T1

Kapitel 1

  • Vanliga stommaterial: Trä, tegel, stål, lättbetong, betong.
  • Väsentliga egenskaper för stommaterial (5 st):
    • Hållfasthet
    • Deformation
    • Volymbeständighet
    • Brand
    • Beständighet mot nedbrytning
    • Täthet mot vind
    • Täthet mot vatten
    • Värmeisolering
    • Ljudisolering
    • Fuktfixering
  • Hållbart byggande:
    • Krav på byggnader:
      • Hållbarhet: God beständighet och låg energianvändning.
      • Användbarhet: God funktion och hälsosam inomhusmiljö.
      • Skönhet: God arkitektur.
    • Materialval ska vara klokt och hållbart, t.ex., betong kräver lång livslängd p.g.a. högt CO2-utsläpp.
  • Hållbarhetens 3 dimensioner: Ekologisk, ekonomisk och social.

Kapitel 2

  • Absorption: Bindning mellan två material där det ena (gas/vätska) upptas och fördelas jämnt inuti det andra.
  • Adsorption: Bindning mellan två material där molekyler binds vid ytan av det andra, t.ex., på porväggarna (svagare bindning).
  • Amorf struktur:
    • Oordning i molekylers orientering.
    • Exempel: Glas, akrylplast, gummi.
  • Kristallin struktur:
    • Ordning i molekylers orientering.
    • Exempel: Metaller.
  • Isotrop material:
    • Lika egenskaper i alla riktningar.
    • Exempel: Betong.
  • Anisotrop material:
    • Olika egenskaper i olika riktningar.
    • Exempel: Trä.
  • Komposit:
    • Heterogent material.
    • Exempel: Betong och plast.
    • Material blandas för att förstärka egenskaper, t.ex., epoxiplast med kolfiber i betongkonstruktioner.

Kapitel 3

  • Porositet:
    • Förhållandet mellan porvolymen och materialets totala volym.
    • P = \frac{V_p}{V}
      • V_p = Volym av porer (m3)
      • V = Hela materialets volym (m3)
      • P = Porositet (%)
    • Porer kan vara öppna (genomströmningsbara & icke genomströmningsbara) eller slutna.
  • Skrymdensitet:
    • Densitet inklusive porvolymen.
    • \rho = \frac{m}{V}
      • m = massa (kg)
      • V = volym (m3)
      • \rho = Skrymdensitet (kg/m3)
  • Kompaktdensitet:
    • Densitet exklusive porvolymen.
    • \rhok = \frac{m}{V - VP}
      • m = massa (kg)
      • V = volym (m3)
      • V_P = porvolym (m3)
      • \rho_k = Skrymdensitet (kg/m3)
  • Densitet (utan specificering): Avser skrymdensitet.
  • Samband mellan porositet, skrymdensitet och kompaktdensitet: P = 1 - \frac{\rho}{\rho_k}
  • Torrdensitet: Densiteten för en uttorkad provkropp.
  • Typer av porer:
    • Öppna porer: Genomströmningsbara och icke genomströmningsbara.
    • Slutna porer.
  • Porer som fylls vid mätning:
    • Frivillig vattenupptagning: Öppna porer.
    • Vakuumuppmätning: Slutna porer.
  • Specifik yta: Karakteriserar ett materials porer. (m2/kg)
    • \Sigma_{Porernas \ omslutningsytor \ vid \ en \ viss \ mängd \ av \ materialet}
  • Materialegenskaper som påverkas av porositet: Hållfasthet och värmekonduktivitet.
    • Hög densitet = Lågre porositet = Hög värmekonduktivivtet
    • Låg densitet = Hög porositet = Låg värmekonduktivitet

