Anteckningar om cellbiologi, mikrobiologi och immunologi

Cellen Makromolekylers funktioner

  • Kolhydrater
    • Primär energikälla – glukos används i cellandning för att producera ATP.
    • Energireserv i form av glykogen (lagras i lever och muskler).
    • Ingår i cellmembran som glykoproteiner och glykolipider.
  • Lipider
    • Långtidslagrad energi i form av triglycerider i fettvävnad.
    • Bygger upp cellmembran (fosfolipider, kolesterol).
    • Ingår i hormoner (steroidhormoner som kortisol, östrogen, testosteron).
    • Skyddar inre organ, fungerar som värmeisolering och stötdämpning.
  • Proteiner
    • Strukturell funktion i celler och vävnader (ex. kollagen, keratin).
    • Enzymer katalyserar kemiska reaktioner.
    • Transportproteiner som hemoglobin och membranpumpar.
    • Receptorer på cellmembran möjliggör signalering.
    • Antikroppar deltar i immunförsvaret.
  • Nukleinsyror (DNA & RNA)
    • DNA lagrar genetisk information och styr proteinsyntesen.
    • RNA hjälper till vid proteinsyntesen (mRNA, tRNA, rRNA).

Cellens transportmekanismer

  • Passiv transport (kräver ingen energi)
    1. Diffusion – Ämnen rör sig från hög till låg koncentration.
      • Exempel: Syre och koldioxid genom cellmembranet.
    2. Osmos – Diffusion av vatten genom ett semipermeabelt membran.
      • Viktig för cellens vätskebalans
    3. Filtration – Vätskeflöde genom membran pga tryckskillnader.
      • Exempel: Filtration i njurens glomerulus.
  • Aktiv transport (kräver ATP)
    1. Pumpar – Proteiner transporterar joner/molekyler mot koncentrationsgradienten.
      • Exempel: Natrium-kaliumpumpen.
    2. Endocytos – Cellen omsluter och tar in stora molekyler i vesiklar.
      • Exempel: Fagocytos (upptag av bakterier av immunceller).
    3. Exocytos – Cellen utsöndrar ämnen genom vesiklar
      • Exempel: Frisättning av neurotransmittorer och hormoner.

Genetisk information och proteinsyntes

  • DNA, kromosomer, gener, mRNA, tRNA
    • DNA består av nukleotider (A, T, C, G) och lagrar genetisk information.
    • Kromosomer är tätt packat DNA och innehåller gener som kodar för proteiner.
    • mRNA (budbärar-RNA) förmedlar genetisk kod från DNA till ribosomer.
    • tRNA (transport-RNA) transporterar aminosyror till ribosomen vid proteinsyntes.
  • Proteinsyntes
    1. Transkription – DNA översätts till mRNA i cellkärnan.
    2. Translation – mRNA används som mall vid ribosomen för att bygga protein med hjälp av tRNA.

Cellens energimetabolism

  • Metabolism
    • Sammanfattande begrepp för kroppens kemiska reaktioner.
    • Anabolism – Uppbyggnad av större molekyler (ex. proteinsyntes).
    • Katabolism – Nedbrytning av molekyler för att frigöra energi (ex. glykogen → glukos).
    • ATP (Adenosintrifosfat) – Energibärare som används i cellers energikrävande processer.

Cellens organeller och deras funktion

  • Cellmembran – Semipermeabelt membran som reglerar in- och utflöde av ämnen.
  • Cytoplasma – Vätskan inuti cellen där organeller finns.
  • Cellkärna – Innehåller DNA, styr cellens funktioner.
  • Ribosomer – Utför proteinsyntesen.
  • Endoplasmatiska retiklet (ER)
    • Strävt ER – Har ribosomer och producerar proteiner.
    • Slätt ER – Producerar lipider och avgiftar cellen.
  • Golgiapparaten – Modifierar, sorterar och paketerar proteiner.
  • Lysosomer – Bryter ner avfall och skadade cellkomponenter.
  • Mitokondrier – Cellens kraftverk, producerar ATP genom cellandning.
  • Centrioler – Viktiga vid celldelning.

