Anteckningar om Svenska Språkets Utveckling

Svenskans Språkfamilj och Ursprung

Svenskan tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.
Svenska är närmare besläktad med hindi än med finska eftersom svenskan och hindi båda tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen, medan finska tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen.
Den språkgrupp som dominerar i norra Europa och som innefattar bland annat svenska, danska, norska, tyska, engelska och holländska kallas germanska språk.
I Sydeuropa dominerar romanska språk (spanska, franska, italienska etc).
De första skriftspråken var kilskrift och hieroglyfer, vilka kallas pictografiska eller logografiska skriftsystem.
Arvord är ord som funnits i språket sedan urminnes tider och är oftast grundläggande ord inom familj, natur och kropp.
Den urnordiska perioden inföll ungefär 200–800 e.Kr.
Uttalsförändringar under den urnordiska perioden inkluderar uppkomsten av diftonger (ex: ai, au), vokalförändringar, ljudomkastningar och assimilationer.
Den urnordiska runraden kallas även för futharken (äldre futharken, med 24 tecken).
Den runsvenska perioden inföll ca 800–1225. Under denna period delas de nordiska språken upp i östnordiska (svenska, danska) och västnordiska (norska, isländska, färöiska).
En diftong är ett ljud som består av två vokaler i följd i samma stavelse. Diftongerna försvann i svenskan omkring 1000–1200-talet (förutom regionalt i vissa dialekter).
Runstenar är minnesstenar med runinskrifter. Rökstenen är känd för att ha världens längsta runinskrift.

Fornsvenska perioden

Norden nåddes av missionärer under 800–1000-talet. Dessa förde med sig kristendomen och det latinska alfabetet.
Den fornsvenska perioden inleds 1225 – det år då den äldsta bevarade landskapslagen (Västgötalagen) skrevs ned.
Landskapslagarna är skrivna på rim och prosa, ofta med runinfluerad stavning.
Förutom lagar producerades religiösa texter, krönikor, brev och översättningar av latinska texter under denna tid.
Runan Þ (thorn) lever kvar i texter skrivna med latinska bokstäver under den inledande fornsvenska perioden och användes för "th"-ljud.
Stavningen under den fornsvenska perioden var inte standardiserad och varierade mycket.
Under den senare delen av den fornsvenska perioden påverkades svenskan starkt av lågtyska, genom handel och Hanseförbundet.
Magnus Erikssons landslag på 1300-talet ersatte de olika landskapslagarna.

Nysvenska perioden

Den nysvenska perioden inleds 1526, då Nya testamentet översattes till svenska.
1541 fanns en komplett bibel på svenska (Gustav Vasas bibel).
En del fornsvenska uttryck har bevarats i språket ända in i våra dagar (som “i ljusan låga”, “till handa” exempelvis) genom bibelöversättningens starka inflytande och litterär tradition.
Bokstaven “ä” används i den nya bibelöversättningen för första gången.
Svenskans "erövring" av det religiösa språket kallas domänvinning.
Boktryckarkonsten revolutionerar skrivandet under den nysvenska perioden.
Allmän läsundervisning i Sverige infördes för första gången 1686, i och med kyrkolagen som krävde att alla skulle kunna läsa inför husförhör.
Ett exempel på en stavningsförändring som infördes i och med Karl den XII:s bibel år 1703 är att “hv” och “fv” började ersättas med “v”, t.ex. “hvad” → “vad” .
Svenskan influeras av Franska under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.
Ett nytt uttalsljud som uppstod under denna tid som en följd av den nya influensen är Tj-ljudet, som i “genre” .
Franska låneord känns ofta igen på sin eleganta stil och används inom mode, konst och militär (ex: “soffa”, “parfym”).
Under 1700-talet kom svenskan att användas inom vetenskap och journalistik.
Olof von Dalin gav ut tidskriften Then Swänska Argus.
Den Svenska Akademien instiftades 1786 med syftet att vårda och utveckla det svenska språket.
När man beskriver ett ords etymologi beskriver man ordets ursprung och historia.
I och med att Akademien började att ge ut SAOL började stavning, böjning och användning av svenska ord att regleras.
Under 1800-talet börjar vårt språk att påverkas kraftigt av Engelskan.
1842 infördes folkskolan (obligatorisk skolgång) som i grunden kom att påverka samhället.

1900-talssvenska och framåt

Vissa menar att perioden 1900-talssvenska börjar med August Strindberg och hans skrifter.
Inledningsåret för 1900-talssvenskan är annars årtalet 1906 då en stavningsreform genomfördes (ex: “af” → “av”, “hvad” → “vad”).
Följderna av det som genomfördes år 1906 var enhetligare och enklare stavning, samt bättre läsförståelse.
1945 slutade TT, Tidningarnas telegrambyrå, att använda genitiv-s med ändelsen -ens (ex: “konungens”).
Under 1900-talet närmar sig skrift- och talspråken varandra.
- Exempel på talspråk i skrift: “dom” istället för “de”.
- Exempel på skriftspråk i tal: Mer formellt och grammatiskt korrekt tal, t.ex. nyhetsuppläsningar.
Radion och senare televisionen kom att påverka vårt språk och våra dialekter i början av 1900-talet.
Du-reformen infördes under 1960-talet och ledde till ett mer informellt och jämlikt tilltal.
2009 infördes språklagen – en lag som fastslår att svenskan är huvudspråk i Sverige.
Tekniska innovationer som har påverkat vårt språk under efterkrigstiden (alltså efter 1945) är internet, datorer, mobiltelefoner, sms, sociala medier.
Språkrådets riktlinjer för hur vi skall låna in ord är att anpassa orden till svensk stavning och grammatik. I praktiken behåller vi ofta originalformen.
Att språket intimiseras innebär att språket blir mer personligt och informellt, ofta liknar talspråk.
Kodväxling innebär att man växlar mellan olika språk i samma samtal eller mening (t.ex. “Jag ska shoppa sen”).
Emojis kan underlätta skriftlig kommunikation genom att uttrycka känslor, tonfall och förtydliga budskapet i text.