Kapitel 4 Värme

  • Värmeflödestäthet: Värmetransport genom en viss ytenhet (W/m2).
  • Mekanismer för värmeöverföring i porösa material:
    • Strålning
    • Ledning
    • Konvektion
  • Konvektion: Strömmande medium (luft) transporterar värme mellan olika temperaturområden.
  • Typer av konvektion:
    • Naturlig konvektion: Drivs av temperaturskillnader (varm luft stiger).
    • Påtvingad konvektion: Yttre påverkan (vind, fläkt) sätter igång luftrörelse.
  • Värmekonduktivitet (värmeledningsförmåga): Sammanlagda värmetransport i ett material (W/mK).
  • Stationärt tillstånd: Värmekonduktiviteten beräknas med formeln \lambda = \frac{q \cdot d}{\Delta T} förutsatt att q och temperaturerna är konstanta.
  • Stationärt värmeflöde: q = \lambda \cdot \frac{\Delta T}{d}
  • Parallellmodellen lämpligast att använda då är n=1. Detta gäller för material där värmen flödar runt om porerna i materialet istället för igenom dem. Ex autoklaverad lättbetong
  • Seriemodellen lämpligast att använda då är n=-1. Detta gäller för material där värmen flödar genom porerna i materialet istället för runt om. Ex Betong.
  • Konvektion och strålningens roll: Större porer ⇒ ökad konvektion och strålning. Exempel: cellplast och mineralull.
    • Stora porer → luft med låg värmeledningsförmåga; konvektion kan ske inne i porer.
  • Värmeledningsförmågans variation med densitet:
    • Hög densitet = Lågre porositet = Hög värmekonduktivivtet
    • Låg densitet = Hög porositet = Låg värmekonduktivitet
  • Temperaturens påverkan på värmekonduktivitet: Värmekonduktivitet ökar starkt med temperaturökning.
  • Fuktinnehållets påverkan på värmekonduktivitet:
    • Mineralull: λ ökar lite i början, sedan konstant ökning.
    • Autoklaverad betong: linjärt samband mellan fuktinnehåll och λ.
    • Trä: Håller sig hyfsat konstant.
  • Frysning av fuktigt material: λ ökar kraftigt efter 0 grader (fryspunkten).
  • Specifik värmekapacitet: Värmemängd som behövs för att höja materialet med 1 grad. Betecknas c (J/kgK).
  • Volymetrisk värmekapacitet: Specifik värmekapacitet per volymenhet. Betecknas C (MJ/m3K).
  • Hänsyn till volymetrisk värmekapacitet: Vid lätta (trä, stål) och tunga (betong, tegel) stommar. Tunga stommaterial kan lagra värme.