Cellandningens faser

  1. Glykolys (i cytoplasman) – Glukos bryts ner till pyruvat och ger ATP.
  2. Citronsyracykeln (i mitokondrien) – Pyruvat omvandlas till energirika molekyler.
  3. Elektrontransportkedjan – Slutlig ATP-produktion sker via oxidation av NADH/FADH₂.

Cellen

  • Struktur: Den minsta levande enheten i kroppen. Omgiven av ett cellmembran och fylld med cytoplasma där organellerna finns.
  • Funktion: Ansvarar för kroppens alla funktioner genom ämnesomsättning, energiproduktion, transport av ämnen och proteinsyntes.

Cellmembran

  • Struktur: Består av ett dubbellager av fosfolipider, proteiner och kolesterol.
  • Funktion:
    • Selektiv permeabilitet → reglerar vad som kommer in och ut ur cellen.
    • Kommunikation → membranproteiner fungerar som receptorer.
    • Celligenkänning → glykoproteiner fungerar som "ID-märkning".

Extracellulär vätska (ECV) & Intracellulär vätska (IVC)

  • ECV (utanför cellen):
    • Plasma (i blodet) och interstitiell vätska (mellan cellerna).
    • Transporterar syre, näringsämnen och avfall.
  • IVC (inuti cellen):
    • Rik på kalium (K⁺) och proteiner.
    • Viktig för cellens ämnesomsättning och enzymaktivitet.

Cytoplasma

  • Struktur: Vätska och organeller mellan cellmembranet och cellkärnan.
  • Funktion: Här sker de flesta kemiska reaktionerna i cellen.

Cytosol

  • Struktur: Vätskan som fyller cellen (utan organeller).
  • Funktion:
    • Transporterar ämnen inom cellen
    • Innehåller enzymer för metabolism.

Cytoskelett

  • Struktur: Ett nätverk av proteintrådar (mikrotubuli, intermediära filament, aktinfilament).
  • Funktion:
    • Ger cellen form och stabilitet.
    • Transporterar organeller och vesiklar.
    • Viktig för celldelning och rörelse.

Organeller och deras funktioner

  • Nucleus (Cellkärnan)
    • Struktur: Omgiven av kärnmembran med porer, innehåller DNA.
    • Funktion:
      • Styr cellens funktioner genom att lagra och reglera genuttryck.
      • Producerar ribosomer i nukleolen.
  • Endoplasmatiskt retikulum (ER)
    • Struktur: Ett membrannätverk kopplat till kärnmembranet.
    • Funktion:
      • rER (Rough ER): Har ribosomer och syntetiserar proteiner.
      • sER (Smooth ER): Tillverkar lipider och steroidhormoner, samt avgiftar cellen.
  • Ribosomer
    • Struktur: Små enheter av RNA och protein, kan vara fria i cytoplasman eller bundna till rER.
    • Funktion: Tillverkar proteiner genom att läsa av mRNA (translation).
  • Golgi-apparaten
    • Struktur: Membranblåsor staplade på varandra.
    • Funktion:
      • Modifierar, packar och sorterar proteiner innan de skickas ut.
      • Bildar vesiklar för exocytos.
  • Lysosomer
    • Struktur: Membranblåsor fyllda med enzymer.
    • Funktion:
      • Bryter ner skadade organeller och främmande ämnen.
      • Viktiga i immunförsvaret eftersom de bryter ner patogener genom fagocytos, städar cellen via autofagi och hjälper immunförsvaret genom antigenpresentation.
      • Deras funktion säkerställer att kroppen snabbt kan reagera på infektioner och förhindra att skadliga ämnen ansamlas i cellen.
  • Mitokondrier
    • Struktur:
    • Funktion:
      • Producerar ATP (energi) genom cellandning.
      • Reglerar celldöd (apoptos).

