Musikhistoria - Medeltiden till Modernismen

MUSIKHISTORIA ÅRSKURS 9

MEDELTIDEN (800-1450)

• Monofonienstämmigt

  • Betydelse: Enstavig musik med endast en stämma.

• Sakralt:

  • Gregoriansk sång: Utförs på latin.
  • A cappella: Endast sång utan instrument.

• Profant:

  • Texter på landets språk.
  • Teman: Krig, kärlek, svek, sjukdom och död, humor.
  • Instrument som kompar: Bordunton.

RENÄSSANSEN (1450-1600)

• Polyfoni: Flerstämmig musik med självständiga stämmor.

• Sakralt:

  • Utförs på latin.
  • Orgel: Börjar introduceras i kyrkan.

• Profant:

  • Texter på landets språk.
  • Melodislingor i kompet.

• Homofoni: Melodi med ackompanjemang.

• Rytmisk musik:

  • Tydlig puls.
  • Tydlig melodi och tydlig bas.
  • En känsla genom hela stycket.

• Opera:

  • Framträdande av kastratsångare.

WIENKLASSICISMEN (1750-1815)

• Karaktäristika:

  • Symmetrisk, elegant och balanserad musik.
  • Betoning på förnuft.

• Musikstruktur:

  • Ofta uppbyggd kring två kontrasterande teman (dualism).
  • Användning av symfoniorkester, solistkonserter och sonatform.

• Utveckling:

  • Från "beställningstonsättare" till fria konstnärer.

ROMANTIKEN (1815-1910)

• Känsla och uttryck:

  • Stora känslor och uttryck med ofta stora kontraster.
  • Musikens upplevelse: Ska upplevas, inte exakt analyseras med förnuftet.

• Utveckling:

  • Allt blir större:
  • Orkestrar.
  • Känslor.
  • Format.
  • Virtuoser och fria konstnärer får framträdande roll.

MODERNISMEN (1910-)

• Karaktäristika:

  • Vänder sig bort från det subjektiva uttrycket; fokus på abstrakt/objektiv musik.
  • Atonalitet/Fritonalitet:
  • Musik saknar en musikalisk "mittpunkt".
  • Traditionell dur/moll-tonalitet hamnar i skymundan.

• Experimentering:

  • Formerna löses upp.
  • Användning av tolvtonsteknik och konkret musik (buller och oljud).