Kapitel 5 Fukt

  • Materialegenskaper som påverkas av fuktinnehåll:
    • Värmeisolering försämras
    • Hållfastheten försämras
    • Beständigheten försämras
    • Fuktrörelser i material, svällning
  • Sätt på vilka vatten kan tillföras ett material (fuktkällor):
    • Fukt i uteluft
    • Fuktproduktion inne (ex dusch, träning, matlagning)
    • Nederbörd, främst slagregn
    • Markfukt
    • Byggfukt
    • Läckage från installationer
  • Definitioner:
    • Ånghalt: Mängd vattenånga i luften betecknas v=(g/m^3). Högst på sommaren, lägst på vintern
    • Mättnadsånghalt: Den ånghalt som inte kan överskridas. Är temperaturberoende och betecknas v_s. Om ånghalten överstiger mättnadsånghalten kondenserar en del av vattenångan så ånghalten sjunker till mättnadsånghalten.
    • Daggpunkt: Lägsta temperatur för fuktig luft utan kondensation; ett mått på luftens fuktinnehåll.
    • Relativ fuktighet: = \frac{ånghalt}{mättnadsånghalt}. Anger hur mycket vattenånga det finns i luften förhållande till hur mycket vattenånga luften faktiskt kan ta upp. Högst på vintern, lägst på sommaren.
  • Fukttillskott: Fuktproduktion inomhus (människor, djur, matlagning).
  • Byggfukt: Fukt som ska torkas ut ur materialet för att komma i fuktjämvikt med omgivningen.
  • Byggfuktens mängd:
    • Betong: 60-90 kg/m3
    • Trä: 40 kg/m3
  • Kondens uppstår: Om temperaturen sänks så att mättnadsånghalten blir lägre än ursprungliga ånghalten kondenserar överskottsvattnet.
  • Kapillärkondensation: Kondens i fina kapillärporer vid normal relativ fuktighet i omgivande luft (redan vid 34% RF).
  • Vattnets fixering till ett material (ordnat efter minskande bindning):
    • Kemiskt bundet vatten: Ingår i materialets torra struktur och räknas ej som fukt. Vid avgivning bryts materialets struktur ner.
    • Adsorberat vatten: Molekyler bildar ett lager av fukt på ytan av materialet.
    • Kapillärt vatten: Finns i materialets porer utöver det vatten som är det adsorberat. Bundet genom kapillärkondensation eller kapillärsugning.
    • Fritt vatten: Finns i mycket grova porer eller utanför materialet. Delas upp i förångningsbart och icke förångningsbart.
  • Förångningsbart och icke förångningsbart vatten:
    • Förångningsbart: Adsorberat vatten.
    • Icke förångningsbart: Kemiskt bundet vatten.
  • Definitioner vatteninnehåll:
    • Fukthalt: W = \frac{vikt(vatten)}{volym(torrt \ material)} : (kg/m3)
    • Fuktkvot: u = \frac{vikt(vatten)}{vikt(torrt \ material)} : (%)
    • Jämviktsfuktkvot: Den fuktkvot som ett material uppnår i jämvikt med omgivningens temperatur och RF. Högre RF → högre jämviktsfuktkvot!
  • Samband mellan fuktkvot och fukthalt: W = u \cdot \rho_{torr}
  • Hygroskopisk fukt: När porerna har kontakt med luften.
  • Sorptionsisoterm (jämviktsisoterm, hygroskopisk sorptionskurva): Visar sambandet mellan fukthalt och relativ fuktighet i ett material (hur mycket hygroskopisk fukt ett material innehåller vid jämvikt).
  • Absorptionskurva och desorptionskurva:
    • Absorption: Tar upp fukt (materialet är torrt från början).
    • Desorption: Avger fukt (materialet är blött från början).
    • Desorption alltid högre än absorption
  • Sorptionshysterés: Kurvorna av desorption och absorption i en absorptionskurva ser olika ut! (inte speglade).
  • Temperaturändringens påverkan på RF: RF ändras inte. En temperaturändring sker snabbt och hinner inte ändra fukthalten i materialet. Det är inte förrens fukthalten ändras som RF ändras.
    • Vid RF=50% (ökande fuktinnehåll): lättbetong, tegel och trä.
  • Vattenavvisande material (hydrofobt): Exempelvis olika typer av silikon.
  • Kapillär stighöjd: Störst i finporösa material.
  • Darcys lag: Används för att beräkna fukttransport i porösa material.
  • Mekanismer för fukttransport av vattenånga:
    • Konvektion: Luften rör sig och tar med sig innehåll av vattenånga.
    • Diffusion i luftfyllda porer: Vattenmolekylerna rör sig från ett område med hög ånghalt till ett område med låg ånghalt
    • Diffusion av adsorberat vatten: Vattenmolekylerna rör sig från ett område med högt Rf till ett område med lågt RF.
  • Fuktkonvektion: Luften rör sig och tar med sig innehåll av vattenånga. Problem: exempelvis hos ett vindbjälklag som innehåller otätheter. Då kan luftläckaget transportera stora mängder fukt genom dessa. Om bjälklaget är välisolerat blir temperaturen på vinden låg, vilket ökar risken för kondensation eftersom konvektion drivs av temperaturskillnader.
  • Fuktmotstånd (ånggenomgångsmotstånd): Z = \frac{d}{\delta}, d=materialets tjocklek (m) δ=fukttranssportkoefficienten (m2/s) Beräknas vid stationära förhållanden.
  • Fukttransportkoefficienten (ångpermeabilitet): Genom koppmetoden: Man använder materialet som ska undersökas som lock för en skål med rent vatten eller saltlösning. Skålen förvaras i ett klimatrum med konstant temperatur och RF. Skålen vägs och tiden mellan vägningar registreras. Man kan då bestämma hur mycket fukt som passerar igenom material skiktet. .
  • Kritiskt fukttillstånd: Fuktinnehållet som inte får överskridas för att undvika skador.
  • Svårighet med uttorkningsberäkningar för nygjuten betong: Porstrukturen ändras med tiden, vilket påverkar fuktegenskaperna.
  • Fukttransportens riktning: Fukten kommer vandra från varmt till kallt. ånghalten går från varmt till kallt.

