellen, till exempel proteinsyntesen och aktiv transport. Organisk molekyl med en kvävebas och en sockergrupp (adenosin) samt tre fosfatgrupper i en kedja där bindningar mellan de två sista fosfatgrupperna är mycket energirik. Energin frigörs när den tredje fosfatgruppen frånkopplas → ADP. Kan lagras i små mängder → tillverkningen anpassas till energiförbrukning.

ADP

Adenosindifosfat, bildas när ATP används och kan återbildas till ATP genom oxidation av energirika föreningar såsom glukos.

Cellandning

Effektivaste sättet för celler att utvinna energi ur energirika föreningar → den energirika molekylen oxideras fullständigt.

Elektronmottagare

Det oorganiska ämne som tar upp de elektroner som det oxiderade ämnet (energirika) avger. Det är när elektronerna avges till elektronmottagaren som den bundna energin i den energirika föreningen frigörs.

Organotrofer

Organismer som använder organiska ämnen som energikälla.

Kemotrofer

Självnärande genom oxidation av oorganiska ämnen.

Lititrofer

Celler som använder oorganiska energirika molekyler som energikälla.

Fototrofer

Organismer som kan använda ljusenergi omvandla koldioxid, vatten och närsalter till andra kemiska föreningar.

Glykolys

Processen där glukosmolekylen (bildas genom nedbrytning av polysackarider) bryts ned (6C) till 2 molekyler pyruvat (3C) samt så produceras 2 ATP och 2 NADH. NADH fungerar som en tillfällig elektronmottagare som skall överföra elektronerna till elektrontransportkedjan.

Mellansteget är att puruvatmolekylerna tar sig in i mitokondriens matrix och bryts ned till molekylen acetyl-CoA.

Citronsyracykel

En av de mest centrala processerna i metabolismen. ATP och NADH som levererar elektroner till elektrontransportkedjan bildas. Första ämnet som bildas är citronsyra med dess 6C. Produktionen sker genom att en pyruvate 2C binder till oxaloacetat (4C) och i en cykel, kommer två av kolatomerna att avges i form av koldioxid (oxaloacetat syran är återbildad) och 8 NADH, 2 FADH₂ samt 2 ATP bildas.

Elektrontransportkedja

Bildar ATP. Elektroner anländer till elektrontransportkedjan via NADH. De lämnar ifrån sig elektronerna till det första proteinet i elektrontransportkedjan som sedan skickar vidare den osv. När elektronen nås av det sista proteinet tas det upp av den egentliga elektron mottagaren, t.ex syre. Den energin som frigörs när elektronen hoppar från ett protein till ett annat används för att diffundera igenom vätejoner, som sedan diffunderar igen tillbaka genom ATP-syntas som då kan omvandla ADP till ATP.

Metabolism

Ämnesomsättning, det vi äter omvandlas till ämnen våra celler behöver.

Fermentering

Celler som använder organiska ämnen som energikälla kan producera ATP genom att något av de organiska ämnen som bildas i glykolysen är elektronmottagare, saknar elektrontransportkedja som kan bilda ytterligare ATP (mindre effektiv cellandning). Till skillnad från cellandning oxideras energikällan inte fullständigt.

Fotosyntes

Den dominerande processen för att bilda nya energirika organiska molekyler, som kan användas för cellandning senare. Ljusenergi omvandlas till kemiskt bunden energi, ofta i form av glukos.

Aktiveringsenergi

Den energi som krävs för att intramolekylära bindningar skall brytas.

Autotrof

Organismer som är självnärande.

Heterotrof

Organismer som behöver äta andra för att få i sig näring.

Ämnesomsättning

Kemiska reaktionsvägar för att förvandla näring till cellers behov, t.ex energi och byggstenar.

Anabola reaktioner

Uppbyggande reaktioner. Energikrävande reaktion som bygger upp de stora och komplicerade molekyler som celler och vävnader består av, utifrån enkla föreningar.

Katabola reaktioner

De reaktioner där energirika kemiska föreningar bryts ned och energin görs tillgänglig för cellernas behov.

Enzym

Proteiner som katalyserar kemiska reaktioner (sänker aktiveringsenergin).

Substrat (Reaktant)

De ämnen som enzymer aktiverar och omvandlar.

Produkt

De ämnen som bildas i reaktionen där ett enzym var delaktigt.

Aktiv yta

Den del av ett enzym där substraten binder och den kemiska reaktionen sker.

Jäsning

Samma sak som fermentering.

Aerob

Med syre.

Anaerob

Utan syre.

