filosofi

Urämne – elementet som allt i universum skulle kunna bestå av. Filosofer försökte förstå världens uppkomst och dess mest grundläggande beståndsdelar. Thales ansåg till exempel att vatten var det primära urämnet, eftersom allt liv behöver vatten och det finns i olika former. Anaximenes föreslog luft. Empedokles föreslog att de fyra klassiska elementen var de grundläggande komponenterna (vatten, eld, luft och jord).

Förändring – allt förändras, förändring är det enda verkliga. Det enda som är verkligt är förändringen. Om man försöker uppleva någonting, om man går in och ut och in och ut från ett klassrum. Världen förändras, det går inte att uppleva världen på samma sätt två gånger. Varje ögonblick är unikt på grund av de subtila och ofta osynliga förändringar som sker. Oavsett om vi försöker göra samma sak två gånger blir det inte exakt samma eftersom omständigheterna är annorlunda, vi och världen har förändrats.

Matrealism – filosofisk ståndpunkt som hävdar att verkligheten i grunden består av materia. Allt som existerar, även medvetande och mentala tillstånd. Materialister anser att allting är produkter av och förklaras bäst av materia, och att materialism förklarar mentala fenomen som resultat av fysiska processer i hjärnan. En stol är verklig eftersom den går att ta på. Hade jag och min hjärna inte funnits inte heller den smärtan. Känslor är verkliga men de existerar som atomer som allt annat.

Determinism – hävdar att alla händelser, inklusive mänskliga handlingar och beslut är bestämda av tidigare orsaker och naturlagar. Alltså, om vi visste allt om universums nuvarande tillstånd och alla naturlagar skulle vi kunna förutsäga allt som skulle kunna ske i framtiden. Varje händelse har en specifik orsak. Alla tillstånd och händelser i universum är resultatet av tidigare händelser och de fysiska lagar som styr. I en strikt determinism finns ingen slump eller fri vilja. Allt sker via en orsakskedja som inte går att bryta.

Atomer – det finns och existerar en minsta byggsten från början. Denna lära upptäcks under antiken, det finns en minsta byggsten (atom), men nu kan man se att man kan dela upp en atom till det minsta som är kvar. Alltså protoner, elektroner och neutroner, och dessa i sin tur kvarkar. Atomer styrs av naturlagar. Om allt följer naturlagar menar en determinism att allt i universum, även mänskligt beteende, går att förutspå. Det leder till att fri vilja är en illusion till exempel.

Naturlagar – grundläggande principer som visar hur universum fungerar. Regler som styr beteendet hos den fysiska världen och allt finns i den. De är universella, konstanta och beskrivande. Exempel på naturlagar är gravitationslagen, elektricitet och magnetism.

Objektiv idealism – kombinerar element av idealism objektiv verklighet. Den grundläggande idén är att verkligheten är mental och andlig snarare än materiell. Objektiv idealism erkänner också en verklighet som existerar oberoende av den individuella upplevelsen, men som fortfarande är av andlig eller idébaserad natur. Objektiv idealism menar alltså att verkligheten är idébaserad, och att världen är beroende av ett medvetande (universell idé). Platon är central inom den objektiva idealismen. Den ställer frågor om hur världen kan existera om den är en andlig natur. Den skapar en bro mellan att se världen som antingen enbart materiell eller enbart mental och tillåter en syn där idéer har en objektiv existens.

Subjektiv idealism – hävdar att verkligheten endast existerar endast i medvetenheten hos individer. Allt som vi upplever och hur vi uppfattar världen är beroende av våra individuella sinnen och perceptioner. Det vi kallar verklighet är alltså en produkt av våra mentala upplevelser och medvetande.  Subjektiv idealism menar att verkligheten är beroende av subjektet, inget existerar utanför vårt medvetande. Om ingen ser eller upplever något, kan det inte anses existera. De ställer frågor om hur vi kan förstå och beskriva verkligheten. Skeptisk inställning till empiriska observationer och vetenskapliga metoder eftersom de alltid är färgade av subjektiva upplevelser.

