Pharmacology Exam Notes

Perifera Nervsystemet Farmakologi (PNS)

Presynaptisk Reglering av Frisättningen

  • Frisättning sker från nervterminal där transmittorsubstanser lagras i vesiklar.
  • Aktionspotential aktiverar nervterminalen, vilket leder till kemisk frisättning.
  • Aktiviteten i nervterminaler kan reglera frisättningen.
  • Två typer av presynaptisk reglering:
    • Homotrofisk reglering (autoinhibition, hämmning).
    • Heterotrofisk reglering.

Homotrofisk Reglering (Autoinhibition)

  • Innebär hämmning av frisättning.
  • Transmittorsubstans som frisätts reglerar sin egen frisättning.
  • Aktivering av nervterminal → frisättning av transmittorsubstans (kemisk signal).
  • Transmittorer påverkar aktiviteten i nervterminalen genom presynaptiska receptorer.
  • Autoinhibition (negativ feedback): hämmad frisättning genom att transmittorer stimulerar presynaptiska receptorer på egen cell.
  • Agera som en agonist mot egen receptor.
  • Receptorer kan vara Gi protein-kopplade: stimulering minskar mängden frisatta transmittorer.
  • Autoreceptorer: Gi hämmar adenylatcyklas (AC) → minskad cAMP → minskad frisättning pga minskning av Ca^{2+}.
  • Studie exempel: Utan autoreceptorn (presynaptisk receptor) kommer hög stimuli att ge hög utsläpp av transmittorsubstansen (noradrenalin).
  • Läkemedel (LM) som agonister mot Gi-kopplade presynaptiska receptorer inhiberar frisättningen.
  • Antagonister förhindrar inhibition och ökar frisättningen av transmittorsubstanser.

Heterotrofisk Reglering

  • Sympatiska nervsystemet: Noradrenalin som transmittorsubstans.
  • Parasympatiska nervsystemet: Acetylkolin.
  • Systemen har motsatta fysiologiska effekter.
  • Sympatisk aktivering kan påverka frisättningen av acetylkolin (heterotrofa).
  • Inhibering orsakad av andra transmittorer än systemets egna transmittorer.
  • Båda systemen har receptorer för den andras transmittorer.
  • Noradrenalin (NA) frisatt från sympatiska nervsystemet inhiberar parasympatiska nervsystemet.
  • Studie exempel: Adrenalin (från sympatiska nervsystemet) bromsar frisättningen av acetylkolin från sin nervterminal.

Co-transmission

  • Co-existerande mediatorer: frisättning av något annat än den huvudsakliga transmittorer i samma nerv terminal, t.ex. peptider.
  • Olika funktioner och frisätts som svar på olika stimuli och ger olika effekt som tsm kan förstärka respons i målorganet.
  • Klassiska transmittorer: Noradrenalin (NA), Acetylkolin (ACh), serotonin, dopamin, GABA, Glutamat.
  • Dessa frisätts inte från samma nervterminal samtidigt (Dale’s princip).
  • Kväveoxid kan frisättas av samma nervterminal som acetylkolin.
  • Noradrenalin från sympatiska kan man se frisättning av ATP från samma nerv terminal som noradrenalinet.
  • Dale´s princip: Frisättning av endast en typ av transmittor från samma nerv terminal.

Mål för Läkemedel (LM)

  • Använda transportproteiner för att påverka upptag av prekursorer.
  • Använda enzym för att påverka syntes av transmittor.
  • Använda receptorer för att påverka postsynaptiska receptorer.
  • Exocytos, frisättning process spänningsberoende jonkanaler.
  • Postsynaptiska receptorer är de som finns på målcellerna (vävnaderna) dvs om man verkar på dem mha LM så kommer läkemedlet ha en direkt effekt på de glatta muskulaturerna i t.ex mag-tarmkanalen.
  • Presynaptisk receptor är den som finns på själva nervterminalen.
  • Transportör vs. Receptor: Receptor förmedlar signal, transportör transporterar substanser över cellmembran.

