Untitled
Högmedeltid 1000-1300 talet
Efter år 1000 furstar godsherrar tillgång till pengar.
Silverfyndigheter i Tyskland. lättare skaffa sig rustningar, kryddor, mm Detta sätter fart på handeln. Hantverkarna kunde nu tillverka för en större marknad än bara den lokala, Samtidigt sker det en folkökning i Europa vilket ytterligare ökar handeln. VARFÖR?? Nyodling hjulplogen viktig Den ökande handeln - längre transporter, säkraste sättet var till havs men förenat med stora ekonomiska risker, pirater och oärliga kunder. Lokal handel
Det ar inte bara långväga handel utan den lokala handeln växte också fram
Bönderna sålde sitt överskott på torg och marknadsplatser och kunde sedan köpa hantverksprodukter
Det fick penninghushållningen att sprida sig i samhället. För att göra handeln säkrare gick köpmännen samman i förbund.
Störst blev Hansan 70-tal nordtyska städer och kom under lång tid dominera handeln i Östersjön och fick även stor påverkan på handeln i flera nordiska städer. Fem viktiga faktorer i samhället: BEFOLKNINGEN ADELN KYRKAN KUNGAMAKTEN STÄDERNA. SENMEDELTID
Övergången från högmedeltid till Senmedeltid.
Ca år 1300 - 1500 Hur styrdes europeiska länder år 1300?
MED FEODALISM
VÄRLDSLIG MAKT
samma som
KUNGAMAKT
ANDLIG MAKT
samma som
KYRKLIG MAKT
År 600 ca 20 miljoner i Europa.
År 1340 ca 80 miljoner i Europa. Bättre jordbruk, treskifte, hjulplog
År 1360 ca 50 miljoner i Europa.
Digerdöden När befolkningen minskar:
Det kan bli brist på varor. Färre tillverkar, färre odlar Marknader försvinner.
MEN DEN SOM HAR VAROR FÅR DET BÄTTRE Gott om jord.
Den som äger jorden får mindre makt. Vilka ägde?
svar: adeln
Varför har kyrkan så stor makt i det medeltida Europa? Vad är det som förändras under senare del av medeltiden?
Städerna växer fram. Eftersom att det finns mycket jord så tappar Adeln makt.
Städerna erbjuder nya skatteinkomster för kungarna Städernas framväxt är viktig
Jordbruket kan ge mer mat till folket.
Bonden odlar inte bara mat till sin familj längre
Om bonden är duktig på att baka bröd kan detta bytas mot skor eller mjöl.
SPECIALISERING av jordbruket sker.
Vi får alltså mjölnare, skomakare etc.
Det behövs en marknadsplats, staden Kungen skyddar staden och dess invånare.
Tar skatt i betalning.
Adeln tappar makt
Svensk medeltid Danmark var redan under 900-t ett enat rike Harald blåtand, skåne halland blekinge Politisk struktur:
a) Makten delas av olika ätter. Dessa kan liknas vid stora familjer,
Maffia.
b) Dessa ätter slåss om kungamakten. 1000 talet d) Adeln vill också ha makt. De organiserar sig i
Råd, början till vår riksdag/regering. 829 Ansgar till Birka, tog nog ett par 100 till innan det slog igenom
Stormännen ser fördelen med kyrkan allierar sig Kungamakt och kyrka samarbetar, men kungens stöd kunde prästerna sprida sitt budskap
samtidigt som kungarna använde kyrkans organisation för att stärka sin makt. Birger Jarl, han har makt över hela Sverige och får väl ses som en av de första svenska kungarna.
c) Birger Jarl:
- På 1230-talet leder Birger Jarl ett korståg mot de hedniska finnarna.
Under 1250-talet tar han makten över Sverige. Jarl är inte hans efternamn utan en politisk titel.
Birger Jarl är alltså en adelsman som tar makten.
- År 1250 börjar han bygga Stockholm. Birger Jarl inleder ett samarbete med Hansan. Detta retar och skrämmer många andra stormän.
Magnus Ladulås stärker kungamakten Riddare ersätter bönder, bönderna får i stället betalaskatt till kungen adeln skattebefriade om de ställde upp med riddare Feodalliknande system i vissa områden, stora gods där bönderna fick hyra mark med skörd som betalning, troligen frigivna trälar slaveriet upphör 1355 Fram till 1300-talet ständiga strider om kungamakten
I slutet av 1300-talet förenades de nordiska länderna i en union. kalmarunionen
1397 i Kalmarunionen, Sverige, Norge, Danmark Engelbrektsupproret, det mest kända, En bergsman som ledde upproret mot kung Erik. E Mördades av sina egna och adeln tog över.
Ute i europa blev kungarna starkare men i Sverige var det tvärtom. Starka lokala stormän mot en svag unionskung kommande 100 åren ständiga bondeuppror och maktstrider för att bryta loss sverige ur unionen. GUDS ORDNING I VÄRLDEN
Under medeltiden spelade religionen en viktig roll för sättet att förstå värl den. I människornas sinnen var livet en ständig kamp mellan gott och ont och vars och ens handlingar avgjorde vad som hände efter döden: skulle man nå salighetens höjder i paradiset eller pinas av djävulen i helveter? Gåvor till kyrkor och kloster var ett sätt att sona sina synder. Andra sätt att blidka gud var heliga handlingar som exempelvis pilgrimsfärder.
Enligt kyrkan hade hela samhällsordningen inrättats av Gud som forde lat olika uppgifter bland människorna. En del skulle be för allas frälsning. Andra skulle kämpa för att skydda folket och upprätta ordningen. Den stora massan skulle arbeta. Bakom indelningen ser man det feodala sam- hällets struktur. De bedjande var naturligtvis kyrkans folk, de stridande adelsmännen, de arbetande bönderna. Med olika uppgifter följde olika rättigheter, och det var naturligtvis finare att be och kämpa än att arbeta För att göra slut på krig och plundring fanns kungarna som alltså agerade på Guds uppdrag. Men alla skulle respektera varandra så att Guds fred kunde upprätthållas.