Kapitel 6 Hållfasthet

  • Normalspänning: Den spänning som verkar vinkelrätt mot en yta:

    • \sigma = \frac{F}{A}
      • F=kraft (N)
      • A= tvärsnittsyta (m2)
      • σ=spänning (Mpa)

  • Töjning: Förhållandet mellan längdökning och ursprungslängd

    • \epsilon = \frac{\Delta L}{L}
      • ΔL=längdökningen (m)
      • L=Ursprungslängd (m)
      • ε=förhållandet mellan töjning och ursprungslängd (%)

  • Arbetslinje (spänning-töjning-kurva)

  • Elastisk töjning: Deformationer som återgår helt vid avlastning; deformationerna är proportionella mot lastens storlek (Rätlinjig).

  • Elasticitetsmodul: Deformationerna är proportionella mot lastens storlek. (Rät kurva). Hookes lag: \sigma = E \cdot \varepsilon ger \frac{\sigma}{\varepsilon}, E=konstant som beskriver materialets elasticitetsmodul.

  • Plastisk töjning: Deformationer som INTE återgår vid avlastning; avläses i diagram (över sträckgränsen).

  • Elasticitetsgräns/proportionalitetsgräns : Då spänningen blir så hög att plastiska Deformationer börjar uppstå. Linjen blir inte längre linjär.

  • 0,2 gräns: Den spänning som ger permanent deformation (plastisk deformation) på 0,2%.

  • Skjuvspänning: Uppstår i sneda snittytor. Kraften delas upp i komposanter av normalkraft och skjuvkraft.

  • Spröda material (exempel): Trä, betong, tegel, gjutjärn.

  • Sega och spröda material:

    • Sega: Deformering sker innan brott uppstår. Metall och van de waalsbindningar (svaga bindningar)
    • Spröda: Spröda material tål knappt några deformationer, Betong, trä (i vissa riktingar) Jonbindningar och kovalenta bindninhgar (starka bindningar)

  • Kallbearbetning: Töjning av materialet under kalla förhållanden (vid en temperatur som är under materialets rekristallisationstemperatur), vilket höjer stålets hållfasthet och sträckgräns men det blir mer sprött.

    • Kalldragning: Man trycker ett material genom ett för litet hål. Man får då högre sträckgräns (E-modul) men lägre hållfasthet.

  • Spröda materials tryckhållfasthet: Många gånger större än draghållfastheten pga mikrosprickor som trycks ihop.

  • Anisotropi: ex. Valsad stålplåt, trä Tillverkningsprocessen har skapat anisotropi i material.

  • Draghhållfasthet bestäms:

    • Sega: man mäter längden innan och efter brott vid dragning.Sedan bestämmer man längdskillnaden beräknar E-modulen.
    • Spröda: För spröda material är det svårt att mäta draghållfastheten. Istället testar man materialets böjdraghållfasthet genom ett böjprov eller sträckprov för att sedan räkna ut draghållfastheten.