Mitokondrie

Cellens kraftverk. Har ett inre veckat membran som innebär att ytan där ATP-produktionen kan ske blir mycket stor i förhållande till mitokondriens lilla volym → effektiv produktion.

Vätebärare

Det är ämnen som kan ta upp elektroner och H⁺ vid ett steg av cellandningen/fotosyntesen för att sedan transportera dem till en annan del där det behövs.

NAD⁺/NADH+H⁺

FAD/FADH₂

Dessa förekommer i cellandningen, NADPH förekommer i fotosyntesen främst.

Glukoneogenesen

Vissa lipider och proteiner kan användas för att bygga glukosmolekyler.

Fotosyntes s. 134-145

Fotosyntes

Vatten och koldioxid byggs om med hjälp av ljusenergi till glukosmolekyler samt syrgas som slaggprodukt i de små organellerna kloroplaster.

Ljusinfångande reaktioner

Sker i kloroplastens inre membransystem, tylakoiderna. Energin från en foton fångas av en antennpigmentmolekyl så att en elektron exciteras. Därefter sker resonansöverföring från antennpigmentmolekylen till reaktionscentrum. Det oxiderade reaktionscentrat reduceras av elektroner från vatten som spjälkas. Elektrongradienten från PSII driver spjälkningen av vatten där syrgas bildas. Elektrongradienten vid PSI driver i sin tur reduktionen av NADP+ till NADPH. Både PSI % PSII leder till en koncentrationsgradient av H⁺ som driver produktionen av ATP. Den ljusenergin som uppfångades är nu lagrad som kemisk energi i ATP och NADPH.

Koldioxidbindande reaktioner, Calvincykeln

Äger rum i kloroplastens stroma där ATP och NADPH från ljusreaktionen används för att fixera koldioxid. Luftens koldioxid omvandlas till glukos i en cykel och för att få energi till detta används ATP och NADPH från ljusreaktionen.

Absorptions- och aktionsspektrum

Visar mängden ljus som absorberas av olika pigmentmolekyler vid olika våglängd hos ljuset.

En graf som visar hur fotosyntesens reaktionshastighet förändras med våglängden hos ljuset kallas för aktionsspektrum.

Antennpigment

Pigmentmolekyler som fångar in och överför ljus.

Reaktionscentrum

Den klorofyll a-molekyl som energin successivt slussas till när en foton har absorberats.

Fotosystem II och I

Fotosystem är kombinationen av antennpigmenten och ett reaktionscentrum i ljusreaktionerna.

Fotosystem I har ett reaktionscentrum som är bäst på att uppfånga ljus av våglängden 700 nm medan fotosystem II är mest känsligt för ljus med våglängden 680 nm. Växterna använder bägge fotosystemen för att producera ATP och NADPH.

C3-växter

De växter som binder koldioxid direkt ur luften eftersom den första stabila kolföreningen som bildas är en syra som består av tre kolatomer.

C4- växter

Binder koldioxid i organiska syror som består av fyra kolatomer. Syrorna bildas i en typ av celler under dagen och transporteras till en annan typ av celler i en vävnad som omger bladnerverna där koldioxiden från syrorna och koler därefter går in i Calvin-cykeln och bildar glukos som C3-växter. Kan binda koldioxid vid lägre koncentrationer än C3-växter. Anpassning för att minska fotorespiration.

CAM-växter

Metabolismen här liknar den hos C4-växter. Även dem binder koldioxid i en organisk fyra med 4 kolatomer men koldioxid i CAM-växter binds under natten och lagras som organiska syror i vakuolen. Sen under dagen när ljusrktionen kan ske, transporteras syrorna ut ur vakuolen och kolet som lagrats i dem används i Calvin-cykeln som hos C3- och C4-växterna. Fördelen med detta är att CAM-växterna kan ha sina klyvöppningar stängda under de varma torra delarna av dagen och minska vattenförluster.

Thylakoider

Platsen där ljusreaktionen sker. Består av ett tylakoidmembran som innesluter tylakoidens lumen. Ett tredje membransystem innanför det dubbla membranet hos kloroplaster. Memebranomslutna skivor staplade på varandra, staplarna kallas grana. I membranet sitter klorofyll.

Stroma

Utrymmet mellan grana och det dubbla yttre membranet..

Lumen

Hålrum i en tubformad struktur där ämnen kan transporteras. Utrymmet inuti thylakoid blåsorna och utanför har vi stroman.

