Motorisk utveckling
Motorisk utveckling
Grovmotorik – Barnets kontroll av kroppens hållning, krypande, gång och andra typer av förflyttningsrörelser. Finns stor variation i barns grovmotoriska utveckling. Ex: barnets aktiva utforskande av handlingsmöjligheterna i den fysiska omgivningen och problem med prediktiv kontroll, kan inte planera och behärska rörelsemönster då det krävs kontroll över många muskler. Själva utförandet är utvecklingen, i många motoriska färdigheter sker kvalitativa förändringar.
Finmotorik – Allt användande av händerna, peka gripa, teckna. Det kännetecknas av allt mer precisa förmågor och genom bättre anpassning av rörelsen till avstånd och eventuell rörelse hos föremålet (förbättrad prediktiv kontroll). Redskapsanvändning är en stor del av utveklingen.
Prediktiv kontroll - Prediktiv kontroll inom motorisk utveckling handlar om förmågan att förutse och planera rörelser innan de utförs. Det innebär att hjärnan använder tidigare erfarenheter och sensorisk information för att skapa en förväntan om vad som kommer att hända och anpassa rörelser därefter. Till exempel, när ett barn sträcker sig efter en boll, beräknar de avståndet och rörelsemönstret i förväg för att utföra en smidig rörelse. Denna förmåga utvecklas gradvis och förbättras med övning och mognad av nervsystemet.
Luftteorier - fokuserar på interna, biologiska faktorer, som genetiska program och mognadsprocesser, som styr motorisk utveckling. De betonar att motoriska färdigheter är resultatet av en förutbestämd utvecklingsordning.
Markteorier - betonar istället betydelsen av omgivningen och erfarenheter. De hävdar att motorisk utveckling formas av interaktionen mellan barnet och dess miljö, där träning och sensorisk feedback spelar en avgörande roll.
Mognadsteorierna – (inom luftteorierna) fokuserar på att motoriska färdigheter huvudsakligen utvecklas som en följd av biologisk mognad. Dessa teorier menar att utveckling sker i en förutbestämd ordning som styrs av genetiska faktorer, där nervsystemets mognad spelar en central roll. Miljöpåverkan anses ha en mindre betydande roll, eftersom färdigheter utvecklas när barnets kropp och hjärna är redo. Ett klassiskt exempel är Arnold Gesells arbete, som visade hur barn följer liknande utvecklingsmönster, som att sitta, krypa och gå, oavsett variationer i omgivningen.
Dynamiska modeller – (markteorierna) Organisering av barnets rörelser bestäms av många olika faktorer som samtidigt varierar. Ex: neurologisk mognad, relaterade motoriska funktioner, muskelstyrka, erfarenhet, den fysiska miljön. betonar att motoriska färdigheter utvecklas genom en komplex interaktion mellan biologiska, miljömässiga och sociala faktorer. Dessa modeller ser utveckling som en dynamisk process där nya färdigheter uppstår genom självorganisering, snarare än att följa ett förutbestämt schema. Till exempel påverkas rörelsemönster av barnets kroppsegenskaper, omgivningens utformning och tidigare erfarenheter, vilket leder till flexibla och anpassningsbara motoriska lösningar.
Neurongruppteorin – (markteorierna) primära rörelsemönster, resultat av evolution men kan påverkas av omgivningen. utvecklad av Esther Thelen och Linda Smith, är en dynamisk modell som förklarar motorisk utveckling genom samspel mellan hjärnans nervnätverk och kroppen. Den föreslår att motoriska färdigheter inte är resultatet av enstaka neuroner eller mognad, utan av koordination inom grupper av neuroner som arbetar tillsammans. Motorisk utveckling uppstår genom erfarenheter och feedback från kroppen och miljön, vilket stärker och omorganiserar dessa neuronkopplingar. Detta gör att motoriska mönster blir mer effektiva och anpassningsbara över tid. Teorin betonar hjärnans plasticitet och betydelsen av lärande i utvecklingsprocessen.
Embodied cognition – handling och kroppslig kognition. betonar att tänkande och kognition är nära kopplade till kroppsliga handlingar och interaktioner med omvärlden. Det innebär att förståelse och problemlösning ofta är rotade i fysiska erfarenheter, där kroppen fungerar som en del av det kognitiva systemet. Inom motorisk utveckling ses rörelser och handlingar som centrala för att forma hur barn lär sig om sin omgivning och utvecklar mentala representationer. Till exempel hjälper handlingar som att greppa eller peka barn att förstå begrepp som avstånd och objektets egenskaper.
Reflex - automatiska och omedvetna rörelser som utlöses av specifika stimuli. De är medfödda och spelar en viktig roll för överlevnad samt som byggstenar för senare viljestyrda motoriska färdigheter.
Gripreflex – När barnet greppar något som rör vid handen.
Handling och motivation – Handlingar är alltid organiserade kring uppgifter, de är målet som är väsentligt. Handlingar initieras och fullföljs av en motiverad individ.