Mikrobiologi

Allmän mikrobiologi

  • Mikroorganismers naturliga miljöer
    • Mikroorganismer finns överallt i mark, luft, vatten, växter, djur och människor.
    • Deras funktioner inkluderar:
      • Nedbrytning av organiskt material och kretslopp av näringsämnen.
      • Fotosyntes: Cyanobakterier och vissa alger producerar syre.
      • Bioteknik: Används inom livsmedelsproduktion (jäst, probiotika) och medicin (antibiotikatillverkning).
      • Normalflora: Skyddar mot patogener genom konkurrens om näring och yta.
  • Mikrobiell patogenes
    • Infektion uppstår genom följande steg:
      1. Exponering och smittvägar – Direkt kontakt, droppsmitta, fekal-oral, vektorburen smitta.
      2. Vidhäftning – Bakterier fäster vid värdceller via adhesiner
      3. Invasion – Patogener bryter ner barriärer och tar sig in i vävnader.
      4. Multiplikation och spridning – Förökning av bakterier i kroppen.
      5. Värd-reaktion och skador – Immunförsvaret reagerar, vilket kan leda till inflammation och vävnadsskador.
      6. Utsöndring och spridning – Mikroorganismer lämnar kroppen och smittar vidare.
  • Normalflora
    • Består av bakterier, svampar och protozoer som lever i symbios med människan.
    • Hudflora: Staphylococcus epidermidis, Propionibacterium spp.
    • Tarmflora: Escherichia coli, Bacteroides spp.
    • Munflora: Streptococcus mutans, Veillonella spp.
    • Normalfloran producerar vitaminer (ex. K-vitamin), bryter ner näringsämnen och skyddar mot patogena mikroorganismer.
  • Epidemiologiska begrepp
    • Smittspridning:
      • Endemi – Konstant förekomst i en viss region.
      • Epidemi – Större utbrott än normalt i en befolkning.
      • Pandemi – Global spridning av en sjukdom.
    • Virulens: Mikroorganismens förmåga att orsaka sjukdom.
    • Reservoar: Naturlig värd för en patogen (ex. fladdermöss för SARS-CoV-2).
    • Zoonos: Sjukdomar som överförs mellan djur och människor (ex. rabies, salmonella).