Sinnevärld – detta är den värld vi upplever med våra sinnen. Här finns allt vi kan se, röra och höra, som människor, djur, växter och föremål. Världen är föränderlig; saker kan födas, växa och dö.

Idévärld – En högre och mer bestående verklighet som innehåller perfekta idéer eller former av alla saker. Enligt Platon är varje sak i sinnevärlden bara en ofullständig kopia av dess perfekta idé i idévärlden. Till exempel finns det en perfekt idé av en blomma i idévärlden, medan den verkliga blomman i sinnevärlden kan vissna eller vara missformad.

Idé – enligt Platon en perfekt och oförändrad version av något som existerar i en högre verklighet, kallad idévärlden. Till exempel finns det en perfekt idé av ”skönhet” eller ”stol” som är oförändrad och evig. Den verkliga världen där vi ser olika stolar eller exempel på skönhet, är bara skuggor eller kopior av dessa perfekta idéer. De är grundläggande idéer i sinnevärlden.

Tänkande – Platons syn på tänkande är kopplat till hans idéer om verklighetens natur och kunskap. Han menade att tänkande är en central process för att nå verklig kunskap. Det fanns något som kallade dialektik där man diskuterade och argumenterade för att nå djupare förståelse som en del av tänkandet till att förstå verkligheten. Tänkandet är ett sätt för själen att få kontakt med idéerna i idévärlden. När vi tänker på ”skönhet” är vi i kontakt med dessa perfekta former. Tänkandet handlar också om minnets roll, ”den perfekta blomman” har funnits i vår hjärna sedan innan vi föddes – sinnevärlden. Platon menade också att åsikter är osäkra och kan ändras medan verklig kunskap är stabil. Tänkande bör uppnå kunskap. Man måste också vara kritisk mot andra och sig själv för att uppnå kunskap. Platon menade att det högsta målet för tänkande är att förstå idén om det goda. Idén är grunden för all kunskap.

Förnuft – Förnuftet är den mest avancerade och ädla formen av kognition. Platon såg förnuftet som det som möjliggör förståelse av det eviga idéerna och sanningarna. Genom förnuftet kommer människan i kontakt med den högre verkligheten. Skillnaden mellan sinnen och förnuft, alltså den sinnliga världen och den intelligenta. Sinnena ger oss information om den föränderliga, materiella världen. Förnuftet är det som kan se och förstå de oföränderliga och eviga idéerna. Förnuftet ger oss en djupare och mer stabil förståelse av verkligheten. Förnuftet hjälper oss förstå koncept som rättvisa, skönhet och det goda i deras perfekta former. När man använder förnuftet tänker man abstraherat och inte bara på det vi ser och hör i sinnevärlden. Enligt Platon är det via förnuftet vi kan förstå vad som är rätt och fel. Platon ansåg också att utbildning är avgörande för att utveckla förnuftet.

Sinnesintryck – Sinnesuttryck refererar till de upplevelser som vi får genom våra sinnen, alltså det vi ser, hör, känner, luktar och smakar. Sinnesuttryck är kopplade till den materiella och föränderliga världen, sinnevärlden. I den världen kan vi uppleva allt som är fysiskt, inklusive människor, djur och föremål. Men eftersom sinnevärlden ständigt förändras är dessa upplevelser alltid ofullständiga. Platon menade att sinnesuttryck bara ger oss en skugga av den verklighet som existerar i idévärlden. Sinnesuttryck kan alltså ge oss viss information, men inte verklig kunskap. Till skillnad från förnuft som ger kunskap, ger sinnesuttryck mer åsikter. Alltså tyckte Platon att förnuft är viktigare.

Kunskap – Handlar om förståelsen av verklighetens natur och de eviga sanningarna. Platon menar att den sanna kunskapen är kopplad till idévärlden. Kunskap är inte bara fakta, utan en djup förståelse av de eviga och oföränderliga idéerna. Kunskap kommer genom rationellt tänkande och filosofisk reflektion. Att använda förnuftet och komma i kontakt med idéerna och förstå deras natur. För att komma fram till kunskap ska man också genom tänkandet använda sig av dialektik, där man diskuterar osv för att komma fram till sanningen och förnuftet, alltså kunskapen. Enligt Platon är kunskap det som är rätt.

