Språkhistoria

Språkhistoria

Urgermanska: ca 1000 fkr

Germanska: ca år 0

• Västgermanska (engelska, tyska, holländska)

• Östgermanska (gotiska, utdöd, talades vid svarta havet, Sverige har silverbibeln från 300-talet)

• Nordgermanska (svenska, danska, norska, isländska)

Urnordiska: -800 

• Runristningar finns i hela germanska området men är vanligast i Norden

Runsvenska: 800-1225

• 1225 nedtecknades den äldsta bevarade landskapslagen,  äldre västgötalagen

Fornsvenska: 1225-1526

• 1526 skapas Gustav Vasas bibelöversättning (NT)

Äldre nysvenska: 1526-1732

Yngre nysvenska: 1732-1879

• 1732 tillkommer den satiriska tidskriften Then Swänska Argus av Dallin 

• 1879 kommer Strindbergs “Röda rummet”

Nusvenska: 1879- 

Människor har i alla tider funderat över varför vi talar olika språk. Fram till 1700-talet användes en biblisk förklaring: i en mosebok försöker människor bygga Babels torn som ledde till himlen. Detta sågs som en utmaning mot Gud. Gud bestraffade då folket genom att ge de olika språk att tala så de inte kunde kommunicera för att bygga tornet.

På 1700-talet koloniserade England Indien. Man ser då att det finns likheter mellan sanskrit, latin, engelska och andra europeiska språk.

Den komparativa språkforskningen utvecklar en teori om ett urspråk:

Indo-europeer ska ha levt vid Svarta havet/Turkiet för 6000-7000 år sedan och sedan flyttat västerut/österut. Språken är alltså släkt (ingår i den indoeuropeiska språkfamiljen) som har grenarna romanska, germanska, grekiska och slaviska.

Uttalsförändringar gör att de germanska språken skiljer sig från t.ex romanska språk.

ex.

p→f(v)

pater, père, padre → father, fader, vater

piscis, poisson → fish, Fisch, fisk

d→ t(z)

duo, deux→ two, två, zwei

decem, dix → ten, tio, zehn

k→h

cornu → horn

En annan förändring är att accenten hamnar på första stavelsen. Man betonar alltså i början av ordet (om inte ordet är inlånat)

Andra språkfamiljer är:

Sinotibetanska språkfamiljen: mandarin, thailändska, tibetanska

Semitiska språkfamiljen: arabiska och hebreiska

Finsk-ugriska språkfamiljen: finska och ungerska

Inuitspråken: språken på grönland och norra nordamerika

Vissa språk som t.ex  baskiska i norra Spanien saknar släktspråk.

Urnordiskan (- 800)

Urnordiskan fanns på 800-talet i Sverige, Norge och Danmark. Det finns rester av språket i samiska och finska, ex. ordet konung tros komma från det urnordiska “kuningaz” och heter på finska “kuningas”. 

Spår av språket finns i form av runinskrifter på metall, trä och sten och finns i hela germanska området men är vanligare i skandinavien. Runalfabetet kallas futharken, den gamla futharken består av 24 tecken medan den nya består av 16. Runalfabetet har rikt böjningssystem ( man böjer substantiv, adjektiv och pronomen). Det hade även ljud som inte längre finns ( R:et uttalades med tungan i J-läge).

Ljudförändringar som kallas synkope (akope om det är en slutvokal)  innebar att obetonade vokaler faller bort i vissa ord (ofta a, i, u) då accenten nu låg på första stavelsen.

Man gjorde även det hårda a-ljudet till ett mjukare ä-ljud.

Urnordiska

gastiR → gästiR (i omljud)

gästiR → gästR (synkope)

gästR → gäst bortfall av R

Nusvenska

Man har även efterställd bestämd artikel

ex. the man är mannen på svenska

J och W faller bort i initial ställning

Ex. Jung, Young → ung

Word → ord

Mellan urnordiska och fornsvenska skedde en diftongering; 2 vokaler uttalas tillsammans som ett ljud, av korta vokalen e som blev i+a (man hör 2 vokalklanger efter varandra i samma vokalljud). Vilket gör att de obetonade konsonanterna (k) mjukas upp (blir g).

ex. Eka → iak → jag

Ich → jag

Herz → Hjärta

Erde → jord (iord)

Runsvenska (ca 800-1225)

I slutet av 800-talet enade kung Harald Hårfånger Norge. Många norrmän valde då att flytta till Island. Här lades en grund för både Island och Norge. På 900-talet formades ett enat danskt rike och på 1000-talet formades även det svenska riket. Bildandet av de olika nationerna gav upphov till olika språk: skandinaviska / västnordiska språk: svenska, danska och norska och östnordiska språk: isländska och färöiska.