  • Faktorer som påverkar hållfastheten vid provning:

    • Storlek på provkroppar: Stora provkroppar ger lägre värden.
    • Avlånga provkroppar ger mindre värden
    • Långsam belastning ger mindre värden än snabb belastning
    • Våta provkroppar ger mindre värden än torra

Kapitel 7 Deformation av last

  • Krypning: Deformation som uppstår när ett material utsätts för en last under en längre tid.
  • Elastisk deformation: Töjningen är proportionell mot spänningen (Rät linje).
  • Plastisk deformation: Vid en tidpunkt efter pålastningen får man ett konstant förhållande mellan krypdeformation och elastisk deformation.
  • Hookes lag: Töjningen är proportionell mot spänningen (Rät linje). Detta samband kallas för hookes lag: \sigma = \varepsilon \cdot E
  • Kryptal: Vid en tidpunkt efter pålastningen får man ett konstant förhållande mellan krypdeformation och elastisk deformation. \varphi_t = a\varphi \cdot t^b = \frac{Krypdeformation \ av \ tid \ t}{elastisk \ deformation}

Kapitel 8 Temperatur och fuktrörelser

  • Längdutvinningskoefficient (α): Anger hur mycket ett föremål förändras i storlek vid en viss temperaturändring.
  • Träets huvudriktningar (ökande fuktbetingad deformation):
    • Fiberriktning (minst)
    • Radiell riktning (mellan)
    • Tangentiell riktning (störst deformations ändring)
  • Träs fibermättnadspunkt: Efter denna punkt sker inga volymändringar. Det är då cellväggarna är mättade och inte längre kan ta upp mer fukt (vatten). Då u=uf Därefter fylls lumen men då påverkas inte svällning av materialet längre.(då sväller träet inte mer) Betecknas uf (%)
  • Olika typer av deformationen i porösa byggmaterial:
    • Elastisk deformation: Hookes lag: \sigma = E \cdot \varepsilon ⇒ \Delta L = \frac{\sigma \cdot L}{E}
    • Krypdeformation: \Delta L = \alpha_{\Delta L} \cdot t^b
    • Temperaturbetingade deformationer: \Delta L = \alpha \cdot L \cdot \Delta T
    • Fuktbetingade deformationer: Ges genom tex tabell 8.2 och figurer 8.7 och 8.8 i boken volymändring (%) fuktkvot(%)

