sem 3

Kommunikation och språk är basala mänskliga fenomen som möjliggör social integration och kunskapsöverföring.
Utvecklingen av kommunikation är ett centralt fokus inom utvecklingspsykologin, då det är länken mellan kognitiv och social utveckling.

Kommunikation kräver att barnet har en avsikt att påverka mottagarens mentala tillstånd eller beteende.
Barnets förmåga till uppmärksamhetsreglering integreras med dess sociala inriktning, vilket skapar förutsättningar för delat fokus.
Kommunikation ses som en form av intersubjektivitet (Rommetveit, 1972, 2008), där delad mening skapas i dialog.

Definieras som en situation där två eller flera individer är fokuserade på samma objekt och är medvetna om varandras fokus.
- Social referencing: Barnet använder den vuxnes emotionella reaktioner för att tolka osäkra situationer.
Är avgörande för utvecklingen av ordförråd, då barnet kopplar ord till de objekt som är i fokus.
Barn med autism (AST) uppvisar ofta specifika svårigheter med icke-verbal kommunikation och att initiera gemensam uppmärksamhet (von Tetzchner, 2010).

Trevarthen (1979, 1998):
- Primär intersubjektivitet: Tidigt ansikte-mot-ansikte samspel (från ca $2$ månader) baserat på känslomässig koppling.
- Sekundär intersubjektivitet: Inkluderar ett tredje objekt i interaktionen (från ca $9$ månader), vilket möjliggör samarbete.
Intentionalitetsteorin: Människor har en genetiskt förankrad drift att skapa och bibehålla intersubjektivitet (Bloom och Tinker, 2001).
Tomasello (1999, 2008): Betonar "cultural learning". Skillnaden mellan människor och djur är förmågan att se andra som intentionala agenter med egna mål.
Beteendeanalys: Kommunikativa handlingar (mands, tacts) lärs in via operant betingning och social förstärkning (D'Entremont och Seaman, 2007).

Protoimperativ: Handling (t.ex. sträcka sig) där barnet använder den vuxne som ett verktyg för att få ett objekt.
Protodeklarativ: Handling (t.ex. peka) där barnet använder ett objekt som ett verktyg för att få den vuxnes uppmärksamhet.
Scaffolding (Stödjande strukturer): Vuxna tillhandahåller ramar för interaktion (Bruner, 1975). Rutiner som "tittut" skapar förutsägbarhet som främjar språkinlärning (Nelson, 1996).

Barnets gråt, leenden och vokalisering fungerar som biologiska signaler för överlevnad (Goldstein och West, 1999).
Det första sociala leendet (ca $6$ - $8$ veckor) fungerar som en kraftfull förstärkare för förälderns omvårdnadsbeteende.

Deiktiska gester: Pekande eller visa-gester som refererar till objekt i den omedelbara omgivningen.
Symboliska gester: Gester som representerar ett specifikt innehåll (t.ex. vinka hejdå), vilket ofta föregår eller sammanfaller med de första orden (Kendon, 2004).
Vygotskij (1934): Menar att pekgesten utvecklas ur en misslyckad gripmanöver som den vuxne tolkar som en kommunikativ signal.

Nativism: Noam Chomsky (1966) föreslog en medfödd Language Acquisition Device (LAD); språket är för komplext för att bara läras genom miljö.
Behaviorism: B.F. Skinner (1957) menade att språk är ett operant beteende som formas genom imitation och förstärkning.
Socialkonstruktivism: Betonar språket som ett kulturellt verktyg; Jerome Bruner föreslog Language Acquisition Support System (LASS) som miljöns motsvarighet till LAD.
Emergentism: Ser språket som en framväxande egenskap ur samspelet mellan generella kognitiva mekanismer (minne, perception) och språklig input (Karmiloff-Smith, 2005).

Joller: Kanonisk joller (repetition av stavelser som "ba-ba") vid $6$ - $7$ månader.
Vokabulärspurt: Sker ofta mellan $18$ - $24$ månader när barnet förstår att allt har ett namn.
Fast mapping: Barnets förmåga att snabbt bilda en preliminär uppfattning om ett ords betydelse efter bara en exponering.

Språkproblem: Ca $6$ - $12$ % av barn har svårigheter; tidig intervention är avgörande för att undvika sekundära emotionella problem.
Tvåspråkighet: Innebär kognitiva fördelar såsom ökad metalingvistisk medvetenhet och exekutiv kontroll (Bialystok, 2001).
Teckenspråk: Barn till döva föräldrar går igenom liknande stadier (t.ex. "hand-joller") som hörande barn.