Sinnesintryck – ”Att vara är att bli uppfattad”. Det uttrycker hans grundläggande idé att objekt och fenomen endast existerar i den mån att de uppfattas som verklighet. Utan sinnesuttryck finns alltså ingen verklig existens för dessa objekt. Berkeley menar att det är våra sinnesuttryck som ger oss kunskap om världen. När vi ser, hör eller känner något så är det direkt verkligheten. Han förnekar existensen av en materiell värld som är oberoende av sinnesupplevelser. Allt vi vet och känner om världen kommer genom våra sinnen. Varje individs sinnesuttryck är unikt. Olika människor kan ha olika sinnesuttryck för samma sak. Han tyckte inte man kan ha kunskap om något man inte upplevt. Vi kan inte ha kunskap om en stol om vi inte sett flera stolar. Berkeley menade också att Gud spelade en stor roll inom sinnesuttryck, Gud uppfattar allt och ger dem existens.

Medvetande – ”Att vara är att bli uppfattad” visar att han ansåg att existensen av objekt är beroende av att de uppfattas av ett medvetande. Utan medvetenhet, ingen verklighet – objekten existerar endast i den mån de uppfattas.

Kropp – en materiell substans. Kroppen är något med fysisk form och kan mätas i tid och rum, konkret och har en massa. Kroppen följer de fysiska lagarna. Han menade att kroppen fungerade som en maskin, alla delar är som en klocka t.ex. Kroppen åldras, blir sjuk osv.

Själ – icke materiell substans, tänkande sak. Själen har inte en fysisk form och kan därför inte mätas i massa. Själen är den del av individen som tänker, känner och upplever. Själen upplever känslor och är den del där vilja finns och beslut tas. Han menade också att själ och kropp påverkar varandra, stress kan leda till huvudvärk osv, smärtor leder till själen också till exempel. Kroppen kan försvinna medan själen består, själen är odödlig.

Tvivel – decartes systematiskt ifrågasätter allt han tror sig veta för att nå fram till absolut säker kunskap. Genom att tvivla på allt som är osäkert ville han nå en punkt där han kunde bygga kunskap på en stabil grund. Först skulle man ifrågasätta sinnesuttrycken, dessutom åtskilja drömmar och verklighet och till sist ifrågasätta han matematik och logik. Detta används än idag där man undersöker ny kunskap om det stämmer.

Tänkande – tänkande är alla former av mental aktivitet, inklusive att tvivla, förstå, bekräfta, vilja osv. Han ansåg att det enda man inte tvivla på var att han själv fanns som tänkare. Tänka är själens funktion. Tänkande är en icke-fysisk aktivitet som inte går att mätas på samma sätt som kroppsliga fenomen. För att nå kunskap måste man tänka klart och logiskt.

Gudsbevis – enligt han hade alla idéer om perfektion och oändlighet, han menar att dessa idéer inte kommer från oss på grund av vi är begränsade och imperfekta. Han menar då att källan till dessa idéer är Gud. Hans Gudsbevis är att en perfekt varelse måste existera, eftersom existens är en egenskap av perfektion. Gud är den perfekta varelsen och därför är det inte bara en idé, utan något som existerar i verkligheten. Eftersom vår tanke om Gud är klar och tydlig så är den sann, Gud existerar. Dessutom anser han att eftersom vi har möjlighet att tänka och filosofera så är Gud anledningen till att våra tankar inte är bedrägliga.

Påståendekunskap – kunskap som uttrycks i form av påståenden. Det kan vara sant eller falskt. ”Stockholm är Sveriges huvudstad”. Tre kriterier måste uppfylla tre krav, tro, sanning och ha tillräckliga bevis för att tro på det.  

Sinneserfarenhet – refererar till den information som vi får genom vår syn, hörsel, känsel, smak och lukt. Flera filosofer menar att vi får kunskap genom sinnesuttryck.

