Anteckningar om andningsorganen

Andningssystemet vs. Cellandning

Andningssystemet möjliggör gasutbyte (syre in, koldioxid ut).
Cellandning: celler behöver syre för att producera ATP (energi) och genererar koldioxid som måste avlägsnas.
Andningssystemet arbetar tillsammans med cirkulationssystemet för att leverera syre till kroppen.

Inandning: Luft passerar genom näshålan.
- Luften värms upp, fuktas och filtreras med hjälp av slem och hårstrån (synliga och mikroskopiska cilier).
Farynx (svalget): En korsningspunkt för både mat och luft.
Larynx (struphuvudet): Innehåller stämbanden.
Trakea (luftstrupen):
- En cylindrisk tub förstärkt med broskringar som håller den öppen.
- Epiglottis hindrar mat från att hamna i luftstrupen.
Primära bronker (huvudbronker):
- Luftstrupen delas upp i två huvudbronker, en till varje lunga.
Lungorna:
- Två lungor, indelade i lober (tre lober på höger lunga, två på vänster).
- Vänster lunga har en ”cardiac notch” för att ge plats åt hjärtat och är generellt mindre än höger lunga.

Primära bronker delas upp i sekundära bronker, sedan tertiära bronker och slutligen mindre bronkioler.
Liknar ett upp-och-nedvänt träd.
Sekvens: Näshåla → Farynx → Larynx → Trakea → Primära bronker → Sekundära bronker → Tertiära bronker → Bronkioler (diametern minskar).

Terminala bronkioler förgrenas till respiratoriska bronkioler och sedan alveolargångar.
Varje alveolargång är omgiven av alveolsäckar, som liknar klasar av druvor.
Alveolsäckarna innehåller alveoler, där gasutbytet sker.
Alveolerna är gjorda av tunnväggiga celler, har stor yta och direkt kontakt med kapillärer.
Cirkulationssystemet (via kapillärer) möjliggör för röda blodkroppar att ta upp syre och transportera det till kroppen, samt ta upp koldioxid för utandning.

Skelettet (ribborna) skyddar lungorna.
Muskelsystemet: Inkluderar interkostalmuskler (mellan revbenen), diafragman (under lungorna) och bukväggsmuskler som hjälper till att expandera och kontrahera brösthålan.

Andningen är oftast involuntary (oavsiktlig), men kan också kontrolleras voluntärt (avsiktligt).
Nervsystemet reglerar andningen baserat på pH-värdet i blodet.
pH-skalan baseras på vätejonkoncentrationen (H^+).
- Sura ämnen har högre H^+ koncentration (lägre pH-värde).
- Basiska ämnen har lägre H^+ koncentration (högre pH-värde).
Ökad koldioxidkoncentration i blodet ökar H^+ koncentrationen, vilket sänker blodets pH (gör det surare).
Den ökande aciditeten detekteras och signaler skickas till hjärnan.
Hjärnan styr interkostalmusklerna, diafragman och bukmusklerna för att öka andningsfrekvensen och djupet, vilket återställer blodets normala pH (ca 7.4).
Detta är ett exempel på homeostas.

Människor är inte de enda som har gasutbyte.
- Maskar: gasutbyte genom huden.
- Fiskar: använder gälar.
- Insekter: har ett trakealsystem med spirakler (små öppningar) som leder till rör inuti kroppen.

Förståelsen för andningssystemet kan hjälpa oss att förstå behandlingar för respiratoriska sjukdomar.
Exempel på yrken: pulmonologer och andningsterapeuter.
De kan vara involverade i behandling av astma eller emfysem, samt behandling av för tidigt födda barn med underutvecklade lungor.

Alveoler har stor yta för gasutbyte.
Surfactant, producerat av typ 2 alveolära celler, innehåller fosfolipider och proteiner.
Surfactant minskar ytspänningen i alveolerna, vilket gör det lättare för dem att blåsas upp.
Prematura barn kan ha brist på surfactant, vilket leder till andningsbesvärssyndrom (RDS).
Artificiell surfactant kan användas för att behandla prematura barn och har räddat många liv.