Antik Grekland och Rom
Antiken grekland och romarriket
Antiken sträckte sig från ca 800 f.v.t till 500 e.v.t. Under dess period växte Europas första stora civilisationer fram.
De två första var Grekland och Rom.
Vetenskap, kultur, språk och religion växte sig från dessa period och dessa hade ett så stor betydelse att de påverkar oss än idag
Som vi kallar för antiken måste vi gå tillbaka 4 000 år i tiden för att förstå.
Den minoiska kulturen
På öarna i östra Medelhavet fanns goda odlingsmöjligheter. De odlades vete och oliver, och öarnas läge och naturliga hamnar gjorde dem mycket lämpliga för handel.
Kreta blev ett handelscentrum och folket kom i kontakt med många nya idéer, vilket gynnade ön. Man handlade med Egypten i söder, Mesopotamien i öster och fastlandet i norr. Via Kreta spreds också handeln med brons och feniciernas skriftspråk.
På Kreta växte den första europeiska civilisationen fram. Centrum låg vid palatset Knossos, ett stort och modernt palats. Redan för 3 500 år sedan hade det till exempel vattentoaletter. Kulturen som växte fram här kallas den minoiska. Den var startpunkten för det antika Grekland. Den mäktiga riket på Kreta försvann runt 1500 f.v.t. Vi vet inte exakt varför.
Kanske berodde det på naturkatastrofer eller krig med grannfolk, eller en kombination av båda.
Arkeologen Arthur Evans genomförde i
början av 1900-talet omfattande utgrävningar
av Knossos. Han gjorde också rekonstruktioner
av byggnaderna och fick mycket kritik för det,
bland annat eftersom han använde moderna
material.
Mykene
Även på Greklands fastland växte städer fram. Det skedde ett hundratal år efter att den minoiska kulturen hade blomstrat på Kreta. De grekiska städerna var självstyrande stadsstater som tävlade med varandra om handel och naturresurser. Den första verkligt framgångsrika stadsstaten var Mykene. Den mest kände av Mykenes kungar var Agamemnon.
Om honom kan man läsa Homeros diktverk Iliaden.
I Mykene var jordbruk den viktigaste sysselsättningen. Runt staden byggdes stora försvarsbönderna. Om en fiende närmade sig kunde de söka skydd i staden. Folket i Mykene blev så småningom också skickliga på sjöfart och började med handel vid Medelhavet.
Mykene är känt för sina rika gravfynd. Guldsmycken, rustningar och vapen i brons och många keramikföremål har hittats här.
Mellan 1100 och 1000 f.v.t minskade Mykenes inflytande.
Exakt varför vet inte forskarna, men en del menar att det berodde på att fler städer konkurrerade om handeln.
Två kulturer försvinner
Både Mykene och den minoiska kulturen tillhör Europas första civilisationer. Det finns många teorier om varför de försvann.
En är att ön Santorini exploderade i ett våldsamt vulkanutbrott och att flodvågen som följde förstörde kustområdena.
En annan teori är att krig eller klimatförändringar försvagade kulturerna.
Det antika Grekland växer fram
Efter Mykene och Kreta genomgick området en kulturell nedgång. Sakta men säkert växte en rad stadsstater fram.
Runt 800 f.v.t. började stadsstaterna göra avtryck på området runt Egeiska havet.
Handeln gjorde stadsstaterna rika, och de fick samtidigt ta del av andra folks framsteg. Bland annat spred sig feniciernas alfabet till området där det senare kom att utvecklas.
De grekiska och feniciska områdena ca 550 f.v.t
Stadsstaterna
Liksom tidigare civilisationer var grekiska beroende av jordbruk. Överproduktionen gjorde att stadsstaterna kunde växa och befolkningen ökade.
En stadsstat bestod av en stad med en mur runt. Inne i staden fanns tempelområden, torg där människor kunde handla och mötas. Ofta fanns en befästning högt i städerna också skydd till bönderna som levde utanför stadsmurarna.
Den kallades för Akropolis. Precis som i Mykene gav städerna också skydd till bönderna som levde utanför stadsmurarna.
Jordbruk och handel gjorde städerna rika och självständiga. Ju mer framgångsrika städerna blev, desto mer växte befolkningen.
På grund av överbefolkning och blomstrande handel började grekerna grundade kolonier runt om Medelhavet och Svarta havet.
Några av dem växte till stora städer som finns kvar än idag, till exempel Neapel och Marseille.
Befästning = en byggnad som är till för försvar.
Överbefolkning = när det bor fler människor på en
plats än vad som går att försörja
Från kolonierna skickades lyxvaror, pengar och livsmedel till de grekiska stadsstaterna, som blev rikare och rikare och rikare.
Överflödet gjorde specialiseringen möjlig, och på flera platser blev hantverket dominerande. Även annan specialisering förekom, som konst och litteratur.
I staden Aten utvecklades dessutom vetenskap och filosofi under denna period.
