Bauman

Förintelsen är något som Zygmunt Bauman använder sig av för att förklara och demonstrera hur modernitetens ökande rationalisering och byråkrati hjälper människor att distansera sig från moraliska principer och överväganden. Detta är vad som gjorde det möjligt för nazisterna att avhumanisera judarna. Med detta såg han Förintelsen som en produkt av moderniteten, inte som ett historiskt undantag. Vidare anser han att skyddsmekanismerna som bör finnas för att förhindra detta, är svaga i det moderna samhället. Bauman menar att det enda som kan förhindra liknande händelser i framtiden är en starkare moral, där individer vågar ifrågasätta systemets order, samt en pluralistisk politik som motverkar auktoritära och ensidiga maktstrukturer.

Därefter beskriver Bauman att vi lever i en så kallad flytande modernitet, präglad av osäkerhet, förändring och individualism. Med detta har det även skett ett förändrat fokus på vad som anses viktigt. Förr ansågs det man producerade och arbetade för som viktigt (produktionssamhälle), medan idag anses det man konsumerar vara viktigare än det som produceras (konsumtionssamhälle). Detta betyder inte att det ena har bytt ut det andra, eftersom produktion och konsumtion alltid kommer vara beroende av varandra, men däremot har fokuset skiftat. Detta fokusskifte har även lett till att identitet i konsumtionssamhället formas genom konsumtion, där människor definieras mer av vad de köper än vad de skapar.

“Kriget om rummet” använder han för att förklara hur skillnader mellan fattiga och rikare blir mer och mer tydligt i den flytande moderniteten och i det konsumtionssamhälle som vi lever i. “Rummet” handlar om makt och frihet att röra sig i världen, både fysiskt och socialt. Rika drar mer nytta av den flytande moderniteten då valfriheten tillåter de att förflytta sig lite hur de vill och tjäna på det. Medan fattiga har svårare att förflytta sig. De rika kan dra sig undan problem, medan de fattiga ofta blir instängda i utsatta områden. Dock finns det två typer av människor som förflyttar sig:

Turister = De som drar nytta av globaliseringen och förflyttar sig av egen vilja på grund av en oemotståndligt dragkraft till något.
Vagabonder = De som tvingas förflytta sig på grund av att deras omgivning är outhärdlig.