Allmän bakteriologi

  • Klassificering av bakterier
    • Form:
      • Kocker – Runda bakterier (Streptococcus, Staphylococcus).
      • Stavar – Cylindriska bakterier (Escherichia, Bacillus).
      • Spiralformade – Skruvformade bakterier (Treponema, Helicobacter).
    • Grampositiva och gramnegativa bakterier baserat på cellväggens struktur.
    • Syrekrav:
      • Aeroba – Kräver syre (Mycobacterium tuberculosis).
      • Anaeroba – Växer utan syre (Clostridium difficile).
      • Fakultativt anaeroba – Kan växa både med och utan syre (E. coli).
  • Bakteries uppbyggnad
    • Cellvägg: Består av peptidoglykan, tjockare hos grampositiva bakterier.
    • Cytoplasmamembra: Reglerar transport av ämnen.
    • Ribosomer: Utför proteinsyntes.
    • Kapsel: Skyddar bakterien mot immunförsvaret.
    • Flageller: Rörelseorgan.
    • Pili: Hjälper till vid vidhäftning på ytor och vid genetiskt utbyte (konjugation).
    • Plasmider: Extra genetiskt material, kan bära på antibiotikaresistensgener.
  • Grampositiva & gramnegativa bakterier
    • Grampositiva bakterier
      • Tjock cellvägg av peptidoglykan.
      • Teikonsyra och lipoteikonsyra stärker cellväggen.
      • Exempel: Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae.
    • Gramnegativa bakterier
      • Tunn peptidoglykanvägg och ett yttre membran med lipopolysackarider (LPS).
      • LPS fungerar som endotoxin och kan orsaka allvarliga immunreaktioner.
      • Exempel: Escherichia coli, Neisseria meningitidis.
  • Virulensfaktorer
    • Toxiner:
      • Exotoxiner – Produceras och utsöndras av bakterier (Clostridium botulinum).
      • Endotoxiner – Del av gramnegativa bakteriers yttre membran (E. coli).
    • Enzymer:
      • Koagulas (hindrar fagocytos), hyaluronidas (bryter ner vävnader).
    • Kapsel: Skyddar bakterier mot immunförsvaret (Streptococcus pneumoniae).
    • Adhesiner: Gör att bakterier kan fästa vid värdceller (Neisseria gonorrhoeae).
  • Bakteriell tillväxt och metabolism
    • Binär fission: Delning i två identiska celler.
    • Fyra tillväxtfaser:
      1. Lagfas – Anpassning till miljön.
      2. Exponentiell fas – Snabb tillväxt.
      3. Stationär fas – Näringsbrist stoppar tillväxt.
      4. Döds fas – Bakterier dör i ökande takt.
  • Bakteriediagnostik
    • Odling på agar: Blodagar, MacConkey-agar för gramnegativa bakterier.
    • Mikroskopi och färgning: Gramfärgning, syrafasta färgningar.
    • Molekylärbiologiska metoder: PCR för att identifiera bakteriers DNA.
    • MALDI-TOF MS: Masspektrometri som identifierar bakteriers proteiner.
    • Serologi: Påvisning av antikroppar mot bakterier.
  • Sporbildning
    • Vissa bakterier bildar sporer vid näringsbrist eller stress.
    • Sporer är värme-, kemikalie- och uttorkningsresistenta.
    • Exempel: Bacillus anthracis, Clostridium difficile.
  • Nomenklatur
    • Vetenskaplig namngivning enligt Linné:
      • Släkt + art (Staphylococcus aureus).
      • Förkortas till ex. S. aureus.
      • spp. används för att beteckna alla arter inom ett släkte.
  • Antibiotika och resistens
    • baktericida antibiotika: Dödar bakterier direkt (ex. penicillin).
    • bakteriostatiska antibiotika: Hämmar tillväxten så immunförsvaret kan eliminera bakterier (ex. tetracykliner).
    • Resistensmekanismer:
      • Mutationer i målmolekyler.
      • Effluxpumpar som pumpar ut antibiotika ur cellen.
      • Nedbrytning av antibiotika med enzymer (ex. beta-laktamaser).
      • Ändring av antibiotikans målstruktur.
  • Biofilmer
    • Bakterier kan bilda biofilmer, vilket skyddar dem mot antibiotika och immunförsvaret.
    • Finns på medicinska implantat, katetrar och sår.

Virus och virologi

  • Kort genomgång av virus som obligata intracellulära parasiter.
  • Skillnad mellan DNA- och RNA-virus samt virus som använder omvänt transkriptas.
  • Exempel på patogena virus: Influensavirus, HIV, herpesvirus.

Svampar och parasiter

  • Skillnad mellan jästsvampar och mögelsvampar.
  • Exempel på humanpatogena svampar (Candida albicans, Aspergillus).
  • Kort genomgång av protozoer och maskar som parasiter hos människor.