Denna syn kan naturligtvis ses som ett sätt att rättfärdiga orättvisor i samhället, som förtrycket av bönderna. Men den försåg också männis- korna med mening och sammanhang i livet. Alla hade en plats, också de fattigaste. De fanns enligt kyrkan till för att de rikare skulle få visa sin barmhärtighet och göra sig förtjänta av frälsningen. Tanken att samhället hade högre syften gav också ett ideal att jämföra verkligheten med. I viss mån kunde den ligga till grund för kritik mot exempelvis kungar, adels- män eller biskopar som inte levde i enhetlighet med idealet.
FRÅGOR PÅ TEXTEN
1. I större delen av Europa rådde under tidig medeltid naturahushållning. Vad menas med detta begrepp?
2. Hur var förhållandet mellan godsherren och de livegna bönderna på ett medeltida gods? Vilka rättigheter och skyldigheter hade de? På vilket sätt skilde sig de livegna från slavarna under antiken?
3. Under feodaltiden organiserades samhallet genom ett vasallsystem. Vad innebar det? Hur uppstod det?
5. det medeltida samhället hade kyrkan mycket makt. Varför var kyrkan så mäktig? På vilka sätt?
Guds ordning i världen förklarade och legitimerade samhällsordningen. Finns det någon motsvarighet idag? HÖGMEDELTIDEN
Efter år 1000 började folkmängden öka i Europa, och i början på 1300-talet hade den stigit till över 70 miljoner. Delvis berodde detta på att klimatet blivit varmare an under århundradena efter romarrikets fall. Människorna blev också lite tryggare genom kyrkans gudsfred och feodalismen. Men framför allt var det de stora framstegen inom jordbruket som låg bakom folkökningen.
FÖRÄNDRINGAR INOM JORDBRUKET
Om man odlar en åker år efter år blir jor- den så småningom utsugen och ger allt mindre skördar. Därför lät bönderna i äldre tid jorden vila, medan kreaturen med sin gödning fick återställa växtkraften i åkrarna. På de stora slätterna i Västeuropa hade bönderna sin mark uppdelad i två stora garden som odlades vartannat år. Men under högmedeltiden började man dela upp åkrarna i tre gärden, av vilka det ena besåddes på hösten, det andra på våren och det tredje fick betas av kreaturen. På så sätt blev odlingen större än tidigare, samti- digt som växlingen mellan olika grödor också motverkade jordens utarmning.
Samtidigt lärde sig bönderna att effekti- vare bearbeta jorden. Tidigare hade man plöjt med årder, ett redskap som bara gjorde grunda skåror i marken. Men den nya hjulplogen, som började användas på lerslätterna, skar mycket djupare och vände grästuvorna upp och ner under plöj- ningen. Från oxar gick man ibland över till hästar, som var både snabbare och uthålligare. Ett annat sätt som medeltidens människor använde för att ōka produktionen var att odla upp ny jord. Det var nu de stora skogarna i Mellaneuropa försvann, så att tidigare isolerade bygder förenades till ett sammanhängande jordbrukslandskap.
HANDELN SKJUTER FART
Under hela medeltiden var jordbruket själva grunden för ekonomin. Det mesta av jorden ägdes av adeln. När skördarna växte och åkermarken bredde ut sig fick de större intäkter från sina gods. Detta gjorde i sin tur att
Banden i forgrunden plojer med en hjulplog, och han använder hästar vid sidan av oxarna som dragare två exempel på högmedeltidens tekniska framsteg i jordbruket. Bakom det flätade stängslet ägnar sa kvinnorna åt trädgårdsskötsel. Hamnbild från Köln vid floden Rhen, sent 1400-tal. Under medeltiden växte de nordtyska städernas inflytande i den europeiska handeln. På 1300-talet slöt de sig sammun i ett förbund, Hansan, som fick stor både ekonomisk och politisk betydelse i hela Nordeuropa anda in på 1500- talet
de kunde köpa nya varor på marknaden. Samtidigt spred sig användningen av pengar i samhället. Nya silvergruvor öppnades och metallen slogs till mynt av kungar och länsherrar. Då kunde man sälja en del av det man producerat och sedan använda pengarna för att köpa andra varor. Allt detta bidrog till att handeln fick ett uppsving.
Varuströmmarna i Europa följde flera huvudvägar. Ett viktigt stråk löpte längs de gamla sjöfartslederna runt Medelhavet. Kryddor och siden från Kina och Indien nådde via Sidenvägen till östra Medelhavskusten, där far- tyg från Venedig, Florens och Genua tog över. I norra Italien tillverkades exklusiva textilier och hantverksarbeten i glas, läder och metall, som sedan såldes till kungar, adelsmän och kyrkor och kloster i andra delar av Europa. Längs handelsvägarna runt Nordsjön och Östersjön dominerade istället trä, järn, salt, spannmål och torkad fisk. Här slöt sig under 1300-talet en rad nordtyska städer med Lübeck i spetsen samman i ett förbund, Hansan, for att hjälpa varandra. Handelsvägarna från nordost och sydost strålade sam- man i Flandern, nuvarande Holland och Belgien, som blev ett tredje centrum för den nya ekonomin.
Vid sidan av den långväga handeln växte det också fram en lokal handel. På torget i städerna kunde bönderna sälja sitt överskott av spannmål, kött och smör och sedan köpa hantverksprodukter. På så sätt spred sig pen- ninghushållningen i samhället STÄDER OCH BORGARE
Medeltidens städer hade vuxit fram på olika sätt. En del fanns kvar sedan romartiden. Andra hade uppstått kring någon borg, där adelsmannen samlat hantverkare och handelsmän för att de skulle betjäna hans hushåll. Städer växte också upp vid flodmynningar och vadställen, där köpmän träffades för att sälja sina varor. Gemensamt var att handelsplatserna lydde under en herreman och måste betala avgifter till honom. I gengäld fick de hans skydd, något som var viktigt under folkvandringstiden. Men när samhället blev säkrare och städerna rikare lyckades många frigöra sig från furstarna. Med sin täta bebyggelse och sina trånga gränder bakom skyd- dande murar kom städerna att utgöra ett slags öar i havet av medeltidens lantlighet och adelsvälde.