Nervsystem

  • Autonoma NS (sympatiska och parasympatiska): 2 nervcell.
  • Somatiska NS: 1 nervcell.
  • Sympatikus: nervcellskroppar i bröstregionen.
  • Parasympatikus: nervcellskroppar i hjärnstammen och längst ner.
  • Somatiska NS: nervcell från ryggmärgen till skelettmuskulatur, lång axon, frisätter acetylkolin.
  • Receptorer på skelettmuskulaturen (somatiska NS): Nikotinreceptorer.
  • Parasympatiska och sympatiska NS: målceller/målorgan är oftast glatt muskulatur i vävnaden (glatt muskulatur i blodkärlens väggar, i mag-tarmkanalen, i ögat osv).
  • Sympatiska NS: första nervcellen har en kort axon och omkopplingen till nästa nervcellen ligger långt ifrån målcellen.
  • Parasympatiska NS: första nervcellen har en lång axon och omkopplingen till nästa nervcell ligger väldigt nära målcellen och ibland omkopllingen ligger i själva målorganet/målcellen.

Signalering i Ganglier

  • Både sympatiska och parasympatiska: acetylkolin frisätts från preganglionära nervcell.
  • Receptorer aktiverade av acetylkolin: nikotinreceptorer.
  • Sympatiska NS: noradrenalin frisätts efteråt och aktiverar adrenerga receptorer.
  • Parasympatiska NS: acetylkolin frisätts till slut och verkar på muskarinreceptorer.

Kolinerg Transmission

  • Acetylkolin (ACh) som transmittor.
  • Noradrenalin bryts ner i nervterminalen där den frisätts.
  • Kolinerg effekt vid somatiska och parasympatiska, men inte sympatiska.
  • Syntes av ACh sker i nervterminal:
    • Kolin tas upp via transportör.
    • Kolin binder till Acetyl-CoA → ACh via enzymet kolinacetyltransferas.
    • ACh lagras i vesiklar och frisätts.
  • Nedbrytning av ACh sker i synapsklyftan:
    • ACh → Kolin + acetat/ättiksyra via enzymet acetylkolinesteras.
    • Mycket bryts ner i synapsklyftan och en liten del i vesiklar.
    • Kolin tas tillbaka in i nervterminalen och återanvänds.
  • ACh verkar på kolinerga receptorer (Muskarinreceptorer och Nikotinreceptorer).

Nikotinreceptorer

  • Jonkanal-kopplade receptor (ligandaktiverad receptor).
  • Pentamer struktur (5 enheter).
  • Varje enhet har 4 transmembrana regioner.
  • ACh binder på N-terminalen.
  • Katjoner (positiva joner, t.ex., natrium, kalcium) strömmar in och skapar depolarisering.
  • LM effekt beror på vilken nikotinreceptor som aktiveras (t.ex., effekt i somatiska NS kräver LM som inte påverkar ganglier).

Effekter vid Stimulering av M-receptorer (Muskarinreceptorer) (Parasympatisk Stimulering)

  • Ögon:
    • M3 receptorer i sfinktermuskel stimuleras → muskelkontraktion, mindre pupil (mios).
    • M3 receptorer i ciliarmuskeln stimuleras → Muskelkontraktion, ackommodation av linsen (bättre närseende).
  • Ökad sekretion från körtlar.
  • Kontraktion av glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen → ökad rörlighet i tarmarna, ökad sekretion från körtlarna.
  • Urinblåsa: kontraktion av glatta muskler → större tryck → kan orsaka urinläckage.
  • Luftvägar: kontraktion i glatta muskulaturen → mindre diameter, svårare att andas.
  • Hjärta: dämpar aktiviteten, minskar hjärtfrekvensen.

Agonister till Muskarinreceptorer (Pilokarpin)

  • Binder direkt till muskarinreceptorer.
  • Används vid:
    • Glaukom: minskar trycket i ögat genom att skapa sekretion som minskar kammarvätskan.
    • Muntorrhet: ökar saliven.

Antagonister till Muskarinareceptorer (Antikolinergika, Tropikamid)

  • Blockerar muskarina receptorer och hindrar ACh att binda.
  • Används vid:
    • Ögonspegling: förstorar pupillen.
    • Sekretoriska tillstånd: minskar sekretion i körtlar.
    • Astma: relaxering av glatta muskulaturen i luftvägarna.
    • Inkontinens: minskar tryck på urinblåsan.
  • Bieffekter:
    • Stor pupil → ljuskänslighet, suddig syn på nära håll.
    • Takykardi (hjärtklappning).