 Från runsvenska perioden finns ca 3000 runinskrifter på sten och trä, dessa gjordes ofta för att minnas livet av någon avliden.

Världens längsta runskrift finns på Rökstenen och tros handla om ragnarök.  En del är skriven på versmåttet fornyrdislag som använder sig mycket av allitteration.

Under runsvenskan föll konsonanten h om den stod före l,n eller r (i svenska men inte isländska). Diftongen au har också blivit ö. Dock finns dess diftonger kvar i gotlandsdialketen.

Ex.

Isl. auga  → sv. öga

Isl. eyra  → sv. öra

Isl. steinn  → sv. sten

Det finns även personnamn från runsvenskan som lever kvar, exempelvis Sven, Thorsten, Björn, Inga och Astrid.

På 1100-talet kristnades Sverige vilket medförde många latinska namn som Jon och Johan av Johannes, Nils av Nikolaus, David och Maria. Det tillför även det latinska alfabetet (även fast man fortsätter använda runor). Svenskan får även nya ord som har med kyrkan att göra på både latin och grekiska. Sverige blir också del i en ny kultursfär pga klostren med kulturell verksamhet och vi får även översättningar av texter från kontinenten.

Klassisk fornsvenska (1225-1375)

Den klassiska fornsvenskan hade ett rikt böjningssystem bland annat pronomen och substantiv böjs  i olika kasus (=nominativ/genitiv/dativ/ackusativ)(substantiv-/nomenböjning).  

Man böjde i:

genitiv - ägande (kattens, katta)

ackusativ - direkt objekt

dativ - indirekt objekt

Böjningsmönstret gjorde att ordföljden inte var så viktig

Man hade 3 genus:  maskulinum, femininum och neutrum

Verben personböjs och böjs i indikativ och konjunktiv

Ex. Nässlorna blomma (1967)

Man skrev även possessivt pronomen efter huvudordet

Ex. mor min

Man använde sig inte av obestämd artikel

Ex. liten tuva välter ofta stort lass

Predikatet kunde stå först utan att det var en fråga

Ex. Ligger lik a wghvalli = det ligger ett lik på dråpplatsen

Texttyperna utgörs av landskapslagar. 1225 kommer Västgötalagen på latin. Dessa hade enkel meningsbyggnad med allitteration då lagmännen fick lära sig dessa genom muntlig tradition av en annan lagman. Man beskrev ofta exempel istället för själva principen. Dess hade även oftast enkla huvudsatser eller enkla/korta bisatser.

På 1200-talet redigerades också Östgötalagen och Upplandslagen. På 1300-talet kom Dalalagen och Södermannalagen. I mitten av 1350 kom Magnus Erikssons landslag (erikskrönikan) vilket gällde hela riket. 

Texterna från denna period speglar samhällets syn på olika företeelser. Det finns även gåvobrev och testamente från denna tid.

Från 1200-talet och framåt har vi lånord från kristendomen då det var då Sverige kristnades. Låneorden var då från grekiskan eller latin.

Yngre fornsvenska (1375-1526)

Under denna period har vi stort inflytande från tyskan pga hansan och ord (inspirerade) därifrån utgör ca 20% av ordförrådet. Deras gemensamma arbetsspråk var lågtyskan, eller plattyska. Dessutom kom tyska invandrare till Sverige. Många ord har att göra med handel, titlar, administration och stadskultur.

Ex. stad, fru,fröken, räkna, mynt, borgmästare

Man fick även prefix och suffix

Ex. 

Be - betala

För - fördärva

-het, -else, - eri, -erska

Ex. bliva istället för varda, fråga istället för spyria

Man får även adjektiv som slutar på ig

Ex. rolig, tokig

På 1300-talet/1400-talet luckras kassussystemet upp och kvar blir nominativ och genitiv.