De flesta i städerna var tjänstefolk, grovarbeta- re, tiggare och andra fattiga. Men det var de för- nämsta borgarna som hade makten, de ingick i rådet som styrde över staden. Inom varje yrkes- grupp hade köpmän och hantverksmästare bildat gillen och skrån för att tillvarata sina intressen. De kontrollerade pris och kvalité på varorna och god- kände nya yrkesmän. Den som ville öppna en egen verkstad måste utbilda sig som lärling många år, sedan fara runt mellan städerna som gesäll och slutligen bli godkänd genom ett mästerprov. Men om skrået ansåg att en ny mästare inte behövdes i staden fick han inte öppna någon verkstad där.
Den medeltida borgaren ville förstås att hans verksamhet skulle vara framgångsrik och ge ett överskott. Men han var också påverkad av religiö- sa och moraliska motiv och hänsynstaganden. Det vore till exempel ett tecken på girighet om köp- mannen bedrev handel med högsta möjliga vinst som enda målsättning. Istället måste han sätta ett >>rättvist pris på sin vara. Då fick inte bara tillgång och efterfrågan avgöra, utan man måste också ta hänsyn till hur viktigt det var för människorna att få tillgång till varan. Man fick heller inte låna ut pengar mot ränta, vilket kallades för >>ocker och brännmärktes som ett ogudaktigt sätt att utnyttja människorna. Det är klart att många borgare på olika sätt kringgick sådana regler. Men ändå påverkade denna moraliska ekonomi både tankesätt och handlingsmönster.
Italiensk hantverksbad från 1300- talet. Skräddaren arbetar i butikens inre, och försäljningen sker vid en disk mot gatan.
STRIDEN MELLAN PÅVE OCH KEJSARE
Under högmedeltiden hade den katolska kyrkan sitt största inflytande i samhället. En rad handlingskraftiga påvar arbetade målmedvetet för att frigöra kyrkan från världsliga makthavare och tvinga dem att lyda under kyrkan. Detta ledde till en maktkamp mellan påven och kungar som pågick under större delen av högmedeltiden.
På 900-talet hade det heliga romerska riket av tysk nation uppstått i Europa och det sträckte sig ända från Östersjön till Medelhavet. Kejsaren i riket hade till en början kontroll över kyrkan, utsåg biskoparna och gav dem stora förläningar. Eftersom kyrkans folk inte fick gifta sig var det ingen risk att länen skulle bli ärftliga, något som gjorde att kejsaren kunde behål- la greppet över sitt välde. Men på 1070-talet uppstod en konflikt när påven förklarade sig vara den tyska kyrkans överhuvud med rätt att själv tillsätta biskoparna. Detta accepterade inte kejsaren Henrik IV, vilket gjorde att påven bannlyste honom och befriade adelsmännen från den trohetsed de svurit. Mitt i vintern skyndade sig Henrik över Alperna till påvens residens i Canossa och vandrade barfota den branta vägen upp till slottsporten. På så vis lyckades han få påven att upphäva bannlysningen. Men när Henrik sedan kom tillbaka till Tyskland återupptog han sitt motstånd mot påven.
Likartade konflikter uppstod även i England och Frankrike. Ofta löstes de med kompromisser. Men senare under medeltiden, när kungarna blev starkare, förlorade påven mycket av sin politiska makt.
KORSTÅGEN
Sommaren 1095 manade påven de kristna till ett heligt krig för att återta Palestina från islam. På så vis ville han markera kyrkans ledande roll. Men det var också ett sätt att handskas med de plundringar och väpnade fejder
Kung Balduin I var en av ledarna för det första kristna korståget. Här i kamp med turkar på väg mot Jerusalem. År ma kröntes han till kung av Jerusalem. som fortfarande gjorde livet osäkert i Europa. Genom att mana till korståg mot islam kunde påven vända stormännens aggressivitet utåt och på så sätt bidra till fredligare förhållanden i Europa. Under fältropet Gud vill dete strömmade riddare och fotfolk till korstågsarméerna. Den kristna hären tog vägen genom Konstantinopel och kämpade under hårda strider ner mot Jerusalem, som intogs efter en lång belägring. Efteråt skröt korsfararna med sin grymhet: alla män, kvinnor och barn i den erövrade staden blev skoningslöst ihjälslagna och när de kristna soldaterna marscherade upp till Herrens grav var de färgade av de dräptas blod upp till fotknölarna
Det första korståget följdes av flera. I stor utsträckning finansierades de av norditalienska städer, främst Venedig, för när östra Medelhavskusten hamnade under kristet styre blev det lättare att få kontroll över handelsle derna från Indien och Kina. Men korstågen fick också betydelse på det kulturella planet, genom fredliga kontakter över religionsgränserna. Både i Konstantinopel och i arabländerna fanns en mera utvecklad och förfinad civilisation, där de gamla grekernas skrifter studerats under >>de mörka århundraden då de varit bortglömda i Europa. Tidens främsta veten- skapsmän och filosofer var också araber. På så sätt förmedlades mycket av den lärdom som sedan fördes vidare på de nya universiteten som uppstod i Europa vid denna tid.
I all sin blandning av religiös hänförelse, vinningslystnad och primitiv grymhet var korstågen till Palestina ett uttryck för Västeuropas kraftutveck- ling under högmedeltiden. Samtidigt pressades muslimerna också steg för steg tillbaka genom Spanien, samt på Sicilien. Här blev den kristna landvin- ningen bestående. Men vid östra Medelhavskusten förlorade korsfararna sin makt. Den allra sista staden blev de av med 1291. Det var ungefär samtidigt som högmedeltidens blomstring närmade sig sitt slut i Europa.
FRÅGOR PÅ TEXTEN
1. Tresädet och hjulplogen är exempel på nyheter inom jordbruket under högmedeltiden. På vilka sätt var de ett framsteg?
2. Varför ökade handeln under medeltiden? Vilka var de
viktigaste handelsstråken?