Enzymhämmare (Acetylkolinesterashämmare)

  • Hämmar enzymet acetylkolinesteras från att nedbryta ACh.
  • Mer ACh i synapsklyftan → ökad aktivitet av postsynaptiska receptorer.
  • Används vid:
    • Alzheimers.
    • Myastenia gravis (drabbad skelettmusklatur).
    • Tarmatoni (nedsatt muskelaktivitet i tarmar).
  • Skillnad mellan acetylkolinesterashämmare och muskarinagonist: hämmare tar mer tid, påverkar nikotinreceptorer också → kramper.
  • Organofosfater (nervgaser): irreversibla acetylkolinesterashämmare → överaktiv parasympatisk nervsystem → döden; behandlas med muskarinantagonist intramuskulärt.

Läkemedel som Påverkar Frisättning Processen av Acetylkolin (Botulinumtoxin)

  • Förhindrar exocytos.
  • Tas upp i nervterminaler genom endocytos och påverkar snap-25 proteiner och hämmar frisättningen av ACh.
  • Används vid:
    • Spastiska tillstånd i muskulatur (kramper).
    • Kronisk migrän (spec fall).
    • Överaktiv urinblåsa.
    • Minskar svett från svettkörtlarna.
  • Farmakologisk effekt: muskelförlamning.

Nikotinreceptorer som Målprotein

  • Autonoma NS (ganglier i sympatiska och parasympatiska NS).
  • Skelettmuskulatur (somatiska NS).
  • Autonoma och centrala nevsystemet.
  • Agonister: gangliestimulering och effekt i CNS.
  • Antagonister: ganglieblockerande.
  • Somatiska NS:
    • Icke-depolariserande medel = Nikotin Receptorantagonister
    • Depolariserande medel = Nikotin Receptoragonister
  • Nikotin Agonister: ökad aktivitet i både para och sympatiska nervsystemet; finns inga LM som verkar på detta sätt.

Nikotinantagonister

  • Blockerar ACh verkan på receptorer.
  • Hexametonium (ganglieblockerare): lågt blodtryck, minskad saltsyrasekretion, torr i mun och hals, förstoppning.

Läkemedel som Påverkar Kolinerg Transmission - Skelettmuskulatur (Somatiska)

  • Används vid behov av relaxering.
  • Nikotinreceptorer:
    • Stimulering och blockering ger muskelrelaxering.
    • Normalt: ACh stimulerar receptorn → Na strömmar in → depolarisering → aktionspotential → muskelaktivitet.

Muskelrelaxerande Medel

  • Kompetitiv nikotinantagonist (Icke-depolariserande medel - tubukurarin): blockerar ACh bindning → ingen depolarisering → ingen muskelaktivitet → relaxering.
  • Nikotin Agonist (Depolariserande medel - Suxameton): aktiverar receptorn → långvarig depolarisering → receptor stängs av → ingen repolarisering → muskeln tröttnar → relaxering; kortverkande.

Noradrenerg Transmission

  • Noradrenalin (NA) som förmedlar signaler.
  • NA aktiverar receptorn i sina målorgan i PNS och har effekter på CNS.
  • Syntes av NA sker i nervterminalen:
    • Tyrosin tas upp via transportör och omvandlas till Dopa mha tyrosinhydroxylas.
    • Dopa omvandlas till Dopamin av dopa-dekarboxylas och sedan till NA mha Dopamin-Beta-Hydroxylas.
    • NA lagras i vesiklarna.
  • Adrenalin frisätts från binjuremärgen och härstammar från NA med enzymet fenyletanolamin en metyltransferas.
  • Återupptag 1: NA tas upp av transportproteiner.
  • Stimulering av presynaptiska autoreceptorer minskar frisättningen (Gi-kopplad).
  • Nedbrytning av NA sker i nervterminalen med monoaminoxidas (MAO).
  • COMT bryter ner NA och adrenalin i adrenerga terminaler och i kroppen.
  • Signalen avslutas genom återupptag och nedbrytning.