Nu får man också nya texttyper: flera olika administrativa texter, översättningar av religiösa texter och riddarromaner och ballader från andra europeiska länder.

Äldre nysvenska (1526-1732)

1600-talet är den svenska stormaktstiden. Axel Oxenstierna organiserar och administrerar riket och nationalstaten växer fram. Texterna vid kungens kansli var påverkade av tyskan och linet och bildade det som kallas kanslisvenska. 

På slutet av 1600-talet blir det franskan som man lånar in mest ord ifrån.

Reformationen sker även på denna tid. Bibeln på nationalspråket blir normerande vilket gör språket mer enhetligt.  Nya testamentet översättas 1526 men har ingen enhetlig stavning, ex. mig kunde skrivas misch, mig eller meg. Översättningen gjordes av Olaus Petri på Gustav Vasas order. Olaus Petri använde sig då av Martin Luthers tyska översättning från grekiskan. Gustav Vasas (hela) Bibel kommer 1541. Det finns även ålderdomliga böjningar kvar i Bibeln. På denna tiden är Bibeln den enda boken alla hade oavsett klass och blev en viktig del av reformationen . Av Bibeln fick vi namn, uttryck, ordspråk och den försökte även använda konsekvent stavning. 

I.o.m stormaktstiden producerades fler texter, ex. Hercules, skriven på hexameter, av Stiernhielm (1598-1672). Han var starkt emot tidens inflytande från franskan men gillade dock tyskt inflytande. I Hercules använder Stiernhielm gamla fornnordiska ord som han tyckte skulle komma tillbaka. 

Agneta Horn skrev en av de tidigaste självbiografierna på svenska ca 1647. Hon var adelsman, barnbarn till Axel Oxenstierna. Pga rådande utbildningsomständigheter var hennes språk ofta vardagligt och friskt. Här beskrivs hur hon snäser av en uppvaktare som hon inte vill veta av, eftersom han har blivit till allmänt åtlöje tidigare under kvällen.

Yngre nysvenska (1732-1879)

Olof von Dalins tidskrift Den swänska Argus släpps 1732 och markerar därmed början för den yngre nysvenskan då den använder ett för tiden nytt språk med mycket översättningar. Argus var en rollfigur ur den grekiska mytologin, en jätte med hundra ögon. På samma sätt som jätten skulle tidskriften ha gott om vakande ögon på omvärlden. 

På 1700-talet kom de första böckerna om svenskans stavning, grammatik och ordförråd. Under perioden strävar man efter standardisering av språket för att göra det enhetligt t.ex gällande stavningen.  

Idéströmningen upplysningen är utmärkande för perioden. Vetenskapsakademin och vetenskapliga sammanhang blir allt vanligare. Här skrev man på svenska för att nå ut till fler. Vetenskapsakademin instiftas och deras skriftserie författades på svenska (ej latin).

1734 kommer Swerige rikes lag med typiskt svenskt ordförråd  och meningsbyggnad (ej så påverkat av latinet och tyskan).

Från 1700-talet har vi en rad författare som tillhör det svenska kulturarvet och vår svenska kanon, t.ex

Bellman

Ana-Maria Lenngren

J-H Kjellgren

Olof von Dalin

Svenska Akademien instiftades 1786 av Gustav III och hade i uppgift att vårda det svenska språket. På akademins uppdrag gav diktaren och akademiledamot Carl Gustaf af Leopold ut Afhandling om Svenska stafsättet (1801) och där försökte han finna regler som skulle förklara den stavningen som rådde. Leopold föreslog även svenskare stavning av främmande ord, exempelvis “kaffe” istället för “café” eller “familj” istället för “famille”.

Svenska Akademiens Ordlista öfver det svenska språket (SAOL), utgiven första gången 1874, fick en stark effekt på det svenska språkets stavning. År 1893 kom också den första delen av den stora Svenska Akademiens ordbok. 

Under 1700-talet lånar vi in många ord från franskan som används vid hovet. I slutet av perioden, dvs 1800-talet får vi många stora svenska författare t.ex Erik Johan Stagnelius, Esaias Tegnér, CAr Jonas Love Almqvist, Fredrika Bremer, Victoria Benedictsson och August Strindberg.