3. Vad var Sidenvägen? Vad var Hansan?
4. Förklara följande begrepp: skrå, gesäll, mästare, ocker. SENMEDELTIDEN
Omkring år 1300 började folkökningen i Europa plana ut. Flera stora svält- katastrofer visade att försörjningen blivit allt svårare. En orsak till detta var att vädret blivit kallare och fuktigare. Under högmedeltidens slutskede hade folkökningen också lett till att man plöjt upp jordar som gav en låg och osäker skörd. Dessutom, hävdar vissa forskare, krävde kungar, adel och kyrka allt högre skatter från bönderna. I en situation då man under normala år knappt kunde livnära sig behövde inte så mycket hända förrän svälten var ett faktum.
Det var alltså en redan försvagad befolkning som drabbades när diger- döden drog fram genom Europa.
DIGERDÖDEN
Historien om digerdöden började for Europas del i staden Kaffa på Krim, en av ändpunkterna på Sidenvägen från Kina. Många italienska köpmän höll till där. År 1346 anlände ett tartariskt krigsfölje österifrån och började belägra staden. Men snart visade det sig att tartarerna drabbats av en svår farsot och de tvingades avbryta belägringen. Innan de gav sig iväg slungade de med hjälp av sina kastmaskiner de döda liken in över stadsmuren.
En tid senare anlände tolv skepp från Kaffa till Italien. De flesta som följde med var sjuka, de hade bölder i armhålorna, svarta fläckar på krop- pen, andnöd och blodiga kräkningar i lungorna. När digerdöden på detta sätt fått fäste spred den sig som en löpeld upp genom Europa. Dödligheten var enorm, de flesta avled inom fyra dagar efter insjuknandet. I städerna kastade man ner de döda människorna i djupa gropar utanför muren, men
Digerdöden på 1300-talet följdes av flera utbrott av pest under de
följande århundradena. Bilden visar några människor som drabbats av böldpest i Tyskland på 1400-talet. Idag vet vi att pesten orsakades av en bakterie som spreds genom råttor och loppor till människan. Pesten är känd från tidigare historien - en av allt att döma lika allvarlig epidemi härjade i Afrika och medelhavs- området åren 541-544. Det anses att senmedeltidens utbrott startade i Kina på 1330-talet. Den spred sig sedan längs Sidenvägen österut och var på så vis ett uttryck för hur världen under denna tid hängde samman. Den unga bondflickan Jeanne d'Arc är fransmännens hjälte från hundra- årskriget. Hon sade sig ha fått Guds uppdrag att rädda Frankrike och lyckades i spetsen för en truppstyrka befria den belägrade staden Orleans. Men senare blev hon tillfångatagen av engelsmännen och dömdes att brännas på bål. Bilden är från 1500- talet, och säkert inte särskilt porträtt- lik
det förekom också att liken fick ligga kvar och ruttna på gatorna. Ofta drabbades människorna av blind skräck inför digerdöden. De flesta såg sjukdomen som Guds straff mot en syndfull mänsklighet. Samtidigt var det många som anklagade judarna för att ha skapat digerdöden genom an förgifta vattnet i brunnarna. Särskilt i Tyskland slaktades judarna i mass- omfattning eller brändes inne i sina hus.
FOLKMINSKNINGENS FÖLJDER
Förmodligen minskade befolkningen med en tredjedel i Europa under digerdöden, som gång efter annan återkom, fast mera lokalt. På den euro- peiska landsbygden fanns det folktomma byar, forfallna gårdar, igenväx- ande åkrar och ängar.
Men för dem som överlevde kunde faktiskt digerdöden innebära bättre villkor. Bristen på arbetskraft gjorde att bönderna kom i ett bättre läge gentemot godsägarna. När dessa ville behålla arrenden och skyldigheter på samma höga nivå som tidigare gjorde bönderna uppror. De kritiserade också orättvisorna i samhället och krävde att man skulle återgå till »gam- mal sedvänja. I versen När Adam grävde och Eva spann, vem var då en adelsman<< speglades drömmen om ett mera jämlikt samhälle.
Nästan överallt slog herrarna ner upproren och tog en blodig hämnd. Ändå gick så småningom en del av böndernas krav igenom. Livegenska- pen försvann från större delen av Västeuropa. Folkminskningen gjorde också att det fanns gott om jord att ta i bruk. När inte all mark behövdes för att odla spannmål fick boskapsskötseln ett upp- sving. Både i städer och på landsbygden tycks män- niskorna ha blivit mera välnärda, med ett större inslag av kött i den mat som tidigare helt domine- rats av vegetabilier.
STARKARE KUNGAMAKT
Under senmedeltiden började kungen få mera makt i samhället. Den ökande penninghushåll- ningen gjorde det möjligt för honom att införa skatter och anställa tjänstemän mot lön. Men för att göra detta måste han sammankalla representanter för de viktigaste grupperna i samhället och få deras samtycke. Tidigast skedde detta i England med hjälp av parlamentet. Adeln och prästerna intog där den förnämsta platsen, men även borgerskapet spelade en betydelsefull roll. Kungen valde gärna sina medarbetare ur borgerliga kretsar för att bli mera oberoende mot adeln. Om inte skatten räckte till kunde han dessutom låna pengar från rika stadsbor. Framför allt kunde kungen stärka sin ställning i krigstider. Då kunde han hävda att landet måste ha en stark led- ning för att försvara sig mot fienden. Förändringen i stridstekniken också något som ledde fram till en star- kare kungamakt. Detta visade sig tyd- ligt under det så kallade hundraårskri- get mellan England och Frankrike.
Det brittiska kungadömet räknade sina anor tillbaka till år 1066, då Vil- helm Erövraren, hertig av Norman- die, invaderade England. Samtidigt som Vilhelm och hans efterträdare befäste sin makt över det nya riket behöll de sina gamla landområden i Frankrike, på andra sidan kanalen. År 1337 bröt krig ut mellan länderna.
Hundraårskriget fördes nästan enbart på fransk mark, där soldathoparna drog runt, skövlade landsbygden och brände städerna. Till en början ham- nade de franska riddarhärarna i underläge. Den engelska armén bestod mest av fotsoldater som stred mot betalning och var utrustade med långbågar. Det var den nya tidens vapen, som hade en sådan genomslagskraft att inte ens riddarnas pansar kunde stå emot pilarna. Det visade sig alltså att Frankrike inte längre kunde försvara sig på gammaldags vis. Adeln tvingades då gå med på att kungen fick skriva ut skatter, så att han kunde skapa en yrkesarmé med modern beväpning. På så vis vände krigslyckan och den engelske kungen tvingades till slut ge upp nästan alla sina områden i Frankrike.