Adrenerga Receptorer

  • Alfa och beta receptorer.
    • {\alpha}_{1} aktiverar Gq protein → fosfolipas C → ökad IP3 och DAG.
    • {\alpha}_{2} (autoreceptor) aktiverar Gi protein → minskad adenylatcyklas → minskad cAMP.
    • {\beta}{1}, {\beta}{2} och {\beta}_{3} aktivering leder till Gs protein aktivering som i sin tur stimulerar adenylatcyklas = ökning av cAMP.

Effekter vid Stimulering av Adrenerga Receptorer

  • Sympatisk stimulering.
    • Radiär muskel (dilatatormuskel): stimulering av {\alpha}_{1} receptorer → kontraktion → stor pupill (mydriasis).
    • Vasokonstriktion: stimulering av {\alpha}_{1} receptorer på blodkärlen → höjer blodtrycket.
    • Vasodilation: stimulering av {\beta}_{2} → minskar blodtrycket.
    • Bronker: stimulering av {\beta}_{2} → relaxering av glatt muskulaturen i luftrören → vidgning av luftvägarna.

Noradrenerga Agonister

  • Oselektiva:
    • Stimulerar både alfa och beta receptorer.
    • Indikationer = anafylaktisk chock.
  • Beta-2-selektiva:
    • Stimulerar bara {\beta}_{2} receptorer i luftvägar (bronker).
    • T.ex., terbutalin → relaxering av glatt muskulaturen i luftvägarna → vidgning av luftvägarna → astma.
  • Alfa-2-selektiva:
    • Stimulering av sympatiska nervsystemet leder till en ökad hjärnaktivitet/hög blodtryck så hur används detta för hypertoni (de som har högt blodtryck)?
    • jo, det är en alfa 2 vilket är en autosynaptisk receptor som är kopplad till en Gi protein = stimulering av det leder till aktivering av Gi proteinet som ger mindre aktivitet av adenylatcyklas= mindre cAMP= mindre frisättning av noradrenalin (att man dämpar den sympatiska aktivitet och minska blodtrycket i det fallet).

Noradrenerga Antagonister

  • Oselektiva beta-antagonister:
    • Binder bara till beta receptorer (B1 eller B2).
    • Hypertyreos, essentiell tremor.
  • Beta-1-selektiva antagonister:
    • Selektiva för B1 (hjärta) och påverkar hjärtats kontraktion, hjärtfrekvensen, och njurarnas aktivitet.
    • Mot hypertoni, angina pectoris.
  • Alfa-2-selektiva antagonister:
    • Mot depression.

Enzymhämmare (MAO)

  • Målprotein: enzymet monoaminoxidas (MAO) som bryter ner NA.
  • Hämning av MAO → minskad nedbrytning → mer NA tillgängligt för frisättning.

Transportproteiner (NET)

  • Återupptagshämmare (målprotein är NET) → mer Noradrenalin i synapsklyftan.
  • Mot depression.

Transportörer in i Vesiklar (VMAT)

  • Leder till bättre frisättning av NA.
  • Hämning ger mindre exocytos.
  • Ökar frisättningen av monoaminer utan att påverka exocytos. Läkemedlet tas upp i nervterminaler via NET, tas upp i vesikeln via VMAT o då kommer noradrenalin att ta sig ut därifrån (dvs man får ett utbyte i vesiklar mellan noradrenalin och Lm) vilket ger en ökad mängd noradrenalin fritt i terminalen, och pgv den stora mängden kmr den att kunna transportera ut via transportören. På det sättet har man förändrat transportörens aktivitet så den kan transportera in Lm och ut noradrenalin. så mer noradrenalin frisätts via transportör inte via exocytos.

Andra Mediatorer

  • Peptiderg transmission: Preprohormon → Prohormon → peptider i vesiklar som frisätts.
  • Neuropeptid transmission: bildas i nervcellskroppen (soma), transporteras till nervterminal med vesiklar, och frisätts därifrån.
  • Peptider: opiodia t.ex kodein, morfin.
  • Neuroendokrina mediatorer: olika hormoner från könskörtlarna.
  • Kväveoxid (NO): Co-transmittor (mediator/signalmolekyl i CNS, etc.) → aktiverar guanylatcyklas (GC) → GTP till cGMP → relaxering av glatt muskulaturen. Används vid kärlkramp.

