sem 3

Verksamheter har historiskt sett präglats av privata alternativ, ofta grundade på religiös eller moralisk övertygelse för att stödja den framväxande industriarbetarklassens barn.
Många organisationer drevs av filantropi och välgörenhet. De tidiga barnkrubborna, som startades runt $1830$ - och $1850$ -talet, syftade till att hålla barn borta från gatan och minska barnadödligheten.
Kommunernas ansvar var under lång tid begränsat till ren fattigvård. Det fanns en tydlig uppdelning där välgörenhet skötte barnomsorgen medan det offentliga skötte grundläggande fattigdomsfrågor.
Barn som ingen tog hand om blev föremål för de första Child Welfare-lagarna i början av $1900$ -talet, vilket satte fokus på samhällets kollektiva ansvar för barns välfärd.

Under det sena $1800$ -talet och tidiga $1900$ -talet skedde ett paradigmskifte där man började se barnet som en individ med egna behov, snarare än bara en framtida arbetare.
Pedagogiskt inflytande: Friedrich Fröbels teorier om barnträdgården ( $Kindergarten$ ) introducerades i Sverige under sent $1800$ -tal, där lek, sång och hantverk sågs som centrala verktyg för lärande.
Fokus skiftade gradvis mot barns utveckling i grupp. Man insåg att barn behövde stimuleras intellektuellt och socialt, inte bara matas och hållas rena.
Framväxten av kvinnorörelsen och politiska partier (särskilt Socialdemokraterna) bidrog till att lyfta barnomsorgen som en demokratisk och jämställdhetsfråga.

Under mitten av $1900$ -talet rådde en terminologisk mångfald som speglade klasskillnader och pedagogiska inriktningar:
- Barnkrubba: Heldagsomsorg för de fattigaste barnen, med fokus på vård och hygien.
- Barnträdgård: Halvdagarsverksamhet med fokus på pedagogik, ofta för barn i medelklassen.
- Lekskola: Ett begrepp som blev vanligare under $1940$ -talet för att beskriva den pedagogiska deltidsverksamheten för barn i åldern $4$ till $6$ år.
Debatten gällde ofta om lekskolan skulle vara obligatorisk eller om det skulle vara en frivillig förberedelse för skolan vid $7$ års ålder.

Verksamheten expanderade baserat på två parallella behov:
1. Barnets bästa (Det socialpedagogiska syftet): Att motverka klyftor och ge alla barn, oavsett bakgrund, en bra start i livet genom lek och lärande.
2. Samhällsekonomiska behov (Arbetsmarknadssyftet): Under $1960$ -talets högkonjunktur fanns ett enormt behov av arbetskraft, vilket krävde att kvinnor kunde förvärvsarbeta. Detta drev fram behovet av fullgod heldagsomsorg (daghem).

Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan ( $1934$ ) blev startskottet för en ny välfärdspolitik där barnomsorg sågs som en lösning på sjunkande födelsetal.
$1936$ års utredning: Den första statliga utredningen fokuserade på att professionalisera barnomsorgen och samordna barnkrubbor och barnträdgårdar.
Socialpedagogiska Seminariet: Alva Myrdal startade denna utbildning för förskollärare (då kallade barnträdgårdslärarinnor) för att införa barnpsykologi och moderna pedagogiska metoder i verksamheten.

Det första statliga bidraget infördes $1943$ . Villkoret var att personalen skulle vara utbildad, vilket markerade slutet för ren filantropi och början på statlig styrning.
Detta ledde till en standardisering av kvaliteten och en höjning av yrkets status.

Barnstugeutredningen ( $1968$ – $1972$ ): Detta är den enskilt viktigaste utredningen i svensk förskolehistoria. Den föreslog att termen "förskola" skulle ersätta daghem och lekskola.
Utredningen lade grunden för en enhetsförskola där vård och pedagogik vävdes samman till en helhet (det som internationellt kallas "The Educare model").
Förskolelagen $1975$ : Kommunerna ålades att erbjuda plats till alla $6$ -åringar, vilket var det första steget mot en allmän förskola för alla barn.

Övergången från privata välgörenhetsinrättningar till offentligt finansierade förskolor skedde gradvis under $30$ - och $40$ -talet.
Idag ser vi en hybridmodell där privata aktörer återigen är vanliga, men de lyder under samma nationella läroplan och skollag som de kommunala förskolorna.

Den svenska förskolan har rört sig från bevakning och förvaring ( $1800$ -tal) via socialpolitisk välfärd ( $1930$ -- $1960$ ) till en pedagogisk rättighet och utbildningsform (från $1970$ -talet och framåt).