KYRKANS KRIS
Också för den katolska kyrkan blev senmedeltiden en krisperiod då den förlorade mycket av sitt anseende. Den tid var förbi då påven stred mot kungar och kejsare. Under en stor del av perioden bodde han inte ens i Rom utan i staden Avignon, där han nästan blev ett verktyg i den franske kungens händer.
Det fanns också grupper i Europa som vände sig mot prakten och rike- domen som de höga prästerna omgav sig med. Istället framhöll de den fattigdom och enkelhet som präglat Jesus och hans lärjungar när de vand- rade på jorden. I Bibeln talas ingenstans om påvar och biskopar, framhöll den engelske teologen John Wycliff. Han blev en viktig inspirationskälla när bönderna i England gjorde uppror 1381. En liknande roll spelade rek- torn Jan Hus vid universitetet i Prag. Det var honom tjeckiska bönder och hantverkare knot an till när de reste sig mot tyskarnas makt i landet, både inom staten och kyrkan.
Bild från ett slag under hundraårskri get. Till höger ser vi de engelska fot- soldaterna med sina långbågar. De franska soldaterna till vänster är utrustade med armborst, ett annat vapen som moderniserades vid den här tiden och som också bidrog till att de gamla riddarhärarna allt mer hamnade i ett underläge. Armbors- ten hade ännu större genomslag- skraft än långbågarna men var sam- tidigt otympliga dà det tog så lång tid att ladda on. Nästa steg i den tek- niska utvecklingen skedde under 1400-talet då enkla handeldvapen började slå igenom. VID MEDELTIDENS SLUT
Stora konflikter pågick alltså i Europa vid medeltidens slut. Starka under- gångsstämningar förekom också bland människorna. Deras syn på livet utgick från Bibelns förutsägelser att Jesus snart skulle återkomma och döma levande och döda. För somliga var detta något som skrämde, medan andra såg fram mot slutet på all nöd och orättvisa. Inom den senmedeltida konsten spelade också livets korthet och den ständigt hotande döden en viktig roll. Ett vanligt motiv var dödsdansen, ofta framställd som en festlig scen med mat och dryck och glad musik. Bland gästerna stryker liemannen omkring och bjuder upp. Ung eller gammal, fattig eller rik - ingen går säker för hans nyckfulla val.
Men i verkligheten hade samhället genomgått en grundlig omgestaltning under medeltiden. Den växande han- deln och kungarnas allt starkare makt var faktorer som pekade fram mot en ny epok i den historiska utvecklingen. Dödsdansen var ett populärt motiv i senmedeltidens konst, och speglar undergångsstämningarna i Europa efter digerdöden. Denna version kommer från en kyrka i Basel på 1400-talet. Fattig som rik, man som kvinna - ingen slipper undan när döden bjuder upp till dans 1. Hur kan man förklara att folkökningen i Europa stan- nade av kring år 1300?
2. Diskutera digerdöden och dess betydelse i Europa. Hur reagerade människorna på digerdöden? Hur förklarade de sjukdomen?
3. Hur kan man förklara att fattigt folk i många fall fick det bättre efter digerdöden?
4. Vilka var orsakerna till att kungarna stärkte sin ställning under senmedeltiden?
KYRKAN Katolsk betyder allmän eller allomfattande. Kyrkan var verkligen allomfattande under medeltiden. Enorm makt och rikedom. Religionen var ett sätt att förstå världen Livet var en ständig kamp mellan gott och ont Skräcken var att inte hamna i paradiset efter döden Människor kunde sona sina synder genom: pilgrimmsfärder gåvor Samhällsordningen var inrättat av gud
Kyrkan var skattebefriad och hade rätt att kräva skatt av befolkningen (ett tionde)
Kyrkan var kultur och kunskapsspridare genom kloster och universitet
Den utbildning som skedde var oftast i kyrkans regi. Kloster: Böcker producerades, utvecklade jordbruket, Medicinalväxter, Öl, Sjukvård, Örter
De fattiga fanns till så att de rika skulle kunna visa barmhärtighet kam tyckas orättvist men på så vis fick alla en mening med sitt liv, alla hade en plats Katolska kyrkan tog över den positions som Rom haft som politiskt maktcentrum i Europa men blev i stället andligt centrum. kyrkans språk latin. Internationell organisation, den enda som fanns då.
Religionen betydde allt, svårt att jämföra med något idag.
KORSTÅG Korstågen var militära expeditioner som mellan 1096 och slutet av 1200-talet sändes från de västeuropeiska staterna till Mellanöstern med avsikt att "befria" Jerusalem och andra platser från Muslimerna, Dessa platser omnäms i Bibeln. Varför korståg?
Splittrad kyrka med inre problem behövde en yttre fiende
Påven lovade alla deltagare syndernas förlåtelse
Få krig-många sysslolösa krigare
Europa enades i korsets tecken För att kunna förstå korstågen är det viktigt att tänka på den makt religionen hade över medeltidens människor.
Korstågen var ett sätt för kyrkan att befästa sin makt.
. När så påven erbjöd syndernas förlåtelse till alla som deltog i korstågen, flockades stora skaror av anhängare under de kyrkliga fanorna. Europa enades i korsets tecken. Andliga riddarordnar skapades.Riddarmunkar Försvara de kristna och den kristna tron Elitstyrkor Under korstågen erövrades både Syrien och Palestina.
I slutet av 1100-talet återerövras dock dessa områden av muslimerna Riddare bönder män och kvinnor även barn deltog i det första korståget.
100 000 deltagare
300 mil fram till målet (Jerusalem) 1099 erövrades Jerusalem, behölls i nästan 100 år
Ett flertal korståg genomfördes under perioden
Jerusalem återerövras av Muslimerna i slutet av 1100-talet
1290 faller de sista kristna områdena och korstågen är över Korstågens följder
Minnet av de kristnas brutalitet levde länge kvar och finns fortfarande.