Kapitel 9 Beständighet

  • Åldring:
  • Livslängd:
  • Nedbrytningsmekanismer (5 huvudgrupper):
    1. Kemiskt angrepp: Syror, vätskor i kontakt, CO2 angriper betong=karbonatisering, lösningsmedel angriper plaster, stadsatmosvär (SO2 angriper kalksten, puts)
    2. Elektrokemiskt Angrepp: korrosion”rost”, För att korrosion ska uppstå behövs Potentaialskillnad(en ädel och en oädel metall), elektronacceptor(syre), elektrolyt(vatten, fukt)
    3. Fysikaliskt angrepp: Frost och saltsprängning, temperaturrörelser, fuktrörelser
    4. Biologiskt angrepp: Levande organismer, röt- och mögelsvampar, alger, bakterier, insekter
    5. Strålnings angrepp: solstrålning,
  • Faktorer som påverkar angrepphastigheten vid kemiskt angrepp:
    • Materialets sammansättning
    • Materialets täthet
    • Omsättning av aggressiva ämnen
    • Temperaturen
  • Elektrolytiska spänningsserien: Betydelse vid risk för korrosion (potentialskillnad mellan ädel och oädel metall).
  • Förutsättningar för korrosion:
    • Potentaialskillnad(en ädel och en oädel metall),
    • elektronacceptor(syre),
    • elektrolyt(vatten, fukt)
  • Katodiskt skydd: Man lägger använder sig av en metall som ska fungera som en anod(elektronacceptor) som “offras” . Man tillsätter även en elektrisk spänning så den metallen man vill skydda fungerar som en katod(elektrongivare) .
  • Karbonatisering av betong: Luftens CO2 angriper betong när betongen är i lagom fuktig miljö. CO2 reagerar med kalciumkarbonat och bildar CaCo3. Då sjunker betongens pH-värde och passiveringar bryts!
  • Metoder för att skydda mot korrosion:
    • Katodiskt skydd
    • Passivering En yta överdras med tunt passiverande skikt ofta Oxid
    • Ytbehandlingar (Oxidskikt, metallbeläggning, emaljering, rostskyddsmålning)
    • Rostmån
  • Mekanism för saltsprängning: Saltkristallisation i porer vid torkning.
  • Biologiskt angrepp på byggmaterial:
    • Röt och mögelsvampar
    • alger
    • Bakterier
    • Insekter
  • Strålningsangrepp: Solstrålning, UV-strålning.
  • Vattnets roll vid nedbrytning:
    • Medverkar till kemiska reaktioner
    • Elektrolyt vid korrosion
    • Frostsprängning
    • Transportmedel till salter vid saltsprängning
    • Fuktrörelser
    • Biologisk nedbrytning
  • Accelerering av kemiska angrepp vid laborationsförsök: Träs påverkan av solstrålning, Svampangrepp på trä, angrepp av syror
  • Synergism: Att två faktorer kan förstärka varandra! Exempel gummi. Man kan ha gummi länge i ozonhaltig atmosfär. Man kan även ha det utspänt länge utan att det går sönder. Men om man kombinerar dessa scenarier kommer gummibandet att spricka. .

Kapitel 10 Höga temperaturer

  • Strukturella förändringar i kristallina material vid förhöjd temperatur: Kristallstorleken ändras i samband med att atomerna och molekylerna börjar röra på sig vid höjd temperatur ⇒ Förändras hållfasthet i materialet
  • Stålets sträckgräns och brottöjning vid ökande temperatur: Sträckgränsen minskar, Brottgränsen ökar
  • Keramiska materials hållfasthet vid höga temperaturer: Keramiska material innehåller stora mängder kvarts som ändrar sin struktur och volym vid temperaturändringar. Oftast är hållfastheten lägre efter en brand.
  • Komponenter för eld:
    • Brännbart material
    • Syre
    • Värme
  • Avflagningar: Ojämn värmefördelning ⇒ tryckspänningar på materialets yta bildas=> Vid avsvalning uppstår dragspänningar OM dragspänningarna är större än materialets draghållfasthet bildas det sprickor
  • Termochockparametern: Man sprutar kallt vatten på materialet som leder till avsvalningsfas! Ger större risk för sprickor/avflagningar
  • BBR krav:
    • E= Integritet (täthet) skydd så att flammor och rök inte tränger sig igenom byggnadsdelen
    • B= Bärförmåga
    • I= Isolering Skydd så att allt för höga temperaturer inte uppstår på andra sidan av den brandpåverkade sidan.
  • Brandcell: avgränsningar ska hålla emot brand under en föreskriven tid utan att branden sprider sig
  • Tegelmurverk under och efter brand:
    • Obrännbart
    • mindre än 800℃ sker inga skador
    • Om det är snabb temperaturändring(exempel termochock) kan det ge sprickor (kvartsomvandling)
    • Den svaga länken är murverket:
      • K-bruk klarar upp till 450 ℃
      • KC-bruk klarar upp till 550 ℃
  • Varmvalsat stål under och efter brand:
    • Obrännbart
    • sträckgränsområdet försvinner vid 250℃
    • Hållfastheten minskar när temperaturen ökar
    • vid 600℃ är sträckgränsen vid 0
    • Efter avsvalning återgår sträckgränsen till ursprunglig
    • krypdeformationer vid 400℃ och ökar därefter kraftigt
  • Kallbearbetat stål under och efter brand:
    • Hållfastheten minskar när temperaturen ökar
    • Obrännbart
    • Efter avsvalning har sträckgränsen halverats
    • krypdeformationer vid 400℃ och ökar därefter kraftigt
  • Metoder för att skydda stål mot höga temperaturer:
    • Klä in i gips
    • Brandskyddsmåla
    • isolerade med stenull + skivmaterial
    • Sprutisolera (innehåller: cement, polymera tillsatser, minull eller fibersilikat)
    • Betong
    • Stenullsskivor
  • Armerad betong under och efter brand:
    • Bra brandegenskaper, obrännbar
    • 300℃ blir betongen ljusröd men har kvar hela sin hållfasthet
    • kvartsomvanling vid 573℃
  • Autoklaverad lättbetong under och efter brand: Klassas som obrännbart, Sprickbildning vid strak och långvarig upphettning
  • Trä och limträ under och efter brand: Brännbart, vid 250-280℃ börjar det brinna, vid 100℃ bilas förkolning som gör det mer lättantändligt, innanför kolskiktet är träets hållfasthet oförändrad.
  • Gipsskivor under och efter brand: Innehåller kemiskt bundet vatten (kristallvatten) vilket elden behöver frigöra innan gipsen börjar brinna
  • Termoplaster under och efter brand: Brännbara, Mjuknar och smälter ⇒ Droppar på andra material ⇒ sekundär spridning, När PVC plast brinner bildas saltsyra som i sin tur gör att metaller rostar eftersom saltsyra har hög korrosiv verkan på metaller.
  • Härdplaster under och efter brand: Brinner och förkolnar (smälter inte), något mindre brandfarliga än termoplaster, PUR plaster bildar giftiga gaser vid upphettning.