Det blev till och med möjligt att ha en stående armé.
När inte alla behövde arbete med jordbruket utvecklades samhället.
Filosofi = betyder ungefär “kärlek till visdomen”
och kan sägas vara läran om tänkandet.
Idrott, kultur och religion
De grekiska stadsstaterna var självstyrande och krigade ofta mot varandra.
Trots det fanns en gemensam grekisk kultur och religion, litteratur, teater, arkitektur, idrott och filosofi.
Att grekerna dessutom talade samma språk gjorde att de kände ytterligare gemenskap.
Det fanns dessutom en rad olika platser som alla stadsstater ansåg vara viktiga.
En av dem var oraklet i Delfi. Dit kunde man resa för att bland annat få svar på frågor om sin framtid.
De grekiska staterna krigade ofta mot varandra, men en gång vart fjärde år höll man fred.
De ägde olympiska spel rum, för att stadsstaterna möttes i olika tävlingar.
Den första tävlingen hölls år 776 f.v.t. Traditionen höll sig ända in på 300-talet e.v.t.
Det var bara män som tävlade, och även om kvinnor hade viktiga roller i arrangemangen fick de inte besöka tävlingarna.
Några dåtida grenar finns även i moderna olympiska spel, som brottning, boxning och löpning.
Andra, som kappkörning med häst och vagn, finns inte längre.
Deltagarna tävlade nakna.
Krukor i antikens Grekland smyckades ibland
med olympier. Deltagarna var nakna på den tiden.
Aten och Sparta
Stadsstaterna var många och splittrade, men några av dem fick större betydelse.
Stadsstaterna Sparta och Aten var på många sätt varandras motsatser men kom både att bli extra inflytelserika.
Atens demokrati
I Aten växte det fram ett nytt sätt att styra, demokrati. Ordet betyder folkstyre.
Atens demokrati är unik i historien. Ingen av de civilisationerna vi hittills har mött hade kunnat uppstå utan en organiserad centralmakt.
Mesopotamiens folk styrdes av kungar och Egypten av mänsklig gud. Men Aten byggdes upp på en idé om att alla skulle få vara med och bestämma.
En man - en röst?
Atens demokrati byggde på alla de som räknades som medborgare fick vara med och bestämma.
Problemet var att en stor del av folket i Aten inte var medborgare. Varken slavar eller kvinnor hade rösträtt, och den som var fattig kanske inte kunde delta vid röstningen då det krävdes både kunskaper och möjligheten att lämna sitt arbete.
Totalt sett var det knappt mer än en tiondel av Atens invånare som fick delta i demokratin.
Männen som deltog i demokratin möttes och röstade om olika lagar, om krig eller hur staden skulle styras.
För att staden skulle styras effektivt krävdes tjänstemännen. Dessa valdes genom lottning men fick inte ha jobbet mer än ett år.
Det var för att makten inte skulle hamna hos ett fåtal.
Antikens demokrati kanske inte vad vi idag menar med demokrati, men idén om att alla ska ha rätten att uttrycka sin åsikt och delta i hur en stat styrs har sin början i antikens Aten.
Klassamhället
På grund av sitt styrelseskick blev Aten klassamhälle annorlunda.
Samtidigt var Aten likt andra samhällen, eftersom en majoritet av medborgarna faktiskt var ganska fattiga.
Dessutom fanns en stor mängd slavar i Aten.
Totalt utgjorde dessa nästan en tredjedel av stadens befolkning.
Bland de fria männen fanns de rikaste köpmännen och godsägare i toppen av samhället.
Därefter kom konstnärer, bönder och hantverkare som var medborgare.
Inga inflytande hade rösträtt, oavsett om de var rika eller fattiga.
Längst ner i samhället fanns slavar, eller grovarbetare som inte var medborgare.
Godsägare = någon som äger mycket jord.
Kvinnor och barn
Atens kvinnor var hårt knutna till hemmet. Beroende på hur förmögen familjen var varierade kvinnornas arbetsuppgifter.
En rik kvinna kunde styra över slavar, medan en fattig gjorde allting, från att hålla ordning på hemmet och laga mat till att hämta vatten och uppfostra barn.
Även om kvinnorna styrde över hemmet var de i sin tur helt styrda av män.
Före äktenskapet styrdes en kvinna av sin far. Det var också han som avgjorde vem hon skulle gifta sig med.
Inom äktenskapet styrde mannen, och om han dog tog de äldsta sonen över och bestämde.
Kvinnorna betraktades mer som ägodelar än som jämlikhet till männen.
Även barnen behandlades olika på grund av sitt kön.
Pojkar prioriteras över flickor och tilldelades mer mat om det var brist.
Det hände också att flickor sattes ut i skogen för att dö om en familj tyckte att de hade fått för många döttrar.
Barnen fostrades till att överta föräldrarnas sysslor. Pojkar tränades i faderns yrke och flickorna tränades till att ta över ett hem.