Minnet – identitet och personlig kontinuitet. Locke menar att vår identitet är beroende av vårt minne av tidigare erfarenheter. Vad händer med vår identitet om man blir dement? Minnet kan vara felaktigt dock, kan vi lita på våra sinnen? Våra minnen kan förändras med tid.

Induktiv slutledning – man drar en generell slutsats baserad på specifika exempel eller observationer. Eftersom solen stigit upp varje dag i våra liv, kan vi dra slutsatsen att solen stiger upp varje dag. En observation leder till en slutsats. Alla svanar jag sett är vita à därför är alla svanar vita. Kunskapen är inte säker, det kan finnas svarta svanar man inte sett. Ju fler observationer desto starkare slutsats.

Deduktiv slutledning – slutsatsen är nödvändigt sann om premisserna är sanna. Mer säker än induktiv slutledning. Alla människor är dödliga, sokrates är en människa, sokrates är dödlig. Alla fåglar har vingar, en sparv är en fågel, sparvar har vingar = sanning.

Omedelbar insikt – typ av förståelse som inträffar omedelbart och utan mellanliggande steg av rationellt tänkande. Att veta något direkt, utan att kunna förklara exakt hur man kom fram till det. Man kan till exempel komma på att något är falskt direkt. En inre visshet. Platon förespråkade omedelbar insikt, man är född med kunskap. Den saknar ofta bevisbarhet. De kan ibland vara subjektiva och komma från folks känslor. Exempel kan man se att en person talar sanning utan att förklara sanning. Eller man kan lösa ett matteproblem utan att gå igenom alla detaljer.

Korrespondensteorin – ett påstående är sant om det endast överstämmor med verkligheten. ”Gräset är grönt” är sant om gräset faktiskt är grönt i verkligheten. Om ”vatten fryser vid 0 graders Celsius” är sant måste det stämma överens med fysiska lagarna.

Koherensteorin – påståendet är sant om det passar in i en helhet av andra påståenden. Om en ny vetenskaplig hypotes stämmer överens med befintlig forskning anses den vara sann. Ju bättre ett påstående passar in bland annan kunskap, desto större sannolik är det att det är sant. Bra när man ska hantera komplexa koncept, till exempel matte eller filosofiska resonemang.

Pragmatisk sanningsteori – sanning bedöms utifrån hur bra det påståendet fungerar i praktiken. Om en idé leder till framgång, uppfyller förväntningar eller löser problem anses den vara sann. Relaterad till mänskliga erfarenheter och hur den navigerar oss i livet. Sanning är inte statisk utan ändras när nya erfarnheter och information kommer. ”Vaccination är effektiva i att förhindra sjukdomar”.

Konsensusateorin – sanningen inte nödvändigtvis är absolut, kan vara beslut av kollektiva beslut. Det som är sant kan variera beroende på kulturell, social eller historisk kontext. Dialog och diskussion för att nå sanningar. Sanning uppnår när parter i en diskussion fritt och rationellt enas om vad som är sant. Utan påtryckningar. Till exempel vetenskapliga överenskommelser och sociala normer.

Rationalism – vissa kunskaper är medfödda eller kan erhållas genom förnuftet och logiska sammanhang, oberoende av sinneserfarenheter. Människan har förmågan att nå insikt genom att använa eget intellekt. Descartes menade att kunskaper är medfött. Kunskap som är säker och universell, till exempel matte, kan uppnås genom förnuftet. Med hjälp av dedektivt tänkande kan människor upptäcka dessa sanningar. 2+2=4 är logiskt tänkande, förnuft.

Empirism – all vår kunskap ytterst härstammar från erfarnheter vi fått av våra sinnen. Utvecklas från erfarenheter. John Locke menade att vi föds som en tom tavla. Solen går upp varje morgon à den går alltid upp. Locke, Berkeley och Hume var empirister. Hume var mer skeptisk.

Locke – Vi föds som en tom tavla utan erfarenheter. Kritik mot rationalismen om medfödda idéer. Det finns primära och sekundära kunskaper, äpplets färg är primärt medan smaken är sekundär (olika för personer). Kunskap är begränsad.