Hypertoni (Hjärt-kärl Farma)

Hjärt-Kärlsystemet

  • Två pumpsystem: systemisk och lungcirkulation.
  • Hjärtcykel:
    • Systole (pumpfas): högt tryck.
    • Diastole (vilofas): lågt tryck.

Blodtryck

  • Hydrostatiska trycket som blodet utövar på blodkärlens väggar.
  • Bestäms av:
    • Hjärtats minutvolym (HMV) = (slagvolym * hjärtfrekvens).
    • Motståndet i kärlen (perifer resistans).
  • Vasokonstriktion och vasodilatation: Arterioler är uppbyggd av endotelceller och runt om finns glatt muskulatur som kan antingen kontrahera eller slappna av/relaxera.
  • Ca^{2+} är viktig för kontraktionen.

Blodtrycksreglering

  • Nervös reglering (autonoma nervsystemet):
    • Baroreceptorer känner av blodtrycket och skickar signaler till hjärnan.
    • Högt blodtryck: minska kontraktionskraft, hjärtfrekvens, och vasodilation.
    • Lågt blodtryck: ökad hjärtfrekvens, ökad kontraktion och vasokonstriktion.
  • Hormonell reglering:
    • Adrenalin (binjurar): vasodilatation.
    • Angiotensin 2 (RAAS): blodtrycket ökar.

Adrenoreceptorer

  • {\alpha}_{1}: glatta muskulaturen runt blodkärlen → kontraktion → ökad perifer resistans.
  • {\alpha}_{2}: hämning av noradrenalinfrisättning.
  • {\beta}_{1}: hjärtat & njurar → ökad hjärtfrekvens, kontraktionskraft, stimulering av renin (RAAS).
  • {\beta}_{2}: blodkärl, luftvägar, livmoder → dilatation av glatt muskler med beta-2-receptorer bl.a runt blodkärl, luftvägs vidgning och en relaxation av muskulaturen i livmodern.
  • Låg konc av adrenalin kommer binda till beta 2 receptorer då de har högre affinitet till varandra och ger vasodilatation.
  • Hög konc av adrenalin binder till alfa 1 och beta 2- receptorer. Men då alfa 1 ger vasokonstriktion kommer dess effekt att övervinna.

Renin-Angiotensin-Aldosteronsystemet (RAAS)

  • Aktiveras av lågt blodtryck i njuren.
  • Njuren producerar renin → omvandlar angiotensinogen (lever) till Angiotensin 1 → omvandlas till angiotensin 2 mha angiotensinkonvertas (ACE).
  • Angiotensin 2 effekter:
    • Vasokonstriktion (AT1 receptor i blodkärl) → ökad perifer motstånd.
    • Ökad aldosteronfrisättning (AT1 receptor i binjurar) → ökad reabsorbtion av $Na^{+} → ökad blodvolym ökad blodtryck
    • Ökad aktivitet i sympatikuspåslag (AT1 receptor i CNS) → ökad blodtryck.

Hypertoni (Högt Blodtryck)

  • Över 140/90 mmHg.
  • Primär hypertoni: ingen underliggande orsak (vanligast).
  • Sekundär: beror på en underliggande sjukdom.
  • Skador av hypertoni:
    • Vänsterkammarhypertrofi.
    • Ateroskleros.
    • Vaskulär demens.
  • Man ska kunna målproteinet, verkningsmekanismen, effekten och biverkningarna.

Läkemedel som Hämmar RAAS (Förstahandsalternativ vid Hypertoni)

  • ACE hämmare: stoppar enzymet ACE från klyva angiotensin 1 till angiotensin 2 → minskad bildning av angiotensin 2 → minskade effekter och minskad blodtryck.
    • Biverkningar: Rethosta, hypotoni, fosterskador.
  • AT-1-antagonister (eller AEB) (Kandesartan, losartan (-sartan)):
    • LM blockerar AT-1 receptorn i kärl och binjurar vilket gör att angiotensin II inte kan utöva sin effekt.
      • Farmakologisk effekt: Kärlvidgning → sänks blodtryck. Minskad aldosteronfrisättning. Sänkt sympatikusaktivitet.
      • RAAS hämning kan ge fosterskada, gravida ska ej använda. Här får man hypotoni också. Varför får man inte rethosta ? för i detta fall blockeras ej ACE-hämmare !!
  • Reninhämmare (aliskiren):
    • Binder till och hämmar renin → hämmar bildningen av angiotensin 1 och därmed bildning av angiotensin 2 → minskad bildning och minskad effekt av angiotensin 2.
      • Farmakologisk effekt: Kärlvidgning → sänks blodtryck. Minskad aldosteronfrisättning. Sänkt sympatikusaktivitet
      • Får ej användas av gravida då man tror RAAS hämning har fosterskadande effekt.