I rika familjer fick pojkarna gå i skolor, där de bland annat lärde sig att läsa och skriva.
Militärstaten Sparta
Om Aten var ett exempel av en tidig demokrati var Sparta något helt annat.
Sparta var en militärstat.
Allt i Sparta kretsade kring livet som soldat.
När pojkar var 7 år gamla skickades de till en skola långt från hemmet.
Där skulle de lära sig att bli soldater.
Bland annat fick de vara utan mat under långa perioder och lära sig uthärda både värme och kyla.
Barnen tränades tills de var 20 år gamla. Då ansågs de vara färdiga soldater, och det fortsatte att vara tills de hade fyllt 60 år.
De spartanska krigarna blev lika skickliga som fruktade.
I Sparta ansågs det bra att leva enkelt.
Därför byggdes inga lyxiga villor eller palats.
Idag kan man därför säga att människor som lever enkelt lever spartanskt.
Klassamhället
Sparta styrdes av ett litet råd bestående av män som var över 60 år gamla.
De var alla gamla soldater och visste vad som krävdes för att hålla ihop militärstaten.
I tider av krig styrdes Sparta av två kungar.
Sparta var hårt uppdelat. Under den ledande gruppen i samhället fanns de som arbetade med handel och hantverk.
De saknade inflytande men var fria.
Längst ner i samhället fanns de livegna som ägnade sig åt jordbruk.
De levde fattigt och tvingades betala halva av sin skörd i skatt för att försörja alla soldater.
Även Sparta höll sig med slavar, och till skillnad från i andra stadsstater var en del av dessa från Grekland.
Livegna = bönder som lyder under en godsägare.
Eftersom slavar och livegna behandlades illa och Sparta hade många fiender blev det ofta uppror och krig.
På grund av Spartas starka armé misslyckades oftast upproren.
Kvinnor och barn
Kvinnorna hade ingen inflytande över samhället. Deras uppgift var att föda och uppfostra barn.
Barnafödandet var väldigt viktigt för Sparta eftersom många dog i krigen.
Därför var det förbjudet för vuxna att vara ogifta.
Kvinnorna styrde över hemmen själva i Sparta när männen var borta i krig eller på militära övningar.
Därför var kvinnorna i Sparta också ganska fria jämfört med många andra kvinnor under antiken.
En orsak kan också ha varit att en del av de traditionellt kvinnliga uppgifterna i Sparta utfördes av kvinnliga grekiska slavar.
Både pojkar och flickor uppfostras hårt.
Pojkarna skulle bli soldater, och flickorna skulle föda många barn.
Barn som inte var friska när de föddes dödades.
Krig
De grekiska stadsstaterna förde ibland krig mot varandra, men det hände också att de samarbetade mot yttre fiender.
I östra växer supermakten Persien. Ju rikare och mer inflytelserika de grekiska stadsstaterna blev, desto mer såg perserna dem som ett problem och ett hinder för perserna fortsatta expansion västerut
De grekiska soldaterna kallades för hopliter.
De skyddade sig med hjälm, bröstplåt, benskenor
och en stor, rund sköld.
I strid slogs de i formation med långa spjut eller korta svärd.
Supermakten Persien
Perserriket hade erövrat ett område som sträckte sig 5 000 km i öst-västlig riktning, det var alltså nästan lika stort som dagens USA.
De persiska härskare lät de besegrade folket styra sig själva, så länge de betalade skatt till den persiska storkungen.
Perserna höll samma riket genom att bygga ett system av vägar, för att lättare kunna kontrollera riket, samla in skatt och förflytta arméer.
Perserrikets utbredning ca 500 f.v.t
Perserna hade erövrat områden som innehöll flera grekiska kolonier.
I staden Miletos i dagens Turkiet blev det uppror mot Perserna.
Aten stödde upproret, vilket retade den persiske storkonungen Darius.
Slaget vid marathon
År 490 f.v.t skickades perserna sin armé mot Grekland.
Vid byn Marathon landsattes en amre på 25 000 - 30 000 man.
Armén var nästan tregånger så stor som Atens. Bud hade skickaas till Sparta om hjälp, men de firade en religiös högtid och kunde därför inte komma med understöd till atenarna.
Grekland lyckades ändå segra vid Marathon, delvis genom krigslist men också för att deras armé var bättre tränad och bättre bevapnad.
Perserna flydde till sina båtar men vände inte hem utan styrde sin flotta mot Aten, som var oskyddat.
Den grekiska armén sprang i full rustning och med vapen hela vägen till Aten för att rädda staden.
Detta räddade Aten från ännu ett persiskt anfall. Våra dagars maratonlopp har sitt ursprung i denna marsch.
Maratonlöpning blev OS-gren 1896.
Det förekom inte i antikens olympiska spel.
Löparna springer idag 42 195 meter,
vilket motsvarar sträckan mellan Aten och Marathon.