2.1

  • Uppfattningar om hälsa och sjukdom är tids- och kulturbundna och har förändrats i takt med ökad kunskap.

  • Förr förklarades sjukdomar med övernaturliga krafter, t.ex. onda andar, magi eller straff från gudar (demonisk och teogenisk modell).

  • Metafysiska förklaringar kopplade sjukdomar till himlakroppar och astrologi.

  • Humoralpatologin (antik–1800-tal) förklarade sjukdom som obalans i kroppsvätskorna; behandlingar var t.ex. åderlåtning, koppning och bad.

  • Miasmateorin menade att sjukdomar spreds via dålig luft; ledde till satsningar på hygien, avlopp och rent vatten.

  • Obduktioner och anatomisk kunskap bidrog till solidarpatologin, där sjukdom kopplades till förändringar i vävnader.

  • Specifik etiologi slog igenom på 1800-talet: varje sjukdom har en specifik orsak (mikrober).

  • Pasteur och Koch bevisade sambandet mellan bakterier och smittsamma sjukdomar → vaccin, antibiotika och förbättrad hygien.

  • Trots förebyggande åtgärder dog många i spanska sjukan p.g.a. brist på vaccin, läkemedel och resurser.

  • När smittsamma sjukdomar minskade ökade icke-smittsamma sjukdomar.

  • Multietiologisk teori (1900-tal): sjukdomar orsakas av flera samverkande faktorer (arv, levnadsvanor, miljö m.m.).

  • Fokus flyttades mot hälsofrämjande arbete och prevention.

  • WHO:s hälsodefinition (1948): hälsa är fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande – inte bara frånvaro av sjukdom.

  • Den biomedicinska modellen är effektiv vid akuta, botbara sjukdomar men begränsad vid kroniska och psykiska tillstånd.