Ökad handel och kulturutbyte mellan regionerna
Handeln gav ett ekonomiskt uppsving, mest gynnade var de Italienska hamnstäderna Antikens litteratur och vetenskap återupptäcktes av Europeerna.
De nya idéerna och kulturella influenserna som kom till Europa i samband med korstågen skulle senare ligga till grund för den kulturella storhetstid som kallas renässansen. DEN MEDELTIDA STADEN Liknande fästningar, ständigt förberedda för försvar Ringmur
Vallgrav
Tät bebyggelse
Byggdes på befintlig plats innanför murarna Fem våningar hus
Små städer 1000-2000 inv, under Antiken var städerna större.
köpmännen och borgmästaren bestämde religiös plats, marknadsplats anslutning till en borg varje stad tillhörde en feodalfurste
bättre ekonomi gav krav på frihet
ville ha egna ordentliga lagar
köpte sig fria eller krigade GILLEN OCH SKRÅN
Gille en sorts förening för köpmännen där man tog till vara sina intressen skrå förening där hanverkarna ex skräddarskrået. fanns till för att hålla kvalite och priser uppe samt begränsa konkurrensen Religiösa och moraliska motiv påverkade många av borgarna som sysslade med någon form av affärer. Inte ta ut för stor vinst? Viktigt att ta ett rättvist pris. Inte låna ut pengar mot ränta. SVENSK MEDELTID
Lindisfarnestenen - den äldsta avbildningen av vikingar.
År 793 överfölls ett kloster vid Lindisfarne på Englands östkust av okända män som kommit över Nordsjön. De högg ner munkarna, plundrade och brände. Händelsen väckte uppseende vida omkring. Efter de gångna århundradenas oroliga tider hade situationen i Europa stabiliserats. Nu dök ett nytt hot upp från primitiva folk i den civiliserade världens utkant. Vilka var de? Var kom de ifrån? På en sten finns inristat en bild av överfal- let. En flock hjälmprydda män rusar fram med höjda yxor och svärd. Detta är det tidigaste vittnesmålet vi har om hur de nordiska folken börjar ge sig till känna i Europa. Bilden föreställer det vi idag kallar »vikingar<«, troligen från Danmark.
Ett annat tidigt vittnesmål från den arabiska författaren Ibn Fadlan ger en delvis annorlunda bild av vikingarna. Nu befinner vi oss i andra änden av Europa, vid den ryska floden Volga. Också här började nordmän dyka upp under 800- talet. De kallades »rus« och bjöd ut pälsverk, slavar och vapen på marknadsplatserna längs de ryska floderna. Ibn Fadlan förfäras över deras bristande hygien då de alla varje morgon tvättar och snyter sig i samma tvättfat. Men de bär utsökta kläder, därför att de med stor ihärdighet går in för handel, skriver han.
Den franska bilden från 1000-talet visar normanderna på väg över Engelska kanalen. De kom från ett vikingarike som upprättats på 900- talet i nordvästra Frankrike. Efter att ha segrat i ett berömt slag vid Hastings 1066 skulle de under ledning av sin kung, Vilhelm Frövraren, komma att gripa makten i hela England. VIKINGARNAS VÄRLD
Plundrare och erövrare eller fredliga handelsmän? Vikingarna var bådadera Men gränsen var flytande. Slavarna som vikingarna sålde vid Volga kunde exempelvis mycket väl vara krigsbyte från brutala plundringståg på vägen dit.
Vikingarnas framgångar grundade sig främst på deras sjöfararkonst. Deras långskepp var snabba och hade stor lastförmåga. En seglats mellan Norge och Island tog en vecka. Med ett djupgående under en meter kunde de landstiga på de grundaste vatten och ta fienden med överraskning. De mindre skepp de använde i österled kunde släpas eller bäras från den ena vattenleden till den andra.
Om lokalbefolkningens motstånd var svagt kunde ett strandhugg övergå i erővringståg, och vikingarna bli kvar som härskare. Danskar etablerade sig i västra Frankrike (Normandie) och kontrollerade en tid en stor del av England. Svenskar upprättade riken vid Novgorod och Kiev. Norrmän etablerade sig på Irland och i Skottland. De bosatte sig också på Island och Grön- land, och seglade ända till Amerika.
I mitten av 1000-talet ebbade vikinga- tågen ut. Länderna på kontinenten hade blivit militärt starkare och bättre organi- serade. Under intryck av den kultur som vikingarna mött i Europa inleddes vid den här tiden framväxten av kristna kungadömen i Norden.
Vackert dekorerad silverring från vikingatiden i Danmark.
fürdvagar och bosättningar utifrån Kartan visar vikingarnas viktigaste de områden som senare utvecklades till Sverige, Norge och Danmark Gronland till Amerika Upptäckten Mest spektakulära var resorna via finns beskriven i de isländska sagorna, men ända tills resterna av en skandinavisk bosättning på New- foundland upptäcktes 1960 visste man inte om man skulle ta berättel- serna på allvar. Troligen besökte nordbor från Grönland Amerika
under ett par århundraden för att
hämta virke och handla med lokal-
befolkningen. Bosättningen på Grön-
land levde vidare in på 1400-talet.
I österled nådde vikingatågen till Konstantinopel och Kaspiska havet Det finns forskare som menar att vikingama på detta sätt öppnade en ny nordlig handeislänk mellan öst ach vast, i en tid nar arabernas fram- ryckning försvårat de traditionella handelsvägarna i medelhavs- området Den här lilla bronsfiguren från Rällinge i Södermanland föreställer guden Frej. Att Frej var en fruktbar- hetsgud framgår tydligt. Förkristna riter och föreställningar levde kvar långt efter att Norden kristnats.
TIDIG MEDELTID I SVERIGE
För tusen år sedan fanns inte Sverige som rike. Människorna levde i små jordbruksbygder, skilda åt av vidsträckta ödemarker. I varje sådan bygd fanns stormän, som utmärkte sig genom sin rikedom på jord och trälar. Med hjälp av släktingar och anhängare styrde de över omgivningen och förde krig mot varandra. Makten i samhället var på det viset utspridd i privata händer. Det fanns ingen central offentlig makt som kunde fastställa och upprätthålla lagar som alla måste underordna sig.