Hume – All kunskap kommer från sinneserfarnheter och observationer. Inga medfödda idéer. Intryck är det vi får med sinnena (se, höra röra osv) och idéer är det vi bildar med intrycken. Idéer      utan intryck är meningslösa ”svart enhörning” inga intryck stödjer den idéen. Vi kan aldrig direkt observera orsaken till en händelse, vi ser bara att visa händelser följer andra, som när vi sparkar på en boll. Han ifrågasatte induktivt tänkande, vi har ingen logisk grund att tro på att framtida händelser påverkas av tidigare.

Medfödd kunskap – oberoende av erfarenhet, 2+2=4. Rättvisa och moraliska uppfattningar. De är universella. Descartes och Kant trodde på medfödd kunskap.

Sinnesintryck – direkta upplevelser om världen omkring oss. Vad vi ser, hör, känner, luktar eller smakar. Ger oss direkt erfarenhet och observationer.

Orsaksprincip – varje effekt har en orsak. För varje händelse finns det en eller fler specifika omständigheter som ligger till grund för händelsen. Om en glödlampa tänds är det för elektricitet strömmar in i den. Orsaksprincipen hjälper till att forma hypoteser. Hume menar att vi aldrig kan observera orsakssamband, vi ser bara att vissa händelser följer varandra. Vi kan se att A ofta föregår B, men vi kan inte veta att A orsakar B.

Kunskapsteoretisk idealism – medvetenhet den primära källan till kunskap. Verkligheten och våra upplevelser formas av våra sinnen och tänkande. Idealister menar ofta att den materiella världen inte existerar oberoende av våra sinnen och medvetande. Uppfattningen av verkligheten är alltid färgat av subjektiva erfarenheter. Kant var detta.

Kritisk idealism – Kant. Han kritiserade både rationalisterna och empirilisternas syn på kunskap och ville förstå gränserna för mänsklig förståelse. Om vår kunskap om världen är formad av vårt medvetande och våra sinnen (idealism), finns det en objektiv verklighet som vi inte kan uppfatta direkt (kritik). Betonar vikten av kritiskt granska de metoder och antaganden vi använder för att få kunskap.

Kant – kritisk idealism. Utvecklade en moralfilosofi som betonar pliktetik. Moraliska handlingar bedöms utifrån deras överenstämmelse med universella moraliska lagar.

Erfarenhetskunskap (a posteriori) – grundar sig på praktiska erfarenheter och observationer snarare än på teoretiska eller abstrakta principer. Det vi lär oss i direkt interaktion med världen. Man kan lära sig cykla, laga mat osv. Enligt empirister som Locke och Hume ses erfarenhetskunskap som en primär källa till kunskap. De hävdar att i slutändan kommer kunskap från sinneserfarenhet, vilket innebär att vi måste observera och experimentera för att förstå världen.

Förnuftskunskap (a priori) – vi använder vårt intellekt och vår förmåga till logiskt tänkande för att dra slutsatser eller förstå koncept. Den bygger på deduktivt och induktivt resonemang. Rationalister hävdar att vi kan nå kunskap om verkligheten genom att använda vårt intellekt, utan att alltid behöva lita på vår sinneserfarenhet. 2+2=4 som är sann oavsett erfarenhet eftersom de bygger på logiska och rationella principer.

Åskådningsformer -   Empirism, rationalism, idealism

Kategorier – Kant introducerade begreppet kategorier som är ett grundläggande begrepp som strukturerar vår erfarenhet och förstår världen. Kategorierna är kvantitet, kvalitet, relation och modalitet. Kategorierna är medfödda strukturer i vårt medvetande.

Tinget i sig – Kant som syftar på den objektiva verkligheten som existerar oberoende på vår perception eller medvetande. Två nivåer i tinget. Fenomen: värld vi upplever med våra sinnen, det vi kan observera. Den verklighet vi kan förstå och beskriva, men alltid filtrerad genom vårt sinne och våra kategorier. Noumen: refererar till den verklighet som existerar oberoende på vår perception, utan de begränsningar som vår erfarenhet sätter.