Speciell bakteriologi: luftvägar/hjärta, hud/blod

  • Viktiga bakterier och deras egenskaper
    • Staphylococcus aureus
      • Förekomst: Finns på hud, i näsa, svalg, ljumskar och perineum.
      • Infektioner:
        • Vanligaste orsaken till sårinfektioner.
        • Impetigo (svinkoppor), follikulit (hårsäcksinflammation), paronyki (nagelbandsinfektion).
        • Kan orsaka djupa infektioner i mjukdelar och skelett samt sepsis.
      • Virulensfaktorer: Många, inklusive toxiner och enzymer.
      • MRSA (meticillinresistenta S. aureus): Resistenta mot flera antibiotika.
      • Smittvägar: Direktkontakt, luftburen smitta vid vårdrelaterade utbrott.
    • Staphylococcus epidermidis
      • Förekomst: Normalflora på huden.
      • Infektioner:
        • Lågvirulent men orsakar infektioner vid främmande kroppar (katetrar, implantat).
        • Endokardit (hjärtklaffinfektion).
      • Virulensfaktorer: Biofilmsbildning, vilket gör den resistent mot antibiotika.
      • Smittvägar: Smittar via kontaminerade medicinska instrument.
    • Streptococcus pyogenes (Grupp A-streptokocker)
      • Förekomst: Normalflora i svalg, men kan orsaka infektioner.
      • Infektioner:
        • Tonsillit (halsfluss), impetigo, erysipelas (rosfeber), scarlatina (scharlakansfeber).
        • Allvarliga infektioner: Nekrotiserande fasciit (köttätande sjukdom).
      • Virulensfaktorer:
        • Toxiner som orsakar feber och hudutslag vid scharlakansfeber.
        • Enzymer som bryter ner vävnad.
      • Smittvägar: Droppsmitta, direktkontakt.
    • Viridansstreptokocker
      • Förekomst: normalflora i svalget.
      • Infektioner:
        • Endokardit (hjärtklaffinfektion).
        • Tandkaries (vissa arter).
      • Smittvägar: Kan överföras vid tandingrepp.
    • Streptococcus pneumoniae
      • Förekomst: Normalflora i övre luftvägar.
      • Infektioner:
        • Vanligaste orsaken till lunginflammation, öroninflammation, bihåleinflammation och hjärnhinneinflammation.
      • Virulensfaktorer: Har en kapsel som skyddar mot immunförsvaret.
      • Vaccin: Finns mot vanliga kapseltyper sedan 2009.
      • Smittvägar: droppsmitta.
    • Haemophilus influenzae
      • Förekomst: Övre luftvägar.
      • Infektioner:
        • Öroninflammation, bihåleinflammation.
        • Allvarliga fall: Hjärnhinneinflammation, struplocksinflammation.
      • Virulensfaktorer: Kapsel (typ b) som ger ökad sjukdomsframkallande förmåga.
      • Vaccin: Hib-vaccin sedan 1993.
      • Smittvägar: Droppsmitta.
    • Mycobacterium tuberculosis
      • Förekomst: Världsvid spridning, 1/3 av världens befolkning smittad.
      • Infektioner: Tuberkulos (TBC).
      • Symtom: Trötthet, viktnedgång, nattliga svettningar, hosta (ibland blodig).
      • Smittvägar: Luftburen smitta (mycket smittsamt vid öppen TBC).
      • Behandling:
        • Fyra antibiotika i två månader, därefter två i ytterligare fyra månader.
        • Risk för resistensutveckling.
      • Vaccin: BCG-vaccin finns men är inte särskilt effektivt.
    • Mycoplasma pneumoniae
      • Förekomst: Luftvägar.
      • Infektioner: Lunginflammation, särskilt vid större utbrott vissa år.
      • Symtom: Torrhosta, heshet, halsont, huvudvärk, låggradig feber.
      • Smittvägar: Droppsmitta, smittar vid nära kontakt.
    • Escherichia coli
      • Förekomst: Normalflora i tarmen.
      • Infektioner:
        • Urinvägsinfektion (vanligaste orsaken).
        • Sepsis, sårinfektioner.
        • Enterohemorragisk E. coli (EHEC) kan orsaka allvarliga tarminfektioner.
      • Smittvägar: Fekal-oral smitta, livsmedelsburen smitta.
    • Salmonella enteritidis
      • Förekomst: Tarmen hos djur och människor.
      • Infektioner: Salmonellos (tarminfektion).
      • Symtom: Diarré, buksmärtor, feber, illamående.
      • Smittvägar: Livsmedelsburen smitta, särskilt via kontaminerad kyckling och ägg.
    • Campylobacter jejuni
      • Förekomst: Tarmen hos djur.
      • Infektioner: Campylobacterios (bakteriell diarré).
      • Symtom: Feber, buksmärtor, vattnig eller blodig diarré.
      • Smittvägar: Livsmedelsburen smitta (rå kyckling, opastöriserad mjölk).
    • Clostridioides difficile
      • Förekomst: Tarmflora, kan överväxa vid antibiotikabehandling.
      • Infektioner: Antibiotikaassocierad diarré, pseudomembranös kolit.
      • Symtom: Vattnig diarré, buksmärtor, feber.
      • Virulensfaktorer: Producerar toxiner som skadar tarmslemhinnan.
      • Smittvägar: Fekal-oral smitta, nosokomial smitta (vårdrelaterad).

