Biologi prov 1
Systematik (s. 314-318)
Biologiska artbegreppet
Det biologiska artbegreppet innebär att två individer är av samma art om de under naturliga förhållanden kan få en fertil avkomma tillsammans.
Binär nomenklatur
Detta kännetecknar hur man skriver en arts vetenskapliga namn. Först kommer släktnamnet, och sedan artnamnet. ex. Homo sapiens, Canis lupus, Pica pica, osv. Släktnamnet skrivs med stor bokstav och artnamnet med liten bokstav.
Levande organismers indelning
Levande organismer indelas i följande:
Domän
Rike
Fylum
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Art
monofyletisk grupp
kallas ibland för naturlig grupp. i en monofyletisk grupp ingår alla arter som har en gemensam anfader.
Växters indelning
vad är en växt?
En växt är en autotrof organism som innehåller kloroplaster med klorofyll och som genom fotosyntes kan skapa sin egen näring. Deras cellväggar består av cellulosa.
Exempel på växter är landväxter, gröna alger och sjögräs.
Växternas utvecklingslinje:

Växterna utvecklades från alger, troligen från kransalgen. Detta skedde för ca 500 miljoner år sedan. Först efter algerna, alltså de första landlevande växterna var mossor som inte har kärl eller rötter utan som har rhizoider (små tunna trådar som fäster i underlaget) och har vatten och näringsupptag genom bål, de tar alltså in direkt i blad och stam från luften och vattnet i marken. Mossorna förökar sig sexuellt med sporer. Sedan kom ormbunksväxterna som också är sporväxter, men dessa hade kärl och rötter som gjorde vatten-och näringsupptaget lite annorlunda. Dessa tar endast upp vatten genom rötterna genom ett rottryck (som vi återkommer till senare). Kärlen är xylem och floem, xylemet är ansvarigt för vatten och näringstransport och går från rötterna till stammen till bladen. Floem är ansvarigt för sockertransport och andra organiska ämnen från fotosyntesen och kan gå åt båda hållen. Efter dem kom fröväxterna. De nakenfröiga växterna kom först, dessa har kärl. Nakenfröiga växter förökar sig med frön som inte är gömda i frukt. De använder ofta kottar istället. Gömfröiga växter utvecklar istället frön som är gömda i frukt.
Mossor
Mossor är sporväxter som saknar kärl. De har istället rhizoider som liknar små trådar som fäster i underlaget. Men närings och vattenupptaget sker direkt in i bladen och stammen. (likna vid en ‘sponge’ som absorberar vatten). De reproducerar sexuellt genom sporer och asexuellt genom exempelvis fragmentering (en bit av mossplantan lossnar och sprids till en ny plats, där kan en ny planta växa upp).
livscykeln ser ut på följande vis:
En spor sprids från en mossplanta och börjar gro. Den växer upp till en gametofyt (en mogen mossplanta) som antingen är hanlig eller honlig och då antingen bildar spermier eller äggceller. För att en hanlig gametofyt ska kunna befrukta en honlig gametofyt behövs en vattenfilm så att spermierna kan simma över till honplantan. (Gametofyterna är haploida precis som sporerna de vuxit upp från). Vid befruktning bildas en diploid zygot som växer upp till en diploid sporofyt (ett långt smalt skaft med en sporkapsel längst upp.) sporofyten växer ovanpå den mogna, haploida gametofyten. Inne i sporofytens sporkapsel sker meios, som gör att sporerna inne i sporkapseln blir haploida, och därmed får mer variation i sitt DNA. När sporkapseln öppnas och sporerna spridits kan nya plantor växa upp från de haploida sporerna och cykeln börjar om på nytt.
Ormbunksväxter
Ormbunksväxter är kärlväxter som förökar sig sexuellt med sporer. De har vatten och näringsupptag genom rötterna i xylem och floem (mer om detta senare).
Ormbunkens livscykel ser ut på följande vis:
Från en haploid spor växer det upp en ung haploid hjärtformad gametofyt. En mogen gametofyt bildar ägg och spermier. Äggcellerna blir befruktade av spermierna (ormbunkar behöver även de vatten för att kunna reproducera). Det befruktade ägget växer upp till en diploid (n+n→2n) sporofyt (en liten ormbunke). När sporofyten mognat så kan man se att det på undersidan av bladen finns sporgömmor eller sporangium. Inuti dessa sker meios som gör att sporerna blir haploida. När gömmorna öppnats och spridit sporerna kan nya gametofyter växa upp och livscykeln börjar om på nytt.