Diuretika (Vätskedrivande)

  • Hämmar reabsorption av natrium i nefronet → mer Natrium stannar i urin o ger ökad urinvolym→mer vatten lämnar kroppen då vatten binder till natrium = minskad blodvolym → minskad hjärtminutvolym → blodtrycket minskar.
  • Tre typer.
  • Tiazider (Bendroflumetazid):
    • Hämmar reabsoption av natrium och kloridjoner i distala tubuli genom att hämma målproteinet “ Na/Cl transportör “ i distala tubuli. (effekten).
    • Biverkningar: Blodtrycksfall, hypokalemi, hyponatremi, alkalos.
  • Loop Diuretika (Furosemid, torasemid):
    • Hämmar reabsoption av natrium, kalium och kloridjoner genom att hämma målproteinet som är en NA/K,CL Co-transportör som i vanliga fall återupptar Na, 2 Cl och kalium där vattnet följer med passivt i Henles slynga.
    • Biverkningar: Blodtrycksfall, hypokalemi, hyponatremi, alkalos.
  • kaliumsparande diuretika utan aldestronhämmande effekt (Amilorid):
    • Hämmar reabsoption av natriumjoner och hämmar utsöndringen av kalium.
    • Biverkningar: hyperkalemi; kombineras ofta med hydroklortiazid.
  • kaliumsparande diuretika med aldosteron hämmande effekt (Spironlakton):
    • De är antagonister, blockerar aldosteron receptorer i distala tubuli → aldosteron kan ej verka → minskad natrium reabsorption och minskad kalium sekretion → Na utsöndring ökar, kaliumutsöndring minskar
    • Biverkningar: hyperkalemi.

Kalciumantagonister

  • Blockerar spänningsstyrda kalciumkanaler i hjärtat → mindre $Ca^{2+}$ inflöde.
  • Dilatation/relaxation av glatt muskulatur runt blodkärlen.
  • Minskad kontraktionskraft och impulsspridning i hjärtat.
  • Oselektiva (Verapamil): verkar mest på hjärtat.
    • Biverkningar: bradykardi, förstoppning.
  • Kärlselektiva (Amolodipin): verkar mest på blodkärlen.
    • Biverkningar: huvudvärk, reflextakykardi, vätskeansamling.

Adrenerga Antagonister

  • Alfa-antagonister:
    • Alfa-1-selektiv inhibering: vasodilatation (Sänkt blodtryck)
  • Beta-antagonister:
    • Icke-selektiva och selektiva minskad kontraktionskraft och frekvens.
  • Beta Antagonister (Atenolol, bisoprolol, metoprolol (olol)):
    • Binder till beta-1-receptorer i hjärtat/njuren → hämmar stimulering → sänkt kontraktionskraft, hjärtfrekvens, stimulering av RAAS. och minskad hjärtminutvolym = blodtrycket minskar indirekt
    • Biverkningar: bradykardi, trötthet, kalla händer och fötter; ofta kombineras med kalciumantagonister eller ACE hämmare.
  • Alfa Receptorantagonister:
    • Används mest för godartad prostataförstoring men oxå minska symtomen- blockerar alfa 1 receptorer i glatta muskulaturen runt blodkärlen.
      • Minskar den perifera resistansen och då får vi en sänkt blodtryck
  • Centralt verkande antiadrenerga medel:
    • Minskar sympatiska aktiviteten genom att verka i CNS; tex Klonidin är alfa 2-receptor agonist.
      • Moxonidin: Imidazolin Receptoragonist– verkar via stimulering av imidazolinreceptorer indirekt som ger en minskad sympatikusaktivitet men indirekt utan att verka direkt på alfa 2 receptorer.

