Untitled Flashcards Set
Analog lagtolkning: Att tillämpa en lag på ett fall som inte direkt omfattas av lagtexten, men som liknar de situationer lagen är avsedd att reglera. Detta är dock mycket restriktivt inom straffrätten p.g.a. legalitetsprincipen.
Extensiv lagtolkning: Att tolka en lagtext bredare än dess ordalydelse för att inkludera situationer som inte explicit nämns, men som rimligen bör omfattas.
Rekvisit: De förutsättningar (kriterier) som måste vara uppfyllda för att en regel ska vara tillämplig, t.ex. för att ett brott ska anses föreligga. Rekvisit kan vara objektiva (t.ex. gärningen) eller subjektiva (t.ex. uppsåt).
Uppsåt: Den subjektiva avsikten hos gärningspersonen att begå ett brott. Det finns olika grader av uppsåt:
Avsiktsuppsåt: Gärningspersonen har för avsikt att orsaka en viss effekt (t.ex. att döda).
Insiktsuppsåt: Gärningspersonen inser att en viss effekt kommer att inträffa (t.ex. att en handling med säkerhet kommer att leda till skada).
Likgiltighetsuppsåt: Gärningspersonen är likgiltig inför konsekvenserna av sin handling, men inser att det finns en risk för att effekten inträffar och accepterar detta.
Oaktsamhet: Att agera utan tillräcklig aktsamhet, vilket leder till att ett brott begås, trots att gärningspersonen inte haft avsikt att orsaka resultatet (t.ex. vårdslöshet i trafik).
Underlåtenhet: Att inte utföra en handling som man är skyldig att utföra enligt lag, vilket kan leda till straffrättsligt ansvar (t.ex. att inte ingripa vid en nödsituation om man har en särskild plikt att göra det).
Gärningsrekvisit: De objektiva delarna av ett brott, t.ex. handlingen eller underlåtenheten som beskrivs i lagtexten (att slå någon i en misshandel).
Effektrekvisit: Konsekvensen av gärningen som krävs för att brottet ska vara fullbordat (t.ex. att någon dör för att mord ska föreligga).
Farerekvisit: Att handlingen skapar en risk för en viss skada, utan att skadan nödvändigtvis behöver inträffa (t.ex. vårdslöshet i trafik).
Adekvat kausalitet: Ett krav på att det finns ett rimligt orsakssamband mellan gärningen och effekten, så att effekten inte är alltför avlägsen eller oväntad.
Täckningsprincipen: Uppsåtet måste omfatta (täcka) alla objektiva rekvisit för brottet för att straffansvar ska kunna utdömas.
Skuldprincipen: En person kan endast straffas om hen är skyldig, d.v.s. har haft uppsåt eller varit oaktsam och saknar ansvarsbefriande omständigheter.
Nödvärn: Rätten att använda våld för att skydda sig själv eller andra mot ett pågående eller överhängande angrepp, under förutsättning att försvaret är proportionerligt.
Nöd: En situation där en person begår en brottslig handling för att avvärja en större skada (t.ex. bryter sig in i ett hus för att rädda någon från en brand).
Samtycke: Att en person godkänner en handling som annars skulle vara brottslig (t.ex. vid vissa idrottsskador), men samtycket har begränsad giltighet vid grövre brott.
Social adekvans: Handlingar som i sig uppfyller ett brotts rekvisit men som accepteras av samhället och därför inte anses straffbara (t.ex. en lättare kroppskontakt i en idrottsmatch).
Straffrättsvillfarelse: När en person felaktigt tror att en handling är laglig, vilket kan påverka bedömningen av uppsåt och därmed straffansvar.
Vedergällningsprincipen: Tanken att straffet ska vara en form av vedergällning för brottet, proportionerligt mot handlingens svårighetsgrad.