Till skillnad från mossorna är den självständiga växten hos ormbunken diploid, medans den är haploid hos ormbunkar.
Men båda har generationsväxling, alltså att växten genom cykeln växlar mellan två generationer, en haploid och en diploid generation.
Nakenfröiga växter (gymnospermer)
Nakenfröiga växter bildar frön som inte är gömda inuti frukter eller bär. De brukar istället använda strukturer som kottar. Nakenfröiga växter har inga eller få blommor. Gymnospermer sprider pollen med hjälp av vind, djur eller vatten.
Gömfröiga växter (angiospermer)
Gömfröiga växter bildar frön som sitter gömda inuti ett fruktämne. De är blomväxter. Gömfröiga växter är den största landlevande gruppen av växter. De sprider sin pollen m.h.a pollinerare.
Svampfysiologi
Svampars livscykel
Svampar bildar sporer (i basidier om de är basidiesvampar eller i sporsäckar om de är sporsäcksvampar) Sporerna är haploida och växer upp till att bli hyfer. Hyfer från olika sporer förenas så att det bildas hyfer med två haploida cellkärnor i varje cell. Efter detta bildar hyferna ett extra tätt mycel som bildar en sporkropp/fruktkropp. På hattens undersida (basidiesvamp) bildas basidier med fyra sporer. När två haploida cellkärnor smälter samman bildas en diploid kärna som sedan genomgår meios. De fyra haploida kärnorna som bildas omges av cellmembran och utgör de färdiga sporerna. Dessa sporer sprids sedan och ger upphov till nya hyfer, och så börjar cykeln om.
Svampar har även de generationsväxling, men den haploida fasen är mycket större än den diploida. Svampen blir bara diploid precis innan sporbildning. Olika miljöfaktorer påverkar om reproduktionen blir sexuell eller asexuell (den asexuella reproduktionen kallas avknoppning). Hos jästsvampar kan diploida celler föröka sig asexuellt de med.
Basidiesvamp
Basidiesvampar är svampar som har sina sporer i basidier på hattens undersida. Dessa basidier kan ha olika strukturer, som rör, åsar, skivor eller taggar.
Sporsäcksvamp
Sporsäcksvampar är svampar som har sina sporer i sporsäckar och inte i bestämda strukturer. ex. röksvamp.
Svampcell
Svampceller har cellväggar av kitin till skillnad från växter som har cellvägg av cellulosa.
Hyfer
Hyfer är tunna trådar som bygger upp svampen, basically svampcellerna. Dessa bygger upp mycel och fruktkropp.
Septa
Septa/septum om många, är skiljeväggar mellan svampcellerna. De möjliggör plasmautbyte.
Sporkropp
Den synliga delen av svampen. Innehåller basidier eller sporsäckar.
Mycel
Ett tjockt nätverk av hyfer under marken
Mykorrhiza
En mutualistisk symbios mellan ett svampmycel och ett träds rötter. Mycelet lindar sig runt trädens rötter och ökar ytan för vatten och näringsupptag. I utbyte får svampen organiska ämnen och socker från trädet.
Lavar
En mutualistisk symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen skyddar algen/cyanobakterien från uttorkning och bidrar med närsalter och mineraler som den kan ta upp från underlaget. I utbyte utnyttjar svampen algen/bakteriens kvävefixering och organiska ämnen. Alltså den får syre och socker (från fotosyntesen hos algen/bakterien).
Växters vävnader
Rot
I roten hos växterna sker vatten och näringsupptag genom ett rottryck (mer om det sedan). I rotspetsen finns tillväxtvävnad (meristem) och detta fortsätter växa genom hela livet.
Stam
I stammen finns xylem och floem. Stammen är det som bygger upp och håller växten upprätt.
Blad
I bladen finns de fotosyntetiserande cellerna. Ett blad har ett vaxlager, epidermis, palissadceller och svampvävnad samt klyvöppningar och slutarceller. (mer om respektive delar senare)
Epidermis
Epidermis är ett skyddande lager, en “hud” (över epidermis finns ett vaxlager). I epidermis skyddar från uttorkning och reglerar vatten och gasutbyte.
Klyvöppningar
Klyvöppningar sitter (främst) i bladets undre epidermis. De är dessa som ‘egentligen’ reglerar gas och vattenutbytet. De kan öppnas och stängas (göras bredare och smalna av) m.h.a slutceller.