Läkemedelsbehandling

  • Först ska man försöka ändra på sina livsstil, gå ner i vikt, träna äta, röka mindre. Hellre kombinera LM än att öka dos, öka dos kan ge för höga effekter.
  • Hypertoni utan annan samtdigt sjukdom:
    • Förstahand - ACE hämmare (äldre LM) eller AT1 antagonister då de har bättre effekt och har inte biverkningen rethosta (dyrare och blir mer vanligare), Tiaziddiuretika, Kärlselektiva kalciumantagonister
    • Andrahand - Betablockerare
  • Hypertoni vid annan samtidigt sjukdom:
    • TYP 2 diabetes - ACE hämmare (1), kalciumantagonister eller tiaziddiuretika (2)
    • Njursjukdom - ACE hämmare (1), Loop-diuretika som tillägg i andra hand då de är vanliga vid njursjukdom (2), Kalciumantagonister….. i tredje hand (3)

Läkemedel vid Hjärtsarytmi (Hjärt-kärl Karma)

Retledningssystem

  • Specialiserade muskelfibrer från sinusknutan till AV knutan.
  • Huvuduppgifter:
    • Starta aktionspotentialen i sinusknutan.
    • Snabb spridning av aktionspotentialen.
    • Fördröja impulsen från förmak till kammare (AV-knutan).

Kontroll av Hjärfrekvens

  • Parasympatiska innervering: acetylkolin → minskad hjärtfrekvens.
  • Sympatiska innervering: noradrenalin → ökad hjärtfrekvens.

Rytmrubbningar (Arytmier)

  • Rubbningar i impulsbildningen:
    • Bradykardi (långsam).
    • Takykardi (snabb).
  • Rubbningar i impulsledningen:
    • AV-block.
    • Återkopplinsfenomen.
  • Hjärtflimmer:
    • Förmaksflimmer.
    • Kammar/ventrikelflimmer (akut livsfarligt då förlorar man funktionen av hjärtat).

Antiarytmiska Läkemedel

  • Klas 1- natriumkanal blockerare dvs påverkar fas noll: Blockerar natriumkanaler → dämpar depolarisering.
    * Klass 1a = Dispoyramid
    * Klass 1b = Lidokain
    * Klass 1c = Flekainid
    * Biverkningar: Förvärrad arytmi, Nedsatt kontraktionsförmåga hos hjärtat.
  • Klass 2- Betaantagonister - Pindolol, propranolol (-olol), de påverkar vilofasen, förlänger platåfasen (inströmmning av calcium): binder till och hämmar stimulering av beta-1-receptorer i sinusknutan → sänkt hjärtfrekvens.
    * vill få effekten på B1 bara och bonus effekten att de blockerar också Na kanaler förlångs vilofasen lite extra.
    * Biverkningar: ( kalla händer o fötter, trötthet, orkeslöshet) som generella biverkningar av beta antagonister.
  • Klass 3- kaliumkanalblockerare - Amiodaron, dronedaron: blockerar utflödet av kaliumjoner ur hjärtmuskelceller under repolasriserngsfasen →längre refraktärperiod.
    * Biverkningar: Lungskador, leverskador och sköldkörtelpåverkan av amiodaron.
  • Klass 4- kalciumantagonister - Diltiazem, verapamil: Oselektiva Kalciumantagonister. Blockerar inflödet av kalciumjoner i hjärtmuskelceller → minskad impuls generering & impulsledning

Läkemedel vid Hjärtsvikt (Hjärt-kärl Farma)

Hjärtsvikt (hjärtinsufficiens)

  • Hjärtat klarar inte av att upprätthålla tillräckligt med blodcirkulation för att tillgodose kroppens behov.
  • Orsaker: nedsatt funktion, ökad belastning.
  • Akut och kronisk hjärtsvikt.
  • Systoliskt vikt (pumpfunktion) och diastolisk svikt (relaxation).
  • Symtom av sjukdomar: Ischemisk hjärtsjukdom Hjärtsvikt: Vänstersidig och högersidigt hjärtsvikt
    • Vänster kammare har svårt att pumpa ut blod i kroppens vävnader. lungödem (Vätskeansamlingar i lungvävnad)
    • Högra kammare har svårt att pumpa blod i lungkretsloppet, vätskeansamling