Speciell bakteriologi: tarm- och urinvägsinfektioner

  • Hudens barriärfunktion: Huden har lågt pH, är relativt torr och innehåller antimikrobiella ämnen.
  • Skelettinfektioner: Osteomyelit (benröta), septisk artrit (ledinfektion).
  • Mjuka vävnadsinfektioner: Nekrotiserande fasciit, gasgangrän.
  • Detta område behandlar tarminfektioner, deras orsaker, symtom, smittvägar och behandling. Fokus ligger på matförgiftning, bakteriella tarminfektioner och antibiotika-associerad diarré, samt smittspridning och vårdhygien.
  • Matförgiftning
    • Orsak: Toxiner från bakterier (inte bakterien själv).
    • Vanliga bakterier: Staphylococcus aureus, Bacillus cereus, Clostridium perfringens, Clostridium botulinum
    • Symtom:
      • Snabbt insjuknande (4–8 timmars inkubationstid).
      • Kräkningar, buksmärtor, diarré och ibland feber.
    • Behandling:
      • Ingen antibiotika.
      • Vätske- och elektrolytersättning (särskilt viktigt för barn).
    • Smittvägar:
      • Livsmedelsburen smitta – kontaminerad mat (t.ex. majonnäs, potatissallad, mjukglass).
      • S. aureus producerar värmestabilt toxin, vilket gör att uppvärmning av maten inte alltid räcker för att oskadliggöra det.
  • Tarminfektioner
    • Orsak: Infektion av bakterier i tarmen.
    • Vanliga bakterier: Campylobacter jejuni, Salmonella spp., Clostridioides difficile, EHEC, EPEC, ETEC (Escherichia coli), Shigella spp., Yersinia spp., Aeromonas hydrophila, Pleisiomonas spp., Vibrio cholerae
    • Symtom:
      • Diarré (ibland blodig eller slemtillblandad).
      • Illamående, kräkningar, buksmärtor och ibland feber.
    • Inkubationstid: 1–7 dagar
    • Behandling:
      • Oftast ingen antibiotika, eftersom många infektioner självläker.
      • Vätske- och elektrolytersättning.
      • Clostridioides difficile kräver specifik behandling.
    • Viktiga bakterier vid tarminfektioner
      • Campylobacter jejuni
        • Förkomst: Finns naturligt hos fåglar, nöt, svin.
        • Engeskaper: gramnegativ, böjd stav.
        • Smittväg: Livsmedelsburen smitta – särskilt kyckling.
        • Förebyggande åtgärder: Väl tillagad mat och god kökshygien.
      • Salmonella enterica
        • Förekomst: Finns hos nöt, gris, fågel, husdjur.
        • Egenskaper: Gramnegativ stav.
        • Smittväg:
          • Livsmedelsburen smitta – kontaminerat kött, ägg.
          • Direktkontakt med smittade djur.
      • Antibiotika-associerad diarré – Clostridioides difficile
        • Förekomst:
          • 2–5% av friska individer bär bakterien.
          • 75% av barn <2 år är symptomfria bärare.
          • 10% av inneliggande patienter är symptomfria bärare.
        • Egenskaper:
          • Grampositiv, anaerob stav.
          • Sporbildande – mycket motståndskraftig i miljön.
        • Smittväg:
          1. Sporer från miljön tas upp → når tarmen → omvandlas till vegetativ form.
          2. Antibiotikabehandling stör normalfloran → C. difficile kan växa till.
          3. Ökad mängd bakterier → toxiner produceras → diarré, i svåra fall livshotande infektion.
        • Smittspridning och vårdhygien:
          • Patienter utsöndrar sporer i omgivningen → hög smittorisk.
          • Kräver spordödande desinfektion.
          • Handtvätt med tvål och vatten innan desinfektion är nödvändig.
      • Smittvägar och förebyggande åtgärder
        • Smittvägar för tarminfektioner:
          • Livsmedelsburen smitta (förorenad mat, särskilt kyckling, köttfärs, ägg).
          • Fekal-oral smitta (förorenade händer).
          • Direktkontakt med smittade djur/människor.
          • Miljösmitta (kontaminerade ytor, särskilt vid C. difficile).
        • Förebyggande åtgärder:
          • God handhygien (tvål och vatten).
          • Noggrann mathantering (väl tillagad mat, undvika råa livsmedel).
          • Rengöring av ytor (speciellt vid vårdrelsterade infektioner).
  • Följande handlar om urinvägsinfektioner (UVI), inklusive deras orsaker, symtom, vilka som drabbas, de vanligaste bakterierna samt vårdrelaterade och komplicerade UVI.
    • Urinvägarnas anatomi och normalflora
      • Urinvägarna består av: njurar, urinledare, urinblåsa, urinrör.
      • Normalflora:
        • De övre urinvägarna (njurar, urinledare, urinblåsa, övre delen av urinröret) är sterila.
        • De nedre delarna av urinröret kan innehålla Lactobacillus spp., enstaka tarmbakterier och hudflora.
        • Jästsvamp (ex. Candida spp.) kan förekomma i urinvägarna.
    • Vem drabbas av urinvägsinfektioner?
      • Kvinnor (drabbas oftast): Kortare urinrör, närhet till anus, optimal miljö för bakterier.
      • Män: förstorad prostata, förträngningar i urinröret, urinstenar.
      • Barn under 1 år har ökad risk för UVI.
    • Symtom vid urinvägsinfektion
      • Nedre UVI (blåskatarr) – Infektion i urinrör och urinblåsa
        • Sveda vid miktion (urinering).
        • Täta trängningar (behov att kissa ofta).
        • Ont i magen.
        • Lätt feber (kan förekomma men inte alltid).
      • Övre UVI (njurbäckeninflammation, blodförgiftning) – Infektion i urinledare och njurar
        • Feber och frossa.
        • Smärta i ryggen och njurlogarna.
    • Bakterier vid urinvägsinfektioner
      • Primärpatogena bakterier (orsakar UVI hos friska individer)
        • Escherichia coli (orsakar 60–80% av alla UVI)
          • Finns normalt i tarmen.
          • Vanligen en endogen smitta (smitta från den egna tarmfloran).
      • Sekundärpatogena bakterier (orsakar UVI hos personer med nedsatt hälsa)
        • Infektioner förekommer främst hos patienter med:
          • Kvarliggande urinkateter (KAD) – vanligaste vårdrelaterade infektionen.
          • Graviditet (kan leda till komplikationer).
          • Urinstenar och anatomiska avvikelser.
          • Tumörer eller nervskador som påverkar urinvägarna.
      • Komplicerade urinvägsinfektioner
        • Drabbar personer med underliggande sjukdomar eller anatomiska avvikelser.
        • Vanligare vid:
          • Graviditet.
          • Konkrement (stenar) i urinvägarna.
          • Skador i nervsystemet som påverkar blåsfunktionen.
        • Kräver ofta längre behandling och kan behöva specialistvård.

Antibiotika och antibiotikaresistens

  • Begrepp inom antibiotika och antibiotikaresistens
    • Antibiotika: Läkemedel som används för att behandla bakteriella infektioner.
    • Baktericid effekt: Dödar bakterier.
    • Bakteriostatisk effekt: Hämmar bakterietillväxt så att immunförsvaret kan eliminera dem.
    • Smalspektrumantibiotika: Verkar mot en begränsad grupp bakterier, ex. fenoximetylpenicillin.
    • Bredspektrumantibiotika: Verkar mot många olika bakterier, ex. cefalosporiner.
    • Antibiotikaresistens: Bakteriens förmåga att överleva behandling med antibiotika.
    • Naturlig resistens: Bakterier saknar målmolekyler för antibiotika (ex. *