2.1
Uppfattningar om hälsa och sjukdom är tids- och kulturbundna och har förändrats i takt med ökad kunskap.
Förr förklarades sjukdomar med övernaturliga krafter, t.ex. onda andar, magi eller straff från gudar (demonisk och teogenisk modell).
Metafysiska förklaringar kopplade sjukdomar till himlakroppar och astrologi.
Humoralpatologin (antik–1800-tal) förklarade sjukdom som obalans i kroppsvätskorna; behandlingar var t.ex. åderlåtning, koppning och bad.
Miasmateorin menade att sjukdomar spreds via dålig luft; ledde till satsningar på hygien, avlopp och rent vatten.
Obduktioner och anatomisk kunskap bidrog till solidarpatologin, där sjukdom kopplades till förändringar i vävnader.
Specifik etiologi slog igenom på 1800-talet: varje sjukdom har en specifik orsak (mikrober).
Pasteur och Koch bevisade sambandet mellan bakterier och smittsamma sjukdomar → vaccin, antibiotika och förbättrad hygien.
Trots förebyggande åtgärder dog många i spanska sjukan p.g.a. brist på vaccin, läkemedel och resurser.
När smittsamma sjukdomar minskade ökade icke-smittsamma sjukdomar.
Multietiologisk teori (1900-tal): sjukdomar orsakas av flera samverkande faktorer (arv, levnadsvanor, miljö m.m.).
Fokus flyttades mot hälsofrämjande arbete och prevention.
WHO:s hälsodefinition (1948): hälsa är fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande – inte bara frånvaro av sjukdom.
Den biomedicinska modellen är effektiv vid akuta, botbara sjukdomar men begränsad vid kroniska och psykiska tillstånd.