Anatomi

Andningsorganens huvudsakliga uppgift är att möjliggöra gasutbyte mellan kroppen och omgivningen. Detta innebär:

Upptag av syre (O₂) i blodet.
Avgas av koldioxid (CO₂) från blodet, vilket är en restprodukt som måste transporteras bort för att inte orsaka försurad kropp.

Syret är nödvändigt för cellandningen i mitokondrierna, där energi (ATP) bildas.

Defintion: ATP, eller adenosintrifosfat, kallas ofta för kroppens energivaluta. Det är cellernas primära energibärare och lagrar samt transporterar energi, vilket är nödvändigt för alla energikrävande processer i kroppen såsom:
- Muskelkontraktion
- Nervimpulser
- Cellandning
Struktur av ATP: ATP består av adenosin och 3 fosfatgrupper. När en fosfatgrupp lossnar frigörs energi, vilket omvandlar ATP till ADP (adenosindifosfat).
Funktion av ADP: ATP = laddat (energi finns); ADP = urladdat (energianvändning har skett). Utan ADP kan nytt ATP inte skapas och energisystemet i cellerna skulle stanna.
Komposition av ADP:
1. Kvävebas
2. Ribos
3. Två fosfatgrupper
När adenin och ribos binds tillsammans bildas adenosin. Adenosin i kombination med de 3 fosfatgrupperna bildar ATP.

Näshålan: Filtrerar, värmer och fuktar inandningsluften.
Munhålan: Tar in föda, bearbetar den mekaniskt och kemiskt, samt hjälper till vid tal och andning.
Svalget: En gemensam passage för luft och föda.

Struphuvudet (larynx): Gör det möjligt att prata med hjälp av stämbanden och hindrar maten från att hamna i luftvägarna.
Luftstrupen (trachea): Transporterar luft till lungorna och är hålls öppen med broskringar.
Bronker: Leder och fördelar luften i lungorna samt hjälper till att rena den.
Bronkioler: Leder luft från bronkerna till alveolerna och ser till att luften når hela lungan.
Alveoler: Tar upp syre till blodet och avger koldioxid från blodet, vilket sker genom gasutbyte.

Process av gasutbyte: När vi andas in, når luften alveolerna, små luftsäckar omgivna av tunna kapillärer.
Diffusion:
- Syre diffunderar från alveolerna (hög koncentration) till blodet (lägre koncentration).
- Koldioxid diffunderar från blodet till alveolerna för att andas ut.
Hemoglobin: Syre binds till hemoglobin i röda blodkroppar och transporteras till cellerna, där den används för att producera ATP.
Avlägsnande av koldioxid: Koldioxid, som är en avfallsprodukt, måste avlägsnas för att stabilisera blodets pH.

Handlar om luftens rörelser in och ut ur lungorna, vilket styrs av diafragman och mellangärdesmusklerna.
Inandning: Diafragman dras nedåt och revbenen rör sig uppåt och utåt, vilket ökar lungornas volym och sänker trycket, så att luft sugs in.
Utandning: Diafragman slappnar av och revbenen rör sig inåt, lungvolymen minskar och luft pressas ut.

Sker i cellerna och handlar om gasutbytet mellan blodet och kroppens vävnad.
Syre transporteras från blodet till cellerna för ATP-produktion, medan koldioxid diffunderar tillbaka till blodet och förs till lungorna för att andas ut.

Cirka 98% av syret i blodet transporteras bundet till hemoglobin i de röda blodkropparna.
Den resterande lilla mängden syre är löst direkt i blodplasma och bidrar till det arteriella syretrycket.
Koldioxid transporteras på tre sätt:
- En liten del löst i plasma.
- En del binds till hemoglobin som karbaminohemoglobin.
- Majoriteten transporteras som vätekarbonatjoner (HCO₃⁻).

Andningen styrs automatiskt i hjärnstammen och regleras främst av koldioxidhalten i blodet och blodets pH-värde.
När CO₂-halten ökar blir blodet surare, vilket ökar andningsfrekvensen och djupet för att avlägsna koldioxid och stabilisera kroppens kemiska balans.