Centrala litteraturbegrepp

Anslag = Berättelsens inledning där tema och stämning introduceras. Författaren försöker fånga läsarens intresse.

Antagonist = Berättelsens “motståndare”, den “onda” eller den karaktär som hindrar handlingen. Jämför protagonist.

Berättarperspektiv = Ur vems synvinkel handlingen återges. En text berättad i första person berättas i jag-form. En text kan även berättas i tredje person. En allvetande berättare har insyn i alla händelser och alla karaktärers känslor och tankar.

Biografi = bok om en verklig persons liv.

Bildspråk = Att uttrycka något med hjälp av bilder (liknelse eller metafor). Författaren skapar en konkret bild för att uttrycka exempelvis en känsla. Åska, blixtar och dunder - vad kan det signalera för känslor?

Budskap/sensmoral = Vilket budskap uppfattar du att författaren vill att du ska förstå efter att ha läst texten? Har författaren något speciellt budskap eller tydliga värderingar? Vilka, i så fall?

Romanens budskap/sensmoral kan således vara att…

Därför kan läsarens tolkning av budskapet vara att...

Dialog = Replikerna (det som personerna säger) som finns återgivna i texten. Jämför monolog.

Dramaturgisk modell för romaner och noveller. Modellen är en teori om hur en berättelse ofta byggs upp:

Exposition: inledningen till texten, där personer, miljöer och situationer presenteras på ett sätt som väcker intresse.

Konflikt/intrig: Konflikten, eller intrigen, är berättelsens “problem”. Det är detta som skapar spänning i berättelsen och gör att den drivs framåt.

Stegring: Konflikten stegras i intensitet och komplexitet ju längre in i berättelsen läsaren kommer.

Peripeti: Den avgörande vändpunkten i berättelsen.

Upplösning: Konflikten i berättelsen får sin upplösning.

Dramaturgisk modell för film: en teori om hur en berättelse (ett drama) ofta byggs upp: anslag (presentation av personer, miljö, situation), konflikt (det uppstår problem), stegring (”spänningen stiger”), peripeti/vändpunkt (något avgörande som påverkar händelseförloppet sker), upplösning (hur det gick), avtoning (slutscen).

Epik, lyrik, dramatik = Skönlitteraturens tre genrer.

Epik = prosa, det vill säga berättande text, som romaner (längre skönlitterära berättelser) och noveller (kortare skönlitterära berättelser). Lyrik = Poesi (dikter). Dramatik = skådespel (teaterpjäser).

Epilog = Avslutning till en roman. Jämför prolog.

Epok = en längre tidsperiod. Litteraturhistorien delas in i Antiken, Medeltiden, Renässansen, Upplysningen, Romantiken, Realismen, Naturalismen och Modernismen.

Exposition = Den inledande del av berättelsen där nödvändig information om karaktär och miljö presenteras.

Facklitteratur = Litteratur som bygger på fakta och ofta behandlar ett vetenskapligt innehåll.

Förord = När författaren själv eller en annan författare kommenterar verket.

Genre - Ordet genre betyder enligt ordboken: slag, art, sort. En litterär genre är alltså ett slags litteratur. En journalistisk genre är ett slags texttyp. Det finns också olika genrer inom film - kan du komma på några?

Handling/intrig = Händelserna som utspelar sig i texten, pjäsen eller filmen.

Parallellhandling = flera skeenden pågår samtidigt, i till exempel en roman eller en film.

Inre monolog - en persons tankar skrivs ut i berättelsen. (Se även intern konflikt)

Intertextualitet = “litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan ingår i ett nät av relationer till andra texter” (Nationalencyklopedin, intertextualitet, 2015-09-28)

Ironi = Skenbart uttryck för uppskattning som egentligen innebär kritik eller hån, man säger något positivt men menar motsatsen

Karaktär = Person i en skönlitterär text.

Karaktärisering eller personskildring = Hur författaren beskriver/skildrar sina karaktärer. Görs det direkt eller indirekt? Om karaktärens egenskaper, såsom “vänlighet”, nämns är det en direkt beskrivning. Men om författaren låter karaktärens handlingar stå som beskrivningar av dennes egenskaper, brukar man prata om indirekt karaktärisering, eller gestaltning. (Till exempel skulle författaren då kunna visa vänliga handlingar, utan att skriva att “hen är vänlig”.)

Konflikt = Berättelsens konflikt kan exempelvis handla om kampen mellan det onda och det goda, mellan samvetet och lusten.

Extern konflikt - en konflikt mellan två karaktärer i berättelsen.