Det fanns visserligen ting där alla fria män deltog och där så småningom även kungar valdes. Men kungens uppgifter var begränsade. Han ledde hären eller vikingaflottan, och tjänstgjorde vid de religiösa ceremonier där de gamla nordiska gudarna Oden, Tor och Frej dyrkades. Men dessemel- lan var han beroende av stödet från stormännen ute i bygderna. Ett vanligt sätt att utöka sin makt var att bilda allianser med andra släkter genom gif- termål. Ju fler som lojalt stödde honom, och ju bättre beväpnade de var, desto starkare stod kungen.
Under tidig medeltid bestod alltså Sverige av ett lapptäcke av olika små herravälden. Men ibland kunde någon erövra ledarskapet över ett större område. Stormännen bland svearna i Mälarlandskapen och götarna på slättbygderna på var sida om Vättern kunde exempelvis tidvis erkänna en gemensam kung. På så sätt började större riken växa fram i Norden, först i Danmark och Norge, sedan också Sverige.
En betydelsefull faktor bakom denna utveckling var kristendomens växande inflytande.
KUNGAMAKT OCH KRISTENDOM
År 829 kom den tyske munken Ansgar till svearnas handelsstad Birka på Björkö i Mälaren, där han bedrev kristen mission under några år. Men församlingen gick snart under och traditionellt sett har man menat att svenskarna förblev hedningar ytterligare ett par hundra år. Nyare arkeolo- giska utgrävningar har emellertid visat att det från sent 800-tal och framåt fanns människor i Västergötland som begravdes på ett kristet sätt vilket tyder på att religionen redan då fått ett fäste.
Under den tiden hade stormännen under sina víkingatåg tagit intryck av samhällsordningen på kontinenten. Där spelade ju den kristna kyrkan en central roll och allt fler av de svenska stormännen anslöt sig till den nya tron. Tidigast kristnades Götalandskapen. En milstolpe var när Olof Sköt- konung som första kung år 1008 antog den nya läran.
Under 1100-talet spred sig sockenkyrkorna allt tätare över landet. Redan från början samarbetade kyrka och kung. Med kungens stöd kunde präs- terna lättare sprida sitt budskap. Kungen kunde å sin sida utnyttja kyrkans organisation för att stärka sin kontroll över landet. Starkare kungamakt och kristendom gick på så sätt hand i hand. MOT ETT STARKARE SVENSKT RIKE
| mitten av 1200-talet blev ostgötahövdingen Birger Jarl erkänd som ledare i både göta och svealandskapen. Nu togs flera steg mot ett enat rike. Redan tidigare hade man i flera delar av landet recknat ned så kallade landskapslagar. Nu stiftade Birger Jarl lagar om hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid lagar som gällde i hela riket. Alla skulle i fortsättningen underordna sig samma kung, och bara kungens män skulle ha rätt att bruka våld.
NORGE Under Birger Jarls son Magnus Ladulås stärktes centralmak- ten ytterligare. Tidigare måste bönderna ställa upp som soldater vid orostider. Men nu hade riddarhärarna blivit det främsta stridsmedlet, och böndernas militära insatser var inte längre lika viktiga. Istället genomdrev Magnus att bönderna varje år skulle betala en viss summa i skatt till kungen. Genom Alsnõ stadga 1280 beslutades att stormännen befriades från skatt, mot att de ställde upp med rustade ryttare i kungens tjänst. Därmed uppstod adeln som en grupp med särskilda rättigheter i riket. Nu inrättades också rådet som skulle hjälpa kungen att styra riket och som bestod av bisko- parna och de mäktigaste adelsmännen.
SVERIGE
DANMARK
Samtidigt blev Sverige även på andra sätt alltmer likt det feodala Europa. Också i vårt land växte det fram stora jordegendomar med arrendebönder som måste lämna ifrån sig en del av sin skörd till godsherren. Troligen rörde det sig delvis om före detta trälar som släppts fria av sina ägare, men som istället fick betala en avgift for jorden de brukade. Adelns bönder bru- kar kallas för frälsebönder, kyrkans för kyrkobönder. Härifrån utgick ingen skatt till kronan utan alla avgifter tillföll jordägaren detta var en del av adelns och kyrkans privilegier. Kungens inkomster kom istället från de bönder som brukade kronans jord, kronobönderna, samt från skattebön- derna, som själva ägde sina gårdar. En viktig skillnad gentemot förhållan- dena på kontinenten var att det aldrig uppkom någon livegenskap i Sverige. Däremot levde träldomen länge vidare - först år 1335 förbjöds den slutligen av kung Magnus Eriksson.
För att kontrollera bönder, skatter och adelsmän byggde kungarna upp ett system av fästningar och slott runt om i riket. Hit hörde också större delen av Finland som erövrats genom en serie korståg under 1200-talet.
TRONSTRIDER OCH SLÄKTFEJDER
Men samtidigt som kung och rike stärktes fanns det en inneboende svag- het i det pågående statsbygget. Det var nämligen inte alltid självklart vem som skulle vara kung. I princip kunde alla som härstammade från en tidi- gare regent göra anspråk på kronan. Detta gjorde att landet gång efter annan slets upp av konflikter om makten.
Allra mest omskrivna är striderna mellan Magnus Ladulås ättlingar
Norden ca 1220
utbredning eller inflytelseområden Kartan visar de nordiska rikenas under 1200-talet. Några klara gränser fanns inte
Birger Jarl är begravd i Vanhems klosterkyrka i Västergötland. Där finns också detta porträtt från mitten av 1200-talet som man tror föreställer honom. Aldste sonen hette Birger och ärvde kungakronan. Men samtidigt fick de två yngre sönerna Erik och Valdemar hertigdömen att styra över, nästan som självständiga riken. Detta var vanligt i det feodala Europa och bott- nade i ett synsätt där kungen betraktade riket som en privategendom, son han kunde dela upp mellan sina arvingar. Snart utbröt konflikter mellan sõnerna och genom våld och list lyckades de yngre bröderna ta över nästan hela landet. Hämnden kom genom Nyköpings gästabud< 1317. Birger hade bjudit in Erik och Valdemar till en försoningsmiddag, men över- rumplade dem och satte dem i en källarhåla där de svalt ihjäl. Men då gjorde adeln uppror och drev kungen ur landet.