Fotokemiska reaktioner (Ljusreaktionen)

Ljusenergin i en foton når reaktionscentrumet i fotosystem II som i sin tur kommer skicka elektroner från klorofyllmolekylen genom elektrontransportkedjan. Under elektrontransportkedjan förlorar elektronen överskottsenergi som används för att pumpa in H⁺ in i tylakoiderna och när de sedan strömmar ut igen bildas ATP. Fotosystem I fungerar nästan likadant som fotosystem II. Skillnaden är däremot att I får ett konstant tillförsel av elektroner från II och elektrontransportkedjan från I leder till att NADPH bildas.

Elektrontransportkedjan

När klorofyllmolekylen i reaktionsumtrum för fotosystem II lämnat ifrån sig en elektronmottagare, kommer den flytta elektronen vidare genom en kedja av proteiner i tylakoidmembranet till fotosystem I

Ljusabsorption

När vissa/alla våglängder hos ljus absorberas av ett ämne. T.ex absorberar antennpigment ljusenergi och skickar ut en elektron.

Energiöverföring

Energin förs över från en partikel till en annan. Det är så elektroner kan färdas genom tylakoidens membran och därmed vara en väsentlig roll i att ATP och NADPH bildas i ljusreaktionen.

NADPH (Reducerande vätebärare)

Bildas i ljusreaktionen i elektrontransportkedjan från fotosystem I. Överför kemisk energi och kan tillföra elektroner i reaktioner.

Koldoixidfixeringen (Mörkerreaktionen)

ATP och NADPH från ljusreaktionen behövs här då ATP ger energi och NADPH ger elektroner. De behövs för att binda koldioxid och omvandla den till glukos. Är en cyklisk reaktion. Startar med att 3 stycken 5C atomer binds med 3 st koldioxid och bildar först 3 st 6C för att sedan sönderfalla till 6 st 3C. Sedan laddas dessa sex föreningar med energi och elektroner från ATP och NADPH för att göra dem mer reaktiva. En av dessa 6 3C föreningar slussas bort ur cykeln medan de 5 resterande omvandlas till 3 st 5C, som de startade med. När Calvincykeln snurrat ytterligare ett varv kan en glukosmolekyl 6C bildas! 2 varv Calvincykel per glukosmolekyl.

Rubisco

Ett enzym som katalyserar fixering av koldioxid. Rubisco kopplar ihop tre koldioxidmolekyler med varsin 5C förening som bildar en 6C förening som direkt sönderfaller till två 3C.

Glyceraldehydfosfat PGA (C3)

Första trekols sockret som bildas i fotosyntesen. Ger upphov till en glukos när två sammanfogas.

Fotorespiration

Rubisco kan inte helt skilja på syrgas och koldioxid leder till att fotosyntesen kommer att hindras av den syrgas som produceras i ljusreaktionen. Koldioxid kommer att avges istället för att fixeras.

Slutceller

De celler som omger klyvöppningarna i växternas blad och reglerar öppningarnas storlek.

Klyvöppning

Små hål i kutikulan (vaxlager) och epidermis där koldioxid kan komma in i bladet och nå de fotosyntetiserande cellerna. Kan öppnas/stängas för att reglera vattenutsläpp/koldioxidupptag.

Palissadvävnad

De celler som bildar vävnaden hos växter där cellerna är i ett lager långsträckta celler på högkant. Tätt packade och har många kloroplaster.

Svampvävnad

Vävnaden under palissadvävnaden som har en mer slumpmässig och gles fördelning av celler. Även dessa celler har kloroplaster och hålrummen mellan dem underlättar transporten av koldioxid i bladet. Dessa hålrum står i sin tur i direkt kontakt med luften via klyvöppnngar.

Fotosynteshastighetens beroende av:

Ljus

Det är när klyvöppningarna utsätts för ljus som de öppnas och kan därmed släppa in koldioxid till bladets fotosyntetiserande celler.

Temperatur

Ifall temperaturen är för låg, minskar rörelserna hos partiklarna och därmed sannolikheten för energirika kollisioner som sänker chansen att aktiveringsenergin nås. Däremot blir temperaturen för hög kommer de enzymer som hjälper till vid fotosyntesen kanske denatureras.

Koldioxidhalt

Ju mer koldioxid som finns, desto mer kan plantan fotosyntetisera. Däremot finns det ett gränsvärde på hur mycket plantan kan fotosyntetisera eftersom att den ej har oändliga kloroplaster.

Vatten

Ifall växten befinner sig i vattenbrist, kommer klyvöppningarna att stängas eftersom vattenånga försvinner från bladen när klyvöppningarna är öppna. Är klyvöppningarna stängda, kommer koldioxid inte att nå de fotosyntetiserande cellerna.