Intern konflikt - en konflikt inom en människa. En karaktär slits mellan olika tankar eller känslor, exempelvis inför ett beslut eller vägval. Gestaltas ofta i form av inre monologer (en persons tankar skrivs ut i berättelsen).

Romanens huvudsakliga konflikt är huvudkaraktärens relation med sina…

Konflikten i romanen, det problem som driver berättelsen framkan, kan således vara själva resan, eller huvudkaraktärens längtan efter...

Komposition = textens uppbyggnad

Liknelse = Bildspråk. Man liknar två saker, begrepp vid varandra, med hjälp av ordet “som”. ”Kärleken är som en blomma”. ”Din hy är som sammet”.

Metafor = Bildspråk. Liknelser där ordet “som” är borttaget. ”Han är en gris.” Vanliga källor till metaforer är naturen och myter.

Miljöskildring = Hur författaren beskriver/skildrar miljön. Görs det direkt eller indirekt? Genom lukter eller andra sinnen? Genom de olika karaktärernas perspektiv.

Monolog = Ett längre tal från en enskild person/karaktär.

Motiv = Ett slags undertema eller en typsituation. T ex en situation som återkommer i verket eller i flera verk från samma epok: en son söker sin far, omöjlig kärlek över gränserna eller kvinnan av börd, mannen av folket. De återkommande motiven säger ofta något om den tid/epok de är skapade i. Exempel på motiv är: omöjlig kärlek över gränserna, en ensam utvald karaktär som ska rädda hela världen, en utstött karaktär som söker sin rätta plats och därmed sig själv

Nyckelscen – en väldigt viktig scen (kanske just där peripetin uppnås) i en film eller en pjäs).

Peripeti = En vändpunkt i berättelsen. Något (ofta tydligt) avgörande som påverkar händelseförloppet, ofta mot en upplösning av konflikten. Ibland kommer peripetin gradvis.

Prolog = Inledning till en roman. Jämför epilog.

Protagonist = Den karaktär som tvingar handlingen framåt, ofta den “goda”.

Satir = En litterär uttrycksform vars syfte är att håna eller förlöjliga. Ironin är ett viktigt inslag i satiren. Berömda romaner som är satirer är exempelvis Gullivers resor av Jonathan Swift och Candide av Voltaire. Gullivers resor är en satir över samtidens dåliga sociala förhållanden.

Skönlitteratur = Samlingsnamnet för berättelser och andra texter skrivna med konstnärliga mål. Innehållet kan vara påhittat och betraktas som motsatsen till facklitteratur. Skönlitteraturen delas vanligtvis upp i genrerna epik, lyrik och dramatik. Jämför facklitteratur.

Stilfigur = Ett språkligt grepp som används för att skapa en viss effekt. Vanligt inom retoriken och lyriken. Exempel på stilfigurer är hyperbol, liknelse, metafor och anafor.

Symbol = en bild som står för något annat, ofta något abstrakt. Symbol är när ett tecken, en bild eller ett ord får representera något abstrakt eller teoretiskt t ex så är hjärtat en symbol för kärlek, ett par glasögon kan symbolisera civilisation (Flugornas herre), lammet kan representera kristendom, ugglan symboliserar klokhet, fågeln symboliserar fred och frihet.

Tema = Övergripande ämne som genomsyrar verket, d v s vad berättelsen handlar om på ett djupare plan: grundtanken. Vad är berättelsens grundtanke? Vad hittar du för tankar bakom verket? Intrigerna, miljön, berättartekniken och karaktärerna är sådant som tillsammans bidrar till att göra läsaren uppmärksam på temat. Temat finns nästan aldrig inskrivet i berättelsen utan måste tolkas fram.

Tolkning/Att tolka = att ut­läsa och i med egna ord ut­trycka den egentliga eller underliggande inne­börden/betydelsen av en text/en roman/en film/en dikt, som är ut­tryckt i dunkla el. mång­tydiga ord el. på annat svår­begripligt sätt

Tragedi och komedi = Dramatikens två genrer. Tragedin är ett sorgespel, en tragisk pjäs med en tragisk avslutning. Komedin är ett lustspel, med ett lyckligt slut.

Verk = Ibland kan man referera till en roman, en novell, en målning eller en film, som “författarens verk”. Det blir ett mer övergripande ord för upphovsmannens konstverk eller hela skapande. Flera av konstnärens verk går att beskåda på Moderna museet. Selma Lagerlöfs samlade verk finns på Kungliga biblioteket.