Kapitel 12 Betong

  • Beståndsdelar i betong: Cement, vatten, ballast, tillsatsmedel och (tillsatsmaterial)
  • Vattencementtalet: Anger hur stor andel vatten det finns i cementen vct = \frac{W}{C}. W= Mängden blandningsvatten (Kg elr kg/m3), C= Mängden cement (kg elr kg/m3)
  • Hjälpmedel för att bearbeta färsk betong: Stavvibrator och vibratorbalk.
  • Hydraulisk cement: Betyder att cementen börjar att hårdna när cementen reagerar med vatten
  • Råmaterial för portlandcement: Kalksten
  • Tillverkning av portlandcement: 1. Man utvinner kalksten och lera 2. Kalk och lera bränns i ugn i 1450℃. Man bränner kalksten och det bildas bränd kalk (CaO) och CO2. 3. Brända kalken blandas med ämnen som innehåller kiseloxid, aliumiumoxid och järnoxid (man använder då ex sand, lera eller skiffer)
  • 3 Viktigaste cemntyper
    • CEM I Portlandcement
    • CEM II Sammansatta portlandcement
    • CEM III Slaggcement
  • Slaggcement: 19-64% av betongen består av portlandscement och resten består av masugnsslagg.
  • Anläggningscement: När används det? CEM I (portlandcement) som har en långsam värmeutveckling. Lämpligt att använda i medelgrova och grova konstruktioner.
  • Krav på vatten vid betongtillverkning: Dålig vattenkvalité påverkar betongens hållfasthet och beständighet. inga höga krav, ska kunna vara drickbart.
  • Siktkurva: Ballastens kornstorlek fördelas genom en siktkurva. Man silar ballasten genom minskande storlek på silarna och då kan man bestämma kornstorlek då det inte längre silas genom lika mycket.
  • Flyttillsatsmedel: Anpassa betongens egenskaper vid färsk och hårdnande stadie
  • Retarderande tillsatsmedel: Betongens tillstyvnad fördröjs. Man fördröjer även tidpunkten då hållfasthetstillväxten startar.
  • Silkastoft Ett tillsatsmedel som man kan ersätta 3-10% av cementen i betongen med Det är finkornigt pulver. Det förbättrar betongens sammanhåll