Striderna pågick generation efter generation. Periodvis fortsatte likväl bygget på en starkare stat, som under Magnus Eriksson då hela Sverige för första gången fick en gemensam lagbok.
CALMARUNIONEN
I slutet av 1300-talet förenades de nordiska länderna i en union, Kalmaru- nionen. Bakgrunden låg dels i de inhemska svenska maktstriderna, dels i släktskapsbanden mellan de nordiska kungahusen.
På 1380-talet var Magnus Ladulás sondotterson Albrekt av Mecklenburg kung i Sverige. Men många adelsmän var missnöjda med hans sätt att styra. Därför vände de sig till Danmarks och Norges drottning Margareta, som även hon härstammade från den svenska kungasläkten. Vid slaget i Falköping 1389 besegrades Albrekts trupper. Unionen bekräftades sedan vid ett möte i Kalmar 1397 där det beslutades att Sverige, Norge och Dan- mark för alltid skulle höra samman. Till kung utsågs Margaretas systerdotterson, Erik av Pommern. Fram till sin död 1412 var det emellertid drottningen som styrde över unionen.
De nordiska länderna var i detta skede svårt här- jade av pesten som återkom i våg efter våg. Samtidigt pågick andra viktiga samhällsförändringar. På Öst- ersjön blev handeln allt viktigare och inom krigstek- niken bidrog armborstet till att fotfolkets betydelse åter ökade. Allt detta satte sin prägel också på den politiska utvecklingen.
Det starkaste och mest utvecklade och folkrikaste av Nordens länder var Danmark och det var också här unionen fick sitt politiska centrum. I sitt styre tog Erik av Pommern starkt intryck av den mäktigare kungamakt som rådde på kontinenten. Han försökte också mobilisera unionen för att ta upp striden mot det tyska handelsförbundet Hansan som kontrolle rade handeln vid Östersjön. På 1420-talet start han ett krig mot de nordtyska handelsstäderna
Denna handelsbod, med två kvinnor. finns i en utgåva av Magnus Eriks- sons landslag, som skrevs på 1300- talet. Det var den första riksomfat- tande lagstiftningen i Sverige. Dess- lagar. förinnan hade landskapen egna Ett sätt att inta en belägrad fästning var att stapla ris och ved mot fäst ningsmuren och tända på. Hettan kunde antända hela fastningen och med detta var striden vunnen. Metoden användes under Engel- brektsfejden och finns återgiven i Olaus Magnus bokverk Historia om de nordiska folken.
ENGELBREKTSUPPRORET
Hansan svarade på Eriks angrepp genom att blockera alla hamnar i Nor- den. Samtidigt drev kungens fogdar in de skatter som krävdes för att finan- siera kriget med allt brutalare medel. De flesta av fogdarna var danskar eller tyskar vilket bidrog till att stärka missnöjet bland de svenska bönder- na. Starkast var missnöjet i Bergslagen, där befolkningen i stor utsträck- ning livnärde sig av gruvdrift och järnexport. Nu ströps inkomsterna genom den tyska handelsblockaden.
Sommaren 1434 utbröt ett uppror mot kung Erik ut under ledning av den lågadlige bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. Bönderna slöt upp i stora skaror. Runtom i landet brände de ner slotten och jagade kungens fogdar på flykt. Efter en tid anslöt sig också större delen av adeln till upp- roret. När Engelbrekt, troligen till följd av en personlig konflikt, mördades i maj 1436, rensade rådsherrarna ut hans anhängare bland befälhavarna och säkrade sin kontroll över situationen.
I den efterföljande historieskrivningen har Engelbrektsupproret ofta tecknats i nationalistiska termen. Det har framställts som att folket reste sig som en man för att slå vakt om Sveriges frihet. I själva verket är det dock tveksamt om den tidens människor tänkte i sådana banor. Bergsmännen ville i första hand återfå goda handelsvillkor för järnexporten. Bönderna ville få ner skatterna. Adelsmännen ville begränsa kungens makt och ta över borgar och lån. I slutändan fick samtliga delvis igenom sina krav. Erik tvingades ge upp sina angrepp på Hansan. Skatterna sänktes, och de utländska fogdarna ersattes av svenska adelsmän.
EN CENTRALMAKT UNDER UPPLÖSNING
Efter Engelbrektsupproret lyckades de danska kungarna bara under korta perioder hävda sin makt över Sverige. Vanligen styrdes landet av en riksfö reståndare. Denne utsågs bland adelsmännen i rådet, men kontrollerade i praktiken bara en mindre del av riket. Resten var uppdelat i län mellan andra stormän. Det rådde ständiga strider om makt och län där olika adelsfraktioner försökte spela ut varandra, varvid vissa sökte stöd hos den danske kungen, andra hos bönderna. Flera gånger utbröt nya uppror och inbördeskrig.
Först mot slutet av 1400-talet, under riksföreståndarna Sten Sture den äldre och den yngre, stabiliserades situationen. Sturarna ville bryta loss Sverige ur unionen och anknöt till minnet av Engelbrektsupproret. För att samla stöd mot sina motståndare vände de sig till bönderna, bergsmännen och städernas borgerskap. På så vis sammankallades i början 1500-talet de första riksdagarna. Jämfört med andra länder var det anmärkningsvärt att bönderna fick delta. Det var ett uttryck för hur deras militāra betydelse växt sedan Engelbrektsupproret, men också för deras starka ekonomiska ställning: i stora delar av landet ägde de det mesta av jorden.
I Europa var medeltidens slut en tid då centralmakten blev allt starkare. 1 Sverige gick utvecklingen i motsatt riktning, med ökad feodal splittring. Fortfarande i början av 1500-talet var rikets framtid oklar. Lokalt storman- navälde under en svag unionskung? En samlad nordisk statsbildning med centrum i Köpenhamn? Eller en svensk stat med Stockholm som huvud- stad?
Förändringar i samhället under medeltiden
jämförelse med nutid
begrepp
Det verkar vara mycket men det är bara typ 25 sidor. Hoppa över: Handelsvägar, 100 års kriget, Vikingar