Fredrika Bremer (1801-1865) gjorde i mitten av 1800-talet en resa till USA och skrev om sina intryck i Hemmen i nya världen 1853-1854.

1879 kommer Strindbergs Röda rummet . Strindbergs stil är ny för tiden och han skriver enkelt, med enkel meningsbyggnad. Hans stil är “så modern” att hans verk har fått markera en gräns i svensk språkhistoria. I romanen håller Strindberg högt tempo i dialoger, miljöer och funderingar. Han använder ofta talspråk och vardagliga, “fula” ord. I

Det är nu högtyska som får stort inflytande på svenskan. Gustav Vasa lånade pengar av Hansan för att besegra danskarna och handeln med tyskarna stärktes. Under Gustav II Adolf och det trettioåriga kriget fortsatte inflödet.  Med de tyska soldaterna som tagit värvning i den svenska armén, och militärer kom tyska militärtermer: soldat, armé, korpral och furier. Även allmänna ord som till exempel antasta, förolämpa och gurgla kom in i svenskan under den här tiden. Många av lånen är även översättningslån, alltså där man översätter delarna i ett sammansatt ord ordagrant, exempelvis fick vi ordet “stormakt” av “grossmacht” . 

På 1700-talet nådde det franska inflytandet sin höjdpunkt, särskilt under Gustav III:s regering (1771-1792) då adeln och hovet var mycket intresserade av franskan då den var ett tecken på bildning och kultur. Många av lånorden har därför överklassanknytning som parfym, champagne, kostym och choklad. Även den franska politiken inspirerade till många lånord som debatt, ironi, sarkasm och intellektualitet. I början av 1800-talet får Sverige en svensk släkt på tronen som tar med sig fler ord som omelett, diplomat och socialism. Det franska inflytandet minskade under andra halvan av 1800-talet och 1900-talet, mycket till förmån för engelskan. 

Från sista halvan av 1700-talet kom engelskan mer på allvar, det var många sjötermer då engelska flottan var starkast i världen - som logg, kutter och brigg men även mat och dryck, termer som kex, portvin och punsch. Under 1800-talet fortsatte de engelska lånorden att komma in. Storbritannien med sin industriella tradition och USA med sin starka ekonomi och de svensk-amerikanska förbindelserna påverkade kraftigt det svenska ordförrådet: jobb, trust, strejk och reporter är några exempel från 1800-talet.

Nusvenska (1879-)

1906 får vi en stavningsreform som leder till ett förenklat stavningssystem

Ex. hv → v

fv → v

at → t

dt → t/tt

Pluralformen av verben försvinner i alla texttyper från 1960-talet ( “vi gick” istället för “vi gingo” och “vi åt” istället för “vi åto”). I talspråket hade pluralformerna försvunnit för länge sedan. Utmärkande för tiden är även inlåningen av engelska ord, främst pga många människor studerade på universitet.

Efter andra världskriget ökade USA:s och Englands inflytande på Sverige och ersatte tyskan som första främmande språk i svenska skolor. Amerikansk musik, filmer, böcker, informationssamhällen och teknologi är starka faktorer som gynnar användningen av engelska över hela världen. Sverige beskrivs som ett av de mest amerikaniserade länderna i Europa. Vi använder ofta engelska namn på nya produkter i annonser och reklam. Många gånger använder vi engelska uttryck fast det finns svenska alternativ. De engelska orden behåller också sitt uttal, något de franska inte gör. Engelskan har även mycket starkare ställning än vad franska någonsin haft. I många svenska storföretag används engelskan som koncernspråk  och mycket vetenskaplig litteratur skrivs direkt på engelska för att få mer internationell spridning. Alla EU-länders språk är officiella språk inom EU. Det betyder att svenska politiker kan tala och skriva på svenska i EU:s parlament, kommissionen, rådet, kommittéer och utskott.  

En språklag med mål att stärka det svenska språkets ställning instiftades 2009, där anges svenska som huvudspråk i Sverige och samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani chib som de nationella minoritetsspråken. Lagen har 4 mål: att svenskan ska vara huvudspråk i Sverige, att det ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, att den ska vara vårdad, enkel och begriplig och slutligen att alla ska ha rätt att bruka och utveckla svenskan, modersmål, nationella minoritetsspråk och andra främmande språk.